Stjärtand: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
AndersBot~svwiki (Diskussion | Bidrag)
14 077 redigeringar
m robot Lägger till: lv:Garkaklis
Nicke L (Diskussion | Bidrag)
82 042 redigeringar
utökning, mestadels genom översättning från en:Northern Pintail http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Northern_Pintail&oldid=227479399
Rad 1: Rad 1:
{{källor behövs}}

{{Taxobox
{{Taxobox
| name = Stjärtand
| name = Stjärtand
| image =Northern_Pintail.jpg
| image =Northern Pintails (Male & Female) I IMG 0911.jpg
| image_caption = Hane (vänster) och hona av stjärtand. <br>{{audio|Anas_acuta.ogg|Läte}}
| image_caption = Stjärtand, hanne
| image_width = 250px
| status = lc
| status = lc
| status_ref = <ref name=IUCN>[http://www.iucnredlist.org/search/details.php/47204/all BirdLife International 2004. ''Anas acuta''. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species.] Läst 20061010</ref>
| status_ref = <ref name=IUCN>[http://www.iucnredlist.org/search/details.php/47204/all BirdLife International 2004. ''Anas acuta''. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species.] Läst 20061010</ref>
Rad 28: Rad 27:
| taxon = Anas acuta
| taxon = Anas acuta
| taxon_authority = [[Linné]]| date = [[1758]]
| taxon_authority = [[Linné]]| date = [[1758]]
| range_map = Anas acuta dis w.PNG
| range_map_width = 250px
| range_map_caption = Ljusgrönt - häckningsutbredning <br>Blå - vinterkvarter <br>Mörkgrön - bofast hela året
| synonym =
''Dafila acuta''
}}
}}


'''Stjärtand''' (''Anas acuta'') är en fågel inom underfamiljen [[änder]] och kategoriseras som en simand.
'''Stjärtand''' (''Anas acuta'') är en fågel inom underfamiljen [[änder]] och kategoriseras som en simand. Den har stor utbredning och häckar i de nordliga delarna av [[Europa]], [[Asien]] och [[Nordamerika]]. Den är utpräglad [[flyttfågel]] och övervintrar söder om häckningsutbredningen till [[ekvatorn]]. Ovanligt nog för en fågel med så stor utbredning har den inga geografiskt åtskilda [[underart]]er, om [[kerguelenand]], som möjligen tillhör samma art, betraktas som en egen art.


Detta är en relativt stor and, med lång spetsig stjärt. Hanen har ett mycket utmärkande brunt, grått och vitt utseende, medan honan har mestadels ljusbrun fjärderdräkt och kortare stjärt. Hanens läte är en mjuk vissling, medan honan kvackar som en [[gräsand]].
==Utseende==
Längd: hane 70 cm (inkl. stjärten), honan 55 cm. Stjärtanden är något mindre och slankare än [[gräsand]]en. Lång och smal hals. Hanen i [[praktdräkt]] går inte att ta fel på. Huvudet är brunt, vit hals och bröst, smal vit halsrand. Stjärten är lång svart och gräddgul. I övrigt gråvitbrokiga teckningar. Honan liknar [[bläsand]]ens hona men är ljusare sandfärgad och har spetsigare stjärt och smalare hals och vingar.


Stjärtand är en fågel som hör hemma i öppna våtmarker och bygger bo på marken, ofta på visst avstånd från vatten. Den födosöker genom att dyka efter växter och lägger till små [[ryggradslösa djur]] till sin föda under häckningssäsongen. Den är mycket sällskaplig när den inte häckar, och bildar stora blandade flockar med andra arter av änder.
==Utbredning i Sverige och biotop==
Stjärtanden häckar sällsynt vid myrar och sjöar på Öland och Gotland, längs efter norra Norrlandskusten samt lokalt utmed fjällkedjan (sällan på fjällheden). I övriga landet är den en mycket sällsynt [[häckfågel]].


Denna ands population påverkas av predatorer, parasiter och fågelsjukdomar. Mänsklig verksamhet, såsom jordbruk, jakt och fiske, har också haft en betydande inverkan på antalet stjärtänder. Trots detta innebär artens stora utbredning och stora population att den inte är hotad globalt sett.
==Källor==


==Noter==
==Taxonomi==
Denna art beskrevs första gången av [[Carl von Linné]] i hans ''Systema naturae'' 1758 som ''Anas acuta''<ref name=" Linnaeus ">(latin) {{cite book | last=Linnaeus | first=Carolus | authorlink=Carolus Linnaeus | title=Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata. | publisher=Holmiae. (Laurentii Salvii). | date=1758| quote = A. cauda acuminata elongata subtus nigra, occipite
utrinque linea alba |pages=126}}</ref> Det [[vetenskapligt namn|vetenskapliga namnet]] kommer av två [[latin]]ska ord: ''anas'', som betyder "and", och ''acuta'', som kommer från verbet ''acuere'', som betyder "vässa". Artepitetet syftar på hanens spetsiga stjärt.<ref name=ukrec>uk.rec.birdwatching, scientific bird names explained. [http://www.xs4all.nl/~sbpoley/scinames.htm#examples Hämtad [[13 januari]] [[2008]]]</ref>

Inom det stora [[änder|and]][[släkte]]t ''[[Anas]]''<ref name="Linnaeus "/> är stjärtandens närmaste släktingar andra stjärtänder, såsom [[gulnäbbad stjärtand]] (''A. georgica'') och [[kerguelenand]] (''A. eatoni''). Stjärtänderna ges ibland ställning som eget släkte ''Dafila'' (beskrivet av [[James Francis Stephens|Stephens]] 1824), en indelning som stöds av morfologiska, molekylära och beteendemässiga data.<ref name= Johnson1999 >{{cite journal|last= Johnson |first= Kevin P. |coauthors= Sorenson, Michael D.|month= |year=1999 |title=[http://elibrary.unm.edu/sora/Auk/v116n03/p0792-p0805.pdf Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus ''Anas''): a comparison of molecular and morphological evidence]|journal=The Auk |volume=116 |issue=3 |pages=792–805 }}</ref><ref name= Johnson2000 >{{cite journal|last= Johnson |first= Kevin P.|coauthors= McKinney, Frank; Wilson, Robert; Sorenson, Michael D. |month= |year=2000 | title=[http://ducksrus.bu.edu/~msoren/pubs/AnimBehav2000b.pdf The evolution of postcopulatory displays in dabbling ducks (Anatini): a phylogenetic perspective.] |journal= Animal Behaviour |volume=59 |issue=5 |pages=953–963 | doi=10.1006/anbe.1999.1399 }}</ref><ref name= Livezey >{{cite journal|last= Livezey |first= B. C. |coauthors= |month= |year=1991 |title=[http://elibrary.unm.edu/sora/Auk/v108n03/p0471-p0507.pdf A phylogenetic analysis and classification of recent dabbling ducks (Tribe Anatini) based on comparative morphology] | journal= The Auk |volume=108 |issue=3 |pages=471–507 }}</ref> Den kända [[Storbritannien|brittiska]] [[ornitologi|ornitologen]] Sir [[Peter Scott]] gav detta namn till sin dotter, konstnären Dafila Scott.<ref name = Dafila>{{cite web|title=Dafila Scott |work= |url= http://www.swla.co.uk/SWLAmembers/scottd/ScottD.htm |publisher= Society of Wildlife Artists|accessdate=2008-01-16}}</ref>

