Argentinas historia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Den här artikeln behandlar Argentinas historia

Förcolumbisk tid[redigera | redigera wikitext]

I förhistorisk tid var Argentina glest befolkat av inhemska folkgrupper som Guaraní, Mapuche, Wichi, Charrúa och Selk'nam/Ona.

Spansk kolonialism[redigera | redigera wikitext]

Julio Popper(?), en av symbolerna för folkmordet på selk'nam

De första européerna anlände 1502. Spanjorerna grundade Buenos Aires år 1580. Spanien styrde vid den här tiden hela södra och västra Sydamerika. Argentina styrdes formellt från Peru, och området ansågs inte speciellt viktigt. 1776 bildades ett område bestående av dagens Argentina, Uruguay och Paraguay samt större delen av Bolivia som styrdes från Buenos Aires. Argentina inspirerades av Franska revolutionen och Amerikanska revolutionen och bröt sig loss från Spanien 1810. Flera andra sydamerikanska länder gjorde likadant ungefär samtidigt. Dock lyckades man inte hålla ihop alla provinser utan Paraguay bildade en egen stat 1811. Den 9 juli 1816 följde Argentina efter, men tappade även Bolivia 1825 och Uruguay 1828.

Under perioden strax före och efter självständigheten ledde koloniseringen av pampas, Patagonien, Eldslandet och norra delarna av landet till massiva övergrepp och folkmord på ursprungsfolken, bland annat Selk'nam (också kallade Ona) i Eldslandet som utrotades som folkslag.

Det moderna Argentina växer fram[redigera | redigera wikitext]

Fram till andra världskriget upplevde Argentina interna motsättningar mellan dels konservativa och liberaler, dels politiker och militären.

Perón och militären[redigera | redigera wikitext]

Juan Perón 1946

1946-55 var Juan Perón president och han återkom på posten 1973 men avled 1974. Han efterträddes då av sin fru Isabel Perón men hon störtades av en militärjunta 1976 ledd av general Jorge Videla vilket kom att bli inledningen på det smutsiga kriget.

Det smutsiga kriget[redigera | redigera wikitext]

Under diktaturåren inleddes en massiv politisk förföljelse med hundratusentals fängslade. Misstänkta för politiska brott och för brott enligt strafflagen torterades rutinmässigt.

Redan 1975 hade de väpnade styrkorna upprättat en hemlig, repressiv organisation som skulle bekämpa "omstörtande verksamhet". Det främsta vapnet var planerade "försvinnanden" Dessa illegala förfaranden utvidgades efter statskuppen den 24 mars 1976,- Under åren 1976—1979 ersatte #försvinnanden# praktiskt taget de formella arresterings- och häktningsförfarandena. När fångarna saknade rättsligt skydd, och när alla kontakter med familjer och vänner var brutna, fanns det ingenting som bromsade den tortyr eller misshandel som alla "försvunna" utsattes för. Människorättsgrupper uppskattar att uppemot 30000 argentinare försvann. Därutöver tvångsadopterades uppemot 500 barn som i huvudsak blivit födda under fångenskap

Många av de försvunna kom att passera en tid av fångenskapen i det ökända koncentrationslägret ESMA.[1] En av de tiotusentals försvunna och mördade var svenskargentinskan Dagmar Hagelin.

1982 inledde den dåvarande militärjuntan Falklandskriget emot Storbritannien. Kriget slutade med nederlag och sedermera militärjuntans undergång.

Den demokratiska perioden[redigera | redigera wikitext]

Militärdiktaturen försvagades efter nederlaget i Falklandskriget 1982 och sedan 1983 års val har Argentina varit en demokrati.

Landets demokratiska period präglades av hyperinflation med omfattande social oro i mitten av 1980-talet, vilket fick regeringen under president Raúl Alfonsín på fall. Segraren Carlos Menem stabiliserade landet genom att knyta landets valuta till dollarn och inleda omfattande privatiseringar av offentlig verksamhet. Systemet stabiliserade inflationen men visade sig i längden vara ohållbart. Som en konsekvens av detta, vid årsskiftet 2001-2002, ställde Argentina in sina betalningar samtidigt som ett flertal banker gick i konkurs och många argentinare förlorade alla sina besparingar över en natt. Den ekonomiska kollapsen ledde till att dåvarande presidenten Fernando de la Rúa övergav presidentpalatset i en helikopter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tortyren på åttiotalet. En rapport från Amnesty International. ISBN 91-85040-99-1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]