Kalmar FF

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kalmar Fotbollsförening
Hemort Sverige Kalmar, Sverige
Grundad 1 april 1910
Hemmaarena Guldfågeln Arena
Kapacitet 12 105
Ordförande Sverige Anders Nyblom
Tränare Sverige Hans Eklund
Ass. tränare Sverige Patrik Hansson
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Svenska mästare 1 (2008)
Svenska cupen 3 (1980/1981, 1986/1987, 2007)
Supercupen 1 (2009)
Allsvenska säsonger 26  (2013)
Placering i allsvenskans maratontabell 15:e
Säsonger i Sveriges näst högsta division 48   (2003)
Övrigt
Supportrar Kalmar FF Supporterunion
Webbplats www.kalmarff.se
Nuvarande säsong

Kalmar Fotbollsförening, Kalmar FF, är en svensk fotbollsförening som bildades i Kalmar den 1 april 1910.[1] Klubben, som debuterade i Allsvenskan den 31 juli 1949 med en match mot Degerfors IF, har som sin största framgång hittills ett vunnet SM-guld - säsongen 2008. Klubbens nya fotbollsarena, Guldfågeln Arena, stod klar vid den allsvenska hemmapremiären den 11 april 2011.

Historik[redigera | redigera wikitext]

[2]

Bildandet och de första åren (1910–)[redigera | redigera wikitext]

Kalmar FF bildades ursprungligen 1910 under namnet IF Göta, men då namnet redan var upptaget blev man inte intaget i Riksidrottsförbundet. Fotbollslagets center Einar Delborn fick syn på ett fartyg med namnet S/S Gothia i hamnen, och föreningen bytte därefter namn till IF Gothia år 1912.

IF Gothia engagerade en engelsk sjöman vid namn Shaw som sin förste tränare. När första världskriget bröt ut tvingades han dock återvända till sitt hemland.

År 1918 beslutade stadens myndigheter att en ny idrottsplats skulle anläggas på Fredriksskansområdet i stället för den gamla, som var belägen på den del av Kvarnholmen som i dag är parkeringsplats vid Ängöbron. Fredriksskans Idrottsplats togs därmed i bruk, och i samband med detta krävde myndigheterna att antalet idrottsföreningar ska minskas. IFK Kalmar, stiftat 1904 och vinnare av det allra första Smålandsmästerskapet 1907, tar initiativ till en sammanslagning med IF Gothia. Den nya föreningen får namnet Kalmar Idrottssällskap, KIS. Den nya idrottsplatsen på Fredriksskansområdet togs i bruk vid midsommartid. Någon invigning ansåg man sig inte ha råd med, så denna fick anstå i 80 år. Först i samband med hemmamatchen mot IFK Norrköping den 20 juni 1999 blev idrottsplatsen officiellt invigd.

Redan från mitten av 1910-talet framstod centern och målspottaren Hjalmar Sivgård som klubbens stora spelare. Han förblev klubben trogen genom alla namnbyten och var ända in på 30-talet en pålitlig målskytt i laget.

Säsongen 1927/28 bestämdes att det lag som på våren står som slutsegrare i den lokala Sydöstra serien ska infogas i det nationella seriesystem som höll på att byggas ut på nivån under allsvenskan. IFK Oskarshamn vinner men lagets hemmaplan håller inte måttet för division II-spel och man anser sig inte heller ha råd med de dyra resorna till Skåne och Halland. I stället går budet med kort varsel till serietvåan Kalmar IS. Att få ihop ett konkurrenskraftigt lag uppfattas som en angelägenhet för hela staden och många vill slå samman KIS med serietrean Kalmar AIK. KAIK vägrar, men efter hårda förhandlingar den 25 juli på Teaterkällaren vid Larmtorget bestäms att man släpper sina bästa spelare – på villkor att en ny förening bildas i stället för Kalmar IS. Så uppstår Kalmar FF och fem före detta KAIK-spelare och sex gamla KIS:ar finns med i det nya lagets premiärmatch den 31 juli då de skånska mästarna Malmö FF sensationellt besegras med 6–0. Storstjärnan Hjalmar Sivgård, som var med redan på IF Götas tid, gör första målet. KFF spelar i rödvitrandiga tröjor och röda byxor.

Kalmar FF slutar sitt första spelår (man spelar höst/vår) som tvåa i serien efter IFK Malmö. Den 20 juni 1928 spelar KFF sin första match mot utländskt motstånd när tjeckiska proffslaget Viktoria Zizkov från Prag kommer på besök och besegrar hemmalaget med 7–4.

Hjalmar Sivgård (född 1894), gör sin sista match för KFF år 1930. Det sista av hans oräkneliga mål för Göta, Gothia, KIS och KFF fastställer segersiffrorna till 3–0 i hemmamatchen mot Derby den 19 oktober.

