Hillary Clinton

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hillary Rodham Clinton)
Hoppa till: navigering, sök
Hillary Rodham Clinton


Ämbetsperiod
21 januari 20091 februari 2013
President Barack Obama
Företrädare Condoleezza Rice
Efterträdare John Kerry

Ledamot av USA:s senat
från New York
Ämbetsperiod
3 januari 2001–21 januari 2009
tillsammans med Charles Schumer
Företrädare Daniel Patrick Moynihan
Efterträdare Kirsten Gillibrand

Ämbetsperiod
20 januari 1993–20 januari 2001
President Bill Clinton
Företrädare Barbara Bush
Efterträdare Laura Bush

Född Hillary Diane Rodham
26 oktober 1947 (69 år)
USA Chicago, Illinois
Politiskt parti Demokraterna
Make Bill Clinton (1975–)
Barn Chelsea Clinton
Alma mater Wellesley College (B.A.)
Yale University (J.D.)
Yrke Advokat
Politiker
Namnteckning Hillary Clintons namnteckning
Webbplats www.hillaryclinton.com

Hillary Diane Rodham Clinton, född 26 oktober 1947 i Chicago i Illinois, är en amerikansk jurist och demokratisk politiker.

Hon var USA:s första dam åren 1993–2001 genom sitt äktenskap med USA:s dåvarande resident Bill Clinton. Hon var därefter demokratisk ledamot av USA:s senat för delstaten New York åren 2001–2009. Hon var USA:s utrikesminister i Obamas kabinett åren 2009–2013.[1]

Clinton har kandiderat till att bli USA:s president vid två tillfällen (2008 och 2016). I samband med presidentvalet 2008 kandiderade hon till att bli demokraternas presidentkandidat, men förlorade primärvalen till Barack Obama. I presidentvalet 2016 vann hon demokraternas primärval och blev därmed den första kvinnliga presidentkandidaten för ett stort parti i USA:s historia.[1] I presidentvalet den 8 november förlorade hon sedan till republikanernas kandidat Donald Trump. Clinton vann 232 av de 538 elektorsrösterna, medan Trump vann 306. Clinton vann dock den så kallade "popular vote" (totalt antal röster), med cirka 66 miljoner röster (48 procent) mot Trumps cirka 63 miljoner röster (46 procent).[2] Detta var den femte gången i USA:s historia som en kandidat vunnit presidentvalet utan att ha fått flest antal röster.[3]

Hillary gifte sig med Bill Clinton den 11 oktober 1975. De är föräldrar till Chelsea Clinton.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Hillary Diane Rodham föddes på Edgewater Hospital i Chicago i Illinois.[4] Hon växte upp tillsammans med sina föräldrar Hugh Ellsworth Rodham (1911–1993) och Dorothy Emma Rodham (född Howell; 1919–2011) och sina två yngre bröder Hugh och Tony Rodham. Fram till Hillary var tre år bodde familjen i Chicago, därefter flyttade de till Chicagoförorten Park Ridge och där bodde Hillary under hela sin uppväxt.[5] Hennes far var medlem av det republikanska partiet och var egenföretagare inom textilindustrin. Hennes mor var hemmafru. Hillary fick en religiös uppväxt och hennes familj bekände sig till den kristna inriktningen metodism. Under sin uppväxt var hon en regelbunden besökare av First United Methodist Church i hemområdet.[5] Hon var intresserad av läsning samt var aktiv i sporter som tennis, skridskoåkningbalett, simning, volleyboll och softboll. Hon var dessutom scout.[6]

Under grundskolan studerade Hillary först vid Eugene Field Elementary School (1953–1957) och senare vid Ralph Waldo Emerson Junior High School (1957–1961). Under sin tid i high school studerade Hillary de första åren vid Maine East High School. Under sin tid där var hon klassordförande, medlem av elevrådet, medlem av debattgruppen och medlem av National Honor Society. Hon bytte sedan till den nyöppnade skolan Maine South High School, där hon tog examen 1964. Vid sin examen mottog hon skolans första samhällsvetenskapspris.[5]

När hon var 16 år engagerade hon sig politiskt, då hon stödde senator Barry Goldwaters presidentvalskampanj.[7]

