Europeiska unionens domstol

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Europadomstolen.
Europeiska flaggan Europeiska unionens institutioner
Europeiska unionens domstol
Sammansättning 28 domare i domstolen, 47 domare i tribunalen samt specialdomstolar
Ordförande
Vice ordförande
Funktion – Säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördragen
Inrättad 23 juli 1952
Rättslig form Institution
Rättslig grund Art. 13.1 FEU[1]
Säten
Fil:Quartier Européen Nord, Kirchberg (2846812066).jpg
 Palais
Luxemburg, Luxemburg
Officiellt säte
Webbplats
curia.europa.eu

Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) är en av Europeiska unionens institutioner.[1] Den består av två rättsinstanser: tribunalen och domstolen.

EU-domstolen ansvarar för att säkerställa att lag och rätt följs vid tolkningen och tillämpningen av unionens fördrag.[2] Domstolen har bland annat till uppgift att avgöra lagenligheten av de unionsakter som unionens institutioner, organ och byråer antar samt avgöra huruvida medlemsstaterna uppfyller sina förpliktelser enligt fördragen. Domstolen tolkar unionsrätten på begäran av de nationella domstolarna genom att meddela förhandsavgöranden,[3][4] men har däremot inte möjlighet att överpröva eller upphäva nationella domar; EU-domstolen är inte en appellationsdomstol för de nationella domstolarna.

EU-domstolen leds av en ordförande, som sedan den 8 oktober 2015 är Koen Lenaerts. Både domstolen och tribunalen består av domare från alla medlemsstater. Dessutom biträds domstolen av elva generaladvokater. Både domarna och generaladvokaterna utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd för en period av sex år, som kan förnyas.[5] Domstolen har sitt säte i Luxemburg.[6]

Historia

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

EU-domstolen är en av de fyra ursprungliga institutioner som inrättades redan den 23 juli 1952 genom fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Från början bestod den av sju domare; var och en av de sex medlemsstaterna hade rätt att nominera en domare. Nomineringen av den sjunde domaren roterade mellan de större medlemsstaterna Frankrike, Italien och Tyskland. Vid bildandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) var domstolen gemensam för samtliga tre gemenskaperna.

Genom fördraget om Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 november 1993, ändrades flera av institutionernas namn för att anpassas till upprättandet av Europeiska unionen, medan domstolen behöll sitt namn ”Europeiska gemenskapernas domstol”. Detta berodde på att domstolens befogenheter var begränsade till den första pelaren, Europeiska gemenskaperna.[7] Genom Amsterdamfördraget 1999 erhöll domstolen utökade befogenheter, då delar av den tredje pelaren överfördes till den första. Innan dess löstes tvister som rörde dessa frågor av medlemsstaterna själva.

Till följd av att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 ändrades domstolens officiella namn från ”Europeiska gemenskapernas domstol” till ”Europeiska unionens domstol”. Samtidigt ändrades namnet på ”förstainstansrätten” till ”tribunalen”.

Sammansättning och funktionssätt

Europeiska unionens domstol är en av Europeiska unionens institutioner.[1] Den består av domstolen, tribunalen och de specialdomstolar som Europaparlamentet och rådet gemensamt har beslutat att inrätta.[8] Dessa rättsinstanser fyller olika funktioner och har olika sammansättningar, i enlighet med fördragen. Deras sammansättning och funktionssätt är fastställda i fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.[9][10] Ytterligare detaljerade bestämmelser återfinns i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol,[11] som är fogat till unionens grundfördrag men som kan ändras i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.[12] Även fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen innehåller ett avsnitt som reglerar domstolens behörighet att döma i frågor som rör atomenergiområdet.[13] Varje rättsinstans har också antagit sina egna rättegångsregler.[14][15]

