André Breton

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
André Breton
1924.
1924.
Född 19 februari 1896
Tinchebray, Orne, Basse-Normandie, Frankrike
Död 28 september 1966 (70 år)
Paris, Frankrike
Yrke Författare
Nationalitet Frankrike Fransk
Språk Franska
Verksam 1918-1966
Genrer poesi, essäistik, m.m.
Make/maka Simone Collinet (1921-1931)
Jacqueline Lamba (1934-1943)
Elisa Claro (1945-1966)
Barn Aube Elléouët Breton
Influenser Sigmund Freud, Friedrich Hegel

André Breton, född 19 februari 1896 i Tinchebray i Orne i Basse-Normandie, död 28 september 1966 i Paris, var surrealismens idégivare och centralgestalt, verksam som essäist och poet.

vi är suckarna från glasstatyn som reser sig på sin armbåge när människan sover
— andré breton, 1932.[1]

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

André Breton var 18 år när första världskriget bröt ut. Han hade påbörjat medicinstudier med starkt intresse för psykoanalysen och tjänstgjorde som sjukvårdare på olika fältlasarett hela kriget. Han återupptog därefter inte sina akademiska studier utan debuterade istället som författare 1919 med diktsamlingen Mont de piété och startade tidskriften Littérature tillsammans med Louis Aragon och Philippe Soupault.

Efter kriget deltog han i dadaistiska upptåg i Paris tillsammans med bland andra Louis Aragon, Tristan Tzara och Paul Éluard. För att komma ur dadaismens ständiga skepsis formulerade Breton så småningom den mer konstruktiva surrealismen.

André Breton publicerade tre surrealistiska manifest (1924, 1930, 1934) men återvände till ämnet också i andra sammanhang. Han igångsatte även surrealistiska "forskningslaboratorier" som använde sig av freudianska metoder för att studera det Omedvetna.

1928 utgav han sin enda roman, den udda berättelsen Nadja. Mot slutet av seklet hamnade den på plats nummer 50, när Le Monde uppmanade sina läsare att rösta fram seklets 100 mest minnesvärda böcker.

Tillsammans med bland andra Georges Bataille grundade Breton den antifascistiska gruppen Contre-Attaque 1935.

Han är upphovsman till det allmänna uttrycket "svart humor". 1940 svarade han nämligen för utgivandet av en omfattande litterär antologi som hette så, Anthologie de l'humour noir. Otippade författare som de Sade, Nietzsche och Picasso blandades här med mer väntade namn som exempelvis Jarry, Apollinaire och Kafka.

En första samlingsvolym med André Bretons poetiska verk var Poèmes (1948).

Efterhand kom han att betraktas som en ganska auktoritär ledare för surrealismen. Han tycktes inte tolerera ett alltför stort avvikande från de surrealistiska grunderna. Detta fick många författare och konstnärer att distansera sig från rörelsen, exempelvis Max Ernst.

André Breton ligger begravd på Cimetière des Batignolles i Paris 17:e arrondissement på rue Saint-Just. Den liggande stenen har en enkelt inristad åttauddig stjärna tillsammans med orden: Je cherche l'or du temps ["Jag söker tidens guld"].

André Breton på svenska[redigera | redigera wikitext]

Någon enskild volym med André Bretons dikter finns ännu inte på svenska (2013), om man bortser från Den obefläckade avlelsen som han skrev tillsammans med Paul Éluard 1930 och som kom på svenska 1977. Han är däremot representerad i många antologier. Gunnar Ekelöf var den förste att tolka honom till svenska, bland annat hans dikt L'Union libre ("den fria kärleken") från 1931, tillsammans med Greta Knutson-Tzara, i ett nummer av spektrum 1933.[2] Den svenska titeln till diktantologin Vithåriga revolvrar (1966) lånade sitt namn efter en av Bretons diktsamlingar, Le revolver à cheveux blancs (1932). Ur den samlingen hämtade översättarparet Ilmar Laaban och Erik Lindegren dikten Brevbäraren Cheval, medtagen i 19 moderna franska poeter (1948). Som den förste hyllade Breton i den dikten den franske lantbrevbäraren och "särlingskonstnären" Ferdinand Cheval. Den experimentella romanen Nadja (1928) översättes till svenska första gången 1949. Nio längre essäer av honom fyller den andra delen av det litteraturvetenskapliga standardverket Moderna manifest (1973)

Verk[redigera | redigera wikitext]

André Bretons samlade verk finns utgivna i fyra volymer.