Universitetstiden[redigera | redigera wikitext]

1965 flyttade Hillary ifrån hemorten Park Ridge och började studera vid Wellesley College utanför Boston i Massachusetts.[5] Hon avlade kandidatexamen i statsvetenskap 1969.[8] Hennes examensarbete analyserade Saul Alinskys arbete som social aktivist. Studiens empiri bygger på intervjuer med bland andra Alinsky.[7] Vid sidan om studierna var hon politiskt aktiv och under en period även ordförande för lokalföreningen av republikanska partiets studenter. Hillary påverkades senare av bland annat medborgarrättskämpen Martin Luther Kings död 1968 samt Vietnamnkriget (1955–1975) och började i och med detta bli alltmer liberal i sina politiska åsikter, varpå hon anslöt sig till demokratiska partiet.[6] Hillary har i efterhand beskrivit hur hon är "a mind conservative and a heart liberal".[9][10]

Efter studierna vid Wellesley College började Hillary studera juristutbildningen vid Yale University 1969. Under tiden vid Yale ingick hon i redaktionen för tidskriften Yale Review of Law and Social Action och arbetade även med underprivilegierade barn vid Yale-New Haven Hospital.[1] Under sommaren 1970 erhöll hon ett stipendium som möjliggjorde praktik vid Children's Defense Fund i Cambridge i Massachusetts. Sommaren 1971 arbetade hon i Washington D.C. på senator Walter Mondales underutskott om migrerande arbetare. Under 1971 var hon även frivilligarbetare vid Yale Child Study Center och lärde sig om ny forskning om hjärnans utveckling under tidig barndom. Sommaren 1972 arbetade hon i de västra delstaterna för den demokratiska presidentkandidaten George McGoverns valkampanj. 1973 erhöll hon juristexamen vid Yale University. Hennes examensarbete behandlade barns rättigheter.[6][1]

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

Hillary Rodham och Bill Clinton möttes under 1970-talet under sin studietid vid Yale University, där de gick i samma klass på juristutbildningen. De började dejta 1971 och gifte sig den 11 oktober 1975. Innan Bill friade till Hillary köpte han i hemlighet ett litet hus i Fayetteville i Arkansas som hon hade lagt märke till och sagt att hon tyckte om. När hon tackade ja till att gifta sig med honom avslöjade han att de ägde huset. De bodde där en kort tid innan de flyttade till Bills barndomshem Little Rock i Akansas i samband med att Bill Clinton skulle ställa upp i val till USA:s kongress för första gången. Den 27 februari 1980 föddes Chelsea Clinton, makarnas enda barn.[1]

1998 blev paret Clintons relation föremål för mycket spekulation och ryktesspridning efter Lewinsky-affären då Bill Clinton, då USA:s president, medgav att han haft en affär med Vita huset-praktikanten Monica Lewinsky. Under skandalen hävdade Hillary Clinton till en början att anklagelserna mot hennes man var ett resultat av en ”stor högerkonspiration”.[11] Efter att bevisningen om president Clintons möten med Lewinsky blev obestridliga vidhöll hon att deras äktenskap var stadigt. Båda makarnas memoarer avslöjade emellertid senare att affären var en mycket smärtsam tid i deras äktenskap. Faktum är att under en stor del av hans politiska karriär omgärdades Bill Clinton av rykten om utomäktenskapliga affärer. Dessa rykten fick större trovärdighet efter Lewinsky-affären. Bill avslöjade även i sina memoarer att han haft ett ”förhållande som jag inte skulle ha haft” med Gennifer Flowers, en sångerska i Arkansas.[12] Avslöjandena och ryktena orsakade en blandning av sympati och förakt för Hillary Clinton. Medan många kvinnor sympatiserade med henne som ett offer för sin makes okänsliga beteende kritiserade andra henne för att hon inte visade något intresse för att ta ut skilsmässa. Det har även förekommit anklagelser om att hon lever i ett konvenansäktenskap,[13] vars främsta syfte skulle vara att främja hennes politiska karriär. I sin bok Living History hävdar Clinton att hon stannar hos Bill Clinton på grund av kärlek.

