Göteborgs hamn

Innerhamnen sedd från Älvsborgsbron

Göteborgs hamn, är en hamn längs de båda stränderna av Göta Älvs utlopp genom Göteborg, Norra Älvstranden på Hisingen och Södra Älvstranden på Göteborgs fastland. Positionen är 57°42'N, 11°56'O.

Bakgrund

Hamnen är en kombinerad flod- och kusthamn, med en total kajlängd på 13,1 kilometer (kajlängd 1905 var 4,8 kilometer). Göteborgs hamn är Skandinaviens och Sveriges största hamn med en handelsvolym på 39,9 miljoner ton (2006). Volymerna domineras av olja (60%) följt av containergods och skogsprodukter. Mängden olja var 22,8 miljoner ton, och antalet containrar var 862 000 20-fots (2008). Det finns även betydande passagerartrafik.

Verksamheten bedrivs av ett kommunalt hamnbolag - Göteborgs Hamn AB – och tre terminalbolag som drivs av privata operatörer: Älvsborgs Ro/Ro av DFDS och Cobelfret, som dock ännu inte godkänts av av berörda konkurrensmyndigheter, Gothenburg Car Terminal av det svenska logistikföretaget Logent och Skandia Container Terminal av APM Terminals, som ingår i den danska Maersk-koncernen.

Utöver gods- och färjetrafik anordnas varje år cirka 40 anlöp av kryssningsfartyg. Det har under 2000-talet varit en uttalad målsättning av Göteborgs kommun att öka antalet kryssningsanlöp.

Numera ligger hamnarna för fraktfartyg utanför Älvsborgsbron, på Hisingssidan. Längst ut ligger hamnen för råolja, Torshamnen. Innanför ligger Skandiahamnen, för containrar och RoRo-fartyg. Närmast utanför Älvsborgsbron ligger Oljehamnen, för utskeppning av oljeprodukter, som bensin, diesel och eldningsolja. Två av Sveriges tre raffinaderier ligger i närheten, på Hisingssidan. Innanför Älvsborgsbron, på Södra Älvstranden ligger bilfärjeterminaler. Marken tillhör Göteborgs kommun, men hyrs av Stena Line. Dessutom finns här Amerikaskjulet för kryssningsfartyg, Göteborgs fiskhamn samt Lilla Bommens hamn för fritids- och skärgårdsbåtar.

På Norra Älvstranden finns Frihamnen, och något längre västerut ligger reparationsvarvet Götaverken Cityvarvet. Dessutom finns det ett antal mindre hamnanläggningar för fritidsbåtar på Norra Älvstranden. Hamnarna på Hisingssidan utanför Älvsborgsbron och Frihamnen har järnvägsförbindelse via Göteborgs hamnbana, en nationellt viktig järnväg för gods. Samtliga hamnar har förbindelse via vägar där lastbilar går. Det är en princip att andelen gods på järnväg ska öka i förhållande till mängden på lastbil. Därför ska banan byggas ut.

Hamnens västra gräns gick länge vid en norr-/södergående linje, mellan Röda sten - vid Stora Billingen - på fastlandet och Rya näs på Hisingen. Gränsen utgjordes av en vitmålad boj med en nyckelsymbol på, "Vite gavel" kallad. Med detta ville man markera att de närliggande Nya Varvet, Nya Älvsborg och befästningarna på Rya Nabbe utgjorde låset för Göteborgs hamn.

Rivièret kallas den naturliga hamnbassäng som avgränsas av Lindholmen i väster och Frihamnen i öster. Före torrläggningen av Lundbyvassen var den mer än dubbelt så stor. Centralhamnen blev en modernare benämning på samma område. År 1900 räknades till "Hamnområdet": Hela Rivièret från Tingstads udde till Göta älfs utlopp mellan Billingen och Rya Nabbe, jemte stadens hamnkanaler och vallgraf, äfvensom den del af Göta älf, som är belägen mellan Tingstads udde och stadens gräns mot Lerjeholm. Summa längdmeter kaj var 4 652.