Kerguelenand har två underarten, ''A. e. eatoni'' på [[Kerguelenöarna]], och ''A. e. drygalskyi'' på [[Crozetöarna]], och ansågs tidigare tillhöra samma art som [[norra halvklotet]]s stjärtand. [[Könsdimorfism]]en är mycket mindre utpräglad hos kerguelenanden, där hanens häckningsdräkt liknar honans fjäderdräkt. Ovanligt nog för en art med så stor utbredning har stjärtanden inga geografiska underarter om kerguelenanden räknas som egen art.<ref name= Madge>{{cite book | last =Madge | first =Steve | coauthors= Burn, Hilary|title = Wildfowl: An Identification Guide to the Ducks, Geese and Swans of the World (Helm Identification Guides) | year = 1988| publisher = Christopher Helm|pages =222-224| isbn = 0-7470-2201-1}}</ref>

==Utseende och läte==
[[Image:Northern Pintail.jpg| thumb|Hane]]
Stjärtanden är en ganska stor and med ett vingspann på 23,6&ndash;28,2&nbsp;centimeter. Hanen är 59&ndash;76&nbsp;centimeter lång och väger 450&ndash;1360 gram, och är därmed betydligt större än honan, som är 51&ndash;64&nbsp;centimeter lång och väger 454&ndash;1135&nbsp;gram.<ref name= umich/>
Stjärtanden är något mindre och betydligt slankare än [[gräsand]]en.<ref name="Fågelguiden">{{bokref
|författare=Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.
|redaktör=
|år=1999
|titel=Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält.
|upplaga=första upplagan
|översättare=
|utgivningsort=Stockholm
|utgivare=Albert Bonniers förlag
|sid=48
|id=ISBN 91-34-51038-9
}}</ref> Hanen i [[praktdräkt]] går inte att ta fel på.<ref name="Fågelguiden"/> Huvudet är chokladbrunt och bröstet vitt med en vit rand som går upp på sidan av halsen. Undersidan och sidorna är grå, men långa grå fjädrar med svarta mittstrimmor är draperade över ryggen från axelområdet. Kloakområdet är gult, i kontrast mot stjärtens svarta undersida,<ref name=Madge/> där de mellersta fjädrarna är så långa som upp till 10&nbsp;centimeter. [[Näbb]]en är blåaktig och benen blågrå.<ref name= Gooders >{{cite book | last = Gooders | first = John | coauthors= Boyer, Trevor |title = Ducks of Britain and the Northern Hemisphere | year = 1997 | pages = 58-61 | publisher = Collins & Brown | isbn =1855855704}}</ref>

Den adulta honan är mestadels fläckig i ljusbrunt med ett mer enhetligt gråbrunt huvud, och dess spetsiga stjärt är kortare än hanens. Den är ändå lätt igenkännlig på sin form, långa hals och långa grå näbb. [[Image:Northern Pintail (Males) near Hodal I IMG 9252.jpg|thumb|left|Icke-häckande hanar som övervintrar i Indien]]

I icke-häckningsdräkt ([[eklipsdräkt]]) liknar hanen honan, men behåller mönstret på övervingen och de långa grå skulderfjädrarna. Juvenila fåglar liknar honan, men är mindre snyggt uddformigt fläckig och har en blekare brun [[vingspegel]] med en smalare bakre kant.<ref name=Collins/>

Stjärtanden går bra på land och simmar väl.<ref name=Madge/> Den har en mycket snabb flykt, med vingarna något tillbakadragna snarare än rakt ut från kroppen som andra änder. I flykten uppvisar hanen en svart vingspegel med vit bakre kant och blekt rödaktig främre kant, medan honans vingspegel är vitrandat mörkbrun, smal vid främre kanten men mycket framträdande vid den bakre, synlig från ett avstånd på 1600&nbsp;meter.<ref name=Collins/>

Hanens läte är en mjuk ''proop-proop''-vissling, som liknar [[kricka]]ns, medan honan har ett gräsandslikt sjunkande kvack, och ett lågt kraxande när hon är uppskrämd.<ref name=Madge/>

==Utbredning och biotop==
[[Image:Northern Pintails, Garganies etc.- Taking off at Purbasthali I IMG 1544.jpg|thumb| Övervintrande stjärtänder och [[årta|årtor]] i [[Västbengalen]]. ]]

Denna and häckar över nordliga områden i [[Eurasien]] söderut till omkring [[Polen]] och [[Mongoliet]],<ref name= umich/> samt i [[Kanada]] och [[Alaska]] och [[Mellanvästern]] i [[USA]]. Den övervintrar mestadels söder om sin häckningsutbredning, och når nästan ekvatorn i [[Panama]], norra [[subsahariska Afrika]] och tropiska [[Sydasien]]. Mindre antal flyttar till [[Stilla havet|stillahavsöar]], särskilt [[Hawaii]], där några hundra fåglar övervintrar på huvudöarna i grunda [[våtmark]]er och översvämmade jordbruksmiljöer.<ref name=Madge/> Flygningar över [[hav]] förekommer också: en fågel som fångades och [[ringmärkning|ringmärktes]] i [[Labrador]], Kanada, sköts av en jägare i [[England]] nio dagar senare,<ref name=umich/> och fåglar som ringmärkts i [[Japan]] har återfunnits i sex amerikanska delstater österut till [[Utah]] och [[Mississippi]].<ref name = ESPN>{{cite web|title= From Tokyo to Tupelo |work= ESPN Outdoors News |url= http://sports.espn.go.com/outdoors/general/news/story?id=3200913 | publisher= ESPN Outdoors |accessdate=2008-01-23}}</ref> I delar av utbredningsområdet, såsom [[Storbritannien]] och nordvästra USA, kan stjärtanden finnas året runt.<ref name= Collins>Mullarney, Killian; Svensson, Lars, Zetterstrom, Dan; Grant, Peter. (2001). ''Birds of Europe.'' Princeton University Press. s 48-9 ISBN 0691050546</ref><ref name = Cornell>{{cite web|title= Northern Pintail species description |work=Bird Guide |url= http://www.birds.cornell.edu/programs/AllAboutBirds/BirdGuide/Northern_Pintail_dtl.html |publisher= Cornell Lab of Ornithology |accessdate=2008-01-14}}</ref><ref name = SDB>{{cite web|title= Northern Pintail Information and Photos |work= Species accounts|url= http://www.sdakotabirds.com/species/northern_pintail_info.htm |publisher= South Dakota Birds and Birding |accessdate=2008-01-14}}</ref>

