Europeiska radio- och TV-unionen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”EBU” leder hit. För andra betydelser, se EBU (olika betydelser).
Uppslagsordet ”Eurovision” leder hit. För andra betydelser, se Eurovision (olika betydelser).
Europeiska radio- och TV-unionen
European Broadcasting Union
Union européenne de radio-télévision
Medlemsländer i mörkblått. Associerade medlemmar i ljusblått
Förkortning EBU, UER
Grundad 12 februari 1950
Säte Schweiz Genève, Schweiz
Medlemmar 74 medlemmar
Officiella språk Engelska
Franska
President Belgien Jean-Paul Philippot[1]
Webbplats http://www.ebu.ch/

Europeiska radio- och TV-unionen (en. European Broadcasting Union, fr. Union Européenne de Radio-Télévision), ofta förkortat till EBU eller UER, är världens största sammanslutning för nationella TV- och radiobolag. Unionen är framför allt känd för TV-samarbetet, den så kallade Eurovisionen.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Europeiska radio- och TV-unionen grundades den 12 februari år 1950 i Torquay, Storbritannien av 22 medlemsföretag från lika många länder.[2]

EBU bildades som ett resultat av att länderna i Efterkrigseuropa hade svårt att ena sig kring hur en gemensam organisation skulle byggas upp och styras. Föregångaren till EBU, International Broadcasting Union (IBU), ansågs alltför inblandad i kriget på Tysklands sida, för att BBC skulle återinträda i den organisationen efter kriget. På sovjetiskt initiativ, med uppbackning av bland andra Frankrike, startades en ny organisation, Organisation Internationale de Radiodiffusion (OIR), 1946. Storbritannien vägrade att bli medlem även i den organisationen då reglerna för medlemskap och röstinflytande gav Sovjetunionen och östländerna ett mycket stort inflytande. Under 1949 inleddes sonderingar för att skapa en ny organisation med regler för medlemskap och inflytande som Storbritannien och BBC kunde acceptera och med medlemmar från samtliga länder utanför den sovjetiska intressesfären. I slutet av 1949 bjöd därför BBC:s generaldirektör in till en konferens på den engelska sydkusten i februari 1950 i syfte att bilda en ny europeisk samarbetsorganisation för Europas radioföretag. Som ett resultat av EBU:s bildande, avvecklades IBU och de västeuropeiska medlemmarna i OIR lämnade organisationen. Kvar blev bara de östeuropeiska länderna, och OIR (sedermera OIRT) flyttade sitt säte från Bryssel till Prag. I många år verkade dessa två organisationer parallellt i Europa. Den finska radion Oy Yleisradio Ab (YLE) intog en särställning då den aldrig lämnade sitt medlemskap i OIR innan man inträdde i EBU. Från 1951 och fram till sammanslagningen var YLE den enda radio- och tv-organisationen som var aktiv medlem i båda organisationerna. Först efter Berlinmurens fall och när avspänningen i Europa kommit igång på allvar inleddes förhandlingarna för att slå samman de båda organisationerna.

Den 1 januari 1993 slogs EBU samman med OIRT. EBU:s franska namn byttes vid detta tillfälle till det nuvarande från Union européenne de radiodiffusion (UER).

Medlemskap[redigera | redigera wikitext]

Sedan maj 2014 har unionen 73 aktiva medlemmar i 56 länder inom det av Internationella Teleunionen (ITU) definierade europeiska sändningsområdet: European Broadcasting Area det vill säga Europa samt delar av Mellanöstern och Nordafrika. Utöver detta har unionen sedan den 1 januari 2014 35 associerade medlemmar från hela världen. Enligt EBU:s ursprungliga stadgar fick endast nationella radio- och tv-bolag inom det europeiska rundradioområdet bli aktiva medlemmar. Från och med år 2007 utökades dessa kriterier till att även omfatta nationella radio- och tv-bolag i länder som ligger utanför det europeiska sändningsområdet, men som är medlemmar i Europarådet. Därmed kunde även de nationella radio- och tv-bolagen i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien beviljas medlemskap. Om och när Kazakstan beviljas inträde i Europarådet kommer även dess nationella radio- och tv-företag att kunna beviljas aktivt medlemskap i EBU.