Domstolen

Själva domstolen består av 28 domare, en från varje medlemsstat.[8] Den tjänstgör permanent.[16] Domstolen utser en justitiesekreterare,[17] som inför domstolen avlägger en ed.[18] Justitiesekreteraren fungerar som en generalsekreterare och leder domstolens förvaltning under ordförandes insyn.[19] Domstolen är uppdelad i avdelningar; varje avdelning består av tre eller fem domare, varav en utgör avdelningens ordförande. Utöver att sammanträda i avdelningar kan domstolen också sammanträda i en stor avdelning bestående av femton domare.[20] Denna består av domstolens ordförande, vice ordförande och tre av ordförandena för avdelningar med fem domare samt andra domare som utses genom domstolens rättegångsregler.[20] Domstolen sammanträder i den stora avdelningen endast när en medlemsstat eller en av unionens institutioner som är part i ärendet kräver det. Därutöver är det också möjligt för domstolen att i vissa fall sammanträda i plenum.[21][22] Endast beslut fattade av domstolen vid ett udda antal domare närvarande är giltiga. I de vanliga avdelningarna måste minst tre domare vara närvarande, medan det krävs minst elva respektive sjutton domare för att ett beslut i stora avdelningen och i plenum ska vara giltigt.[23][24]

Domarna och generaladvokaterna

Huvudartikel: Generaladvokater vid Europeiska unionens domstol
Domarkåpor som domarna brukar att bära under rättegångarna.

Domstolen består utöver sina domare av elva generaladvokater.[25] Antalet generaladvokater kan utökas genom ett enhälligt beslut i Europeiska unionens råd.[26] Generaladvokaterna har till uppgift att helt opartiskt och oavhängigt avge juridiska yttranden, så kallade förslag till avgörande, när domstolen så beslutar. Dessa förslag till avgöranden är inte bindande för domstolen, men väger ofta mycket tungt när domstolen avkunnar sin dom i ett mål. Både domarna och generaladvokaterna utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd för en period av sex år, som kan förnyas. Utnämningen sker vart tredje år, så att hälften av ämbetena förnyas varje gång.[27] Innan utnämningen sker måste en rådgivande kommitté bestående av sju experter tillfrågas.[28] Domarna och generaladvokaterna ska enligt fördragen ”utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer”. Domarna väljer en ordförande och en vice ordförande bland sig själva för en period av tre år i taget.[17][29] Varje domare måste innan han eller hon tillträder sitt ämbete avlägga en ed inför domstolen vid ett offentligt sammanträde. Eden innefattar att domaren lovar att ”opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar”.[30] För att säkerställa domarnas självständighet, får de inte inneha några politiska eller administrativa uppdrag eller utöva avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.[31] En domare kan skiljas från sitt uppdrag endast efter ett enhälligt beslut av övriga domare och generaladvokaterna.[32] En ny domare får då utses för den kvarstående ämbetstiden.[33]

Domarna och generaladvokaterna åtnjuter rättslig immunitet. Särskilt får de inte under några omständigheter ställas till svars för sina handlingar under tjänsteutövningen, varken under sin tid som domare eller efter att de har lämnat sitt ämbete. Den rättsliga immuniteten kan dock hävas av domstolen genom ett beslut i plenum. De kan då endast ställas inför rätta vid en nationell domstol som har behörighet att döma ledamöterna av den högsta nationella domstolen i medlemsstaten.[34] Samtliga domare omfattas också av domstolens uppförandekod.[35] Generaladvokaterna åtnjuter i princip samma rättigheter och skyldigheter som domarna.[36] De är, liksom domarna, skyldiga att vara bosatta där domstolen har sitt säte.[37] Om en domare eller generaladvokat är partisk i ett mål, ska han eller hon inte delta i behandlingen av ärendet. Vid tveksamheter får domstolen fatta beslut i frågan. En part i ett mål kan dock inte åberopa en domares nationalitet som skäl för jäv.[38]

Tribunalen

Tribunalen inrättades den 1 januari 1989 som ”förstainstansrätten” och erhöll sitt nuvarande namn genom Lissabonfördraget den 1 december 2009. Den består av 47 domare, som i princip har samma skyldigheter som domarna i domstolen. De utses också i enlighet med samma förfarande.[39] Antalet domare utökades från 28 domare (en per medlemsstat) till 40 domare den 25 december 2015 och 47 domare den 1 september 2016. Antalet kommer att utökas ytterligare fram till 2019, då varje medlemsstat kommer att ha två domare var i tribunalen.[40] Domarna väljer en ordförande och en vice ordförande bland sig själva för en period av tre år samt en justitiesekreterare för en period av sex år.[41][42] Till skillnad från domstolen saknar tribunalen permanenta generaladvokater. Istället kan tribunalens ledamöter agera som generaladvokater vid tribunalens rättegångar, men får då inte samtidigt delta i målets avgörande.[43] I likhet med domstolen, organiserar sig tribunalen i avdelningar bestående av tre eller fem domare. I vissa särskilda fall kan tribunalen sammanträda i plenum, i en stor avdelning eller med en enda domare.[44]