Stjärtandens häckningsmiljö är öppna skoglösa våtmarker, såsom fuktiga [[gräsmark]]er, sjöstränder eller [[tundra]]. På vintern använder den en större uppsättning öppna miljöer, såsom skyddade [[Estuarium|estuarier]], [[bräckt]]a [[kärr]] och kust[[lagun]]er. Den är mycket sällskaplig utanför häckningssäsongen och bildar mycket stora blandade flockar med andra änder.<ref name=Madge/>

I [[Sverige]] är stjärtanden ganska ovanlig. Den häckar sällsynt vid myrar och sjöar på [[Öland]] och [[Gotland]], längs efter norra [[Norrland]]skusten samt lokalt utmed [[fjällkedjan]].<ref name="Nordensfåglar">{{bokref
|författare=Roland Staav och Thord Fransson
|redaktör=
|år=1991
|titel=Nordens fåglar
|upplaga=andra upplagan
|översättare=
|utgivningsort=Stockholm
|utgivare=Norstedts
|sid=73-74
|id=ISBN 91-1-913142-9
}}</ref> I övriga landet är den en mycket sällsynt [[häckfågel]].

==Beteende==
===Häckning===
[[Image:2005.01.10-10.18.52-(DSCF00.jpg|thumb|Häckande par]]
Båda könen blir könsmogna vid ett års ålder. Hanen uppvaktar honan genom att simma nära henne med huvudet sänkt och stjärten höjd, och oupphörligen vissla. Om det finns en grupp hanar jagar de honan flygande tills bara en hane är kvar. Honan förbereder sig för kopulationen, som sker i vattnet, genom att sänka sin kropp. Hanen studsar huvudet upp och ned och bestiger honan, medan han tar fjädrarna på hennes bakhuvud i munnen. Efter att de parat sig höjer han huvud och rygg och visslar.<ref name= umich/>

Häckningen sker mellan april och juni. Boet byggs på marken och göms bland växtlighet på en torr plats, ofta på visst avstånd från vatten. Det är en grund urgröpning i marken fodrad med växtmaterial och dun.<ref name= Madge/> Honan lägger sju till nio gräddfärgade [[ägg]] med takten ett om dagen.<ref name= umich/> Äggen är 55&nbsp;x&nbsp;38 millimeter stora och väger 45&nbsp;gram, varav 7% är skal.<ref name= BTO/> Om predatorer förstör den första kullen kan honan lägga en ersättningskull så sent som vid slutet av juli.<ref name= umich/>

Honan ensam ruvar äggen i 22 till 24 dagar innan de kläcks. Ungarna som är [[borymmare]] leds sedan av honan till närmast vattensamling, där de tar döda insekter på vattenytan som föda. Ungarna blir flygga 46 till 47 dagar efter kläckningen, men stannar hos honan tills hon har genomfört [[ruggning (biologi)|ruggningen]].<ref name= umich/>

Omkring tre fjärdedelar av ungarna lever tillräckligt länge för att bli flygga, men inte mer än hälften av dessa överlever tillräckligt länge för att reproducera sig.<ref name= umich/> Den högsta observerade åldern är 27 år och 5 månader för en [[Nederländerna|nederländsk]] fågel,<ref name = BTO>{{cite web|title= Pintail ''Anas acuta'' [Linnaeus, 1758] |work= BTO''Web'' BirdFacts|url= http://blx1.bto.org/birdfacts/results/bob1890.htm |publisher=British Trust for Ornithology |accessdate=2008-01-13}}</ref> men den genomsnittliga livslängden för vilda fåglar är mycket kortare än så, och är troligen liknande den hos andra vilda änder, såsom gräsand, på omkring två år.<ref name = Guidetobirds>{{cite web|title= Mallard Duck Drake: ''Anas platyrhynchos''|work=Guide to Birds |url= http://www.paraisongibon.com/mallard-duck-drake-anas-platyrhynchos.html |publisher= |accessdate=2008-01-15}}</ref>

===Föda===
[[Image:Northern Pintails (Male & Female)- Up-ending I 342.jpg|thumb|Stjärtänder vänder sig upp och ned för födosök (hane till höger)]]
Stjärtanden födosöker genom att plaska och tippa upp och ned i grunt vatten efter växtföda mestadels på kvällen eller natten, och ägnar därför en stor del av dagen åt att vila.<ref name=Madge/> Dess långa hals gör det möjligt för den att ta föda från botten av vattensamlingar upp till 30&nbsp;centimeter djupa, vilket är utom räckhåll för andra simänder som gräsanden.<ref name=Gooders/>

Vinterfödan består mestadels av växtmaterial som frön och [[rhizom]] från vattenväxter, men stjärtanden äter ibland rötter, spannmål och andra frön på åkrar, men mindre ofta än andra änder i släktet ''Anas''.<ref name=Gooders/> Under häckningssäsongen äter fågeln främst [[ryggradslösa djur]], däribland vatten[[insekter]], [[blötdjur]] och [[kräftdjur]].<ref name=umich/>