Karriär som advokat[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha avlagt juristexamen 1973 började Hillary arbeta som advokat på sin tidigare praktikplats Children’s Defense Fund.[1]

Under Watergateskandalen ingick Hillary i staben som gav råd om riksrätt till justitieutskottet i representanthuset. Efter att president Richard Nixon avgått i augusti 1974 var Hillary sedan verksam som lärare i juridik vid University of Arkansas, där hennes pojkvän Bill Clinton också undervisade.[1] Den 11 oktober 1975 gifte sig Hillary med Bill Clinton och de flyttade till Little Rock i Arkansas. 1976 började Hillary arbeta som advokat på den inflytelserika byrån Rose Law Firm.[14] 1978 utnämndes Hillary till styrelsen för Legal Services Corporation av USA:s dåvarande president Jimmy Carter.[1]

1978 blev även Hillary Arkansas första dam efter att hennes make Bill Clinton valts till delstatens guvernör. Bill Clinton misslyckades med att bli omvald till guvernör 1980, men i valet 1982 vann han igen. Nu började Rodham använda namnet Hillary Rodham Clinton.[15] Under hela sin tid som Arkansas första dam fortsatte Hillary sitt arbete som advokat vid Rose Law Firm. Åren 1988 och 1991 rankade tidskriften National Law Journal Hillary som en av de 100 mest inflytelserika advokaterna i USA.[1]

USA:s första dam[redigera | redigera wikitext]

Familjen Clinton anländer till Vita huset 1993.

Hillary Clinton tillträdde som USA:s första dam den 20 januari 1993, då hennes make Bill Clinton installerades som USA:s 42:a president efter att ha vunnit presidentvalet 1992.[1] Hillary betraktas som den mest öppet mäktiga presidentfrun i USA:s historia, med undantag av Eleanor Roosevelt.[16]

1993 utsåg presidenten sin fru till att leda en arbetsgrupp för sjukvårdsreform. Arbetsgruppens rekommendation fick inte tillräckligt starkt stöd för att gå till omröstning i någon av kongressens kamrar och övergavs i september 1994. I sina memoarer, Living History, medgav Clinton att hennes bristande politiska erfarenhet bidrog till misslyckandet, men sade att det också berodde på många andra faktorer.[1] Vid det tillfället ansåg vissa motståndare att det var olämpligt för en första dam att spela en central roll i politiska frågor, medan anhängare hävdade att Hillary Clinton inte skilde sig från någon annan rådgivare till presidenten och att väljarna var medvetna om att hon skulle spela en aktiv roll för hennes makes presidentskap.[17]

Som första dam väckte Clinton beundran för sitt ihärdiga stöd för kvinnors rättigheter runtom i världen och för sitt engagemang i frågor som rör barn.[18] Hon verkade för olika projekt för att stödja utsatta barn och för forskning om sjukdomar.[1]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Ledamot av USA:s senat[redigera | redigera wikitext]

Senatsvalet 2000[redigera | redigera wikitext]

Hillary Clinton tillsammans med barn.

När den långvarige New York-senatorn Daniel Patrick Moynihan tillkännagav att han skulle dra sig tillbaka, bad framträdande demokratiska politiker och rådgivare Hillary Clinton att kandidera till platsen som ledamot i USA:s senat för New York i senatsvalet 2000. När Clinton beslöt att kandidera blev hon den första av USA:s första damer att kandidera i ett politiskt val.[1]

Först förväntades det att hennes motståndare skulle bli New Yorks borgmästare Rudy Giuliani, men Giuliani drog sig ur efter att ha fått diagnosen prostatacancer och efter att händelser i hans privatliv orsakat dålig publicitet. Istället ställdes Clinton mot en mindre känd motkandidat, Rick Lazio, som var ledamot av representanthuset för Suffolk CountyLong Island.[1] Senatsvalet fick stor uppmärksamhet i medier och båda kandidaterna hade välfinansierade valkampanjer.[19] Under valkampanjen började Clinton ge uttryck för utpräglat proisraeliska åsikter. Förklaringen anses vara den betydande judiska befolkningen i delstaten New York.[20] Clinton vann valet den 7 november 2000 med 55 procent av rösterna mot Lazios 43 procent.[21]