Tribunalen fungerar som en första instans inom EU-domstolen i nästan alla mål, med undantag för talan om fördragsbrott och mål som ligger inom någon specialdomstols behörighet. Vid talan om ogiltigförklaring och passivitetstalan väckt av en medlemsstat eller en av unionens institutioner mot Europaparlamentet, rådet, kommissionen eller Europeiska centralbanken har domstolen i regel exklusiv behörighet, vilket innebär att tribunalen inte kan pröva sådana mål heller.[45] Om domstolen eller tribunalen erhåller ett mål som ligger inom den andra rättsinstansens behörighet, hänskjuts ärendet till rätt instans. Ifall domstolen hänskjuter ett ärende till tribunalen, kan tribunalen inte förklara sig obehörig att behandla målet.[46] Tribunalens avgöranden kan överklagas till domstolen inom två månader av varje part som inte har fått helt bifall från rätten. Även medlemsstater och unionens institutioner som har intervenerat i ett ärende kan överklaga ett avgörande om det påverkar dem direkt.[47] Ett överklagande måste ”grundas på bris­tande behörighet hos tribunalen, på rättegångsfel som kränker den överklagandes intressen eller på att tribunalen har åsidosatt unionsrätten”.[48]

Specialdomstolar

Europaparlamentet och rådet kan genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet inrätta specialdomstolar som är knutna till tribunalen. Specialdomstolarnas syfte är att avlasta tribunalen genom att i första instans ansvara för att avgöra ärenden av en viss karaktär. Deras beslut kan överklagas till tribunalen om det handlar om en rättsfråga. I stort sett gäller samma bestämmelser för specialdomstolarnas organisation och deras domare som för domstolen och tribunalen. Specialdomstolarna antar egna rättegångsregler i samförstånd med domstolen och efter godkännande av rådet.[49]

Mellan 2005 och 2016 fanns en särskild personaldomstol som hanterade tvister mellan unionen och dess anställda. Syftet var att avlasta tribunalen.[50][51] Personaldomstolen avskaffades den 1 september 2016 i samband med att tribunalen fick ett utökat antal domare och därmed kapacitet att ta hand om ett större antal mål.[52] Sedan dess finns det inga specialdomstolar.

Funktioner och befogenheter

EU-domstolen har exklusiv behörighet att tolka unionsrätten, med undantag för större delen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[53] Den har också vissa begränsade befogenheter i frågor som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa då det handlar om en medlemsstats ”utövning av sitt ansvar för att upprätt­hålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten”.[54] Verkställigheten hos en unionsakt upphör inte under tiden som domstolen behandlar ett ärende, såvida inte domstolen beslutar att detta är nödvändigt.[55]

Olika typer av mål

Begäran om förhandsavgörande

Huvudartikel: Förhandsavgörande
Förhandlingssal i domstolen.

För att garantera en faktisk och enhetlig tillämpning av unionsrätten, samarbetar EU-domstolen med de nationella domstolarna i medlemsstaterna. Detta innebär att de nationella domstolarna kan, och i vissa fall måste, begära ett så kallat förhandsavgörande från domstolen i mål där unionsrätten är tillämplig.[56] EU-domstolen utfärdar inte bara ett yttrande vid förhandsavgörandet, utan en dom eller ett motiverat beslut. Domstolens tolkning är rättsligt bindande för den nationella domstolen och för alla andra nationella domstolar som i framtiden behandlar ett identiskt mål. Alla parter i den nationella domstolen, samtliga medlemsstater och alla unionens institutioner får delta vid förhandlingarna i domstolen vid förhandsavgöranden. Förfarandet med förhandsavgöranden utgör en viktig del för att unionsrätten ska vara tillämplig på nationell nivå och ha direkt effekt för alla fysiska och juridiska personer inom unionen.[57]