==Hälsa==
Stjärtandens bo och ungar är sårbara för [[predation]] från däggdjur, såsom [[rödräv|rävar]] och [[grävling]]ar, och fåglar som [[måsar och trutar]], [[kråka|kråkor]] och [[skata|skator]]. De vuxna fåglarna kan flyga iväg för att undfly markbundna predatorer, men särskilt häckande honor kan överraskas av stora [[rovdjur]] som [[lodjur]].<ref name= umich>{{cite web |last= Robinson |first= Jerry |coauthors= Johansson, Carl (editor) |title=''Anas acuta'' |url=http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_acuta.html |year=2002 |work=Animal Diversity Web|publisher=University of Michigan Museum of Zoology |accessdate=2008-01-13}}</ref> Stora [[rovfåglar]], såsom [[duvhök]], tar änder från marken, och vissa [[egentliga falkar|falkar]], däribland [[jaktfalk]], har hastigheten och kraften att fånga flygande fåglar.<ref name=Forsman>{{cite book | last =Forsman | first =Dick | coauthors= |title = The Raptors of Europe & the Middle East A Handbook of Field Identification | year = 2008| publisher = Princeton University Press | pages = 21-25|isbn =0856610984 }}</ref>
[[Image:Northern Pintail (Male)- Preening I IMG 1119.jpg|thumb|left|Hane som putsar sig]]
Den är mottaglig för en rad [[parasiter]], däribland ''[[Cryptosporidium]]'', ''[[Giardia lamblia|Giardia]]'', [[bandmaskar]], blodparasiter och fjäderlöss,<ref name= AEM>{{cite journal|last= Kuhn |first= Ryan C.|coauthors= Rock, Channah M; Oshima, Kevin H.|month= January |year= 2002 | title= [http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=126547 Occurrence of ''Cryptosporidium'' and ''Giardia'' in Wild Ducks along the Rio Grande River Valley in Southern New Mexico] | journal= Applied Environmental Microbiology |volume=68 |issue= 1|pages=161–165 | doi= 10.1128/AEM.68.1.161-165.2002. | doi_brokendate= 2008-06-28}}</ref><ref name = tape>{{cite web|title= Cotugnia fastigata |work=Parasite species summary page |url= http://wildlife1.wildlifeinformation.org/S/0zAPlat_Cestod/cycl_dava_cotugnia/cotugnia_fastigata.htm|publisher= |accessdate=2008-01-14}}</ref><ref name=Williams >{{cite journal|last=Williams |first= NA |coauthors= Calverley, BK; Mahrt JL |month= |year=1977 |title= [http://www.jwildlifedis.org/cgi/content/abstract/13/3/226 Blood parasites of mallard and pintail ducks from central Alberta and the Mackenzie Delta, Northwest Territories] |journal= Journal of Wildlife Diseases |volume= 13|issue=3 |pages=226–229 }}</ref><ref name = lice>{{cite web|title= Feather Lice Infection in Waterfowl |work= |url= http://wildlife1.wildlifeinformation.org/S/00dis/Parasitic/Feather_Lice_Infection.htm |publisher= |accessdate=2008-01-14}}</ref> och drabbas också av andra fågelsjukdomar. Den är ofta den dominanta arten i större dödsfall av fågel[[botulism]] och fågel[[kolera]],<ref name= Friend>{{cite journal|last= Friend |first= Milton |coauthors= McLean, Robert G; Dein, F. Joshua|month=April |year= 2001|title=[http://digitalcommons.unl.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1508&context=icwdm_usdanwrc Disease emergence in birds: Challenges for the twenty-first century]|journal=The Auk |volume=118 |issue=2 |pages=290–303|doi=10.1642/0004-8038(2001)118[0290:DEIBCF]2.0.CO;2 }}</ref> och kan också ådra sig [[fågelinfluensa]], av vilken typen [[H5N1]] är hög[[patogen]] och emellanåt infekterar människor.<ref name =USDA >{{cite web|title= Avian influenza tests complete on wild northern pintail ducks in Montana |work= News release No. 0402.06 |url= http://www.usda.gov/wps/portal/usdahome?contentidonly=true&contentid=2006/10/0402.xml |publisher= U.S. Department of Agriculture |accessdate=2008-01-14}}</ref>

Stjärtand är en populär art för [[jakt]] på grund av dess snabbhet, rörlighet och utmärkta kvalitet som föda, och jagas över hela utbredningsområdet.<ref name= Marrone>{{cite book | last =Marrone | first = Teresa | coauthors= |title = Dressing & Cooking Wild Game (Complete Hunter) | year = 2000 | publisher = Creative Publishing International |pages = p123 |isbn = 086573108X }}</ref><ref name= Cocker >{{cite book | last = Cocker | first = Mark | coauthors= Mabey, Richard |title = Birds Britannica | year = 2005 |location=London | publisher = Chatto & Windus | isbn = 0-7011-6907-9}} p97</ref> Fastän den är en av världens mest talrika änder<ref name =BTO/> har jakt i kombination med andra faktorer lett till populationsminskningar, och lokala begränsningar av jakten har ibland införts för att bevara antalet fåglar.<ref name =USFWSnews >{{cite web|title= U.S. Fish and Wildlife Service Proposes Duck Hunting Regulations, Limited Canvasback Season Re-Opened |work= News Release [[August 1]], [[2003]] |url= http://www.fws.gov/news/newsreleases/r9/34B56130-133F-4153-A4576F148A7C6451.html
|publisher= U.S. Fish and Wildlife Service |accessdate=2008-01-15}}</ref>

Artens favoritmiljö grunt vatten är naturligt känslig för problem som torka eller inkräktande växtlighet, men kan i stigande grad vara hotad av [[klimatförändring]].<ref name =BTO/> Populationer påverkas också av omvandling av våtmarker och gräsland till åkermark, vilket berövar stjärtanden områden för födosök och häckning. Vårsådd innebär att många bon förstörs av jordbruksverksamhet för denna tidigt häckande and.<ref name = Audubon>{{cite web|title= Losing ground: The top 10 common birds in decline |work= Common birds in decline; a state of the birds report, summer 2007 |url= http://www.audubon.org/local/pdf/SOTB_CBID_Magazine_Top10.pdf |publisher= Audubon |accessdate=2008-01-15}}</ref> En kanadensisk undersökning visade att mer än hälften av de bon som undersökts förstördes av jordbruksarbete som [[plöjning]] och [[harv]]ning.<ref name = usdafs>{{cite web|title= Index of Species Information |work= Wildlife species: Anas acuta |url= http://www.fs.fed.us/database/feis/animals/bird/anac/all.html|publisher= USDA Forest Service | accessdate=2008-01-15}}</ref> [[Image:Northern Pintail (Female)- Feeding I IMG 0910.jpg|thumb|Hona]]