Tiden som senator[redigera | redigera wikitext]

Den 3 januari 2001 tillträdde Hillary Clinton som demokratisk ledamot av USA:s senat för delstaten New York. Clinton valde att till en början hålla en låg profil för att lära sig hur senaten fungerade och bygga upp relationer med andra senatorer.[1]

Clinton var ledamot av fyra senatsutskott och totalt åtta underutskott. Efter 11 september-attackerna gjorde Clinton säkerhetsfrågor till en av sina högsta prioriteringar, något som hon på senare tid mer och mer drivit ifrån. Hon var starkt för Afghanistankriget (2001–)[22] och även för Invasionen av Irak 2003.[23] Hon var däremot kritisk till Bushadministrationens skattesänkningar. Clinton tillkännagav 2004 att hon skulle ställa upp för omval till senaten i senatsvalet 2006. Hon omvaldes dit för en andra period.[1]

2007 utsågs Clinton till hedersdoktor i medicin vid Göteborgs universitet. I motiveringen pekar Sahlgrenska akademin på hennes arbete för utsatta barn och förbättrad hälsovård i USA.

Presidentvalet 2008[redigera | redigera wikitext]

Den 20 januari 2007 bekräftade Clinton att hon kandiderar till att bli demokraternas presidentkandidat i presidentvalet 2008.[24]

Inför demokraternas primärval och under hela 2007 ledde Hillary i de flesta opinionsundersökningar. Hon ledde dels i de opinionsundersökningar där en demokratisk kandidat ställdes mot en republikansk, och dels i de som mätte stödet för olika demokratiska kandidater. Innan primärvalen drog igång 2008 låg Clinton också bäst till, då hon hade flest superdelegater på sin sida. Under primärvalens gång tog dock Barack Obama ledningen i antal delegater som fördelades genom dessa. Efter en stenhård kamp dem emellan ända till det sista primärvalet i juni 2008, då Obama hade en ointaglig ledning, gav Clinton upp den 7 juni och gav sitt stöd till Obama som därmed blev demokraternas presidentkandidat.[1] Hillary slog dock rekord i att ha fått fler antal röster i ett primärval än någon annan kvinnlig kandidat i USA:s historia.[1]

USA:s utrikesminister[redigera | redigera wikitext]

Den 1 december 2008 nominerade USA:s då tillträdande president Barack Obama Clinton till att bli USA:s utrikesminister i sitt kabinett.[25] Hillary svors in och tillträdde som utrikesminister den 21 januari 2009. Den 1 februari 2013 avgick hon från ämbetet och efterträddes av John Kerry.[1]

Under Clintons tid som utrikesminister var särskilt hennes agerande i samband med attacken mot USA:s konsulat i Benghazi 2012 (där fyra personer dog, bland andra USA:s ambassadör i landet) uppmärksammat och kritiserat.[26]

Clinton har anklagats för korruption och att under åren som utrikesminister ha gett särskilda fördelar till de länder, företag och privatpersoner som tidigare hade donerat pengar till hennes stiftelse Clinton Foundation.[27][28] Clinton orsakade även en mejlskandal efter att det 2015 framkommit att hon, under sin tid som utrikesminister, använt en privat e-postadress för att skicka hemligstämplad e-post som borde skickats via utrikesdepartementets server.[29][30]

Presidentvalet 2016[redigera | redigera wikitext]

Primärvalen[redigera | redigera wikitext]

Hillary Clinton under sin presidentkampanj i Tempe i Arizona den 2 november 2016.