Talan om fördragsbrott

Se även: Överträdelseförfarande

En av domstolens viktigaste funktioner är att döma i mål som rör fördragsbrott. Talan om fördragsbrott kan väckas mot en medlemsstat som inte anses uppfylla sina skyldigheter enligt unionens fördrag, antingen av Europeiska kommissionen eller av en annan medlemsstat. Om en medlemsstat väcker talan, ska den först vända sig till kommissionen. Kommissionen ska avge ett motiverat yttrande i frågan till domstolen efter att alla inblandade parter har fått yttra sig.[58][59] Domstolen har jurisdiktion att fastställa att en medlemsstat inte har uppfyllt sina åtaganden enligt fördragen. Om så sker, måste medlemsstaten omgående vidta åtgärder för att tillgodose domstolen.[60] Om en medlemsstat inte vidtar lämpliga åtgärder, kan domstolen, efter att kommissionen har väckt talan på nytt, utdöma böter eller vite.[61] I ärenden som rör en medlemsstat som inte har meddelat kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att införliva ett direktiv som har antagits i enlighet med ett lagstiftningsförfarande, kan domstolen utdöma böter redan i första domen på begäran av kommissionen.[62][57][63]

Talan om ogiltigförklaring

En av förhandlingssalarna.

Domstolen har behörighet att ogiltigförklara en lagstiftningsakt, bindande unionsakter antagna av Europeiska rådet, Europeiska kommissionen eller Europeiska centralbanken samt unionsakter antagna av Europaparlamentet, Europeiska rådet eller något av unionens organ eller någon av dess byråer och som har rättsverkan för tredje part. En sådan ogiltigförklaring måste grunda sig på ”bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördragen eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning eller rörande maktmissbruk” av den som har utfärdat unionsakten. Talan om ogiltigförklaring kan väckas av en medlemsstat, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken, Europeiska revisionsrätten och Europeiska regionkommittén. Talan kan även väckas av alla fysiska eller juridiska personer om det rör en unionsakt som direkt och personligen berör dem. Samtliga talan om ogiltigförklaring måste väckas inom två månader från det att unionsakten i fråga har offentliggjorts eller, om unionsakten inte har offentliggjorts, efter det att den klagande har fått vetskap om den.[64] Om domstolen finner att en hel eller delar av en unionsakt är ogiltig kan den förklara akten ogiltig.[57][63] Om endast vissa delar av unionsakten är ogiltiga, förblir de övriga delarna giltiga.[65] Talan om ogiltigförklaring som väcks på initiativ av en medlemsstat eller en institution behandlas av själva domstolen. I övriga fall, till exempel då den klagande är en enskild person, tas det först upp av tribunalen.[57]

Domstolen är även behörig att pröva lagenligheten av en unionsakt som har antagits av Europeiska rådet eller Europeiska unionens råd och som upphäver en medlemsstats rösträtt i de nämnda institutionerna. En sådan prövning kan endast ske på begäran av den berörda medlemsstaten och måste begäras inom en månad från att Europeiska rådet eller Europeiska unionens råd har antagit sitt beslut. Domstolen har upp till en månad på sig att avgöra ärendet efter att begäran inkommit från medlemsstaten.[66]

Passivitetstalan

Om en institution (med undantag för domstolen och revisionsrätten), ett organ eller en byrå inte har vidtagit åtgärder som är nödvändiga enligt fördragen, kan medlemsstaterna eller någon av de andra institutionerna väcka passivitetstalan vid domstolen för att få det fastslaget. Även andra fysiska eller juridiska personer kan väcka passivitetstalan om det rör en unionsakt som direkt och personligen berör den klagande.[67] Om domstolen fastslår att en institution, ett organ eller en byrå har gjort sig skyldig till passivitet, måste organet i fråga omgående vidta nödvändiga åtgärder.[68][63] Tribunalen fungerar som första instans för ärenden som faller under dess jurisdiktion enligt samma kriterier som för talan om ogiltigförklaring.[57]