Jakt med blykulor, tillsammans med användning av bly[[sänke]]n i [[fiske]], har identifierats som en betydande orsak till [[blyförgiftning]] hos vattenfåglar, som ofta hämtar föda från botten av sjöar och våtmarker där blybitarna samlas.<ref name= Scheuhammer >{{cite journal|last= Scheuhammer |first= A.M. |coauthors= Norris, S. L. |month= |year=1996 |title= The ecotoxicology of lead shot and lead fishing weights |journal= Ecotoxicology |volume= 5|issue=5 |pages= 279–295 |doi= 10.1007/BF00119051 }}</ref> En [[Spanien|spansk]] undersökning visade att stjärtand och [[brunand]] var de arter som hade de högsta nivåerna av blykuleintagande, högre än i nordliga länder i den västpalearktiska flygvägen, där blykulor har förbjudits.<ref name=Mateo >{{cite journal|last= Mateo |first= Rafael |coauthors= Martínez-Vilalta, Albert; Guitart, Raimon |month= |year= 1997|title= [http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6VB5-3T7JJCY-20&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view=c&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=413f3c12606cc4510a3ec85e34159cfa Lead shot pellets in the Ebro delta, Spain: Densities in sediments and prevalence of exposure in waterfowl] |journal=Environmental Pollution |volume=96 |issue=3 |pages=335–341 | doi = 10.1016/S0269-7491(97)00046-8}}</ref> I USA, Kanada och många länder i Västeuropa måste alla kulor som används för vattenfåglar nu vara ogiftiga, och får därför inte innehålla [[bly]].<ref name = USFWS2>{{cite web|title= Service continues to expand non-toxic shot options |work= Press release [[October 25]], [[2000]]|url= http://www.fws.gov/southeast/news/2000/r00-045.html |publisher= U.S. Fish and Wildlife Service|accessdate=2008-01-15}}</ref><ref name = Newsc>{{cite web|title= Crunch time for lead shot ban |work= New Scientist, [[5 april]] [[1997]] |url=http://www.newscientist.com/article/mg15420760.700-crunch-time-for-lead-shot-ban.html |publisher= |accessdate=2008-01-15}}</ref><ref name =BASC >{{cite web|title=
Lead & Non-Lead Shot |work= |url= http://www.basc.org.uk/content/nontoxicshot|publisher= British Association for Shooting and Conservation|accessdate=2008-01-15}}</ref>

==Status==
Stjärtanden har en stor utbredning, som uppskattas till 10&nbsp;miljoner kvadratkilometer, och en population som uppskattas till 6,1&ndash;7,7 miljoner individer. Den anses därför inte nå tröskeln för [[IUCN]]:s [[rödlistning]], det vill säga populationsminskning på mer än 30% på tio år eller tre generationer, och bedöms som [[livskraftig]].<ref name= IUCN/>
[[Image:Northern Pintail- Feeding I IMG 1004.jpg|thumb|left|Provianterande hane]]
I [[Palearktis]] minskar de häckande populationerna i stora delar av utbredningsområdet, inklusive fästet i [[Ryssland]], och är i övrigt stabila eller fluktuerande.<ref name=BWP>{{cite book | last = Snow | first = David |coauthors= Perrins, Christopher M (editors)| title = The Birds of the Western Palearctic concise edition (2 volumes) | publisher = Oxford University Press |year = 1998| location =Oxford | pages =222-225|isbn = 0-19-854099-X }}</ref>

Stjärtänder åtminstone i Nordamerika har drabbats hårt av fågelsjukdomar, och den häckande populationen minskade från över 10 miljoner 1957 till 3,5 miljoner 1964. Fastän arten har återhämtat sig från den bottennivån var häckningspopulationen 1999 30% under långtidsgenomsnittet, trots åratals större ansträngningar för att återställa artens status. År 1997 dog uppskattningsvis 1,5 miljoner vattenfåglar, av vilka flertalet var stjärtänder, av fågelbotulism under två utbrott i Kanada och Utah.<ref name= Friend/>

Stjärtanden är en av de arter som omfattas av ''Avtal om bevarande av afro-eurasiska flyttande vattenfåglar '' ([[AEWA]]),<ref name = AEWA>{{cite web|title= Annex 2: Waterbird species to which the Agreement applies |work= Agreement on the conservation of African-Eurasian migratory Waterbirds (AEWA)|url= http://www.unep-aewa.org/documents/agreement_text/eng/pdf/aewa_agreement_text_annex2.pdf
|publisher= AEWA |accessdate=2008-01-13}}</ref> men den har ingen speciell status under [[CITES]]-konventionen, som reglerar internationell handel med vilda djur och växter.<ref name= umich/>

==Referenser==
{{artikelursprung|
källa=engelskspråkiga Wikipedia|
url=http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Northern_Pintail&oldid=227479399|
artikel=Northern Pintail|
datum=2008-08-10|
bild=
}}
<references/>
<references/>


==Externa länkar==
==Externa länkar==
{{commons|Anas acuta}}
*[http://www.dofbasen.dk/ART/art.php?art=01890 Dansk ornitologisk forening]
*[http://www.dofbasen.dk/ART/art.php?art=01890 Dansk ornitologisk forening]
{{wiktionary}}
{{wiktionary}}
Rad 51: Rad 153:
[[Kategori:Egentliga andfåglar]]
[[Kategori:Egentliga andfåglar]]
[[Kategori:Fåglar i palearktiska regionen]]
[[Kategori:Fåglar i palearktiska regionen]]
[[Kategori:Fåglar i nearktiska regionen]]


{{UA|af}}
{{UA|af}}

{{UA|en}}
{{UA|en}}


Versionen från 10 augusti 2008 kl. 00.50

Stjärtand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hane (vänster) och hona av stjärtand.
Läte (info)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljEgentliga andfåglar
Anatidae
UnderfamiljÄnder
Anatinae
SläkteAnas
ArtStjärtand
A. acuta
Vetenskapligt namn
§ Anas acuta
AuktorLinné
Utbredning
Ljusgrönt - häckningsutbredning
Blå - vinterkvarter
Mörkgrön - bofast hela året

Stjärtand (Anas acuta) är en fågel inom underfamiljen änder och kategoriseras som en simand. Den har stor utbredning och häckar i de nordliga delarna av Europa, Asien och Nordamerika. Den är utpräglad flyttfågel och övervintrar söder om häckningsutbredningen till ekvatorn. Ovanligt nog för en fågel med så stor utbredning har den inga geografiskt åtskilda underarter, om kerguelenand, som möjligen tillhör samma art, betraktas som en egen art.

Detta är en relativt stor and, med lång spetsig stjärt. Hanen har ett mycket utmärkande brunt, grått och vitt utseende, medan honan har mestadels ljusbrun fjärderdräkt och kortare stjärt. Hanens läte är en mjuk vissling, medan honan kvackar som en gräsand.

Stjärtand är en fågel som hör hemma i öppna våtmarker och bygger bo på marken, ofta på visst avstånd från vatten. Den födosöker genom att dyka efter växter och lägger till små ryggradslösa djur till sin föda under häckningssäsongen. Den är mycket sällskaplig när den inte häckar, och bildar stora blandade flockar med andra arter av änder.

Denna ands population påverkas av predatorer, parasiter och fågelsjukdomar. Mänsklig verksamhet, såsom jordbruk, jakt och fiske, har också haft en betydande inverkan på antalet stjärtänder. Trots detta innebär artens stora utbredning och stora population att den inte är hotad globalt sett.