Historia

Det var Gustav II Adolf som den 17 oktober 1619 till generalståthållaren Nils Göransson Stiernsköld sände en första "ordning över den byggningshjälp", som skulle utgå till hamnändamål, sedermera Götheborgs byggningshjelp. Han utanordnade därmed av kronans tillgångar ett belopp av 16 912 daler silvermynt, samt ett stort parti ekpålar, furuplankor och sågblock. Den 3 januari 1621 anvisade kungen därutöver till samma ändamål ett belopp av 12 469 daler silvermynt, jämte ett avsevärt parti sågblock, ved till kolning, hö och spannmål. Totalt under åren 1619-22 beviljades 35 000 daler silvermynt.

Ansvarig för hamnbygget blev Stiernsköld och den ekonomiska förvaltningen sköttes av fogden Nils Börjesson. Som tekniska ledare för hamnbygget anställdes två holländska fackmän, vallmästarna Jan Aertsen och Joost van Werdt, med början i januari 1620 mot en lön av 40 daler silvermynt i månaden vardera. Arbetet påbörjades förmodligen på våren 1620, och hamnen förseddes successivt med träskoning av furupålar, endast "utanför hamnhufvudet" och "på en brygga ut till älfven" blev dessa beslagna med ekplankor. Enligt kungens "uträkning och förslag" den 4 april 1620, skulle arbetet börja med grävandet av "en graf ifrån där vassen och djupet begynnes och till torget" (Gustav Adolfs torg) och att vallmästarna trodde sig bli färdiga med detta arbete redan under sommaren (1620).

I den ursprungliga stadsplanen från 1619 hade man skissat på en hamnkanal kring Kvarnberget, med sin norra mynning vid nuvarande Lilla Bommen och sin utgång i nordväst vid nuvarande Stora Hamnkanalens mynning. Meningen var att hamnen på detta sätt skulle hållas isfri samt spolas ren av Göta älvs genomströmning. Omfattande grävningsarbeten utfördes med start i slutet av 1619, men planerna fick överges då utlöparna från Kvarnberget kom i dagen redan på 4–5 meters djup. Resultatet av grävningarna blev "gropen" eller "pölen", ett cirka 150x90 meter stort område, som sträckte sig från Tyska kyrkan och uppemot Nedre Kvarnbergsgatan (där stadens första begravningsplats blev lokaliserad). Först i slutet av 1630-talet lades gropen igen, men fortsatte att ställa till problem för husbyggare under många år.

Man anlade också från början en "vattenkvarn", ett pumpverk, som hörde till det viktigaste vid ett stads- och hamnbygge i sumpmark. Det drevs av 16 stycken "verkhästar". År 1620 uppfördes i Göteborg två smedjor för hamnbyggets räkning, där några av kronans knektar mot särskild lön hjälpte till. Hamnen får anses vara färdig i sitt första utförande på sommaren 1622, men fortfarande så grund att endast hemförarebåtar och mindre segelskutor kunde lägga till. Större skepp fick lägga sig på redden ute vid Klippan. År 1639 meddelar kronans tullnär Henrik Sinclair, att "inge synnerlige skepp lossade eller ladade inom bommen, utan sådant skedde mest ute på redde" (inom Stora Hamnen, ursprungligen Stora Bommen).

Den på 1620-talet utgrävda Stora Hamnkanalen var stadens första anlagda hamn, och i anslutning till den grävdes kanalerna fram till de stora köpmanshusen. Stora Bommen var tullgräns och avskiljde Stora Hamnkanalen, Masthamnen (nuvarande Packhusplatsen) och Västra Hamnen (nuvarande Västra Hamngatan) från älven. Lilla Bommen avskiljde på samma sätt Östra Hamnen (nuvarande Östra Hamngatan). Under mer än tvåhundra år - eller fram till mitten av 1800-talet - var Stora Hamnkanalen fortfarande stadens huvudhamn. Några stenkajer fanns då inte utanför kanalerna. Större fartyg ankrade vanligtvis vid Klippan eller vid Gamla Varvet (nuvarande Stigbergskajen).