Den 12 april 2015 annonserade Clinton i en video att hon kandiderar för att bli demokraternas presidentkandidat i presidentvalet 2016.[31] De politiska områden som Clinton främst fokuserade på under kampanjen inkluderade bland annat att förhindra klimatförändringar[32], tillåta samkönade äktenskap och bekämpa ekonomiska ojämlikheter.[33] Under demokraternas primärval var Bernie Sanders hennes främsta motståndare. Clinton besegrade dock Sanders med 17 miljoner röster mot 13 miljoner.[34] Vid demokraternas nationella konvent den 26 juni 2016 i Philadelphia i Pennsylvania blev Clinton formellt vald till demokraternas presidentkandidat.[35] Tim Kaine utsågs till Clintons vicepresidentkandidat.[36]

Presidentvalet[redigera | redigera wikitext]

Clintons motståndare i presidentvalet var republikanernas presidentkandidat Donald Trump.[37] Under ett kampanjtal i New York den 9 september 2016 gjorde Clinton ett kontroversiellt och uppmärksammat uttalande om sin motståndare Donald Trumps supportrar. Clinton kallade Trumpanhängare för "deplorables" (svenska "förtappade") och beskrev dem som rasister, sexister, homofober, xenofober och islamofober.[38][39][40] Dagen därpå bad Clinton om ursäkt och meddelade att hon ångrar delar av uttalandet.[41] Benämningen "deplorables" började senare att användas som en pik till Clinton av Trumpanhängare, som menade att de i så fall var "deplorable and proud".[42][43]

Clinton fick officiellt stöd av 57 av USA:s 100 största nyhetstidningar (däribland New York Times och Washington Post) och enbart två (Las Vegas Review-Journal och Florida-Times Union) gav sitt officiella stöd till hennes motståndare Trump.[44] USA:s största nyhetstidning USA Today gav dessutom för första gången någonsin sitt stöd till en presidentkandidat då de avrådde sina läsare från att rösta för Trump.[45]

Den 26 september 2016 ställdes Clinton mot republikanernas presidentkandidat Donald Trump i den första av de tre presidentvalsdebatterna. Debatten slog rekord som den mest sedda presidentvalsdebatten i USA:s historia med en tv-tittarsiffra på 84 miljoner (tittare via livestream på Internet ej inkluderade). Det tidigare rekordet låg på 80,6 miljoner tittare, vilket den första presidentvalsdebatten 1980 mellan Ronald Reagan och Jimmy Carter hade.[46]