Taxonomi

Denna art beskrevs första gången av Carl von Linné i hans Systema naturae 1758 som Anas acuta[2] Det vetenskapliga namnet kommer av två latinska ord: anas, som betyder "and", och acuta, som kommer från verbet acuere, som betyder "vässa". Artepitetet syftar på hanens spetsiga stjärt.[3]

Inom det stora andsläktet Anas[2] är stjärtandens närmaste släktingar andra stjärtänder, såsom gulnäbbad stjärtand (A. georgica) och kerguelenand (A. eatoni). Stjärtänderna ges ibland ställning som eget släkte Dafila (beskrivet av Stephens 1824), en indelning som stöds av morfologiska, molekylära och beteendemässiga data.[4][5][6] Den kända brittiska ornitologen Sir Peter Scott gav detta namn till sin dotter, konstnären Dafila Scott.[7]

Kerguelenand har två underarten, A. e. eatoni på Kerguelenöarna, och A. e. drygalskyi på Crozetöarna, och ansågs tidigare tillhöra samma art som norra halvklotets stjärtand. Könsdimorfismen är mycket mindre utpräglad hos kerguelenanden, där hanens häckningsdräkt liknar honans fjäderdräkt. Ovanligt nog för en art med så stor utbredning har stjärtanden inga geografiska underarter om kerguelenanden räknas som egen art.[8]

Utseende och läte

Hane

Stjärtanden är en ganska stor and med ett vingspann på 23,6–28,2 centimeter. Hanen är 59–76 centimeter lång och väger 450–1360 gram, och är därmed betydligt större än honan, som är 51–64 centimeter lång och väger 454–1135 gram.[9] Stjärtanden är något mindre och betydligt slankare än gräsanden.[10] Hanen i praktdräkt går inte att ta fel på.[10] Huvudet är chokladbrunt och bröstet vitt med en vit rand som går upp på sidan av halsen. Undersidan och sidorna är grå, men långa grå fjädrar med svarta mittstrimmor är draperade över ryggen från axelområdet. Kloakområdet är gult, i kontrast mot stjärtens svarta undersida,[8] där de mellersta fjädrarna är så långa som upp till 10 centimeter. Näbben är blåaktig och benen blågrå.[11]

Den adulta honan är mestadels fläckig i ljusbrunt med ett mer enhetligt gråbrunt huvud, och dess spetsiga stjärt är kortare än hanens. Den är ändå lätt igenkännlig på sin form, långa hals och långa grå näbb.

Icke-häckande hanar som övervintrar i Indien

I icke-häckningsdräkt (eklipsdräkt) liknar hanen honan, men behåller mönstret på övervingen och de långa grå skulderfjädrarna. Juvenila fåglar liknar honan, men är mindre snyggt uddformigt fläckig och har en blekare brun vingspegel med en smalare bakre kant.[12]

Stjärtanden går bra på land och simmar väl.[8] Den har en mycket snabb flykt, med vingarna något tillbakadragna snarare än rakt ut från kroppen som andra änder. I flykten uppvisar hanen en svart vingspegel med vit bakre kant och blekt rödaktig främre kant, medan honans vingspegel är vitrandat mörkbrun, smal vid främre kanten men mycket framträdande vid den bakre, synlig från ett avstånd på 1600 meter.[12]

Hanens läte är en mjuk proop-proop-vissling, som liknar krickans, medan honan har ett gräsandslikt sjunkande kvack, och ett lågt kraxande när hon är uppskrämd.[8]

Utbredning och biotop

Övervintrande stjärtänder och årtor i Västbengalen.

Denna and häckar över nordliga områden i Eurasien söderut till omkring Polen och Mongoliet,[9] samt i Kanada och Alaska och Mellanvästern i USA. Den övervintrar mestadels söder om sin häckningsutbredning, och når nästan ekvatorn i Panama, norra subsahariska Afrika och tropiska Sydasien. Mindre antal flyttar till stillahavsöar, särskilt Hawaii, där några hundra fåglar övervintrar på huvudöarna i grunda våtmarker och översvämmade jordbruksmiljöer.[8] Flygningar över hav förekommer också: en fågel som fångades och ringmärktes i Labrador, Kanada, sköts av en jägare i England nio dagar senare,[9] och fåglar som ringmärkts i Japan har återfunnits i sex amerikanska delstater österut till Utah och Mississippi.[13] I delar av utbredningsområdet, såsom Storbritannien och nordvästra USA, kan stjärtanden finnas året runt.[12][14][15]

Stjärtandens häckningsmiljö är öppna skoglösa våtmarker, såsom fuktiga gräsmarker, sjöstränder eller tundra. På vintern använder den en större uppsättning öppna miljöer, såsom skyddade estuarier, bräckta kärr och kustlaguner. Den är mycket sällskaplig utanför häckningssäsongen och bildar mycket stora blandade flockar med andra änder.[8]

I Sverige är stjärtanden ganska ovanlig. Den häckar sällsynt vid myrar och sjöar på Öland och Gotland, längs efter norra Norrlandskusten samt lokalt utmed fjällkedjan.[16] I övriga landet är den en mycket sällsynt häckfågel.

Beteende

Häckning

Häckande par

Båda könen blir könsmogna vid ett års ålder. Hanen uppvaktar honan genom att simma nära henne med huvudet sänkt och stjärten höjd, och oupphörligen vissla. Om det finns en grupp hanar jagar de honan flygande tills bara en hane är kvar. Honan förbereder sig för kopulationen, som sker i vattnet, genom att sänka sin kropp. Hanen studsar huvudet upp och ned och bestiger honan, medan han tar fjädrarna på hennes bakhuvud i munnen. Efter att de parat sig höjer han huvud och rygg och visslar.[9]

Häckningen sker mellan april och juni. Boet byggs på marken och göms bland växtlighet på en torr plats, ofta på visst avstånd från vatten. Det är en grund urgröpning i marken fodrad med växtmaterial och dun.[8] Honan lägger sju till nio gräddfärgade ägg med takten ett om dagen.[9] Äggen är 55 x 38 millimeter stora och väger 45 gram, varav 7% är skal.[17] Om predatorer förstör den första kullen kan honan lägga en ersättningskull så sent som vid slutet av juli.[9]

Honan ensam ruvar äggen i 22 till 24 dagar innan de kläcks. Ungarna som är borymmare leds sedan av honan till närmast vattensamling, där de tar döda insekter på vattenytan som föda. Ungarna blir flygga 46 till 47 dagar efter kläckningen, men stannar hos honan tills hon har genomfört ruggningen.[9]

Omkring tre fjärdedelar av ungarna lever tillräckligt länge för att bli flygga, men inte mer än hälften av dessa överlever tillräckligt länge för att reproducera sig.[9] Den högsta observerade åldern är 27 år och 5 månader för en nederländsk fågel,[17] men den genomsnittliga livslängden för vilda fåglar är mycket kortare än så, och är troligen liknande den hos andra vilda änder, såsom gräsand, på omkring två år.[18]