År 1625 inrättades Strömbåtsgillet, vilka ombesörjde transporten av järn, trä och annat köpmansgods till och från Åkerström ("Strömmen" mellan Lilla Edet och Trollhättan). Det var med nära nog monopolrätt, som gillet ansvarade för alla transporter, och dessutom även för riktig vägning och förtullning av allt tullpliktigt gods. Efter 20 års verksamhet uppdelades gillet 1645 i två delar, varav det ena, som behöll det gamla namnet, skulle ombesörja trafiken från Göteborg inåt landet till Åkerström, medan det andra, "Hemförare-Båtgillet", tog hand om lastning och lossning av skeppen samt transporter inom hamnen. År 1670 kostade en resa mellan Göteborgs hamn och Styrsö 40 öre silvermynt, och till Kungälv 24 riksdaler.

Eftersom skeppen på grund av det låga djupet i älven fick ankra på redden ute vid Klippan, måste lasterna tas in till magasinen i Stora hamnkanalen med så kallade hemförarebåtar. Ursprungligen var hemförarna 14 stycken, och 1841 var man 25 stycken. Gillet kan sägas ha varit våra dagars hamnarbetare, stuvare och bogserbåtar. År 1846 miste gillet genom näringsförordningen sina privilegier, men efterföljaren Hemförarebåtföreningen var verksam fram till i början av 1870-talet. Dessutom fanns "Strömbåtgillet", vilka transporterade det järn, som fördes ner till Göteborg på Göta älv, samt ett "Roddargille" med uppgiften att frakta både passagerare och varor.

Stora Hamnen uppmättes 1644 till en längd av 800 meter (från Göta älv och fram till nuvarande Kvarnbron, som går mellan Hotellplatsen och Norra Hamngatan) och till en bredd av 43 meter.

Hamnens första utbyggnad, Stora Hamnen och Östra Hamnkanalen, var helt färdiga i början av 1630-talet. Västra Hamnkanalen blev färdig först ett tiotal år senare. Vattendjupet i dessa var 2-3 meter. För att underlätta sjöfarten in till Göteborg, blev inloppet i älven 1670 försett med prickar, eftersom de många grunden utgjorde en stor fara. Året därpå lät hamnmyndigheten införskaffa en "mudderqvarn"-byggare från Holland, då älven grundat upp och fartygen inte kunde komma in mot stränderna.

Den första Hamnordningen kom till genom beslut av Kungl. Maj:t den 30 juni 1752, "till förekommande af hamnens uppgrundning och i öfrigt till bibehållande af ordning". Resurserna var en hamnmästare med två drängar, och för kanalerna en hamn- och torgfogde. "Kongl. Direktionen öfver Göteborgs Hamn- och Elfarbeten" var därefter namnet på hamnens förvaltning 1839-1897, vars verksamhet i huvudsak omfattade alla i och för sjötrafiken nödvändiga arbeten i Göteborgs hamn och revier (den inre hamnbassängen). Genom kungligt brev den 30 juli 1897 inrättades en särskild styrelse under benämning Hamnstyrelsen, vilken övertog ansvaret för stadens hamnar, revier och kanaler, som tidigare tillhört "Kongl. Direktionen öfver Göteborgs Hamn- och Elfarbeten", drätselkammaren samt gatu- och vägförvaltningen.

Den moderna hamnen

Göteborgs hamn 1947

Den nuvarande hamnen började byggas på 1840-talet, då man satte i gång att muddra kring Stora Bommen. Om man bortser från hamnkanalerna, är Stenpiren hamnens äldsta kaj och fullbordades 1845. Enligt en fastställd generalplan byggdes under åren 1845—1872 de kajer, som senare, moderniserade sträcker sig från Skeppsbrokajen i väster till och med Gullbergskajen i öster. Det var framför allt den ökade trafiken i samband med ångfartygens och Göta Kanals tillkomst, som ställde krav på en betydligt större och djupare hamn. De första åren på 1900-talet anlades Masthuggskajen för den transoceana trafiken, inseglingsrännan muddrades till 7 meters djup, och kajerna fick järnvägsspår. Genom planerna på att göra Göteborg till en storhamn, började en ny era i hamnens historia. på Den första massgodshamnen, Sannegårdshamnen med 8 meters vattendjup, kom till under åren 1908—1914.

