Karl Gjellerup
Från Wikipedia
Karl Gjellerup  |
|
|---|---|
 |
|
|
|
|
| Född | 2 juni 1857 Roholte, Danmark |
| Död | 1 juni 1919 (61 år) Klotzsche, Tyskland |
| Nationalitet | Dansk |
| Verksam | 1879-1919 |
Karl Karl Adolf Gjellerup, född 2 juni 1857 i Roholte i Præstø kommun, död 11 oktober 1919 i Klotzsche nära Dresden Tyskland, var en dansk författare.
Han tog teologiexamen 1878 , även om han redan då var fritänkare. Gjellerup debuterade som författare samma år med en tendentiös nutidsberättelse, En Idealist som följdes av den likaledes mot teologin riktade Det unge Danmark (1879) och den opolemiska Antigonos (1880). Han avvek dock snart från att vara radikal samhällskritiker och slog istället in på en idealistisk linje med inslag av klassicism. Senare blev han, via Arthur Schopenhauer, inspirerad av indisk filosofi och buddhism.
Gjellerup var delvis en vetenskapsman; hans beläsenhet i olika litteraturer är djup och omfattande, och hans mångsidiga vetande har satt sin prägel på hans författarskap. Detta är stundom kyligare i tonen och bundet vid en alltför framträdande reflektion, som ej smält i känsla.
1917 erhöll han tillsammans med landsmannen Henrik Pontoppidan nobelpriset i litteratur
[redigera] Externa länkar
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
