F-lok (ånga)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
F
F 1200 Gävle 13.08.08 (1).JPG
F 1200 i Gävle
FordonstypÖverhettarånglok
Tillverkningsår1914–1916
Byggt antal11
TillverkareSverige Nohab
Axelföljd (UIC-systemet)2'C1'-2'2'
Hjulställning (Whyte-systemet)4-6-2
Längd (över buffert)21 300 mm
Drivhjulsdiameter1 880 mm
Drivmedelkol
Transmissionkoppelstång
Effekt1 550 hk
Största tillåtna hastighet90 km/h (i Danmark 110 km/h)
Startdragkraft9 400 kg
Tjänstevikt142 800 kg
OperatörerSverige Statens Järnvägar
Danmark DSB

Historik[redigera | redigera wikitext]

F-loken är de största ånglok som gått i reguljär trafik i Sverige. F-loken var försedda med överhettare, som höjde effekten samt höll nere bränsleförbrukningen avsevärt. De tillverkades i 11 exemplar under tiden 1914–1916 av NOHAB i Trollhättan för trafik på stambanelinjerna Stockholm - Malmö och i viss mån Stockholm - Göteborg.

När eldriften stod klar ända ner till Malmö 1933, förflyttades några av dem till Västkustbanan men efter dennas elektrifiering 1936 blev de övertaliga även där. Då samtliga stambanor i södra och mellersta Sverige samt flera andra större järnvägar i landet blev elektrifierade miste dessa stora lok sina trafikuppgifter. Statens Järnvägar hade också räknat med att F-lokens underhållskostnader framdeles skulle bli höga. DSB i Danmark hade vid denna tid inga elektrifierade linjer, utan man satsade istället på fortsatt ångdrift. Därför köpte DSB de elva F-loken 1937 till ett fördelaktigt pris. I Danmark gick de sedan i trafik till slutet av 1960-talet.

Loken är utrustade med en fyrcylindrig compoundångmaskin, det vill säga ångan leds först under högt tryck in i de mindre högtryckscylindrarna mellan hjulen; och därefter in i de större lågtryckscylindrarna på lokets utsida. Detta tillsammans med överhettaren ger en bättre driftekonomi. Dessutom får loket ett mjukare ljud, eftersom ångan som rusar ut genom skorstenen har lägre tryck. Loken är 21,3 meter långa över buffertarna, har en tjänstevikt på 142,8 ton, en effekt på 1 550 hästkrafter och en största tillåtna hastighet på 90 km/h.

F 1200 är det mest kända F-loket, och det är det först tillverkade. Det var med i Sveriges värsta järnvägskatastrof i Getå 1918, varvid minst 41 personer förolyckades. Bland annat skållades eldaren till döds i loket. Det svårt skadade loket reparerades dock och sattes åter i trafik. Efter den långa tjänstgöringen i Danmark återköptes loket av Sveriges Järnvägsmuseum och kan idag beskådas i dess samlingar i Gävle. Loket är i kördugligt skick och gick i trafik vid järnvägens i Sverige 150-årsjubileum hösten 2006, samt vid hundraårsjubileet för loket självt, hösten 2014[1].

Leverans och avställning[redigera | redigera wikitext]

Lokens numrering[redigera | redigera wikitext]

Man kan tycka att det är konstigt att det sista levererade F-loket fick numret 1271 och inte 1210. Förklaringen är att Statens Järnvägar från början hade tänkt att skaffa tio lok, nummer 1200–1209, men när man senare fattade beslut om ett elfte lok hade nummerserien redan fyllts på med andra loktyper. Det elfte F-loket fick därför nummer 1271. Det är också litet konstigt att det första loket i serien numrerades 1200, och inte 1201, loknummer som slutar på "00" brukar vara prototyper, och så var också fallet med F 1200. Efter en lång utprovningsperiod var F 1200 utrustat på samma sätt som serieloken, men eftersom dessa redan var levererade och numrerade behöll F 1200 sitt prototypnummer.