Kajerna på den södra Älvstranden - sidan mellan Järnvågen och Gullbergsvass - uppfördes 1845-72. Masthuggskajen anlades 1888-1902 som hamnens första kaj för oceangående fartyg, Stigbergskajen kom till under åren 1906-10 (betongskjulet på kajen stod klart 1912, ritat av arkitekt Hans Hedlund) och under samma tid byggdes Fiskhamnen. På den norra Älvstranden anlades Sannegårdshamnen 1908-14. Göteborgs Frihamn stod färdig och öppnades år 1922. Antalet ankommande och avgående fartyg 1913 var 21 574 stycken, med ett registrerat tonnage på 5 610 154 ton.

Göteborgs hamn, Oljehamnen.

Hamnen utökades år 1938 med Lindholmshamnen, vars stora kajskjul kom till under krigsåren. Majnabbehamnen har utbyggts i etapper åren 1951-62 med anläggningar för styckegods och färjtrafik, och Lundbyhamnen öppnades för trafik 1952. Oljehamnen i Rya påbörjades 1929 och 1951 startade anläggandet av en ny oljehamn, Skarvikshamnen, där en pir om två kajplatser med 12 meters vattendjup blev klar 1957 och ytterligare en kajplats färdigställdes under 1965. Torshamnen, för import av råolja anlades vid Hjärtholmen. Piren, som i första utbyggnadsetappen kunde ta emot fartyg på 90 000 ton, öppnades för trafik 1967. Efter att inseglingsleden fördjupades 1968-69 tog piren emot fartyg upp till 225 000 ton. I Skandiahamnen togs tre terminaler för europatrafik i bruk 1966 och den första etappen i en fjärde anläggning för transocean containertrafik och feedertrafik blev klar 1967. I Älvsborgshamnen blev de första två tilläggsplatserna färdiga 1966 och 1970 togs ytterligare en kaj i bruk. Till Torshamnen muddrades 1964-65 en farled med 15 meters vattendjup, som fördjupades 1968-69 till 20,7 meter.

Hamnen under andra världskriget

Mot bakgrund av att Göteborgs hamn kunde utnyttjas för tyskarnas krigförande ändamål på våren 1944, planerades en sprängning av Göta älvbron med också en blockering av hamninloppet. Tre fartyg ingick i "Operation spärrning", där det mest betydande var tankern Buenos Aires på 17 000 dwt - byggd vid Götaverken för skeppsredare Aristoteles Onassis räkning och sjösatt 17 januari 1942, men på grund av kriget inspärrad i Göteborg. Fartyget bogserades ut från sin ankarplats och placerades tvärs över Göta älv. Därefter vattenfylldes hennes tankar och bottenventilerna öppnades så att hon stod på botten, men med däcket ovanför vattnet. Fartyget placeras i en linje från omedelbart väster om Nya Varvets örlogsstation och till Rya Nabbe på Hisingssidan, där Göta älv är som smalast längst ut i väster, innan den övergår i Älvsborgsfjorden. De militära anläggningarna på Stora Billingen i anslutning till Nya Varvet skulle också vara av stort värde när det gällde att försvara spärren mot eventuella inkräktare. På morgonen den 1 maj 1944 låg två stora tankfartyg sänkta tvärs älven och ett av två mindre lastfartyg låg förberett för sprängning. En del av älvfåran från Hisingssidan och utåt blockerades av ytterligare ett tankfartyg, som även detta vattenfylldes.