Överklagande och omprövning

Domstolen fungerar som appellationsdomstol för rättsfrågor som har behandlats av tribunalen. Antingen kan domstolen själv avgöra överklagandet, eller också kan den tillbakavisa ärendet till tribunalen, som då är tvungen att göra en omprövning av sitt ursprungliga domstolsbeslut med hänsyn till domstolens avgörande.[57]

Andra typer av mål

Tribunalen är behörig att pröva alla tvister mellan unionen och dess anställda.[69] Vidare är EU-domstolen behörig att pröva tvister om medlemsstaternas förpliktelser enligt Europeiska investeringsbankens stadga, beslut av Europeiska investeringsbankens råd och styrelse, fullgörandet av de nationella centralbankernas förpliktelser gentemot Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB),[70] offentlig- eller privaträttsliga avtal som unionen har ingått,[71] samt tvister mellan medlemsstaterna inom områden som fördragen berör och som har hänskjutits till domstolen genom ett särskilt avtal mellan parterna.[72]

Rättsfall och rättspraxis

Huvudartiklar: Europeiska unionens rättspraxis och Avgörande rättsfall vid Europeiska unionens domstol
En av domstolens förhörssalar.

EU-domstolen har genom sina avgöranden etablerat en rättspraxis som inkluderar flera viktiga principer, som inte återfinns i fördragen. I domstolens dom av den 5 februari 1963 i målet van Gend & Loos mot Nederländerna fastställde domstolen att den europeiska unionsrätten har direkt effekt och ger upphov till individuella rättigheter, som är möjliga att åberopa av fysiska och juridiska personer inför nationella domstolar.[73] I ett annat känt rättsfall, Costa mot E.N.E.L., slog domstolen i sin dom av den 15 juli 1964 fast att medlemsstaterna har överfört en del av sin suveränitet till europeisk nivå och att nationella lagar inte kan åsidosätta unionsrätten. Om en nationell bestämmelse inte är förenlig med unionsrätten, ska den inte tillämpas i enlighet med den så kallade företrädesprincipen.[74] Ytterligare ett viktigt rättsfall var domstolens dom av den 19 november 1991 i målet Francovich mot Italien, där domstolen fastslog att en medlemsstat kan bli skyldig att betala ut skadestånd till fysiska och juridiska personer som har lidit skada av att medlemsstaten inte har införlivat ett direktiv korrekt.[75]

Funktioner relaterade till andra institutioner

Utöver att avgöra mål fyller EU-domstolen flera andra funktioner. Den kan avsätta Europeiska ombudsmannen på begäran av Europaparlamentet,[76] avsätta en ledamot av Europeiska kommissionen på begäran av rådet eller kommissionen,[77][78] avsätta en ledamot av Europeiska centralbankens direktion på begäran av Europeiska centralbankens råd eller direktionen,[79] samt avsätta en revisor i Europeiska revisionsrätten på begäran av revisionsrätten.[80] På begäran av en medlemsstat, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen kan domstolen också yttra sig över huruvida ett föreslaget internationellt avtal är förenligt med fördragen.[81]

Säte och administration

Fil:European Court of Justice (2783612522).jpg
EU-domstolens säte i Luxemburg.

Europeiska unionens domstol har sitt säte i Luxemburg.[6] Den har runt 1 900 anställda.[82] Löner, arvoden och pensioner för ordförande, ledamöter och justitiesekreteraren vid domstolen fastställs av Europeiska unionens råd.[83] Under 2008 hölls totalt 229 förhandlingar i domstolen, varav 154 utgjorde begäran om förhandsavgörande och 75 utgjorde mål om direkt talan och överklaganden. Sammanlagt föredrogs 192 förslag till avgörande och 333 domar avkunnades.[84] Sedan sitt bildande 1952, har domstolen meddelat cirka 15 000 domar.[4] Förfarandet vid domstolen är kostnadsfritt för parterna, men däremot står inte domstolen för parternas egna kostnader, till exempel advokatkostnader. Parterna måste företrädas av auktoriserade advokater. Normalt får den part som förlorar målet stå för den andra partens rättegångskostnad. Medlemsstater som intervenerar i ett mål får dock bära sina egna rättegångskostnader, oavsett målets utgång.[57]

Språkanvändning

Huvudartikel: Europeiska unionens officiella språk
Utrustning för simultantolkning vid Europeiska unionens domstol.

