Hoppa till innehållet

Riksdagsvalet i Sverige 1998

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Svenska riksdagsvalet 1998)
Riksdagsvalet i Sverige 1998
Sverige
← 1994 20 september 1998 2002 →

Riksdagens 349 platser
Valdeltagande81,39 %
  Första parti Andra parti Tredje parti
  Göran Persson Carl Bildt Gudrun Schyman
Ledare Göran Persson Carl Bildt Gudrun Schyman
Parti Socialdemokraterna Moderaterna Vänsterpartiet
Föregående val 161 80 22
Erhållna mandat 131 82 43
Mandatförändring 30 2 21
Röster 1 914 426 1 204 926 631 011
Andel 36,39 % 22,90 % 11,99 %

  Fjärde parti Femte parti Sjätte parti
  Alf Svensson Lennart Daléus Lars Leijonborg
Ledare Alf Svensson Lennart Daléus Lars Leijonborg
Parti Kristdemokraterna Centerpartiet Folkpartiet
Föregående val 15 27 26
Erhållna mandat 42 18 17
Mandatförändring 27 9 9
Röster 619 046 269 762 248 076
Andel 11,77 % 5,13 % 4,72 %

  Sjunde parti
  Marianne Samuelsson och Birger Schlaug
Ledare Marianne Samuelsson & Birger Schlaug
Parti Miljöpartiet
Föregående val 18
Erhållna mandat 16
Mandatförändring 2
Röster 236 699
Andel 4,49 %

Största parti inom det ledande blocket i samtliga valkretsar
och kommuner i valet till Sveriges riksdag 1998.


Statsminister före valet

Göran Persson
Socialdemokraterna

Omvald statsminister

Göran Persson
Socialdemokraterna

Riksdagsvalet i Sverige 1998 till Sveriges riksdag hölls den 20 september 1998.

Valkampanjen

[redigera | redigera wikitext]

Socialdemokraternas vallöften

[redigera | redigera wikitext]

Vid socialdemokraternas partikongress i Sundsvall i september 1997 beslutades om höjda barnbidrag, återinfört flerbarnstillägg, höjd bilersättning och 16 miljarder till kommunerna i höjda statsbidrag. Besluten spred en signal att socialdemokraterna nu ansåg att åren med åtstramning nu är över. Under hösten 1997 fördes också en intensiv debatt i media om kvaliteten inom åldringsvården, flera fall av vanvård avslöjades.

Den 21 augusti lade Socialdemokraterna fram sitt valprogram: bland annat höjda barnbidrag och en maxtaxa inom barnomsorgen. Valprogrammets tema var "vård-skola-omsorg".[1]

"Det här är Lennart"

[redigera | redigera wikitext]

Den 2 april meddelade Olof Johansson att han skulle avgå vid centerstämman. Den 15 juni valdes Lennart Daléus till hans efterträdare.

Daléus hamnade ganska omgående i konflikt med facket eftersom han förespråkade en "försämring av kollektivavtalens ställning" och ville öppna upp för möjligheten att mer lokalt kunna förhandla arbetsvillkoren. Dessutom var han för en större lönespridning på arbetsmarknaden.[2] Centerpartiets valkampanj 1998 blev känd för valaffischen "Det här är Lennart" där partiet fokuserade helt på sin nye partiledare. Daléus sa senare att syftet var att göra honom känd snabbt eftersom han hade valts enbart tre månader innan riksdagsvalet.[3]

Fastighetsskatten

[redigera | redigera wikitext]

Den 13 maj demonstrerade 10 000 personer i Stockholm med krav på sänkt fastighetsskatt. De borgerliga partierna medverkade och gav sitt stöd för kravet. Sex dagar senare, den 19 maj, meddelade överraskande Socialdemokraterna och Centerpartiet att de gjort upp om sänkt fastighetsskatt. Fastighetsskatten sänktes från 1,7 % till 1,5 % men samtidigt förändrades beräkningsgrunden vilket gjorde att fastighetsskatten ändå ökade i de mest attraktiva områdena.[4] Den 2 september lovade därför statsminister Göran Persson att taxeringsvärdena skulle frysas i ett år.

