Eugène Delacroix

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Eugène Delacroix
Félix Nadar 1820-1910 portraits Eugène Delacroix.jpg
Födelsenamn Ferdinand Victor Eugène Delacroix
Född 26 april 1798
Paris, Frankrike
Död 13 augusti 1863 (65 år)
Paris, Frankrike
Nationalitet  Frankrike
Fält Måleri, grafik
Verk Friheten på barrikaderna,
Rörelse Romantiken

Ferdinand Victor Eugène Delacroix, född 26 april 1798 i Paris, död 13 augusti 1863 i Paris, var en fransk målare och illustratör. Delacroix var en framstående intellektuell personlighet som skulle komma att utöva ett starkt inflytande på den franska konsten. Delacroix var en av de främsta företrädarna för det romantiska måleriet och en av de viktigaste inspiratörerna för det sena 1800-talets orientering mot ett friare och expressivt måleri.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Delacroix föddes 1798 i Charenton Saint-Maurice utanför Paris, son till ämbetsmannen och senare borgmästaren Charles Delacroix, vid tidpunkten för sonens födelse Frankrikes sändebud hos Bataviska republiken. Modern Victoire Œben var dotter till finsnickaren Jean-Francois Œben och brorsdotter till Jean-Henri Riesener.[1]

Den som utnämnde fadern till posten i Haag var biskopen och diplomaten Charles Maurice de Talleyrand, och efter faderns död 1805 uppstod spekulationer om att Talleyrand var Eugènes verklige far och att han skickat Charles Delacroix på uppdrag utomlands för att hålla honom åtskild från hustrun Victoire som Talleyrand uppvaktade.[2] På grund av den ekonomiskt försämrade situation som uppstod efter Charles Delacroix död, tvingades familjen några månader senare flytta till Paris. Uppmuntrad av moderns farbror Jean-Henri Riesener skrevs Delacroix in vid École des Beaux-Arts 1816, två år efter moderns bortgång. Han blev där elev till Pierre-Narcisse Guérin, men fjärmade sig snart från sin läromästares stil, och tog istället intryck från Peter Paul Rubens och Paolo Veronese.[3] 1818 blev han närmare bekant med Théodore Géricault, och stod modell för denne när han målade Medusas flotte.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Friheten på barrikaderna (1830).

Delacroix utförde dramatiska och ofta litterärt inspirerade eller exotiska motiv, framställda med fria penseldrag och klangfulla färger. Genombrottet blev hans Dante och Vergilius i underjorden (1822), som ställde ut på salongen samma år, och väckte stor uppmärksamhet. Delacroix fick motta skarpa angrepp från av de från Jacques-Louis David utgående akademikerna, medan de yngre hyllade honom som en konstens förnyare. 1824 följde den 4 meter höga framställningen Blodbadet på Chios (idag på Louvren). Denna tavla blev en fullständig krigsförklaring mot klassikerna då den bröt mot alla dess ideal och skärpte konflikten mellan klassikerna och romantikerna. Ett viktigt inflytande för Delacroix under denna tid blev John Constable, som ställdes ut på salongerna i Frankrike 1822-24, och 1825 vistades Delacroix i England, där han kom i kontakt med William Turner och Thomas Lawrence. Han målade under denna tid porträtt, med inspiration från Thomas Gainsborough. Detta var en av hans mera produktiva perioder. 1827 befann han sig åter i Frankrike, där han deltog på salongens utställningar med ett dussintal bilder. Förutom oljemålningar och akvareller arbetade han som litograf och illustratör. Under denna tid tillkom hans 17 illustrationer till Faust, och 13 illustrationer till Hamlet.Efter ett uppehåll vid kejsaren av Maroccos hov 1832, som fick stor betydelse både för hans motivval och hans koloristiska utställning, följde en rad målningar av det orientaliska folklivet såsom Judiskt bröllop i Marocko och Haremskvinnor i Algier. Trots att hans genombrott i bredare folklager uteblev, fick Delacroix 1833-38 av franska staten uppdrag att utföra vägg- och takmålningar i tronsalen och deputeradekammarens bibliotek. Delacroix arbetade även i Paris kyrkor, bland annat utförde han flera målningar, bland annat i Saint Sulpice fresken Heliodors fördrivande. För det historiska museet i Versailles målade han Ludvig den helige i slaget mot engelsmännen (1838). Bland de övriga av Delacroix närmare 850 målningar märks Kontantinopels intagande (1841), Sarnapals död och Friheten på barrikaderna (1830), alla på Louvren.[3]

På Nationalmuseum i Stockholm är Delacroix representerade med en oljemålning och ett antal teckningar.[3]

Hans intresseväckande dagbok med olika teorier har inspirerat många av impressionismens målare, till exempel Claude Monet, Édouard Manet och modernismens målare, till exempel Georges Seurat, och senare Paul Klee.

Delacroix ställde årligen ut på Salongen; hans målningar hälsades initialt av ett ramaskri. Efter några år vände opinionen, och han fick en rad beställningar. Han tilldelades flera ärebetygelser från den franska staten, och 1857 invaldes han i Franska institutet.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Eugène Delacroix har fått en krater uppkallad efter sig på Merkurius, Delacroixkratern.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nyman, Thure (1949). Delacroix – romantikens målare. Stockholm: Wahlström & Widstrand 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nyman 1949, s. 15
  2. ^ Nyman 1949, s. 16
  3. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]