En svårbemästrad generationsväxling gör att KFF för första gången flyttas ner år 1931 från näst högsta serien till dåvarande division III. Efter att ha vunnit serien, en poäng före Kalmar AIK, är KFF tillbaka i tvåan igen redan året därpå. År 1935 åker KFF ner i trean igen. Den här gången skulle det ta betydligt längre tid att komma tillbaka. Laget har nu börjat spela i Kalmar IS gamla dräkt, röda tröjor och svarta byxor.

En 18-årig Gunnar Svensson gör sin allra första A-lagsmatch när KFF besegrar Nybro IF med 7–0 i en träningsmatch år 1937. Gunnar blir snart lagkapten och är under 15 år KFF:s mest framträdande spelare. Året därpå, 1938, inleder Gösta Carlsson sin långa tränarepok. Han bygger tålmodigt upp ett lag av unga spelare som drygt tio år senare har mognat till allsvensk klass.

KFF besegrar Alstermo IF med 17–0 på hemmaplan år 1940, nytt svenskt målrekord för en seriematch ovanför distriktsnivå. Göte Kolberg gör åtta av målen, tangerat svenskt rekord. Laget är också åter klätt i rödvitrandiga tröjor och röda byxor.

I kvalet mot Högadals IS våren 1943 vinner lagen först var sin match varpå det blir omspel på neutral plan i Växjö. I 88:e minuten gör Stig ”Litzen” Lundström matchens enda mål och KFF är äntligen tillbaka i näst högsta serien igen efter åtta säsonger på tredje serienivån. På förslag av IFK Kalmars gamle målvakt Eric Brütte döps Kalmar Idrottsplats officiellt om till Fredriksskans Idrottsplats.

För första gången spelar KFF fotboll utomlands när man deltar som Kalmars representant i fotbollsturneringen vid vänortsspelen i danska Silkeborg år 1948. Finska Nyslott (Savonlinna) besegras med 7–0 och i finalen slår KFF hemmalaget Silkeborg IF med 4–2. I seriespelet på hösten vinner KFF toppmötet hemma mot Örgryte med 2–1 inför hela 8.638 åskådare, nästan dubbelt så många som förra gången publikrekordet slogs.

Debut i Allsvenskan (1949–1955)[redigera | redigera wikitext]

På Kristi himmelsfärdsdag, den 26 maj, gör Rolf Holmström matchens enda mål mot Halmstads BK hemma på Fredriksskans. Därmed är Kalmar FF klart för spel i högsta serien när allsvenskan börjar säsongen 1949/50 (man spelar fortfarande höst/vår). 31 juli 1949 spelade klubben sin första historiska match i Allsvenskan - förlust borta mot Degerfors IF med 2–0 inför 3859 åskådare på Stora Valla. När Malmö FF kommer till Kalmar den 4 september räknas 15.243 åskådare in, den största publik som någonsin samlats på Fredriksskans. MFF vinner matchen med 2–1.

I januari år 1950 är KFF på turné i Spanien, där man först spelar 2–2 mot ett B-lagsbetonat Real Sociedad, varpå ligatrean Real Valladolid sensationellt besegras med 2–0. KFF slutar sitt allsvenska premiärår på niondeplats. Ungraren István Wampetits, tidigare tränare för bland annat Degerfors, AIK och svenska landslaget, tar över KFF inför lagets andra säsong i Allsvenskan men lyckas inte rädda kvar laget. Han lovar dock att få upp Kalmar FF till högsta serien inom två år och han håller sitt löfte. Säsongen 1953-54 är laget åter i Allsvenskan och man spelar nu en mycket snabbare, mer modern och teknisk fotboll. Efter att i sjunde omgången ha besegrat Degerfors med 3–1 toppar Kalmar FF för första gången någonsin den allsvenska serietabellen. Anfallaren Olle Lind blir KFF:s förste A-landslagsman genom tiderna när han tas ut till VM-kvalmatchen mot Belgien i Bryssel den 8 oktober (svensk förlust med 2–0).

I november 1954 reser KFF till Singapore, Malaysia och Indonesien. Man spelar elva matcher på drygt tre veckor, vinner fem och förlorar två. 3–1-förlusten mot ett kombinerat lag i Medan på Sumatra lockar 50.000 åskådare, den största publik KFF någonsin spelat inför. I seriespelet går det dock inte lika bra som på turnén. När klubben säsongen 1954-55, med endast 17 poäng på 22 matcher, åker ur Allsvenskan inleds en över 20 år lång sejour i division 2.

På fotbollens bakgård (1955–1975)[redigera | redigera wikitext]

År 1958 läggs seriespelet om till kalenderår och KFF är nära att åka ur tvåan. Kontraktet räddas genom en 4–3-seger borta mot IK Sleipner, där KFF gör sina tre sista mål under matchens sista tolv minuter. Sten-Åke ”Kalven” Johansson gör debut för A-laget i seriespel. Han hänger sedan med ända till början av 70-talet. Ingen har gjort så många mål för Kalmar FF som han. KFF förlorar en vänskapsmatch 1959Fredriksskans mot Inter – med ”Nacka” Skoglund – med 11–4, enda gången någonsin KFF släppt in ett tvåsiffrigt antal mål.