Vänsterpartiets valrörelse

[redigera | redigera wikitext]

Den 17 september avslöjade Dagens Nyheter att Gudrun Schyman hade anlitat ungdomar i bekantskapskretsen som städhjälp hemma, däribland en 16-årig flicka som hade fått 100-150 kronor varannan vecka och hade jobbat åt Schyman i nio månader. Eftersom flickan fick totalt mer än 1 000 kr borde detta anmälts till Skatteverket, vilket varken Schyman eller flickan gjorde. I en debatt dagen innan avslöjandet hade Schyman uttalat sig mot manliga politiker som stött förslag om ett pigavdrag och påstått att dessa själva borde städa hemma. Schyman själv menade att de ungdomar hon anlitade var barn till grannar och därmed tyckte hon att ersättningen mer var en slags fickpeng.[5]

Enligt journalisten Torbjörn Nilsson drev Schyman Vänsterpartiet högerut men var fortfarande kritisk till budgetsaneringen (som Göran Persson hade drivit igenom efter valet 1994), EU och uttalade sig för en stark välfärdsstat. Nilsson menar att denna strategi var ett vinnande koncept som belönades med att partiet fick 12% av rösterna på valdagen.[6]

Detta var första gången som det var möjligt för väljarna att kryssa för en viss kandidat på röstsedeln. Tidigare fanns en möjlighet att stryka kandidater, något som knappast hade någon inverkan på vem som blev vald.[7] Totalt lämnades 1 533 705 personröster (29,9 procent). I några fall valdes kandidater in via personvalet, till exempel socialdemokraten Kent Härstedt.[8]

Partiernas valaffischer

[redigera | redigera wikitext]
  • Ge oss makt att skapa ett samhälle där ingen röst är för svag för att höras - Kristdemokraterna
  • "Det här är Lennart" - Centerpartiet[9]

Källa till tabellen: [10]

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Göran Persson 1 914 426 36,39 −8,86 131 −30
  Moderata samlingspartiet Carl Bildt 1 204 926 22,90 +0,52 82 +2
  Vänsterpartiet Gudrun Schyman 631 011 11,99 +5,83 43 +21
  Kristdemokraterna Alf Svensson 619 046 11,77 +7,7 42 +27
  Centerpartiet Lennart Daléus 269 762 5,13 −2,52 18 −9
  Folkpartiet liberalerna Lars Leijonborg 248 076 4,72 −2,47 17 −9
  Miljöpartiet de Gröna Marianne Samuelsson och Birger Schlaug 236 699 4,49 −0,53 16 −2
  Sveriges pensionärers intresseparti Brynolf Wendt[förtydliga] 52 869 1,00 +0,95 0
  Det nya partiet Ian Wachtmeister 25 276 0,48 +0,48 0
  Sverigedemokraterna Mikael Jansson 19 624 0,37 +0,12 0
  Ny Framtid Sune Lyxell 9 171 0,17 +0,08 0
  Ny demokrati Per Anders Gustavsson 8 297 0,16 −1,08 0
  Pensionärspartiet Brynolf Wendt[förtydliga] 6 865 0,13 ? 0
  Rättvisepartiet Socialisterna Per-Åke Westerlund 3 044 0,06 ? 0
  Kommunisterna Rolf Hagel 1 868 0,04 ? 0
  Enhet Ulf Wåhlström 1 725 0,04 ? 0
  Socialistiska Partiet (uppgift saknas) 1 466 0,03 ? 0
  Övriga partier 6 971 0,1325
Antal giltiga röster 5 261 122 100,00   349  
Ogiltiga röster 113 466  
Totalt 5 374 588
(81,39 %)

Antalet röstberättigade var 6 603 129 personer och antalet röstande var 5 374 588 personer vilket ger ett valdeltagande på 81,39, en nedgång med 5,43 procent jämfört med föregående riksdagsval.

I den nya riksdagen var 42 % av ledamöterna kvinnor.

