André Breton

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
André Breton
Vid tiden för det första surrealistiska manifestet 1924.
Vid tiden för det första surrealistiska manifestet 1924.
Född 19 februari 1896
Tinchebray, Orne, Basse-Normandie, Frankrike
Död 28 september 1966 (70 år)
Paris, Frankrike
Yrke Författare
Nationalitet Frankrike Fransk
Språk Franska
Verksam 1919-1966
Genrer poesi, essäistik, m.m.
Ämnen Frihet, kärlek och poesi
Make/maka Simone Kahn (1921-1931)
Jacqueline Lamba (1934-1943)
Elisa Bindhoff (1945-1966)
Barn Aube Elléouët Breton (* 1935)
Influenser Sigmund Freud, Friedrich Hegel

André Breton, född 19 februari 1896 i Tinchebray i Orne i Basse-Normandie, död 28 september 1966 i Paris, var surrealismens grundare och centrala idégivare, verksam som essäist och poet.

vi är suckarna från glasstatyn som reser sig på sin armbåge när människan sover
— andré breton, 1932.[1]

Liv[redigera | redigera wikitext]

André Breton växte upp som enda barnet i en katolsk medelklassfamilj. Sina fyra första år tillbringade han på den normandiska landsbygden i Tinchebray. Vid sekelskiftet år 1900 flyttade familjen till Pantin nordost om Paris och tillbringade somrarna i den lilla fiskehamnen Lorient i Bretagne. Åren 1907-1912 gick han på läroverket Lycée Chaptal i Paris. Han upptäckte Gustave Moreaus måleriska bildvärld. Hans filosofilärare gav honom inblickar i Hegels tankevärld. Hans retoriklärare gjorde honom uppmärksam på arbeten av Baudelaire, Mallarmé och Huysmans. Han lärde känna Théodore Fraenkel (1896-1964) som delade hans intresse för poesi och så småningom även skulle bli en del av den franska efterkrigsdadaismen och surrealismen. Från 1910 gick de i samma medicinförberedande klass.

André Breton var 18 år när första världskriget bröt ut. Han hade påbörjat medicinstudier vid Sorbonne när han blev inkallad som artillerist i februari 1915 och förlagd till Pontivy. I juli samma år överflyttades han till sjukhustjänstgöring som läkarassistent. Det första året tjänstgjorde han vid sjukhuset i Nantes, året efter på en psykiatrisk klinik i Saint-Dizier och 1917 på en neurologisk klinik i Paris. Han blev förtrogen med hypnos som behandlingsmetod och de tidiga rön och psykologiska personlighetsteorier som utforskats och utarbetats av fransmännen Charcot och Janet. Han blev intresserad av psykoanalysens metodik i freudiansk mening, av drömtydning och av det omedvetnas roll i psykiska skeenden. Han återupptog dock inte sina akademiska studier efter kriget.

Han ligger begravd på Cimetière des Batignolles i Paris 17:e arrondissement på rue Saint-Just. Den liggande stenen har en enkelt inristad åttauddig stjärna tillsammans med orden: Je cherche l'or du temps ["Jag söker tidens guld"].

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

André Breton debuterade som författare 1919 med diktsamlingen Mont de piété ["Pantbank"] och startade den dadaistiskt präglade tidskriften Littérature tillsammans med Louis Aragon och Philippe Soupault. Han deltog i alla möjliga dadaistiska upptåg i Paris tillsammans med bland andra Tristan Tzara och Paul Éluard.

För att komma ur dadaismens ständiga skepsis formulerade emellertid Breton så småningom den mer konstruktiva surrealismen. Som inledning till en samling automatiskt skrivna texter, Poisson soluble, publicerades ett Surrealismens manifest 1924. I samband med utgivandet av detta första manifest initierade Breton även utgivandet av en ny tidskrift kallad La Révolution surréaliste.

André Breton publicerade tre surrealistiska manifest (1924, 1930, 1942) men återvände till ämnet också i andra sammanhang. Han igångsatte även surrealistiska "forskningslaboratorier" som använde sig av freudianska metoder för att studera det Omedvetna.

1928 utgav han sin enda roman, den udda berättelsen Nadja. Mot slutet av seklet hamnade den på plats nummer 50, när Le Monde uppmanade sina läsare att rösta fram seklets 100 mest minnesvärda böcker.

Tillsammans med bland andra Georges Bataille grundade Breton den antifascistiska gruppen Contre-Attaque 1935.