Kay Wiestål blir ny tränare för Kalmar FF 1975. Säsongen blir en intensiv kraftmätning mellan IFK Göteborg och KFF. När lagen möts på Nya Ullevi uppgår publiken till 45.951 personer, det största antal åskådare som sett KFF spela i Sverige. Bortalaget vinner med 1–0 sedan Jan-Åke Lundberg nickat in segermålet. Även när KFF vinner returen i Kalmar med 3–1 är Jan-Åke i fokus; han gör två mål själv och passar till det tredje. Seriesegern blir inte klar förrän i sista omgången, då Västra Frölunda IF besegras med 3–2. Kenneth Bojstedts kvittering till 2–2 är ett av de mest omstridda målen i svensk fotbollshistoria, göteborgarna hävdar att bollen aldrig varit över mållinjen. Kjell Nyberg gör sedan det avgörande målet och Kalmar FF är tillbaka i allsvenskan efter 20 års frånvaro.

Tillbaka till finrummet (1976–1982)[redigera | redigera wikitext]

År 1976 sparkas Kay Wiestål sedan KFF förlorat borta mot IFK Sundsvall med 9–2. Gamle anfallaren Eiwert Bladh får ordning på laget igen och comebacksäsongen i allsvenskan slutar med en oväntad sjätteplats.

Bosse Johansson kommer tillbaka som tränare år 1977 och KFF tar för första gången någonsin allsvenska medaljer när man slutar trea och därmed får lilla silvret. Även följande säsongen 1978 går bra. KFF hamnar på fjärde plats och får därmed de allsvenska bronsmedaljerna. Man spelar också sin första cupfinal genom tiderna. Det blir förlust mot Malmö FF som vinner med 2–0 efter förlängning.

Klubben vann 1981 för första gången Svenska cupen efter en 4–0-seger mot IF ElfsborgRåsunda fotbollsstadion. I serien tvingas man till kval mot IFK Eskilstuna. Kalmar vann matchen och man höll sig kvar i högsta serien. Lika bra skulle det inte gå året därpå. Säsongen 1982 var laget tvungen att spela kvalspel igen och den här gången åkte KFF ur högsta serien efter att ha förlorat mot Gefle IF både borta och hemma.

Upp och ner (1983–1988)[redigera | redigera wikitext]

Första seriederbyna mot Kalmar AIK på 25 år spelas år 1983 och slutar med KAIK-vinst på våren (1–0) och KFF-vinst på hösten (3–0). KFF vinner södertvåan och engelska nyförvärvet Billy Lansdowne blir seriens skyttekung med 16 fullträffar. Benno Magnusson avgör kvalmatchen mot Djurgårdens IFFredriksskans när han gör 3–1 på straff. Efter matchen attackeras KFF-spelarna av besvikna djurgårdsfans. Rödvita supportrar utsätts för misshandel.

År 1985 firade man 75 år och slutade på en andraplats i Allsvenskans grundserie (efter Malmö FF), klubbens dittills högsta placering någonsin. År 1986 åker KFF ur Allsvenskan. Kalmar FF blev cupmästare igen 1987 sedan Gais finalbesegrats med 2–0. Men det är göteborgarna som vinner söderettan – som näst högsta serien döpts om till detta år – medan KFF trillar ner till tredje serienivån, där man inte befunnit sig sedan 1943. Bara några dagar efter att degraderingen blivit ett faktum slår KFF i Cupvinnarcupen portugisiska ligatrean Sporting Lissabon med 1–0 på Fredriksskans. Torbjörn Arvidsson nickar in målet i slutminuterna.

Efter en besvärlig inledning får gamle KFF-kaptenen Börje Axelsson ta över som tränare år 1988 och leder laget till serieseger och återkomst till söderettan. Den avslutande 5–0-segern borta mot Jönköpings Södra IF blir den sista KFF-matchen inte bara för Billy Lansdowne utan även för en av de största KFF-legendarerna genom tiderna: Johny Erlandsson som kommit till Kalmar från Kosta redan inför säsongen 1973.

Planerade återtåg (1989–2000)[redigera | redigera wikitext]

Under nye irländske tränaren Patrick Walker slutar KFF på andra plats i söderettan år 1994 och får kvala mot Hammarby IF. Det blir förlust hemma och oavgjort borta. I returen på Söderstadion gör Henrik Rydström sin A-lagsdebut för KFF. KFF satte så småningom upp målet att åter spela i Allsvenskan. Man anställde en gedigen tränare i Karl-Gunnar Björklund och med en väl planerad "trestegs-raket" ska man nå landets högsta serie 1995. Men planen kraschlandade och Björklund lämnade klubben i förtid för Örgryte IS. År 1996 var katastrofen ett faktum då Kalmar för andra gången på åtta år ramlar ner i division två.