Mandatfördelning mellan blocken

[redigera | redigera wikitext]

Vänsterblocket fick 190 mandat medan det borgerliga blocket fick 159 mandat. Det innebar att de borgerliga partierna vunnit elva nya mandat, men röstskillnaden i procent på 52,9 mot 44,5 ledde till ett fortsatt stort övertag för regeringen med stödpartier.

Regeringsbildning

[redigera | redigera wikitext]

Den socialdemokratiska minoritetsregeringen, Regeringen Persson, under ledning av statsminister Göran Persson kvarstod. Men den stora skillnaden mot föregående mandatperiod var att regeringen var beroende av två partiers stöd. Under den tidigare haft det räckt med ett parti.

Den 5 oktober 1998 gav Statsrådsberedningen ut ett pressmeddelande av vilket det bl.a. framgick att regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle samarbeta på fem områden under mandatperioden: ekonomi, sysselsättning, rättvis fördelning, jämställdhet och miljö.

Göran Perssons regering bestod efter valet av 20 statsråd. I regeringsförklaringen anförde Göran Persson att den budgetproposition som inom kort skulle föreläggas riksdagen hade tagits fram i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vidare uttalade han att det krävdes beredskap för samförstånd och långsiktiga lösningar i riksdagen för att få till stånd sunda offentliga finanser och stabila priser. De politiska partierna i riksdagen skulle inbjudas till överläggningar om utformningen av framtidens skatter. Under mandatperioden skulle regeringen också eftersträva parlamentariska förutsättningar för att radikalt kunna sänka avgifterna i barnomsorgen. Dessutom skulle samtliga riksdagspartier bjudas in till samtal om hur öppenheten skulle kunna öka kring finansiella bidrag till politiska partiers och enskilda kandidaters valkampanjer.

  1. ^ ”Ewa Stenberg: Socialdemokraterna vill göra valet till en plånboksfråga”. DN.SE. 28 augusti 2018. https://www.dn.se/nyheter/politik/ewa-stenberg-socialdemokraterna-vill-gora-valet-till-en-planboksfraga/. Läst 3 april 2021. 
  2. ^ ”Daléus får facket emot sig. Skiftet i centern. Nye ledaren håller till höger på arbetsmarknaden”. DN.SE. 15 juni 1998. https://www.dn.se/arkiv/politik/daleus-far-facket-emot-sig-skiftet-i-centern-nye-ledaren-haller-till-hoger-pa-arbetsmarknaden/. Läst 2 april 2021. 
  3. ^ ”Det här var Lennart”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/Xw6BBn. Läst 2 april 2021. 
  4. ^ ”Fastighetsskatten: S pressas att lindra boskatt. Oppositionen enig. Demonstration i Stockholm i dag”. DN.SE. 13 maj 1998. https://www.dn.se/arkiv/politik/fastighetsskatten-s-pressas-att-lindra-boskatt-oppositionen-enig-demonstration-i-stockholm-i-dag/. Läst 2 april 2021. 
  5. ^ ”Aftonbladet nyheter: Schyman hade svart städhjälp”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/nyheter/9809/17/schyman.html. Läst 2 april 2021. 
  6. ^ Nilsson, Torbjörn, De omänskliga, Svante Weyler Bokförlag: Stockholm 2010, sid. 199
  7. ^ ”Personval omdiskuterad reform”. SVT Nyheter. 26 april 2006. https://www.svt.se/nyheter/personval-omdiskuterad-reform. Läst 3 april 2021. 
  8. ^ ”Kent Härstedt (S) forsatt populär bland skåningar”. SVT Nyheter. 23 september 2010. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/kent-harstedt-s-forsatt-popular-bland-skaningar. Läst 3 april 2021. 
  9. ^ ”Valaffischerna som har gått till historien”. Svenska Dagbladet. 22 augusti 2014. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/valaffischerna-som-har-gatt-till-historien. Läst 3 april 2021. 
  10. ^ https://historik.val.se/val/val_98/slutres/riksdag/index.html Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. läst 2016-03-18

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]