Från början tilläts bara två aktiva medlemsorganisationer per land. Då den franska statliga radio- och tv-koncernen ORTF splittrades upp 1975 införde EBU under några år kompletterande aktivt medlemskap utan rösträtt. Detta slopades 1981 och sedan dess får varje medlemsland ha fler än två aktiva medlemsorganisationer. I länder med flera public-service-företag har dessa ofta valt att dela på medlemskapet och rösträtten i en medlemsgrupp. Exempel på detta är Armenien (PTVR), Frankrike (GRF), Monaco (GRMC), Polen (PRT), Sverige (STR) och Tunisien (RTTT).

Eurovisionen[redigera | redigera wikitext]

På TV-sidan är det viktigaste samarbetet utbyte av nyhetsinslag och bilder i den så kallade Eurovisionen. Dessutom görs flera gemensamma sportsatsningar. Eurovision Song Contest som har arrangerats årligen sedan 1956 hör till de mest kända evenemangen. Sedan 1995 deltar inte luxemburgska CLT i Eurovisionssamarbetet. Även Andorras RTVA lämnade detta samarbete av ekonomiska skäl från 2012. Franska C+ deltar inte i EBU:s samarbete avseende sporträttigheter.

Eurovisionens kända signaturmelodi, "Eurovisionhymnen", är hämtat från ett första satsen (Marche en rondeau) ur Te Deum av den franske tonsättaren Marc-Antoine Charpentier. Musikstycket, som är från 1600-talet, var länge bortglömt men återupptäcktes 1953 av den fransk-belgiske musikvetaren Carl de Nys.

Medlemsföretag[redigera | redigera wikitext]

Tidigare medlemsföretag[redigera | redigera wikitext]

Länder som önskar någon form av medlemskap[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Oiko Times”. 7 juli 2008. http://www.oikotimes.com/v2/index.php?file=articles&id=3773. Läst 10 juli 2008. 
  2. ^ Institut National Belge de la Radiodiffusion - Belgien, Statsradiofonien - Danmark, Egyptian State Broadcasting - Egypten, Radiodiffusion-Télévision Française - Frankrike, Ethniko Idryma Radiophonias - Grekland, Department of Posts and Telegraphs - Irland, Radio Italiana (Radio Audizioni Italiane S.p.a) - Italien, Sekretarijat za radiodifuziju pri Direkciji za Informacije Vlade Federativna Narodna Republika Jugoslavija - Jugoslavien, Ministère de l’Orientation et de l’Information - Libanon, Compagnie Luxembourgeoise de Radiodiffusion - Luxemburg, Radio-Maroc - Marocko, Radio-Tunis - Tunisien, Radio Monte-Carlo - Monaco, Stichting Nederlandse Radio-Unie - Nederländerna, Norsk Rikskringkasting - Norge, Emissora Nacional de Radiodifusão - Portugal, Société Suisse de Radiodiffusion - Schweiz, British Broadcasting Corporation - Storbritannien, A/B Radiotjänst och Kungliga Telegrafstyrelsen - Sverige, Ministère des traveaux publics et des communications - Syrien, Basın-Yayın ve Turizm Genel Müdürlüğü - Turkiet och Radio Vaticana - Vatikanstaten. Oy Yleisradio ab - Finland deltog men valde att ansluta sig först senare under året. Även Israel Broadcasting Service - Israel deltog som observatör på konferensen som hölls på Hotel Imperial den 6-14 februari. s. 46, Television programming across national boundaries: The EBU and OIRT Experience, Ernest Eugster.
  3. ^ Heter egentligen Lietuvos nacionalinis radijas ir televizija (LRT)
  4. ^ Heter egentligen RTL Group vilket inte används i officiella EBU-sammanhang då det endast är dess luxemburgska radio- och tv-kanaler, RTL Télé Lëtzebuerg och RTL Radio Lëtzebuerg, som deltar i EBU-samarbetet
  5. ^ Heter egentligen Makedonska Radio-Televizija (MRT) vilket ej används i officiella EBU-sammanhang då Makedonien inte är godkänt som officiellt namn av FN
  6. ^ Egentligen Vserossiyskaya gosudarstvennaya televizionnaya i radioveshchatelnaya kompaniya (VGTRK)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]