Klubben genomgick nu ett stålbad, både ekonomiskt och träningsmässigt. Den nygamle tränaren och före detta spelaren Kjell Nyberg lade med stenhård disciplin grunden för det "nya Kalmar FF" och 1997 vann klubben division två helt obesegrade med 15 poängs marginal till tvåan Nybro IF. Nyberg lämnade, efter utfört uppdrag, över tränarsysslan till den betydligt mjukare och filosofiske Nanne (då "Kurt-Arne") Bergstrand som spelat i KFF 1981–82. Truppen anammade dock även den nye tränarens metoder och redan första året i division ett tog man klivet upp i Allsvenskan. I den avslutande matchen, inför 9900 betalande åskådare hemma på Fredriksskans, fick man 0-0 mot Åtvidabergs FF vilket räckte för avancemang.

År 1999 spelade KFF för första gången på tolv år i Allsvenskan. Sejouren blev dock bara ettårig då klubben trots en stark start (då man till och med leder serien) åkte ur via kvalspel mot GAIS. Man hamnade nu i den nybildade Superettan. Tränare Bergstrand, som redan under sommaren skrivit på för seriekonkurrenten Helsingborgs IF, lämnade klubben efter säsongens slut.

Målet år 2000 var ett snabbt återtåg till Allsvenskan. Men laget var bara minuter från att åka ner i div 1 (tidigare div 2), men via ett segermål i slutminuterna i säsongens sista match (3–2-seger över IF Sylvia) av den lojale inhopparen Joachim Lantz räddades kontraktet i sista stund. Lantz fick efter målet tillnamnet "Jesus" – räddaren, av KFF-fansen. Efter värvningarna av bland andra Lasse Johansson och Lucas Nilsson klarade klubben sitt mål 2001. Stabiliteten fanns dock inte riktigt och avsaknaden av en riktig målskytt gjorde att man åter fick respass ner i Superettan.

En ny era (2001–2009)[redigera | redigera wikitext]

År 2003 gjordes åter en seriös satsning på att nå Allsvenskan. Nanne Bergstrand togs tillbaka som huvudtränare och det "brasilianska spåret" med kvalitativa värvningar från Sydamerika blev klubbens strategi för att skaffa sig "spetskompetens". Ynglingarna Daniel Mendes och Dudu hämtades till Fredriksskans och blev en starkt bidragande orsak till att Kalmar FF för tredje gången på sex år tog sig tillbaka till Allsvenskt spel.

Visa av tidigare misstag med att etablera sig i högsta serien hyrde klubben inför comebacken tre nya brasilianska spelare; de etablerade Dedé Anderson och Fabio Augusto tillsammans med den talangfulle César Santin. Samma säsong återvände också Tobias Carlsson och Svante Samuelsson till föreningen. Kalmar FF svarade för en stark säsong och slutade femma i serien. Man missade dock plats i den nystartade nordiska turneringen Royal League.

Kalmar FF bytte också styrelseordförande för första gången på tolv år. Ronny Nilsson avgick och lämnade över till Tommy Strandman.

För första gången på 20 år tog KFF allsvenska medaljer när man slutade trea i serien år 2005. På vägen dit tog man sin största allsvenska seger någonsin: 7–0 borta mot Assyriska. Royal League-deltagandet innebar att KFF spelade internationella tävlingsmatcher igen, något man inte gjort sedan 80-talet. Höjdpunkten blev när ett stjärnspäckat FC Köpenhamn förlorade en decembermatch på Fredriksskans då Cesar Santin gjort enda målet. År 2006 blev åter en stabil säsong som slutade med ett Kalmar FF på en femteplats i tabellen.

År 2007 vann KFF Svenska Cupen efter en finalvinst på hemmaplan mot IFK Göteborg med 3–0. Målen gjordes av César Santin (2) och den nya värvningen Patrik Ingelsten. Kritik från Göteborgs-håll menade att datumet varit gynnsamt för KFF, men Kalmars tränare Nanne Bergstrand svarade bryskt att "...IFK ändå inte hade vunnit om de så inte hade spelat en match på en månad". I Allsvenskan 2007 slutade KFF tvåa, efter tio raka matcher utan förlust inför slutomgången.

Inför Allsvenskan 2008 hade många så kallade experter utsett Kalmar FF till guldfavorit, bland annat de flesta allsvenska fotbollstränarna. Tränare Bergstrand försökte avfärda detta som ren taktik av de mer etablerade storlagen ("Etablissemanget" som han envist kallade det), men det visade sig snart att tipset nog skulle kunna slå in. Kalmar tog efter omgång fyra över serieledningen och fortsatte att hålla den trots att man under sommaren tappade en av sina viktigaste spelare, brasilianaren César Santin som lämnade för FC Köpenhamn.