Språkbestämmelserna för EU-domstolen fastställs i rättegångsreglerna för de olika rättsinstanserna. Enligt dessa är samtliga Europeiska unionens officiella språk rättegångsspråk.[85][86][87][88][89] Genom Lissabonfördraget infördes dock en bestämmelse om att Europeiska unionens råd med enhällighet ska besluta om språkanvändningen i domstolen genom en förordning. Till dess att rådet har antagit en sådan förordning gäller emellertid de språkbestämmelser som återfinns i rättegångsreglerna.[90] Användandet av de 24 officiella språken innebär att institutionen i praktiken måste hantera 506 olika språkkombinationer. Domstolens översättningstjänst rekryterar därför endast jurister som utöver sin juristutbildning också besitter goda färdigheter i minst tre av de officiella språken.[91] Vid de interna överläggningarna mellan domarna används av tradition franska som enda språk. Övriga förhandlingar sker med simultantolkning. Vid en rättegång används det språk som används i ansökan, som i sin tur måste vara avfattad på något av unionens officiella språk. Vid förhandsavgöranden används det språk som den nationella domstolen som har hänskjutit begäran använder sig av.[57]

Översättningstjänsten utgörs av ett generaldirektorat som organiserar språkenheter. Dessa bistås av fyra avdelningar som ansvarar för enhetsgemensamma uppgifter. Totalt ingår mer än 40 procent av institutionens personal i översättningstjänsten. De producerar över 700 000 sidor per år, varav över en halv miljon sidor offentliggörs i domstolens rättsfallssamling. Översättningstjänsten har sin verksamhet koncentrerad till de två torn som ligger i anslutning till domstolens huvudbyggnad.[91]