Under valnatten mellan den 8 november och 9 november 2016 besegrades Clinton av Donald Trump, som utropades som USA:s nästa president efter att ha vunnit delstater motsvarande mer än 270 elektorsröster. Clinton vann 232 av de 538 elektorsrösterna, medan Trump vann 306.[47] Clinton vann dock den så kallade "popular vote" (antalet röster), med drygt 66 miljoner (48 procent) mot Trumps dryga 63 miljoner (42 procent) röster.[2] Trump blev därmed den femte presidentkandidaten i USA:s historia som vunnit ett presidentval utan att ha fått flest antal röster.[3] Trump vann dock rösterna i 2626, och Clinton enbart i 487, av USA:s countyn.[48][49] Hälften av de drygt 3 miljoner fler röster som Clinton fick kom från fem countyn i New York City.[48]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hillary Clinton, 3 december 2016.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] ”Hillary Diane Rodham Clinton (1947–)”. The Encyclopedia of Arkansas History & Culture. http://www.encyclopediaofarkansas.net/encyclopedia/entry-detail.aspx?entryID=2744. Läst 22 april 2017. 
  2. ^ [a b] Leip, David (17 december 2016). ”2016 Presidential General Election Results”. Dave Leip's Atlas of U.S. Presidential Elections. http://uselectionatlas.org/RESULTS/index.html. Läst 23 december 2016. 
  3. ^ [a b] "Clinton fick rösterna – Trump vann". SVT. Läst 23 december 2016.
  4. ^ O'Laughlin, Dania (20 juli 2003). ”Edgewater Hospital 1929–2001”. Edgewater Historical Society. http://www.edgewaterhistory.org/ehs/articles/v14-3-4. Läst 21 april 2017. 
  5. ^ [a b c d] "Rodham Clinton – Local History". Park Ridge Library. Läst 22 april 2017.
  6. ^ [a b c] "Hillary Clinton's Education" Arkiverad 22 november 2005 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ [a b] Knuse, Micheal (26 augusti 2016). ”The First Time Hillary Clinton Was President”. Politico Magazine. http://www.politico.com/magazine/story/2016/08/hillary-clinton-2016-wellesley-president-214188. Läst 22 april 2017. 
  8. ^ Hillary D. Rodham's Student Commencement Speech 1969
  9. ^ Bernstein (2007), s. 50.
  10. ^ Kenney, Charles (12 januari 1993). ”Hillary: The Wellesley Years: The woman who will live in the White House was a sharp-witted activist in the class of '69”. Boston Globe. https://www.bostonglobe.com/news/politics/1993/01/12/hillary-the-wellesley-years/OEapzWGuzSNAFiIHL2zm9K/story.html. Läst 22 april 2017. 
  11. ^ Hillary Clinton: 'This Is A Battle' - 01-27-98
  12. ^ "Clinton's 'my wife' - Fact or Fiction" Arkiverad 31 oktober 2005 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ Personality Zone : AdvisorTeam's Free Newsletter
  14. ^ at Edwardsly.com Arkiverad 24 november 2005 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ Living History s. 93
  16. ^ People | First Lady President? - Hillary Clinton Arkiverad 18 november 2005 hämtat från the Wayback Machine.
  17. ^ The First Lady: Homemaker or Policy-Maker? | Scholastic.com Arkiverad 2 september 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ The First Ladies | The White House Arkiverad 31 december 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  19. ^ CNN.com - Hillary Rodham Clinton scores historic win in New York - November 7, 2000 Arkiverad 12 februari 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  20. ^ Paul Greenberg
  21. ^ Federal Elections 2000: U.S. Senate Results
  22. ^ New Hope For Afghanistan's Women - TIME
  23. ^ The Beat | The Nation
  24. ^ HillaryClinton.com - Welcome
  25. ^ "Forna rivaler bildar team i Vita huset". Dagens Nyheter. 1 december 2008.
  26. ^ Labott, Elise (16 oktober 2012). ”Clinton: I'm responsible for diplomats' security”. CNN. http://www.cnn.com/2012/10/15/us/clinton-benghazi/index.html. 
  27. ^ Becker, Jo; McIntire, Mike (23 april 2015). ”Cash Flowed to Clinton Foundation Amid Russian Uranium Deal”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2015/04/24/us/cash-flowed-to-clinton-foundation-as-russians-pressed-for-control-of-uranium-company.html?_r=1. 
  28. ^ Helderman, Rosalind S.; Hamburger, Tom (25 februari 2015). ”Foreign governments gave millions to foundation while Clinton was at State Dept.”. The Washington Post. http://www.washingtonpost.com/politics/foreign-governments-gave-millions-to-foundation-while-clinton-was-at-state-dept/2015/02/25/31937c1e-bc3f-11e4-8668-4e7ba8439ca6_story.html. 