Man stod dock inte och föll med förlusten av den kvicke brassen. Under de senaste åren hade man värvat klokt och inte köpt dyra tillskott – och inte minst lokalt. De tre bröderna Elm hade en närmast sensationell utvecklingskurva och gjorde i match efter match avgörande insatser. Mellanbrodern Viktor Elm, som under året fick prova på landslagsspel, var lagets kanske viktigaste spelare och ansågs av många vara Allsvenskans bästa spelare år 2008. Även den yngsta brodern Rasmus Elm och storebror David Elm bidrog stort till Kalmar FF:s framgångsrika år.

I laget hade man också årets allsvenska skyttekung, Patrik Ingelsten, som funnit sig tillrätta efter några tunga år i Halmstad BK. Under Nannes vingar blommade den snabbe smålänningen ut och när han i sista omgången, på Örjans Vall mot sin forna klubb, gjorde sitt 19:e mål för året, betydde det inte bara personlig revansch, utan även 2–2 i matchen och att Kalmar FF hade säkrat sitt första SM-guld i historien. Viktor Elm lämnade som Bosmanfall Kalmar för nederländska SC Heerenveen efter säsongen.

År 2009 tog man en tidig titel när IFK Göteborg besegrades med 1–0 i Svenska Supercupen 21 mars på Gamla Ullevi. Nygamle Daniel Mendes gjorde enda målet.

Den allsvenska säsongen 2009 började svagt. Under säsongen lämnade dessutom de båda kvarvarande bröderna Elm, David och Rasmus, Kalmar för proffsspel ute i Europa. Men KFF visade lagstyrka och slutade till sist på fjärde plats i serien som AIK vann. Man knep därmed en brons-medalj och Europacup-spel även år 2010.

Den 12 december 2009 togs, efter många turer med bland annat överklaganden till länsrätten, det första spadtaget till en ny fotbollsarena, Kalmar Arena (som senare via sponsoravtal kom att få namnet Guldfågeln Arena), gemensamt av cirka 700 rödvita supportrar. Bygget beräknades kosta 250 miljoner och stod färdigt till säsongsstarten 2011.

2010-talet[redigera | redigera wikitext]

År 2010 firade KFF föreningens 100-årsjubileum. Seriespelet gick dock sämre än vad man de senaste säsongerna vant sig vid. En slutlig niondeplats blev den sämsta placeringen sedan återkomsten till Allsvenskan 2004.

Inför säsongen 2011 stod, efter idogt arbete in i det sista, föreningens nya toppmoderna fotbollsarena, Guldfågeln Arena, klar lagom till hemmapremiären den 11 april. Inför en utsåld arena betvingade man Djurgårdens IF med 3-2 i en svängig match där ett av årets nyförvärv, Kristoffer Fagercrantz, blev den historiske förste målgöraren för hemmalaget (dessförinnan hade DIF haft ledningen med 1-0) på den nya arenan.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

  • Allsvenskan (1925–):
    • Serieetta (1): 2008
    • Serietvåa (2): 1985, 2007 (1985 förlorade KFF sedan mot blivande mästarna Örgryte i SM-slutspelets semifinal)
    • Serietrea (2): 1977, 2005
  • Svenska cupen:
    • Vinnare (3): 1980/81, 1986/87, 2007
    • Andra plats (3): 1977/78, 2008, 2011

Tabellplaceringar[redigera | redigera wikitext]

Tabellplacering sedan 1995
Plats 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013
1 Locator Dot.svg
2 Locator Dot.svg
3 Locator Dot.svg
4 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
5 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
6
7
8 Locator Dot.svg
9 Locator Dot.svg
10 Locator Dot.svg
11 Locator Dot.svg
12
13
14 Locator Dot.svg
15
16
Not. Locator Dot.svg Div1 (4) Locator Dot.svg Div1 (14) Locator Dot.svg Div2 (1) Locator Dot.svg Div1 (1) Locator Dot.svg SuE (10) Locator Dot.svg SuE (1) Locator Dot.svg SuE (1)

Svenska Cupen[redigera | redigera wikitext]

Svenska Cupen sedan 1995/1996
Plats 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011


Seger Locator Dot.svg
Final Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Semi Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Kvart
8-del Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
16-del Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Sämre Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg


Svenska Cupen 1980/1981 - 1994/1995
Plats 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 1991 92/93 93/94 94/95
Seger Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Final
Semi
Kvart Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
8-del Locator Dot.svg
16-del Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Sämre Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg


Kalmar FF i Europa[redigera | redigera wikitext]

Cupvinnarcupen[redigera | redigera wikitext]

Säsong Turnering Omgång Land Lag Hemma Borta
1978/1979 Cupvinnarcupen 1:a omgången Ungern Ferencvárosi TC 2–2 0–2
1981/1982 Cupvinnarcupen 1:a omgången Schweiz Lausanne Football and Cricket Club 3–2 1–2
1987/1988 Cupvinnarcupen 1:a omgången Island Akranes 1–0 0–0
2:a omgången Portugal Sporting Lissabon 1–0 0–5