Öppenhet och tillgång till handlingar

På grund av sin speciella och känsliga funktion har EU-domstolen en särskild ställning i förhållande till de bestämmelser som gäller inom Europeiska unionen kring öppenhet och möjligheten att klaga hos Europeiska ombudsmannen. När domstolen utövar sin domstolsfunktion omfattas den inte av de allmänna bestämmelserna för öppenhet som gäller unionens övriga institutioner, organ och byråer.[92] Dess förhandlingar är dock vanligtvis öppna för allmänheten,[93] medan överläggningarna under alla omständigheter är hemliga.[94] På motsvarande sätt är EU-domstolen vid domstolsutövning som enda institution inom unionen undantagen från unionsmedborgares möjlighet att klaga hos Europeiska ombudsmannen.[95] Alla domstolens officiella handlingar, inklusive alla domslut, offentliggörs dock i Europeiska unionens officiella tidning. Domstolen är öppen för intresserade besökare, till exempel juridikstuderande och unionsmedborgare. Institutionen har årligen runt 15 000 besökare.[84]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] ”Artikel 13.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 22. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  2. ^ ”Artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  3. ^ ”Artikel 19.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ [a b] ”Allmänt om institutionen”. Europeiska unionens domstol. http://curia.europa.eu/jcms/jcms/Jo2_6999/. Läst 24 februari 2012. 
  5. ^ ”Artikel 19.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  6. ^ [a b] ”Protokoll 6 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 265. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  7. ^ ”The Court of Justice of the European Communities” (på engelska). CVCE. http://www.cvce.eu/obj/european_navigator-en-f0601dce-60ea-4af8-a4de-de84fe6a7c26. Läst 1 februari 2009. 
  8. ^ [a b] ”Artikel 19 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  9. ^ ”Avdelning III i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 22-27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  10. ^ ”Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 47-200. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  11. ^ ”Protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 210-229. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  12. ^ ”Artikel 281 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 167. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  13. ^ ”Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen”. EUT C 203, 7.6.2016, s. 1-112. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12016A/TXT. 
  14. ^ ”Rättegångsregler för domstolen”. EUT C 337, 6.11.2012, s. 1-42. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:54aeffde-275e-11e2-9209-01aa75ed71a1.0022.01/DOC_1&format=PDF. 
  15. ^ ”Rättegångsregler för tribunalen”. EUT L 105, 23.4.2015, s. 1-66. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32015Q0423(01). 
  16. ^ ”Artikel 15 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 213. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  17. ^ [a b] ”Artikel 253 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 158. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  18. ^ ”Artikel 10 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 212. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  19. ^ ”Artikel 12 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 212. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  20. ^ [a b] ”Artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 741/2012 av den 11 augusti 2012 om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol och bilaga I till detta”. EUT L 228, 23.8.2012, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R0741. 
  21. ^ ”Artikel 251 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 157. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  22. ^ ”Artikel 16 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 213. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  23. ^ ”Artikel 17 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 213. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  24. ^ ”Artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 741/2012 av den 11 augusti 2012 om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol och bilaga I till detta”. EUT L 228, 23.8.2012, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R0741. 
  25. ^ ”Rådets beslut av den 25 juni 2013 om ökning av antalet generaladvokater vid Europeiska unionens domstol (2013/336/EU)”. EUT L 179, 29.6.2013, s. 92. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013D0336. 
  26. ^ ”Artikel 252 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 158. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  27. ^ ”Artikel 9 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 212. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  28. ^ ”Artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 159. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  29. ^ ”Artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 741/2012 av den 11 augusti 2012 om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol och bilaga I till detta”. EUT L 228, 23.8.2012, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R0741. 
  30. ^ ”Artikel 2 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 210. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  31. ^ ”Artikel 4 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 211. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  32. ^ ”Artikel 6 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 211. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  33. ^ ”Artikel 7 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 212. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  34. ^ ”Artikel 3 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 210-211. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  35. ^ ”Uppförandekod”. Europeiska unionens domstol. http://curia.europa.eu/jcms/jcms/Jo2_7028/. Läst 24 februari 2012. 
  36. ^ ”Artikel 8 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 212. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  37. ^ ”Artikel 14 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 213. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  38. ^ ”Artikel 18 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 214. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  39. ^ ”Artikel 48 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 220. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  40. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/2422 av den 16 december 2015 om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol”. EUT L 341, 24.12.2015, s. 14-17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32015R2422. 
  41. ^ ”Om tribunalen”. Europeiska unionens domstol. http://curia.europa.eu/jcms/jcms/Jo2_7033/. Läst 24 februari 2012. 
  42. ^ ”Artikel 1.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 741/2012 av den 11 augusti 2012 om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol och bilaga I till detta”. EUT L 228, 23.8.2012, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R0741. 