  29. ^ Schmidt, Michael S. (3 mars 2015). ”Using Private Email, Hillary Clinton Thwarted Record Requests”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2015/03/04/us/politics/using-private-email-hillary-clinton-thwarted-record-requests.html. 
  30. ^ Leonnig, Carol D. (6 mars 2015). ”Clinton email review could find security issues”. The Washington Post. http://www.washingtonpost.com/politics/state-department-reviewing-whether-clinton-e-mail-violated-security-rules/2015/03/05/16d1547e-c378-11e4-9271-610273846239_story.html. 
  31. ^ ”Hillary Clinton på Twitter” (på engelska). 12 mars 2015. https://twitter.com/HillaryClinton/status/587336319321407488. Läst 12 mars 2015. 
  32. ^ Radio, Sveriges. ”Hillary Clinton fokuserar på klimatet - Nyheter (Ekot)”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6219715. Läst 18 april 2016. 
  33. ^ ”This time around, Clinton aligns position with progressive Democrats” (på en-US). PBS NewsHour. http://www.pbs.org/newshour/rundown/hillary-clinton-mending-ties-liberals/. Läst 18 april 2016. 
  34. ^ ”Democratic Convention 2016”. The Green Papers. http://www.thegreenpapers.com/P16/D. Läst 17 mars 2017. 
  35. ^ Rappeport, Alan; Acindor, Yamiche; Martin, Jonathan (26 juli 2016). ”Democrats Nominate Hillary Clinton Despite Sharp Divisions”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2016/07/27/us/politics/dnc-speakers-sanders-clinton.html. Läst 17 mars 2017. 
  36. ^ Keneally, Meghan; Struyk, Ryan (27 juli 2016). ”Tim Kaine Nominated as Democratic Vice Presidential Candidate”. ABC News. http://abcnews.go.com/Politics/tim-kaine-nominated-democratic-vice-presidential-candidate/story?id=40934814. Läst 17 mars 2017. 
  37. ^ TT (4 maj 2016). ”Trump blir republikanernas presidentkandidat”. Dagens Industri. http://www.di.se/artiklar/2016/5/4/trump-blir-republikanernas-presidentkandidat/. Läst 17 mars 2017. 
  38. ^ Montanaro, Domenico (10 september 2016). ”Hillary Clinton's 'Basket Of Deplorables,' In Full Context Of This Ugly Campaign”. National Public Radio. http://www.npr.org/2016/09/10/493427601/hillary-clintons-basket-of-deplorables-in-full-context-of-this-ugly-campaign. 
  39. ^ Epstein, Jennifer (10 september 2016). ”Clinton Calls Some Trump Supporters ‘Basket of Deplorables’”. Bloomberg. http://www.bloomberg.com/politics/articles/2016-09-10/clinton-calls-trumps-supporters-basket-of-deplorables. 
  40. ^ Clinton förolämpar Trumpanhängare. Aftonbladet. Läst 1 mars 2017.
  41. ^ Reilly, Katie (10 september 2016). ”Hillary Clinton Says She Regrets Part of Her ‘Deplorables’ Comment”. TIME Magazine. http://time.com/4486601/hillary-clinton-donald-trump-basket-of-deplorables-half/. 
  42. ^ Cummings, William (12 september 2016). ”'Deplorable' and proud: Some Trump supporters embrace the label”. USA Today. http://www.usatoday.com/story/news/politics/onpolitics/2016/09/12/deplorable-and-proud-some-trump-supporters-embrace-label/90290760/. 
  43. ^ Trumpväljarnas pik: Vi är förtappade men stolta. Omni. Läst 1 mars 2017.
  44. ^ "Newspaper endorsements in the United States presidential election, 2016". Wikipedia. Läst 24 mars 2017. (engelska)
    "2016 General Election Editorial Endorsements by Major Newspapers". The American Presidency Project. Läst 24 mars 2017. (engelska)
    Borchers, Callum (3 oktober 2016). "Gary Johnson is now up to 5 daily newspaper endorsements. Donald Trump is stuck at zero". The Washington Post. Läst 24 mars 2017. (engelska)
  45. ^ Åkerman, Felicia (30 september 2016). "USA:s största tidning avråder från Trump". Dagens Industri. Läst 24 mars 2017. (engelska)
    The Editorial Board (29 september 2016). "USA Today's Editorial Board: Trump is unfit for the presidency". USA Today. Läst 24 mars 2017. (engelska)
  46. ^ Stelter, Brian (27 september 2016). ”Debate breaks record as most-watched in U.S. history” (på engelska). CNN. http://money.cnn.com/2016/09/27/media/debate-ratings-record-viewership/index.html. Läst 1 mars 2017. 
  47. ^ The Latest: Donald Trump elected president. Associated Press. Läst 9 november 2016.
