Pb (lok)

Från Wikipedia
PbI
JvmKDAJ08528.jpg
Pb nr 52/53 år 1922 vid leverans
Järnvägsmuseet KDAJ08528
Tillverkningsår1922
Byggt antal2 dubbellok
Axelföljd2'B+B2'
Effekt2260 hk
Största tillåtna hastighet100 km/h
Startdragkraft18300 kg
PbII
Pb nr 52 ombyggd till enkellok.jpg
Pb nr 52 ombyggd till enkellok
Järnvägsmuseet KAFP00001
Tillverkningsår1937
Byggt antal4
Axelföljd1'C1'
Effekt1130 hk
Största tillåtna hastighet100 km/h
Startdragkraft10800 kg

Pb-loken var två elektrolok inom Statens Järnvägar (SJ) som användes för att dra persontåg vid Malmbanan från år 1922. Pb-loken byggdes ursprungligen som dubbellok, med axelföljden 2’B+B2’. År 1937 genomgick Pb-loken en radikal ombyggnation och ändrades till fyra enkellok med axelföljden 1’C1’.

Pb som dubbellok 1922-37[redigera | redigera wikitext]

Prestandamässigt motsvarade inte loket de förväntningar SJ hade med avseende på dragkraft, gångegenskaper och topphastighet. Loket hade en benägenhet att slira i samband med igångsättning av tåg, framför allt den bakre lokhalvan. Förarpersonalen kunde endast med svårighet föra fram loket i 75 km/h, trots en största tillåten hastighet på 100 km/h. I ett av dubbelloken, nr 52/53, flyttades löphjulsboggierna fram 500 mm i syfte att förbättra gångegenskaperna, samt att höja drivaxeltrycket. Senare arrangerades lokhalvorna om, så att en modifierad lokhalva kopplades till en icke-modifierad. Med det nya arrangemanget krävde förarpersonalen att loken vändes vid ändstationerna, så att den modifierade lokhalvan alltid gick först. När Ds-loken sattes in i persontågstrafiken på Malmbanan 1929, fick Pb-loken en mer undanskymd roll. Vid mitten av 1930-talet beslöt SJ att bygga om dubbelloken till enkellok. Pb-loket var den andra loktypen, efter Od, som fick en lokkorg byggd i trä och täckt med teakpanel, en design som återkom i Oe-, Of- och de tidiga D-loken.

Pb som enkellok 1937-60[redigera | redigera wikitext]

I samband med ombyggnationen till enkellok fick Pb en ny huvudtransformator, nya kuggväxlar samt en korg byggd i stål. Drivhjul och drivmotorer bibehölls. Lokets nya utseende påminde om D-loken. När de mer kraftfulla Dk-loken sattes in i persontågstrafiken på Malmbanan under 1940-talet förflyttades Pb-loken till persontrafiken i Malmö. Efter en del tekniska missöden under 1950-talet slopades och skrotades samtliga lok 1960.

Tabell (huvuddata)[redigera | redigera wikitext]

HUVUDDATA och FÖRVALTNING
Version PbI dubbellok PbII enkellok
Axelanordning och spårvidd Axelanordning 2'B+B2' 1'C1'
Spårvidd 1435 mm 1435 mm
Motorer Antal 4 2
Beteckning SJ 1303 SJ 1303
Typ Kommutator Kommutator
Timeffekt per motor 565 hk 565 hk
Timvarvtal 455 rpm 455 rpm
Maxvarvtal 840 rpm 840 rpm
Transmission System Kuggväxel + koppelstång Kuggväxel + koppelstång
Utväxling 61:109 53:109
Utväxlingsförhållande 1:1,79 1:2,06
Dimensioner Löphjulsdiameter 970 mm Uppgift saknas (†)
Drivhjulsdiameter 1350 mm 1350 mm
Längd över buffertar 21400 mm 13930 mm
Hjulbas 16200 mm (‡) 9400 mm
Elsystem Linjespänning 15 kV växelström 15 kV växelström
Linjefrekvens 15 eller 16⅔ Hz 15 eller 16⅔ Hz
Transformatoruttag (†††) 4 per halvlok 5
Kontrollerns körlägen 0-½-1-2-...-10 (††) 0-½-1-2-...-13
Reglering Kontaktorer, nedsides Kontaktorer, nedsides
Vikter Tjänstevikt 124000 kg 74600 kg
Adhesionsvikt 62800 kg (‡) 44900 kg
Största axeltryck 15700 kg (‡) 15200 kg
Prestanda Startdragkraft 18300 kg (‡‡) 10800 kg (†‡)
Största tillåtna hastighet 100 km/h 100 km/h
Timeffekt 2260 hk 1130 hk
Max vagnvikt 500 ton 300 ton
Förvaltning Tillverkare, mekanisk del ASJ ASJ
Tillverkare, elektrisk del ASEA ASEA
Operatör SJ SJ
Leverans 1922 1937
Slopning 1937 (Ombyggd till PbII) 1960 (‡†)

†) Troligtvis samma diameter som PbI (970 mm).
‡) Gäller ursprungsvärdet. I ett av dubbelloken, Pb nr 52/53, flyttades löphjulsboggierna fram 500 mm, vilket ledde till att värdet ökades.
††) Mellan varje huvudläge fanns ett övergångsläge för separat uppkoppling av drivmotorströmmen i den bakre lokhalvan.
‡‡) Kungliga Järnvägsstyrelsen angav 16000 kg i startdragkraft. Tabellvärdet är baserat på max tillåten motorström enligt Nordin.
†‡) Värdet är baserat på max tillåten motorström enligt Nordin.
‡†) Samtliga lok skrotades samma år.
†††) Gäller uttag för drivmotorström på sekundärsidan.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nordin et al, T (1998). Svenska Ellok. Svenska Järnvägsklubben. sid. 90-94. ISBN 91-85098-84-1 
  • Statens Järnvägar 1906-1931. Andra Bandet.. Kungliga Järnvägssyrelsen. 1931. sid. 474-493 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]