Tidigare hamnar och kajer

• Kronans Masthamn - var en hamnbassäng som låg innanför Stora Bombastionen vid nuvarande Packhusplatsen/Packhuskajen, på platsen för det som senare blev Tull- och Packhuset (1864), numera Casino Cosmopol. Masthamnen var rektangelformad, cirka 35 meter bred och sträckte sig längs- och väster om Franska tomten (ungefär nuvarande Packhusplatsen 4) till i höjd med Kronhusgatan. Hamnen upptog därmed större delen av Packhusplatsen.
• Broströms kaj - inom Götaverkens område vid Stjärngatan.
• Carnegiekajen - infart vid dåvarande Oscars- eller Banehagsgatan.
• Gasverkskajen - öster om Gullbergskajen, vid Gullbergs Strandgata.
• Ringökajen - vid Ringön, infart vid Ringögatan/Smidesgatan.
• Mast- och brädehamnarna, sträckte sig mellan Stigberget (strax öster om Gamla Varvet, vid Bläsan) och Vallgraven vid Carlsporten. Hamnarna bestod år 1711 av 23 tomter, med början vid Stigberget.
• Wærnerska hamnen - var en hamnegendom och lastplats, som fick sitt namn av Carl Fredrik Wærn som här vid mitten av 1800-talet startade tillverkning av guano. Hamnen låg vid Klippan strax sydväst om Frigången, en smal väg ner mot en tilläggsplats. Hit ner rann Forsbäcken, från en större damm. Vid en eldsvåda i fabriksbyggnaderna i december 1857, skadades anläggningen svårt. Vid Wærns hastiga död sex månader senare, tog sonen Fredrik Wærn över. Under dennes tid användes hamnen till transitoupplag av tackjärn och stångjärn, telegraf- och gruvstolpar, plank och bräder. Varorna anlände från de många Wærnska bruken och sågarna i Dalsland. Hamnområdet utgjorde en egen domän, avspärrad från det övriga grannskapet och dit ingen utomstående ägde tillträde. År 1923 övertog staden egendomen, vilken utarrenderades till olika firmor.

År 1900 var de fem mest frekventerade kajplatserna i hamnen (antalet anlöp):

• Franska Tomtens kaj, (412)
• Nya kajen, (406). Menas sträckan mellan Stora Hamnkanalen och Rosenlundskanalen.
• Masthuggskajen, (402)
• Stora Hamnkanalen, (257)
• Rosenlundskanalen, (224)

Hamnar (kajlängd/djup, i meter)

Södra Älvstranden

Stenpiren

• Älvnabbens petroleumhamn (äldre), nuv militärhamn för Göteborgs garnison
• Tånguddens hamn, sedan 2005 läge för Räddningstjänstens och fem statliga myndigheters fartyg
• Nya Varvet (äldre)
• Carnegiekajen (äldre; 225/5,4-7,5)
• Klippan (äldre)
• Majnabbehamnen, (485/3-8). Öppnades 1951, med en kajlängd på 820 meter och ett kajdjup mellan 5 och 10 meter. Vid Londonpiren (kaj 49-51) skulle huvudsakligen trafiken mellan Göteborg och London betjänas samt något senare även trafiken till Fredrikshamn. Tre järnvägsspår drogs fram och 17 kranar fanns på plats. Majviken var namnet på den administrationsbyggnad som även uppfördes, och 1962 byggdes kajskjul 47. Mellan Fiskhamnen och Londonpiren låg kaj 47 och 48. Kajskjul 49-51 på Londonpiren uppfördes 1949-1951 med en yta av 9 800 kvadratmeter. Hamnen kostade 26 miljoner kronor att bygga och utrusta. Numera är järnvägsspåren rivna och hamnen används för bilfärjor mot Kiel och Travemünde.
• Varvet Kusten (äldre)
• Göteborgs fiskhamn
• Gamla Varvet (äldre)
• Stigbergskajen, (496/7-9). I maj 1906 anslog Göteborgs stadsfullmäktige 825 000 kronor till det som först var tänkt som en fortsättning av Masthuggskajen. Ytterligare 242 000 kronor beviljades senare. Kajen stod klar i september 1910. Den 5 mars 1916 rasade Stigbergskajen på en 110 meter lång och 35 meter bred sträcka.
• Masthuggskajen, (927/6,3-7,6). Området för kajen, som ännu på 1880-talet kallades för "Sänkvarfvet", och utgjordes av enskilda så kallade hamnar — upplag av mast- och skeppsvirke — gav senare Masthugget och därmed kajen sitt namn. Kajen uppfördes i slutet av 1880-talet och moderniserades 1959-1961, då bland annat kajen byggdes ut med drygt 10 meter i älven och breddades till 982 meter. Tre järnvägsspår drogs fram och vattendjupet vid kaj ökades till 6,5 meter. Kostnaden för upprustningen uppgick till 21 miljoner kronor. År 1961 fanns kajskjul 21, 25, 26, 29 och 31. Pirerna var 21, 23-32. Den 25 november 1900 rasade cirka 100 meter av kajen ner i Göta älv. Det kostade närmare 200 000 kronor att återställa kajen, vilket blev klart först 1902.. Numera är järnvägsspåren rivna och hamnen används för bilfärjor mot Frederikshavn. Svenska Amerika Linien, Transoceana linjefartyg.
• Skeppsbrokajen, (150/3)
• Stenpiren, (215/3-6). Västkusttrafiken (skärgårdstrafiken).
• Stora Hamnen/Stora Hamnkanalen (äldre)
• Packhuskajen, (230/3). Östersjötrafik, linjebåtar, Nordsjön.
• Lilla Bommens hamn. Gästhamn för mindre privata båtar. Tidigare också styckegods och kanalbåtar.
• Gullbergskajen, (1 294/3-5,8). Kol, trä, styckegods.
• Gasverkskajen, (äldre; 255/5,8)
• Lärjehamnen, (äldre; 310/3,6-5,3)
• Rosenlundskanalen, byggnadsmaterial, ved, fisk och diverse.