  48. ^ [a b] Stoltzfoos, Rachel (30 januari 2017). "When You Hear Mention Of Clinton’s Popular Vote Total, Just Point Out This Fact". The Daily Caller. Läst 17 mars 2017. (engelska)
  49. ^ Wallace, Tim (16 november 2016). "The Two Americas of 2016". The New York Times. Läst 17 mars 2017. (engelska)
    Leip, David (17 december 2016). ”2016 Presidential General Election Results”. Dave Leip's Atlas of U.S. Presidential Elections. http://uselectionatlas.org/RESULTS/index.html. Läst 23 december 2016.  (engelska)
  50. ^ It Takes a Village” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=It_Takes_a_Village&oldid=750354911. Läst 3 december 2016. 
  51. ^ Clinton, Hillary Rodham (1996-01-18) (på English). It Takes a Village, and Other Lessons Children Teach Us. Simon & Schuster. ISBN 9780684818436. https://www.amazon.com/Takes-Village-Other-Lessons-Children/dp/0684818434/ref=sr_1_2?s=books&ie=UTF8&qid=1480781080&sr=1-2&keywords=It+Takes+a+Village:+And+Other+Lessons+Children+Teach+Us. Läst 3 december 2016 
  52. ^ Dear Socks, Dear Buddy” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Dear_Socks,_Dear_Buddy&oldid=740331935. Läst 3 december 2016. 
  53. ^ Clinton, Hillary Rodham (1998-11-23) (på English). Dear Socks, Dear Buddy (First Thus edition). Pocket Books. ISBN 9780684857787. https://www.amazon.co.uk/Socks-Buddy-Hillary-Rodham-Clinton/dp/0684857782/ref=sr_1_fkmr2_1?s=books&ie=UTF8&qid=1480780928&sr=1-1-fkmr2&keywords=Dear+Socks,+Dear+Buddy:+Kids'+Letters+to+the+First+Pets. Läst 3 december 2016 
  54. ^ ”Levande historia”. Adlibris. http://www.adlibris.com/se/bok/levande-historia-9789100578954. Läst 3 december 2016. 
  55. ^ Clinton, Hillary Rodham (2003-06-09) (på English). Living History (First Edition UK edition). Headline. ISBN 9780747255154. https://www.amazon.co.uk/exec/obidos/ASIN/0747255156/guardianunlim-21. Läst 3 december 2016 
  56. ^ Living History” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Living_History&oldid=747524260. Läst 3 december 2016. 
  57. ^ An Invitation to the White House” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=An_Invitation_to_the_White_House&oldid=734495790. Läst 3 december 2016. 
  58. ^ Clinton, Hillary Rodham (2000-11-29) (på English). An Invitation To The White House : At Home With History (1 edition). Simon & Schuster. ISBN 9780684857992. https://www.amazon.com/Invitation-White-House-Home-History/dp/0684857995. Läst 3 december 2016 
  59. ^ ”Svåra val : en memoar”. Adlibris. http://www.adlibris.com/se/bok/svara-val-en-memoar-9789100139445. Läst 3 december 2016. 
  60. ^ Clinton, Hillary Rodham (2015-04-28) (på English). Hard Choices (Reprint edition). Simon & Schuster. ISBN 9781476751474. https://www.amazon.com/Hard-Choices-Hillary-Rodham-Clinton/dp/1476751471/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1480781238&sr=8-1&keywords=Hard+Choices. Läst 3 december 2016 
  61. ^ Hard Choices” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Hard_Choices&oldid=742158111. Läst 3 december 2016. 
  62. ^ Clinton, Hillary Rodham (2014-07-02) (på English). Hard Choices: A Memoir (Lrg edition). Thorndike Press. ISBN 9781410471000. https://www.amazon.com/Hard-Choices-Thorndike-Narrative-Nonfiction/dp/1410471004/ref=sr_1_2?ie=UTF8&qid=1480781238&sr=8-2&keywords=Hard+Choices. Läst 3 december 2016 
  63. ^ Stronger Together (book)” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Stronger_Together_(book)&oldid=751874977. Läst 3 december 2016. 
  64. ^ Clinton, Hillary Rodham (2016-09-06) (på English). Stronger Together: A Blueprint for America's Future. Simon & Schuster. ISBN 9781501161735. https://www.amazon.com/Stronger-Together-Blueprint-Americas-Future/dp/1501161733/ref=asap_bc?ie=UTF8. Läst 3 december 2016 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Carl Bernstein: Hillary Clinton: en kvinna med makt (2007)
  • Donnie Radcliffe: Hillary Rodham Clinton: en första dam i tiden (1994)
  • Erik Åsard: Hillary Rodham Clinton, en politisk biografi (2008)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Barbara Bush
USA:s första dam
1993–2001
Efterträdare:
Laura Bush
Företrädare:
Daniel Patrick Moynihan
Senator från New York
2001–2009
Efterträdare:
Kirsten Gillibrand
Företrädare:
Condoleezza Rice
USA:s utrikesminister
2009–2013
Efterträdare:
John Kerry