Föda

Stjärtänder vänder sig upp och ned för födosök (hane till höger)

Stjärtanden födosöker genom att plaska och tippa upp och ned i grunt vatten efter växtföda mestadels på kvällen eller natten, och ägnar därför en stor del av dagen åt att vila.[8] Dess långa hals gör det möjligt för den att ta föda från botten av vattensamlingar upp till 30 centimeter djupa, vilket är utom räckhåll för andra simänder som gräsanden.[11]

Vinterfödan består mestadels av växtmaterial som frön och rhizom från vattenväxter, men stjärtanden äter ibland rötter, spannmål och andra frön på åkrar, men mindre ofta än andra änder i släktet Anas.[11] Under häckningssäsongen äter fågeln främst ryggradslösa djur, däribland vatteninsekter, blötdjur och kräftdjur.[9]

Hälsa

Stjärtandens bo och ungar är sårbara för predation från däggdjur, såsom rävar och grävlingar, och fåglar som måsar och trutar, kråkor och skator. De vuxna fåglarna kan flyga iväg för att undfly markbundna predatorer, men särskilt häckande honor kan överraskas av stora rovdjur som lodjur.[9] Stora rovfåglar, såsom duvhök, tar änder från marken, och vissa falkar, däribland jaktfalk, har hastigheten och kraften att fånga flygande fåglar.[19]

Hane som putsar sig

Den är mottaglig för en rad parasiter, däribland Cryptosporidium, Giardia, bandmaskar, blodparasiter och fjäderlöss,[20][21][22][23] och drabbas också av andra fågelsjukdomar. Den är ofta den dominanta arten i större dödsfall av fågelbotulism och fågelkolera,[24] och kan också ådra sig fågelinfluensa, av vilken typen H5N1 är högpatogen och emellanåt infekterar människor.[25]

Stjärtand är en populär art för jakt på grund av dess snabbhet, rörlighet och utmärkta kvalitet som föda, och jagas över hela utbredningsområdet.[26][27] Fastän den är en av världens mest talrika änder[17] har jakt i kombination med andra faktorer lett till populationsminskningar, och lokala begränsningar av jakten har ibland införts för att bevara antalet fåglar.[28]

Artens favoritmiljö grunt vatten är naturligt känslig för problem som torka eller inkräktande växtlighet, men kan i stigande grad vara hotad av klimatförändring.[17] Populationer påverkas också av omvandling av våtmarker och gräsland till åkermark, vilket berövar stjärtanden områden för födosök och häckning. Vårsådd innebär att många bon förstörs av jordbruksverksamhet för denna tidigt häckande and.[29] En kanadensisk undersökning visade att mer än hälften av de bon som undersökts förstördes av jordbruksarbete som plöjning och harvning.[30]

Hona

Jakt med blykulor, tillsammans med användning av blysänken i fiske, har identifierats som en betydande orsak till blyförgiftning hos vattenfåglar, som ofta hämtar föda från botten av sjöar och våtmarker där blybitarna samlas.[31] En spansk undersökning visade att stjärtand och brunand var de arter som hade de högsta nivåerna av blykuleintagande, högre än i nordliga länder i den västpalearktiska flygvägen, där blykulor har förbjudits.[32] I USA, Kanada och många länder i Västeuropa måste alla kulor som används för vattenfåglar nu vara ogiftiga, och får därför inte innehålla bly.[33][34][35]

Status

Stjärtanden har en stor utbredning, som uppskattas till 10 miljoner kvadratkilometer, och en population som uppskattas till 6,1–7,7 miljoner individer. Den anses därför inte nå tröskeln för IUCN:s rödlistning, det vill säga populationsminskning på mer än 30% på tio år eller tre generationer, och bedöms som livskraftig.[1]

Provianterande hane

I Palearktis minskar de häckande populationerna i stora delar av utbredningsområdet, inklusive fästet i Ryssland, och är i övrigt stabila eller fluktuerande.[36]

Stjärtänder åtminstone i Nordamerika har drabbats hårt av fågelsjukdomar, och den häckande populationen minskade från över 10 miljoner 1957 till 3,5 miljoner 1964. Fastän arten har återhämtat sig från den bottennivån var häckningspopulationen 1999 30% under långtidsgenomsnittet, trots åratals större ansträngningar för att återställa artens status. År 1997 dog uppskattningsvis 1,5 miljoner vattenfåglar, av vilka flertalet var stjärtänder, av fågelbotulism under två utbrott i Kanada och Utah.[24]