Norra Älvstranden

Norra Älvstranden

• Torshamnen, (630/20,5), råolja
• Torshamnen, (250/6,5), torrlasthamn
• Arendal, (450/8), sedan 2010 kryssningsfartyg som inte går under Älvsborgsbron.
• Älvsborgshamnen, (1246/9-11), last på lastbilar mm.
• Skandiahamnen, (2200/6-14,2), containers, nya bilar mm
• Skarvikshamnen, (1735/7-13)
• Ryahamnen, (1275/3,5-9,5), oljeprodukter.
• Eriksbergshamnen, Älvsnabben, privatbåtar och Ostindiefararen Götheborg.
• Sannegårdshamnen, (äldre; 890/7-7,5). Nu privata nöjesbåtar. Förr: Västra sidan: kol och koks. Östra sidan: tillfälligt massgods.
• Lindholmshamnen, (äldre; 908/4,2-9), blev klar 1939, mellan Lindholmen och Götaverken. Älvsnabben och privatbåtar.
• Lundbyhamnen, (680/8), numera reparationsvarvet Cityvarvet. Tidigare Transatlantics trafik på Afrika, Australien och USA.
• Frihamnen, (1937/6-9,5), numera Stena Line och kryssningsfartyg. Nyligen Englandsbåtar, förr frihamn.
• Ringökajen, (195/3), Gotenius varv
• Kvarnen Tre Lejon, (äldre; 310/3-9)

Övrigt

• Isbrytaren I, hette hamnens första isbrytare. Året var 1882 (den såldes 1916). Den följdes av Isbrytaren II (1895), Isbrytaren III (1917) och Göta Lejon (1932).
• Handdrivna kranar kom 1836, ångdrivna kranar 1900 och eldrivna 1904.
• Den första "flodångsprutan" inköptes 1908, och skulle främst bekämpa bränder i hamnen.

Referenser

Tryckta källor

• Hamnbilder från Göteborg, Björn Olson/Curt Svenson, Wezäta förlag, Göteborg 1981 ISBN 91-85074-78-0
• Port of Gothenburg : A technical summary of harbour expansion since 1945, Gothenburg 1961
• Port of Gothenburg : Traffic Centre in Scandinavia, Stig Axelsson, The Port of Gothenburg Authority, Gothenburg 1965
• Göteborgs Hamn: Liv - Arbete - Konst Allan T. Nilsson & Björn Fredlund, Warne Förlag 2005 ISBN 91-86425-81-1
• Göteborgs hamn genom tiderna, [: med 409 illustrationer efter originalfotografier], Leo Bonsdorff, Göteborg 1931
• Hugo Hammar 1864 4/3 1939, red. Olof Traung, Sjöfartsmuseet i Göteborg, Göteborg 1939, s. 73ff

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Göteborgs hamn.
  Bilder & media
• Göteborgs hamn: Officiell webbplats
• Snabbfakta om Göteborgs hamn : Volymer/Ekonomi/Teknik
• Svenska Hamnarbetarförbundet, Avdelning 4, Göteborg
• Varvshistoriska Föreningen i Göteborg