Thomas de Quincey

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Thomas de Quincey
Thomas de Quincey - Project Gutenberg eText 16026.jpg
Född 15 augusti 1785
Manchester
Död 8 december 1859 (74 år)
Edinburgh
Nationalitet Engelsman
Språk Engelska
Verksam 1822-1859
Framstående verk En engelsk opieätares bekännelser

Thomas De Quincey, Thomas de Quincey, född 15 augusti 1785 i Manchester, död 8 december 1859 i Edinburgh, var en engelsk författare och intellektuell, främst känd för sin självbiografiska En engelsk opieätares bekännelser.

Thomas de Quinceys far, som dog när han ännu var ung, var en välbärgad affärsman med ett omfattande litteraturintresse. När de Quincey var liten flyttade familjen till landet utanför Manchester, där han växte upp. 1796 skrev hans mor in honom vid King Edward's School i Bath, och flyttade efter till staden.

Som barn var de Quincey sjuklig och svag, och tillbringade ungdomen i ensamhet. Modern tog honom ur skolan i Bath efter tre år, och skickade honom till en sämre skola i Winkfield i Wiltshire, för att hon var rädd att han skulle bli tjockskallig. Vid arton års ålder hoppade han av den förberedande klassen för universitetet, och planerade kontakta William Wordsworth vars Lyrical Ballads (1798) berört honom djupt. de Quincey hade emellertid en alltför timid läggning för ett sådant tilltag. Efter flera upprörande händelser, fick han möjlighet av en äldre släkting att bege sig till Wales. Mellan juli och november 1802 levde han som en vägfarare där, men fattigdomen gjorde sig snart påmind och han tvangs låna pengar för att komma till London, där han lånade ännu mera pengar; han svalt hellre än kröp till korset och tiggde hos familjen. Under en lång tid höll han sig gömd från familj och vänner.

Av en tillfällighet hittades han 1803, och skrevs in vid Worcester College i Oxford, men där betraktades han som en främling och fann ingen gemenskap. Vid denna tid började han ta opium, och 1807 lämnade han college utan examen, men stiftade bekantskap med Samuel Taylor Coleridge och William Wordsworth vilket blev avgörande för hans fortsatta liv. På grund av Wordsworth flyttade han till Grasmere i Lake District 1809 och bodde på Dove Cottage som Wordsworth köpt, och som numera är en välbesökt turistattraktion. 1816 gifte sig de Quincey, och började försörja sig som författare.

1821 reste de Quincey till London och blev föreslagen att skriva om sina erfarenheter av opium, vilket han gjorde och publicerade i London Magazine samma år. En engelsk opieätares bekännelser gavs snart ut i bokform och blev en stor succé. Därefter kunde de Quincey hanka sig fram genom att skriva för en mängd tidskrifter. Han övergav dock livet i London och flyttade till en förort till Edinburgh.

Under hela sitt liv drack de Quincey laudanum.

De Quincey har utövat ett stort inflytande på bland andra Edgar Allan Poe, Fitz Hugh Ludlow och Charles Baudelaire, och ännu på 1900-talet uttryckte författare som Jorge Luis Borges sin tacksamhet och erkände hans betydelse för deras författarskap. Berlioz skrev delvis sin Symphonie Fantastique utifrån En engelsk opieätares bekännelser, och tog fasta på temat med den inre kampen med sig själv.

På svenska har urval av de Quinceys samlade verk utgivits i översättning av Arthur Isfelt.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, De Quincey, 1904–1926.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Confessions of an English Opium Eater, 1822
  • On the Knocking at the Gate in Macbeth, 1823
  • Walladmor, 1825
  • Murder Considered as One of the Fine Arts, 1827
  • Klosterheim, or The Masque, 1832
  • Lake Reminscences, 1834-40
  • The Logic of the Political Economy, 1844
  • Suspiria de Profundis, 1845
  • Joan of Arc, 1847
  • The English Mail Coach, 1849
  • Autobiographical Sketches, 1853