Stjärtanden är en av de arter som omfattas av Avtal om bevarande av afro-eurasiska flyttande vattenfåglar (AEWA),[37] men den har ingen speciell status under CITES-konventionen, som reglerar internationell handel med vilda djur och växter.[9]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Northern Pintail, 10 augusti 2008.
  1. ^ [a b] BirdLife International 2004. Anas acuta. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061010
  2. ^ [a b] (latin) Linnaeus, Carolus (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii). Sid. 126. ”A. cauda acuminata elongata subtus nigra, occipite utrinque linea alba” 
  3. ^ uk.rec.birdwatching, scientific bird names explained. Hämtad 13 januari 2008
  4. ^ Johnson, Kevin P.; Sorenson, Michael D. (1999). ”Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus Anas): a comparison of molecular and morphological evidence”. The Auk 116 (3): sid. 792–805. 
  5. ^ Johnson, Kevin P.; McKinney, Frank; Wilson, Robert; Sorenson, Michael D. (2000). ”The evolution of postcopulatory displays in dabbling ducks (Anatini): a phylogenetic perspective.”. Animal Behaviour 59 (5): sid. 953–963. doi:10.1006/anbe.1999.1399. 
  6. ^ Livezey, B. C. (1991). ”A phylogenetic analysis and classification of recent dabbling ducks (Tribe Anatini) based on comparative morphology”. The Auk 108 (3): sid. 471–507. 
  7. ^ ”Dafila Scott”. Society of Wildlife Artists. http://www.swla.co.uk/SWLAmembers/scottd/ScottD.htm. Läst 16 januari 2008. 
  8. ^ [a b c d e f g h] Madge, Steve; Burn, Hilary (1988). Wildfowl: An Identification Guide to the Ducks, Geese and Swans of the World (Helm Identification Guides). Christopher Helm. Sid. 222-224. ISBN 0-7470-2201-1. 
  9. ^ [a b c d e f g h i j k] Robinson, Jerry; Johansson, Carl (editor) (2002). ”Anas acuta”. Animal Diversity Web. University of Michigan Museum of Zoology. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_acuta.html. Läst 13 januari 2008. 
  10. ^ [a b] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 48. ISBN 91-34-51038-9 
  11. ^ [a b c] Gooders, John; Boyer, Trevor (1997). Ducks of Britain and the Northern Hemisphere. Collins & Brown. Sid. 58-61. ISBN 1855855704. 
  12. ^ [a b c] Mullarney, Killian; Svensson, Lars, Zetterstrom, Dan; Grant, Peter. (2001). Birds of Europe. Princeton University Press. s 48-9 ISBN 0691050546
  13. ^ ”From Tokyo to Tupelo”. ESPN Outdoors News. ESPN Outdoors. http://sports.espn.go.com/outdoors/general/news/story?id=3200913. Läst 23 januari 2008. 
  14. ^ ”Northern Pintail species description”. Bird Guide. Cornell Lab of Ornithology. http://www.birds.cornell.edu/programs/AllAboutBirds/BirdGuide/Northern_Pintail_dtl.html. Läst 14 januari 2008. 
  15. ^ ”Northern Pintail Information and Photos”. Species accounts. South Dakota Birds and Birding. http://www.sdakotabirds.com/species/northern_pintail_info.htm. Läst 14 januari 2008. 
  16. ^ Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 73-74. ISBN 91-1-913142-9 
  17. ^ [a b c d] ”Pintail Anas acuta [Linnaeus, 1758”]. BTOWeb BirdFacts. British Trust for Ornithology. http://blx1.bto.org/birdfacts/results/bob1890.htm. Läst 13 januari 2008. 
  18. ^ ”Mallard Duck Drake: Anas platyrhynchos”. Guide to Birds. http://www.paraisongibon.com/mallard-duck-drake-anas-platyrhynchos.html. Läst 15 januari 2008. 
  19. ^ Forsman, Dick (2008). The Raptors of Europe & the Middle East A Handbook of Field Identification. Princeton University Press. Sid. 21-25. ISBN 0856610984. 
  20. ^ Kuhn, Ryan C.; Rock, Channah M; Oshima, Kevin H. (January 2002). ”Occurrence of Cryptosporidium and Giardia in Wild Ducks along the Rio Grande River Valley in Southern New Mexico”. Applied Environmental Microbiology 68 (1): sid. 161–165. doi:10.1128/AEM.68.1.161-165.2002. (inactive 2008-06-28) . 
  21. ^ ”Cotugnia fastigata”. Parasite species summary page. http://wildlife1.wildlifeinformation.org/S/0zAPlat_Cestod/cycl_dava_cotugnia/cotugnia_fastigata.htm. Läst 14 januari 2008. 
  22. ^ Williams, NA; Calverley, BK; Mahrt JL (1977). ”Blood parasites of mallard and pintail ducks from central Alberta and the Mackenzie Delta, Northwest Territories”. Journal of Wildlife Diseases 13 (3): sid. 226–229. 
  23. ^ ”Feather Lice Infection in Waterfowl”. http://wildlife1.wildlifeinformation.org/S/00dis/Parasitic/Feather_Lice_Infection.htm. Läst 14 januari 2008. 
  24. ^ [a b] Friend, Milton; McLean, Robert G; Dein, F. Joshua (April 2001). ”Disease emergence in birds: Challenges for the twenty-first century”. The Auk 118 (2): sid. 290–303. doi:10.1642/0004-8038(2001)118[0290:DEIBCF]2.0.CO;2. 
  25. ^ ”Avian influenza tests complete on wild northern pintail ducks in Montana”. News release No. 0402.06. U.S. Department of Agriculture. http://www.usda.gov/wps/portal/usdahome?contentidonly=true&contentid=2006/10/0402.xml. Läst 14 januari 2008. 
  26. ^ Marrone, Teresa (2000). Dressing & Cooking Wild Game (Complete Hunter). Creative Publishing International. Sid. p123. ISBN 086573108X. 
  27. ^ Cocker, Mark; Mabey, Richard (2005). Birds Britannica. London: Chatto & Windus. ISBN 0-7011-6907-9.  p97
  28. ^ ”U.S. Fish and Wildlife Service Proposes Duck Hunting Regulations, Limited Canvasback Season Re-Opened”. News Release August 1, 2003. U.S. Fish and Wildlife Service. http://www.fws.gov/news/newsreleases/r9/34B56130-133F-4153-A4576F148A7C6451.html. Läst 15 januari 2008. 
  29. ^ ”Losing ground: The top 10 common birds in decline”. Common birds in decline; a state of the birds report, summer 2007. Audubon. http://www.audubon.org/local/pdf/SOTB_CBID_Magazine_Top10.pdf. Läst 15 januari 2008. 
  30. ^ ”Index of Species Information”. Wildlife species: Anas acuta. USDA Forest Service. http://www.fs.fed.us/database/feis/animals/bird/anac/all.html. Läst 15 januari 2008. 
  31. ^ Scheuhammer, A.M.; Norris, S. L. (1996). ”The ecotoxicology of lead shot and lead fishing weights”. Ecotoxicology 5 (5): sid. 279–295. doi:10.1007/BF00119051. 
  32. ^ Mateo, Rafael; Martínez-Vilalta, Albert; Guitart, Raimon (1997). ”Lead shot pellets in the Ebro delta, Spain: Densities in sediments and prevalence of exposure in waterfowl”. Environmental Pollution 96 (3): sid. 335–341. doi:10.1016/S0269-7491(97)00046-8. 
  33. ^ ”Service continues to expand non-toxic shot options”. Press release October 25, 2000. U.S. Fish and Wildlife Service. http://www.fws.gov/southeast/news/2000/r00-045.html. Läst 15 januari 2008. 
  34. ^ ”Crunch time for lead shot ban”. New Scientist, 5 april 1997. http://www.newscientist.com/article/mg15420760.700-crunch-time-for-lead-shot-ban.html. Läst 15 januari 2008. 
  35. ^ ”Lead & Non-Lead Shot”. British Association for Shooting and Conservation. http://www.basc.org.uk/content/nontoxicshot. Läst 15 januari 2008. 
  36. ^ Snow, David; Perrins, Christopher M (editors) (1998). The Birds of the Western Palearctic concise edition (2 volumes). Oxford: Oxford University Press. Sid. 222-225. ISBN 0-19-854099-X. 
  37. ^ ”Annex 2: Waterbird species to which the Agreement applies”. Agreement on the conservation of African-Eurasian migratory Waterbirds (AEWA). AEWA. http://www.unep-aewa.org/documents/agreement_text/eng/pdf/aewa_agreement_text_annex2.pdf. Läst 13 januari 2008. 

Externa länkar

hane och hona

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Stjärtand&oldid=7148877”