Den moderna innebörden av begreppet "svart humor" är en väsentlig del av surrealismen. 1940 svarade André Breton för utgivandet av en omfattande litterär antologi i ämnet, Anthologie de l'humour noir.[2] Otippade författare som de Sade, Nietzsche och Picasso blandades med något mer väntade namn som exempelvis Jarry, Apollinaire och Kafka.

En första samlingsvolym med André Bretons poetiska verk var Poèmes (1948).

Efterhand kom han att betraktas som en ganska auktoritär ledare för surrealismen. Han tycktes inte tolerera ett alltför stort avvikande från de surrealistiska grunderna. Detta fick många författare och konstnärer att distansera sig från rörelsen, exempelvis Max Ernst.

André Breton på svenska[redigera | redigera wikitext]

Någon enskild volym med André Bretons dikter finns ännu inte på svenska (2013), om man bortser från Den obefläckade avlelsen som han skrev tillsammans med Paul Éluard 1930 och som kom på svenska 1977. Han är däremot representerad i många antologier. Gunnar Ekelöf var den förste att tolka honom till svenska, bland annat hans dikt L'Union libre ("den fria kärleken") från 1931, tillsammans med Greta Knutson-Tzara, i ett nummer av spektrum 1933.[3] Den svenska titeln till diktantologin Vithåriga revolvrar (1966) lånade sitt namn efter en av Bretons diktsamlingar, Le Revolver à cheveux blancs (1932). Ur den samlingen hämtade översättarparet Ilmar Laaban och Erik Lindegren dikten Brevbäraren Cheval, medtagen i 19 moderna franska poeter (1948). Som den förste hyllade Breton i den dikten den franske lantbrevbäraren och "särlingskonstnären" Ferdinand Cheval. Den experimentella romanen Nadja (1928) översättes till svenska första gången 1949. Nio längre essäer av honom fyller den andra delen av det litteraturvetenskapliga standardverket Moderna manifest (1973)

Verk[redigera | redigera wikitext]

André Bretons samlade verk finns utgivna i fyra volymer.

Poesi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Mont de piété (1913-1919), med två teckningar av André Derain (Paris: Au sans pareil, 1919)
  • Les Champs magnétiques (1920), tillsammans med Philippe Soupault
    • The Magnetic Fields, engelsk tolkning av David Gascoyne (Atlas Press, 1985)
  • Clair de terre (1923)
  • Poisson soluble (1924)
  • L'Immaculée conception (1930), tillsammans med Paul Éluard
    • Den obefläckade avlelsen, svensk tolkning av Jan Berg (René Coeckelberghs bokförlag, 1977)
  • L'Union libre (1931)
  • Le Revolver à cheveaux blancs (1932)
  • Les Vases communicants (1932)
    • Communicating Vessels, engelsk översättning av Mary Ann Caws (University of Nebraska Press, 1990)
  • L'Air de l'eau (1934)
  • Fata morgana (1940)
  • Pleine marge (1943)
  • Arcane 17: Les Etoiles (1945)
  • Ode à Charles Fourier (1947)
  • Poèmes (1948)
  • Xénophiles (1948)
  • Constellations, 22 texter som eko till 22 gouacher av Joan Miró (1959)
  • Poésie et autre (1960)
  • Le La (1961)

Essäistik, berättarkonst och redaktörskap (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Littérature (20 nr + ny serie med 13 nr). Red.: Louis Aragon, Andre Breton och Philippe Soupault (Paris, 1919-1924) Online (International Dada Archive)
  • Manifeste du surréalisme (1924)
    • Surrealismens manifest, övers Malou Höjer och Gunnar Qvarnström. Ingår i Moderna manifest 2. Surrealism (Almqvist & Wiksell, 1973)
  • Les Pas perdus (1924)
  • Nadja (Gallimard, 1928)
  • Point du jour (1934)
  • L'Amour fou (1937)
    • Galen kärlek (Sphinx, 2014)
    • Mad Love, engelsk översättning av Mary Ann Caws (University of Nebraska Press, 1987)
  • Anthologie de l’humour noir (1940, ny utvidgad utgåva 1950), redigerad och försedd med förord av André Breton
  • Les Manifestes (1955)
    • Surrealismens manifest, översättning Lars Fyhr, Elias Wraak, Mattias Forshage och Bruno Jacobs (Sphinx, 2011)
  • Perspective cavalière (1970)