  43. ^ ”Artikel 49 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 221. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  44. ^ ”Artikel 50 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 221. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  45. ^ ”Artikel 51 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 221-222. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  46. ^ ”Artikel 54 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 222. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  47. ^ ”Artikel 56 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 223. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  48. ^ ”Artikel 58 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 223. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  49. ^ ”Artikel 257 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 160. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  50. ^ ”Rådets beslut av den 2 november 2004 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol (2004/752/EG, Euratom)”. EUT L 333, 9.11.2004, s. 7-11. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32004D0752. 
  51. ^ ”Om personaldomstolen”. Europeiska unionens domstol. http://curia.europa.eu/jcms/jcms/T5_5230/. Läst 24 februari 2012. 
  52. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2016/1192 av den 6 juli 2016 om överföring till Europeiska unionens tribunal av behörigheten att i första instans avgöra tvister mellan Europeiska unionen och dess anställda”. EUT L 200, 26.7.2016, s. 137-139. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R1192. 
  53. ^ ”Artikel 275 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 166. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  54. ^ ”Artikel 276 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 166. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  55. ^ ”Artikel 278 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 166. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  56. ^ ”Artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 164. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  57. ^ [a b c d e f g h] ”Om domstolen”. Europeiska unionens domstol. http://curia.europa.eu/jcms/jcms/Jo2_7024/. Läst 17 februari 2012. 
  58. ^ ”Artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 160. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  59. ^ ”Artikel 259 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 161. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  60. ^ ”Artikel 260.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 161. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  61. ^ ”Artikel 260.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 161. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  62. ^ ”Artikel 260.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 161. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  63. ^ [a b c] ”Om domstolen”. Europa (webbportal). http://europa.eu/about-eu/institutions-bodies/court-justice/index_sv.htm. Läst 17 februari 2012. 
  64. ^ ”Artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 162-163. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  65. ^ ”Artikel 264 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 163. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  66. ^ ”Artikel 269 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 164. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  67. ^ ”Artikel 265 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 163. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  68. ^ ”Artikel 266 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 163. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  69. ^ ”Artikel 270 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 164. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  70. ^ ”Artikel 271 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 165. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  71. ^ ”Artikel 272 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 165. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  72. ^ ”Artikel 273 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 165. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  73. ^ ”Dom av den 5 februari 1963 i mål 26/62, van Gend & Loos mot Nederländerna, REG 1963, s. 163-171”. Rättsfallssamling för Europeiska gemenskaperna. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:61962CJ0026. 
  74. ^ ”Dom av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Costa mot E.N.E.L., REG 1964, s. 215-225”. Rättsfallssamling för Europeiska gemenskaperna. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:61964CJ0006. 
  75. ^ ”Dom av den 19 november 1991 i mål C-6/90 och C-9/90, Francovich mot Italien, REG 1991, s. I-438-452”. Rättsfallssamling för Europeiska gemenskaperna. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:61990CJ0006. 
  76. ^ ”Artikel 228.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 151. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  77. ^ ”Artikel 245 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 156. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  78. ^ ”Artikel 247 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 157. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  79. ^ ”Artikel 11.4 i protokoll 4 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 235. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  80. ^ ”Artikel 286.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 170. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  81. ^ ”Artikel 218.11 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 146. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  82. ^ ”Fakta om EU-anställda”. EU-upplysningen. 2 januari 2012. http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/EUs-institutioner/Fakta-om-EU-anstallda/. Läst 17 februari 2012. 
  83. ^ ”Artikel 243 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 155. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  84. ^ [a b] ”Gamla Palais”. Europeiska unionens domstol. http://curia.europa.eu/jcms/jcms/P_34909/. Läst 22 februari 2012. 
  85. ^ ”Artikel 36 i rättegångsregler för domstolen”. EUT C 337, 6.11.2012, s. 15. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:54aeffde-275e-11e2-9209-01aa75ed71a1.0022.01/DOC_1&format=PDF. 
  86. ^ ”Ändringar av domstolens rättegångsregler”. EUT L 173, 26.6.2013, s. 65. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013Q0626(01). 
  87. ^ ”Artikel 35.1 i konsoliderad version av rättegångsreglerna för tribunalen (2010/C 177/02)”. EUT C 177, 2.7.2010, s. 46. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010Q0702(02). 
  88. ^ ”Ändringar av tribunalens rättegångsregler”. EUT L 173, 26.6.2013, s. 66. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013Q0626(02). 
  89. ^ ”Artikel 29 i konsoliderad version av rättegångsreglerna för Europeiska unionens personaldomstol (2010/C 177/03)”. EUT C 177, 2.7.2010, s. 77. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010Q0702(03). 
  90. ^ ”Artikel 64 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 226. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  91. ^ [a b] ”Tornen”. Europeiska unionens domstol. http://curia.europa.eu/jcms/jcms/P_36470/les-deux-tours. Läst 22 februari 2012. 
  92. ^ ”Artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 54-55. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  93. ^ ”Artikel 31 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 218. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  94. ^ ”Artikel 35 i protokoll 3 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 218. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  95. ^ ”Artikel 228.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 150-151. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 

Externa länkar

v • r
Europeiska unionens institutioner
v • r
Europeiska unionen
Demografi · Integration · Europeiskt politiskt parti · Euroskepticism · Officiella språk · Symboler · Val till Europaparlamentet
Historia
Utbredning och utvidgning
Institutioner, organ och byråer
Europeisk unionsrätt
Ekonomi
Inre marknaden
Rättsliga och inrikes frågor
Yttre åtgärder
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Europeiska_unionens_domstol&oldid=42269746”