Poesi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Mont de piété (1919)
  • Les Champs magnétiques (1921), tillsammans med Philippe Soupault
  • Clair de terre (1923)
  • Poisson soluble (1924)
  • L'Immaculée conception (1930), tillsammans med Paul Éluard
    • Den obefläckade avlelsen, svensk tolkning av Jan Berg (René Coeckelberghs bokförlag, 1977)
  • L'Union libre (1931)
  • Les Vases communicants (1932)
  • Le Revolver à cheveaux blancs (1932)
  • L'Air de l'eau (1934)
  • Fata morgana (1940)
  • Pleine marge (1943)
  • Arcane 17: Les Etoiles (1945)
  • Ode à Charles Fourier (1947)
  • Poèmes (1948)
  • Xénophiles (1948)
  • Constellations (1959)
  • Poésie et autre (1960)
  • Le La (1961)

Essäistik, berättarkonst och redaktörskap (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Littérature (20 nr + ny serie med 13 nr). Red.: Louis Aragon, Andre Breton och Philippe Soupault (Paris, 1919-1924) Online (International Dada Archive)
  • Manifeste du surréalisme (1924)
    • Surrealismens manifest, övers Malou Höjer och Gunnar Qvarnström. Ingår i Moderna manifest 2. Surrealism (Almqvist & Wiksell, 1973)
  • Les Pas perdus (1924)
  • Nadja (Gallimard, 1928)
  • Point du jour (1934)
  • Anthologie de l’humour noir (1940), redigerad och försedd med förord av André Breton
  • Les Manifestes (1955)
    • Surrealismens manifest, översättning Lars Fyhr, Elias Wraak, Mattias Forshage och Bruno Jacobs (Sphinx, 2011)
  • Perspective cavalière (1970)

Antologibidrag på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Fransk surrealism (spektrum, 1933), tre dikter tolkade av Gunnar Ekelöf och Greta Knutson-Tzara
  • 100 år modern fransk dikt (1934), tre dikter tolkade av Gunnar Ekelöf
  • 19 moderna franska poeter (1948), tre dikter tolkade av Erik Lindegren och Ilmar Laaban
  • Vithåriga revolvrar (Bonniers, 1966), tio dikter tolkade av Artur Lundkvist och Åsa Scherdin-Lambert
  • Fransk poesi 1910-1970 (FIB:s Lyrikklubb, 1973), sex dikter tolkade av Lasse Söderberg
  • Moderna manifest. 2, Surrealism. Nio essäer i ämnet surrealism, bland annat de första två manifesten (Almqvist & Wiksell, 1973)

Svenska översättningar i tidskrifter och dagstidningar [3][redigera | redigera wikitext]

  • "Skolans flickor allihop" (översättning Gunnar Ekelöf). I tidskriften Poesi, 1948: nr 4, s. 40
  • "Två prosadikter" (översättning Sven-Eric Liedman). I dagstidningen Sydsvenska dagbladet snällposten, 11 mars 1962
  • "[Dikter]" (översättning Lasse Söderberg). I tidskriften Zenit, årg. 10 (1966): nr 5/6, s. 20-21
  • "Varje paradis är inte förlorat" (översättning Östen Sjöstrand). I tidskriften Lyrikvännen, 1969: nr 2, s. 3
  • "Smekmånad" (översättning Lasse Söderberg). I Sydsvenska dagbladet snällposten, 21 juni 1970
  • "Solros" (översättning Lasse Söderberg). I Lyrikvännen, 1978: nr 1, s. 23
  • "Kärlek som pergament" (översättning Lasse Söderberg). I Lyrikvännen, 1983: nr 5, s. 268
  • "Marginalen full" (översättning Lasse Söderberg). I Lyrikvännen, 1992: nr 5 1/2, s. 222-225

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Jan Berg: André Breton och Paul Éluard. Ingår i Den obefläckade avlelsen (Coeckelberghs, 1977)
  • Mattias Forshage: Handsken är kastad. Efterord till Surrealismens manifest (Sphinx Bokförlag, 2011)
  • Bengt Holmqvist: Den moderna litteraturen (Bonniers, 1966), sid. 123-135
  • Artur Lundkvist: Inledning. Ingår i Vithåriga revolvrar (Bonniers, 1966), sid. 8-11
  • André Parinaud: Entretriens (1952)
    • Samtal med Breton, svensk översättning och noter Hans Johansson (ellerströms, 2003)
  • Lasse Söderberg: Förord till romanen Nadja (Paquod Press, 1996)
  • Gunnar Qvarnström: Surrealismen manifesterar sig. Analytiskt referat av manifestet 1924. Ingår i Moderna manifest. Litteratur- och konstrevolutionen 1909-1924. En introduktion (Almqvist & Wiksell, 1973), sid 64-98
    • Förord. Inleder Moderna manifest 2. Surrealism (Almqvist & Wiksell, 1973)
  • Brita Wigforss: André Bretons Paris: en bakgrund till dikten Tournesol (Tidskriften Radix, nr 1/1978)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ur dikten Brevbäraren Cheval, i tolkning av Ilmar Laaban och Erik Lindegren (19 moderna franska poeter (1948).
  2. ^ Tidskriften spektrum nr 6, Stockholm 1933, utgiven som bokantologin Fransk surrealism.
  3. ^ Bygger på bibliografin "Dadaister och surrealister på svenska i Bakhåll. 1994 (även kallad Stora katalogen), s. 31-33.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]