Gabriel García Márquez

Gabriel García Márquez
Gabriel García Márquez signerar en bok.
Född	6 mars 1927 Aracataca, Magdalena, Colombia
Yrke	Romanförfattare, novellist, journalist, förläggare
Nationalitet	Colombiansk
Verksam	1955–
Genrer	Magisk realism
Framstående priser	Neustadtpriset 1972 Nobelpriset i litteratur 1982
Influenser	G.K. Chesterton, Fjodor Dostojevskij, William Faulkner, Günter Grass, Franz Kafka, Vladimir Nabokov, Juan Rulfo, Sofokles
Influerade	Michael Chabon, Salman Rushdie, Will Self, T. Coraghessan Boyle
Underskrift

Gabriel José de la Concordia García Márquez, född 6 mars 1927 i Aracataca, provinsen Magdalena, är en colombiansk författare som vann 1982 års Nobelpris.

Han tillhör (jämte bl.a. Julio Cortázar, Mario Vargas Llosa och Carlos Fuentes) den generation latinamerikanska författare som slog igenom på 60-talet under beteckningen "el boom". Hans mest berömda bok, Cien años de soledad (Hundra år av ensamhet, 1967), utspelar sig i byn Macondo, inspirerad av författarens födelseby Aracataca i norra Colombia. Dagens Aracataca är ett tynande samhälle, kvävt av hetta, fukt och damm. Byns förvandling under Banankompaniets framfart och den massaker på bananarbetare som skildras i boken har verklighetsbakgrund. Ämnet återkommer i flera andra av hans böcker, bl.a. "La hojarasca" (Virvlande löv).

Biografi

13 år gammal kom García Márquez till huvudstaden Bogotá för att gå i läroverket. Ensam i den stora staden, fann han tröst ivärldslitteraturen. Längre fram, sedan han börjat studera juridik vid universitetet, kom han i kontakt med de modernistiska poeterna i gruppen Piedra y cielo. Mötet fick honom att lämna juridikstudierna för att ägna sig åt journalistik och författarskap.

Sin första bok, La hojarasca (1955) gav han ut på eget förlag. Den mötte inget nämnvärt gensvar och inte de följande heller. García Márquez arbetade nu på den ansedda dagstidningen El Espectador, men han slog inte igenom som skönlitterär författare förrän 1967 Hundra år av ensamhet utkom.

Under 1950- och 60-talen arbetade García Márquez som utrikeskorrespondent. Från 1955 var han El Espectadors utsände i Paris där han sedan blev arbetslös, sedan diktatorn Rojas Pinilla stängt tidningen. Efter ett mellanspel i Venezuela återkom han till Bogotá 1959 och började arbeta med den revolutionära kubanska nyhetsbyrån Prensa Latina. 1961 blev han dess korrespondent i New York och senare iMexiko. I slutet av 60-talet lämnade han journalistiken för att helt ägna sig åt skönlitteraturen, men han förblev den kubanska regimen trogen och blev med tiden personlig vän till Fidel Castro. I dag bor han i [[Mexico City]; han har bostäder även i Cartagena de Indias och Paris. I Havanna står en villa till hans förfogande.

Han är gift med Mercedes Barcha Pardo och far till filmregissören Rodrigo García. Gabriel García Márquez har ett livslångt intresse för film, har skrivit flera filmmanus och stöder ett ku8banskt institut för utbildning av filmregissörer.

Författarskap

Gabriel García Márquez har berättat vilken stor roll huset, där han bodde sina första åtta år, har spelat för hans författarskap. Hemmet befolkades inte bara av morföräldrarna och andra starka personligheter utan också av de döda anförvanter som mormodern hörde och såg. Morfadern var en pensionerad överste från inbördeskriget som skymtar i flera av böckerna, t.ex. "El colonel no tiene quien le escriba" (Översten får inga brev). Författarens böcker och noveller utspelar sig med få undantag i Colombia, inte minst dess karibiska kustland.

García Márquez författarskap brukar hänföras till en skara sinsemellan rätt olika författare och konstnärer under rubriken magisk realism. För hans del kännetecknas den ofta av en blandning mellan realism och övernaturliga fenomen, vilket får en starkt poetisk och stundtals bisarr verkan. Hans skönlitterära verk speglar sällan eller aldrig hans politiska engagemang, möjligen med undantag för "El General en su laberinto" ("Generalen i sin labyrint", om Bolívars sjukdom och död) och "El otoño del patriarca" (Patriarkens höst) med inkännande porträtt av en åldrande diktator som går vilse i palatsets och minnets korridorer.

Bibliografi

• 1955 Virvlande löv (La Hojarasca), övers. Peter Landelius
• 1961 Översten får inga brev (El coronel no tiene quien le escriba), övers. Karin Alin
• 1962 Mamá Grandes begravning och andra berättelser (Los funerales de la Mamá Grande)
• 1962 Den onda timmen (La mala hora) övers. Sonia Johansson
• 1967 Hundra år av ensamhet (Cien años de soledad) övers. Karin Alin
• 1972 Den otroliga och sorgliga historien om den troskyldiga Eréndira och hennes hjärtlösa farmor (La increíble y triste historia de la cándida Eréndria y de su abuela desalmada)
• 1973 När jag var lyckligt ovetande? (Cuando yo era feliz sin conocimiento?)
• 1975 Patriarkens höst (El otoño del patriarca) övers. Kjell A. Johansson
• 1978 Den otroliga och sorgliga historien om den troskyldiga Eréndira och hennes hjärtlösa farmor (La increíble y triste historia de la cándida Eréndira y de su abuela desalmada)
• 1981 Krönika om ett förebådat dödsfall (Crónica de una muerte anunciada) övers. Peter Landelius
• 1982 Leve Sandino? (Viva Sandino)
• 1985 Kärlek i kolerans tid (El amor en los tiempos del cólera) övers. Peter Landelius
• 1986 Miguel Littíns hemliga liv i Chile. Ett reportage (La aventura de Miguel Littín clandestino en Chile) övers. Elisabeth Helms
• 1989 Generalen i sin labyrint (El general en su laberinto) övers. Jens Nordenhök
• 1992 Tolv långväga berättelser (Doce cuentos peregrinos) övers. Peter Landelius
• 1994 Om kärlek och andra demoner (Del amor y otros demonios) övers. Peter Landelius
• 1996 Rapport om en kidnappning (Noticia de un secuestro) övers. Peter Landelius
• Tre sömngångares smärta och andra berättelser
• En av dessa dagar
• Mannen som visste allt
• Latinamerikas ensamhet (Nobelföreläsning 1982)
• 2002 Vivir para contarla (memoarer)
• 2004 Memorias de mis putas tristes (memoarer)

Externa länkar

• Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1982
• Nobelprize.org, Gabriel García Márquez - Biografi
• Gabriel García Márquez i Libris

Films

• Documentary 52': Gabriel García Márquez