F-loken i Danmark[redigera | redigera wikitext]

DSB var till skillnad från Statens Järnvägar sena med elektrifieringen av sina järnvägar, främst beroende på bristen på egen vattenkraft. Det är först i våra dagar som det blivit vanligt med elektrifierade järnvägar i Danmark. På 1930-talet var ångkraften i stort sett den enda kraftkällan på danska järnvägar. Visserligen fanns det elektriska lokaltåg och mindre dieseldrivna motorvagnar, men till snälltågen på huvudlinjerna behövde man stora och snabba ånglok. DSB såg sig om efter nya lok vid denna tid, och som en händelse dök då de svenska F-loken upp. F-loken köptes av DSB, de fraktades över Öresund, men för att klara lokens tyngd på järnvägsfärjans ramp var man tvungen att först lyfta ur pannan ur loken. I köpet ingick också en del reservdelar. Loken byggdes om i Danmark efter rådande dansk standard, bland annat gjordes loken högerkörda. Detta innebär att lokföraren kör loket från hyttens högra sida, tvärtemot hur det var hos Statens Järnvägar. Hos DSB littererades loken "E". Loken gjorde lång, trogen och hård tjänst hos DSB, där några av loken, bland annat F 1200, blev skadade under andra världskriget. DSB ansåg att denna loktyp var så lyckad att man lät Frichs i Århus bygga 25 likadana lok i tiden 1942–1950.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Bevarade[redigera | redigera wikitext]

Två lok köptes eller byttes sedermera tillbaka till Sverige av Sveriges järnvägsmuseum, F 1200 och F 1202. F 1200 är omsorgsfullt renoverad till originalskick och körklart sedan 1963. F 1202 finns i magasin och renovering pågår.

I modell[redigera | redigera wikitext]

Flera småserietillverkare har under årens lopp tillverkat mer eller mindre lyckade H0-modeller av F-loket. Under 2008 presenterade danska modelljärnvägstillverkaren Heljan en modell av såväl den danska som svenska versionen av loket.

Notera[redigera | redigera wikitext]

Ytterligare två loktyper har haft littera F hos Statens Järnvägar, det är ett godstågslok från 1863 och ett ellok från 1942. Ingen av dessa tre loktyper har varit i aktiv tjänst samtidigt.

Tekniska data[2][redigera | redigera wikitext]

Parameter Data
Allmänt
Operatör Statens Järnvägar
Version serie
Tillv år 1914–1916
Antal tillv 11 st
Tillverkare Nohab
Axel arr 2'C1'
Tjänstevikt 87,8 ton
Tendervikt 23,5 ton
Vatten + kol 25 + 6,5 ton
Bruttovikt 87,8 + 23,5 + 25 + 6,5 = 142,8 t
Adhesionsvikt 48,0 t
Stax xx,x t
Max dragkr 92 kN
Max fart 90 km/h
Korg
Lös 21 300 mm
Antal hjulaxlar 6 + 4 st
Axelavstånd drivhjul x xxx mm
Höjd x xxx mm
Korgbredd x xxx mm
Koppeltyp skruvkoppel
Utv yta slät plåt
Utv färg svart
Löpverk
Spårvidd 1 435 mm
Axelavst x xxx mm
Drivhjuldiam 1 880 mm
Löphjuldiam 970 o 1 098 mm
Primärfj xxxxx
Sekundärfj xxxx
Broms blockbroms
Min hor kurvradie xxx m
Drivutrustning
Bränsle stenkol
Max bränslevikt 6,5 ton
Max vattenvolym 25 kbm
Max kont effekt 1,14 MW (1550 hästkrafter)
Rostyta 3,60 m²
Eldyta 189,3 m²
Slaglängd 660 mm
Cylinderdiameter 420 resp. 630 mm
Max tryck ångpanna 13,0 kgf/cm² (ca 13 bar,ö)
Max tågvärmeeffekt xxx kW

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”F 1200 hundra år 2014”. Arkiverad från originalet den 7 september 2014. https://web.archive.org/web/20140907171212/http://www.trafikverket.se/Museer/Sveriges-Jarnvagsmuseum-Gavle/Tagtrafik-och-extratag/F-1200-hundra-ar/. Läst 7 september 2014. 
  2. ^ ”Svenska Lok.se - SJ Littera F (II)”. Svenska-lok.se. http://www.svenska-lok.se/damp.php?s=19&litra=F&typenr=2. Läst 24 juni 2018. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Filmer på F 1200 från 150-årsjubileet[redigera | redigera wikitext]