Antologibidrag på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Fransk surrealism (spektrum, 1933), tre dikter tolkade av Gunnar Ekelöf och Greta Knutson-Tzara
  • 100 år modern fransk dikt (1934), tre dikter tolkade av Gunnar Ekelöf
  • 19 moderna franska poeter (1948), tre dikter tolkade av Erik Lindegren och Ilmar Laaban
  • Vithåriga revolvrar (Bonniers, 1966), tio dikter tolkade av Artur Lundkvist och Åsa Scherdin-Lambert
  • Fransk poesi 1910-1970 (FIB:s Lyrikklubb, 1973), sex dikter tolkade av Lasse Söderberg
  • Moderna manifest. 2, Surrealism. Nio essäer i ämnet surrealism, bland annat de första två manifesten (Almqvist & Wiksell, 1973)
  • DADA (Bakhåll, 1985). Ur De magnetiska fälten, en text skriven tillsammans med Phillipe Soupault, i översättning av Ingemar Johansson

Svenska översättningar i tidskrifter och dagstidningar [4][redigera | redigera wikitext]

  • "Skolans flickor allihop" (översättning Gunnar Ekelöf). I tidskriften Poesi, 1948: nr 4, s. 40
  • "Två prosadikter" (översättning Sven-Eric Liedman). I dagstidningen Sydsvenska dagbladet snällposten, 11 mars 1962
  • "[Dikter]" (översättning Lasse Söderberg). I tidskriften Zenit, årg. 10 (1966): nr 5/6, s. 20-21
  • "Varje paradis är inte förlorat" (översättning Östen Sjöstrand). I tidskriften Lyrikvännen, 1969: nr 2, s. 3
  • "Smekmånad" (översättning Lasse Söderberg). I Sydsvenska dagbladet snällposten, 21 juni 1970
  • "Solros" (översättning Lasse Söderberg). I Lyrikvännen, 1978: nr 1, s. 23
  • "Kärlek som pergament" (översättning Lasse Söderberg). I Lyrikvännen, 1983: nr 5, s. 268
  • "Marginalen full" (översättning Lasse Söderberg). I Lyrikvännen, 1992: nr 5 1/2, s. 222-225

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Henri Béhar: André Breton le grand indésirable (Calmann-Lévy, 1990; Fayard, 2005)
  • Jan Berg: André Breton och Paul Éluard. Ingår i Den obefläckade avlelsen (Coeckelberghs, 1977)
  • Mattias Forshage: Handsken är kastad. Efterord till Surrealismens manifest (Sphinx Bokförlag, 2011)
  • Bengt Holmqvist: Den moderna litteraturen (Bonniers, 1966), sid. 123-135
  • Artur Lundkvist: Inledning. Ingår i Vithåriga revolvrar (Bonniers, 1966), sid. 8-11
  • André Parinaud: Entretriens (1952)
    • Samtal med Breton, svensk översättning och noter Hans Johansson (ellerströms, 2003)
  • Lasse Söderberg: André Breton i egen hög person (Lyrikvännen nr 5/1992)
    • Förord till romanen Nadja (Paquod Press, 1996)
  • Gunnar Qvarnström: Surrealismen manifesterar sig. Analytiskt referat av manifestet 1924. Ingår i Moderna manifest. Litteratur- och konstrevolutionen 1909-1924. En introduktion (Almqvist & Wiksell, 1973), sid 64-98
    • Förord. Inleder Moderna manifest 2. Surrealism (Almqvist & Wiksell, 1973)
  • Brita Wigforss: André Bretons Paris: en bakgrund till dikten Tournesol (Tidskriften Radix, nr 1/1978)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ur dikten Brevbäraren Cheval, i tolkning av Ilmar Laaban och Erik Lindegren (19 moderna franska poeter (1948).
  2. ^ Själva uttrycket "svart humor" kommer från en artikel av Huysmans i veckotidningen Les Hommes d'aujourd'hui (1885, nr 263), där han under pseudonymen A. Meunier utdelar "une pincée d'humour noir", en nypa svart humor.
  3. ^ Tidskriften spektrum nr 6, Stockholm 1933, utgiven som bokantologin Fransk surrealism.
  4. ^ Bygger på bibliografin "Dadaister och surrealister på svenska i Bakhåll. 1994 (även kallad Stora katalogen), s. 31-33.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]