UEFA Intertotocupen[redigera | redigera wikitext]

Säsong Turnering Omgång Land Lag Hemma Borta
2006 UEFA Intertoto Cup 1:a omgången Estland FC Narva-Trans 2–0 6–1
2:a omgången Finland Tampere United 3–2 2–1
3:e omgången Nederländerna FC Twente 1–0 1–3

UEFA Europa League (UEFA-cupen)[redigera | redigera wikitext]

Säsong Turnering Omgång Land Lag Hemma Borta
1979/1980 UEFA-cupen 1:a omgången Island IFK Keflavík 2–1 0–1
1986/1987 UEFA-cupen 1:a omgången Tyskland Bayer Leverkusen 1–4 0–3
2008/2009 UEFA-cupen 1:a kvalomgången Luxemburg Racing FC Union Luxembourg 7–1 3–0
2:a kvalomgången Belgien KAA Gent 4–0 1–2
3:a omgången Nederländerna Feyenoord 1–2 1–0
2010/2011 UEFA Europa League 1:a kvalomgången Färöarna EB/Streymur 1-0 3–0
2:a kvalomgången Moldavien Dacia 0–0 2–0
3:e kvalomgången Bulgarien Levski Sofia 1–1 2–5
2012/2013 UEFA Europa League 1:a kvalomgången Nordirland Cliftonville FC 4-0 0–1
2:a kvalomgången Kroatien NK Osijek 3–0 3–1
3:a omgången Schweiz BSC Young Boys 1–0 0–3

UEFA Champions League[redigera | redigera wikitext]

Säsong Turnering Omgång Land Lag Hemma Borta
2009/2010 UEFA Champions League 2:a kvalomgången Ungern Debreceni VSC 3–1 0–2

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartruppen 2014[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 2 april 2014[3]
Nr. Namn Födelseår Kom till klubben Kom från Moderklubb Nationalitet
Målvakter
1 Ole Söderberg 1990 2014 FK Molde BK Häcken Sverige
77 Lars Cramer 1991 2013 Strömsgodset IF Glassverket IF Norge
Försvarare
2 Markus Thorbjörnsson 1987 2009 Falkenbergs FF Kungsbacka BI Sverige
4 Ludvig Öhman 1991 2007 Sandåkerns SK Sandåkerns SK Sverige
6 Marcus Nilsson 1988 2014 FC Utrecht Rydebäcks IF Sverige
7 Mats Solheim 1987 2012 Sogndal IL Loen IL Norge
13 Emin Nouri 1985 2008 Östers IF Växjö Norra IF Sverige
14 Stefan Larsson 1983 2014 IF Elfsborg Storfors FF Sverige
80 Nenad Djordjevic 1979 2012 PFK Krylya Sovetov FK Zemun Serbien
Mittfältare
10 Tobias Eriksson 1985 2009 GIF Sundsvall Ljusdals IF Sverige
11 Jonathan Ring 1991 2013 IFK Värnamo Adolfsbergs IK Sverige
18 Tor Öyvind Hovda 1989 2014 Hönefoss BK Hönefoss BK Norge
20 Archford Gutu 1993 2012 Dynamo FC Sprouting Academy Zimbabwe
21 Ismael 1994 2013 Crateus Esporte Clube Ferroviario Brasilien
22 Melker Hallberg 1995 2010 Möre BK Möre BK Sverige
24 Filip Sachpekidis 1997 2011 Lindsdals IF Lindsdals IF Sverige
29 Romário 1985 2013 GAIS Sociedade Imperatriz de Desportos Brasilien
34 Måns Söderqvist 1993 2009 Emmaboda IS Emmaboda IS Sverige
Anfallare
9 Sebastian Andersson 1991 2012 Ängelholms FF Ängelholms FF Sverige
16 David Elm 1983 2013 IF Elfsborg Johansfors IF Sverige
19 Melvin Platje 1988 2014 Neftchi Baku FC Omniworld Nederländerna
27 Papa Diouf 1989 2012 Litex Lovech Toure Kounda FP Senegal

Spetsgruppen[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
18 Sverige  MV Erik Hoang
24 Sverige  MF Mattias Jung
31 Sverige  F Mattias Pavić


För säsongsövergångar, se övergångar vintern 2013/2014.

