Frans Eemil Sillanpää

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet "Sillanpää" leder hit. För asteroiden, se 1446 Sillanpää.
Frans Eemil Sillanpää Nobelpristagare
FransEemilSillanpää.jpg
Född Frans Eemil Sillanpää
16 september 1888
Tavastkyro, Finland
Död 3 juni 1964 (75 år)
Helsingfors, Finland
Yrke Författare
Nationalitet Finländsk
Språk Finska

Frans Eemil Sillanpää, född 16 september 1888 i Tavastkyro i Birkaland, död 3 juni 1964 i Helsingfors, var en finländsk, finskspråkig författare. Han erhöll 1939 Nobelpriset i litteratur, den förste och hittills (2014) ende finländare som fått det.

Sillanpää gjorde litterär debut med boken Elämä ja aurinko (”Livet och solen”) 1916, och fortsatte med romanen Hurskas kurjuus (”Det fromma eländet”) (1919). Hans största framgång kom med Nuorena nukkunut (”Silja”) (1931). Hans sista bok, Ihmiselon ihanuus ja kurjuus (”Människolivets ljuvlighet och elände”) var en delvis självbiografisk roman. I ungdomen studerade Sillanpää naturvetenskap vid universitetet i Helsingfors, vilket återspeglades i hans verk, där människan (individen) skildrades som en kugge i ett biologiskt maskineri.

Svenska översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Det fromma eländet: ett avslutat finskt livsöde (Hurskas kurjuus) (översättning Hagar Olsson, Svenska andelsförlaget, 1920)
  • Två människobarn (Hiltu ja Ragnar) (översättning Hjalmar Dahl, Svenska andelsförlaget, 1923)
  • Nära jorden: anspråkslösa berättelser (Maan tasalta) (översättning Bertel Gripenberg, Bonnier, 1924)
  • Änglarnas skyddslingar (Enkelten suojatit) (översättning Ragnar Ekelund, Bonnier, 1925)
  • Livet och solen (Elämä ja aurinko) (översättning Bertel Gripenberg, Bonnier, 1926)
  • Stugbacken: noveller och spånor (Töllinmäki) (översättning Ragnar Ekelund, Bonnier, 1927)
  • Människobarn på livets stråt (Ur Ihmislapsia elämän saatossa och Rakas isänmaani) (översättning Ragnar Ekelund, Bonnier, 1928)
  • Silja: berättelsen om ett gammalt släktträds sista gröna skott (Nuorena nukkunut) (översättning Ragnar Ekelund, Schildt, 1931). Ny översättning av Fredrik Therman (Sahlgren, 1989)
  • Mot uppenbarelsen och andra noveller (översättning Ragnar Ekelund, Schildt, 1932)
  • En mans väg: om förhållandena på Ahrola gård sedan Paavo blivit dess husbonde (Miehen tie) (översättning Henning Söderhjelm, Schildt, 1933)
  • Människor i sommarnatten: episk svit (Ihmiset suviyössä) (översättning Henning Söderhjelm, Schildt, 1935)
  • Färden till Kvarnbäcken och andra historier (översättning Ragnar Ekelund, Schildt, 1936)
  • Hiltu och Ragnar och andra berättelser (Hiltu ja Ragnar) (översättning Hjalmar Dahl, Ragnar Ekelund och Bertel Gripenberg, Wahlström & Widstrand, 1939)
  • Finskt folk (anonym översättning?, Svenska journalen, 1940)
  • Skördemånad (Elokuu) (översättning R. R. Eklund, Wahlström & Widstrand, 1941)
  • Människolivets ljuvlighet och elände (Ihmiselon ihanuus ja kurjuus) (översättning Hjalmar Dahl, Wahlström & Widstrand, 1946)
  • Från unga år (Poika eli elämäänsä) (översättning Ragnar Ekelund och Nils-Börje Stormbom, Wahlström & Widstrand, 1954)
  • Middagshöjd (Ur Kerron ja kuvailen och Päivä korkeimmillaan) (översättning Hjalmar Dahl, Wahlström & Widstrand, 1958)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]