U19 / Tipselit Truppen 2014[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
1   MV John Håkansson (-98)
32   MV Oscar Johansson (-95)
2   Back Herman Sillerström (-96)
8   Back Jacob Johansson (-96)
30   Back Pontus Fredriksson (-96)
3   Back Anton Maikkula (-97)
4   Back Hampus Loftenius (-97)
31   Back Sebastian Ramhorn (-96)
31   Back Giga Chkheidze (-97)
33   Back Johan Ramhorn (-96)
6   MF Peter Westberg (-95)
Nr Land Pos Namn
9   MF Oskar Engström (-97)
11   MF Ludvig Holmertz (-95)
18   MF Mattias Dolk (-95)
20   MF Jesper Nilsén (-96)
24   MF Jakob Rydberg (-96)
25   MF Axel Roosling (-95)
29   MF Herman Hallberg (-97)
10   F Måns Olström (-96)
17   F Gustav Wesström (-97)
21   F Elie Kouakou (-96)

Källa http://www.kalmarff.se/laget/tipselit/truppen uppdaterat 2014-02-13 [4]

Ledare 2014[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 28 november 2013.
Position Namn
Chefstränare Sverige Hans Eklund [5]
Andretränare Sverige Patrik Hansson [6]
Assisterande tränare Sverige Lasse Johansson [7]
Målvaktstränare Sverige Donald Arvidsson [8]
Lagledare Sverige Ola Ragnarson [9]
Lagledare U21 Sverige Jonas Karlsson [10]
Spetsgrupptränare Sverige Kjell Nyberg [11]
Läkare Sverige Håkan Sterling [12]
Läkare Sverige Anders Linge [13]
Sjukgymnast Sverige Kjell Svensson [14]

Tidigare profiler i Kalmar FF[redigera | redigera wikitext]

Sverige Sverige


Brasilien Brasilien

Frankrike Frankrike

England England

Nigeria Nigeria

Topp 10 spelare med flest Allsvenska mål[redigera | redigera wikitext]

Spelare i fet stil är fortfarande aktiva i Kalmar FF.

Senast uppdaterad 9 augusti 2013

# Namn Karriär Matcher Mål
1 Johny Erlandsson 1973–1988 ? 61
2 Abiola Dauda 2008–2012 129 33
3 Benno Magnusson 1977-1984 ? 31
4 César Santin 2004–2008 105 31
5 Jan-Åke Lundberg ?-? ? 29
6 Peter Karlsson 1984–1986 1990-1995 ? 29
7 Patrik Ingelsten 2007–2008 55 26
8 Bertil Rylander ? ? 24
9 Viktor Elm 2006-2008 78 24
10 Ari da Silva Ferreira 2006–2007 35 18

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Skyttekungar[redigera | redigera wikitext]

  • 2013: David Elm 6 mål (Allsv)
  • 2012: Abiola Dauda, 14 mål (Allsv)
  • 2011: Erik Israelsson, 7 mål (Allsv)
  • 2010: Ricardo Santos, 10 mål (Allsv)
  • 2009: Rasmus Elm, 9 mål (Allsv)
  • 2008: Patrik Ingelsten, 19 mål (Allsv)
  • 2007: Cesar Santin, 12 mål (Allsv)
  • 2006: Ari Ferreira, 15 mål (Allsv)
  • 2005: Dedé Anderson, 6 mål (Allsv)
  • 2004: Dedé Anderson, 10 mål (Allsv)
  • 2003: Daniel Mendes, 14 mål (SuE)
  • 2002: Daniel Mobaeck, 7 mål (Allsv)
  • 2001: Fredrik Gärdeman, 14 mål (SuE)
  • 2000: Håkan Lindqvist och Daniel Mobaeck, 10 mål (SuE)
  • 1999: Johan Paulsson och Andreas Thomsson, 7 mål (Allsv)
  • 1998: Jens Nilsson, 18 mål (Div1)
  • 1997: Johan Paulsson, 11 mål (Div2)
  • 1996: Björn Lundberg, 5 mål (Div1)
  • 1995: Peter Karlsson, 12 mål (Div1)
  • 1994: Peter Karlsson och Jens Nilsson, 10 mål (Div1)
  • 1993: Jens Nilsson, 16 mål (Div1)
  • 1992: Peter Karlsson, 13 mål (Div1)
  • 1991: Peter Karlsson, 16 mål (Div1)
  • 1990: Jens Nilsson, 7 mål (Div1)
  • 1989: Lars Pleijel, 7 mål (Div1)
  • 1988: Leif Persson, 11 mål (Div2)
  • 1987: Johny Erlandsson, 6 mål (Div1)
  • 1986: Peter Karlsson, 10 mål (Allsv)
  • 1985: Peter Karlsson och Billy Lansdowne, 10 mål (Allsv)
  • 1984: Johny Erlandsson, 6 mål (Allsv)
  • 1983: Billy Lansdowne, 16 mål (Div2)
  • 1982: Johny Erlandsson, 6 mål (Allsv)
  • 1981: Benno Magnusson, 8 mål (Allsv)
  • 1980: Benno Magnusson, 5 mål (Allsv)
  • 1979: Roland Sandberg, 11 mål (Allsv)
  • 1978: Johny Erlandsson, 12 mål (Allsv)
  • 1977: Johny Erlandsson, 8 mål (Allsv)
  • 1976: Kjell Nyberg, 8 mål (Allsv)
  • 1975: Jan-Åke Lundberg, 15 mål (Div2)
  • 1974: Ulf Wennerström, 11 mål (Div2)
  • 1973: Kjell Nyberg, 13 mål (Div2)
  • 1972: Kjell Nyberg, 11 mål (Div2)
  • 1971: Eivert Bladh, 9 mål (Div2)
  • 1970: Kenneth Bojstedt, 6 mål (Div2)
  • 1969: Sten-Åke Johansson, 12 mål (Div2)
  • 1968: Sten-Åke Johansson, 8 mål (Div2)
  • 1967: Sten-Åke Johansson och Roland Sandberg, 11 mål (Div2)
  • 1966: Sten-Åke Johansson, 11 mål (Div2)
  • 1965: Bo Johansson, 15 mål (Div2)
  • 1964: Christer Hult, 8 mål (Div2)
  • 1963: Sten-Åke Johansson, 8 mål (Div2)
  • 1962: Sten-Åke Johansson, 11 mål (Div2)
  • 1961: Leif Ideström och Sten-Åke Johansson, 12 mål (Div2)
  • 1960: Sten-Åke Johansson, 11 mål (Div2)
  • 1959: Olle Lind, 14 mål (Div2)
  • 1957/58: Rogard Friberg, 20 mål (Div2)
  • 1956/57: Henry Björn och Ingemar Högberg, 7 mål (Div2)
  • 1955/56: Olle Lind, 15 mål (Div2)
  • 1954/55: Olle Lind, 10 mål (Allsv)
  • 1953/54: Bertil Rylander, 18 mål (Allsv)
  • 1952/53: Bertil Rylander, 11 mål (Div2)
  • 1951/52: Olle Lind, 11 mål (Div2)
  • 1950/51: Ingemar Högberg, 6 mål (Allsv)
  • 1949/50: Georg Ericsson, 8 mål (Allsv)
  • 1948/49: Georg Ericsson, 13 mål (Div2)
  • 1947/48: Georg Ericsson, 13 mål (Div2)
  • 1946/47: Rolf Holmström och Gunnar Svensson, 10 mål (Div2)
  • 1945/46: Göte Kolberg, 12 mål (Div2)
  • 1944/45: Egon Lindahl, 10 mål (Div2)
  • 1943/44: Hans Gustafsson, 10 mål (Div2)
  • 1942/43: Göte Kolberg, 27 mål (Div2)
  • 1941/42: Gunnar Svensson, 9 mål (Div2)
  • 1940/41: Göte Kolberg, 12 mål (Div2)
  • 1939/40: Göte Kolberg, 5 mål (Div2)
  • 1938/39: Arvid Thaung, 7 mål (Div2)
  • 1937/38: Rolf Köhl, 8 mål (Div2)
  • 1936/37: Olof Karlzén, 20 mål (Div2)
  • 1935/36: Arne Lundin, 12 mål (Div2)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bolletinen”. 2004. http://www.bolletinen.se/sfs/allsvenskan/grundades.pdf. Läst 10 oktober 2011. 
  2. ^ ”Fakta: Historiska noteringar”. Kalmarff.se. http://www.kalmarff.se/default.php?page=article/showArticle&articleID=906. Läst 16 september 2008. 
  3. ^ ”Truppen”. kalmarff.se. http://www.kalmarff.se/laget/truppen. Läst 3 mars 2014. 
  4. ^ http://www.kalmarff.se/laget/tipselit/truppen
  5. ^ ”kalmarff.se – Nanne Bergstrand”. http://www.kalmarff.se/staff/nanne-bergstrand. Läst 22 mars 2010. 
  6. ^ ”kalmarff.se – Giles Stille”. http://www.kalmarff.se/staff/giles-stille. Läst 22 mars 2010. 
  7. ^ ”kalmarff.se – Lasse Johansson”. http://www.kalmarff.se/staff/lasse-johansson. Läst 22 mars 2011. 
  8. ^ ”kalmarff.se – Donald Arvidsson”. http://www.kalmarff.se/staff/donald-arvidsson. Läst 22 mars 2010. 
  9. ^ ”kalmarff.se – Ola Ragnarson”. http://www.kalmarff.se/staff/ola-ragnarson. Läst 22 mars 2010. 
  10. ^ ”kalmarff.se – Jonas Karlsson”. http://www.kalmarff.se/staff/jonas-karlsson. Läst 22 mars 2010. 
  11. ^ ”kalmarff.se – Kjell Nyberg”. http://www.kalmarff.se/staff/kjell-nyberg. Läst 22 mars 2010. 
  12. ^ ”kalmarff.se –Håkan Sterling”. http://www.kalmarff.se/staff/hakan-sterling. Läst 17 januari 2012. 
  13. ^ ”kalmarff.se – Anders Linge”. http://www.kalmarff.se/staff/anders-linge. Läst 17 januari 2012. 
  14. ^ ”kalmarff.se – Kjell Svensson”. http://www.kalmarff.se/staff/kjell-svensson. Läst 22 mars 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]