Hillary Clinton

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hillary Rodham Clinton)
Hoppa till: navigering, sök
Hillary Rodham Clinton


Ämbetsperiod
21 januari 20091 februari 2013
President Barack Obama
Företrädare Condoleezza Rice
Efterträdare John Kerry

Ledamot av USA:s senat
från New York
Ämbetsperiod
3 januari 2001–21 januari 2009
tillsammans med Charles Schumer
Företrädare Daniel Patrick Moynihan
Efterträdare Kirsten Gillibrand

Ämbetsperiod
20 januari 1993–20 januari 2001
President Bill Clinton
Företrädare Barbara Bush
Efterträdare Laura Bush

Född Hillary Diane Rodham
26 oktober 1947 (69 år)
USA Chicago, Illinois
Politiskt parti Demokraterna
Make Bill Clinton (1975–)
Barn Chelsea Clinton
Yrke Advokat
Politiker
Namnteckning Hillary Clintons namnteckning
Webbplats www.hillaryclinton.com

Hillary Diane Rodham Clinton, född 26 oktober 1947 i Chicago, Illinois, är en amerikansk demokratisk politiker.

Clinton är utbildad jurist och ansågs omkring 1990 vara en av landets omkring hundra mest inflytelserika advokater. Hon var USA:s första dam 1993–2001 genom sitt äktenskap med USA:s dåvarande resident Bill Clinton. Hillary Clinton har ett gott stöd bland många demokratiska väljare och är i dag en av USA:s mer populära politiker[källa behövs], men är samtidigt kontroversiell bland främst republikanska sympatisörer genom sin koppling till Bill Clinton.

Hillary Clinton var demokratisk ledamot av USA:s senat för delstaten New York från 2001 till 2009. Hon var en av kandidaterna till att bli demokraternas kandidat i amerikanska presidentvalet 2008, men gav upp den 7 juni för att istället stödja Barack Obama. Från 2009 till 2013 var hon utrikesminister i Obamas regering.

Hillary Clinton kandiderade även i 2016 års presidentval då hon också blev den första kvinnliga presidentkandidaten för ett stort parti i USA, men besegrades av Donald Trump.

Hillary gifte sig med Bill Clinton den 11 oktober 1975. De är föräldrar till Chelsea Clinton.

Uppväxt, utbildning och början av karriären[redigera | redigera wikitext]

Hillary Diane Rodham föddes på Edgewater Hospital i Chicago i Illinois. Hon växte upp i en metodistisk familj i Park Ridge i Illinois. Hennes far, Hugh Rodham, som var medlem av det republikanska partiet, arbetade inom textilindustrin, och hennes mor, Dorothy Emma Howell Rodham, var hemmafru. Hon har två yngre bröder, Hugh och Tony Rodham.

Som barn var Hillary intresserad av sport, kyrkan och skolan. Innan hon gick ut från Maine South High School gick hon i Maine East High School, där hon var klassordförande, medlem av elevrådet, medlem av debattgruppen och medlem av National Honor Society. Under hennes sista år i high school (Maine South High School) mottog hon skolans första samhällsvetenskapspris. Under sin ungdom var Rodham intresserad av sport, såsom tennis, skridskoåkningbalett, simning, volleyboll och softboll. Hon var dessutom scout.[1] När hon var 16 år engagerade hon sig politiskt, då hon stödde senator Barry Goldwaters presidentvalskampanj.

Efter att hon avslutat high school 1965 började Rodham vid Wellesley College i Massachusetts, där hon blev politiskt aktiv och en period var ordförande för lokalföreningen av republikanska partiets studenter. Rodham påverkades av medborgarrättskämpen Martin Luther Kings död (1968).[1] Hon blev därefter mer liberal i sina politiska åsikter och anslöt sig till demokratiska partiet. Rodham tog examen 1969.[2]

Advokat och Arkansas första dam[redigera | redigera wikitext]

År 1969 började Rodham vid Yale Law School, där hon ingick i redaktionen för tidskriften Yale Review of Law and Social Action och arbetade med underprivilegierade barn vid Yale-New Haven Hospital. Under sommaren 1970 fick hon ett stipendium för att arbeta vid Children's Defense Fund i Cambridge i Massachusetts. På sommaren 1971 åkte hon till staden Washington, D.C. för att arbeta på senator Walter Mondales underutskott om migrerande arbetare. Sommaren 1972 arbetade Rodham i de västra delstaterna för den demokratiske presidentkandidaten George McGoverns valkampanj. Under sitt andra år på juristutbildningen var hon frivilligarbetare vid Yale Child Study Center och lärde sig om ny forskning om hjärnans utveckling under tidig barndom. 1973 erhöll hon sin juristexamen (J.D.) vid Yale University efter att skrivit sitt examensarbete om barns rättigheter.[1] Hon påbörjade även ett års studier om barn och medicin vid Yale Child Study Center.

Vid denna tid arbetade Rodham också som advokat på Children’s Defense Fund. Under Watergateskandalen ingick hon i staben som gav råd om riksrätt till justitieutskottet i representanthuset. Efter att president Richard Nixon avgått i augusti 1974 blev Rodham lärare vid University of Arkansas Law School, där hennes klasskamrat och pojkvän Bill Clinton också undervisade.

Den 11 oktober 1975 gifte sig Rodham och Clinton och flyttade till Little Rock i Arkansas, Bill Clintons barndomshem. 1976 började Hillary Rodham på den inflytelserika Rose Law Firm.[3] President Jimmy Carter utnämnde Rodham till styrelsen för Legal Services Corporation 1978.

1978 valdes Bill Clinton till guvernör i Arkansas och Rodham blev Arkansas första dam. Den 27 februari 1980 föddes Chelsea Clinton, makarnas enda barn. Bill Clinton misslyckades med att bli omvald till guvernör 1980, men i valet 1982 vann han igen. Nu började Rodham använda namnet Hillary Rodham Clinton.[4] Under hela sin tid som första dam fortsatte Clinton sitt arbete vid Rose Law Firm. 1988 och 1991 beskrev National Law Journal Clinton som en av de 100 mest inflytelserika advokaterna i USA.[5]

Familjen Clinton anländer till Vita huset 1993.

USA:s första dam[redigera | redigera wikitext]

När Bill Clinton valts till USA:s president i presidentvalet 1992 blev Hillary Rodham Clinton USA:s första dam. Hon betraktas som den mest öppet mäktiga presidentfrun i USA:s historia, med undantag av Eleanor Roosevelt.[6]

1993 utsåg presidenten sin fru till att leda en arbetsgrupp för sjukvårdsreform. Arbetsgruppens rekommendation fick inte tillräckligt starkt stöd för att gå till omröstning i någon av kongressens kamrar och övergavs i september 1994. I sina memoarer, Living History, medgav Clinton att hennes bristande politiska erfarenhet bidrog till misslyckandet, men sade att det också berodde på många andra faktorer.

Vid det tillfället ansåg vissa motståndare att det var olämpligt för en första dam att spela en central roll i politiska frågor, medan anhängare hävdade att Hillary Clinton inte skilde sig från någon annan rådgivare till presidenten och att väljarna var medvetna om att hon skulle spela en aktiv roll för hennes makes presidentskap.[7]

Som första dam väckte Clinton beundran för sitt ihärdiga stöd för kvinnors rättigheter runtom i världen och för sitt engagemang i frågor som rör barn.[8] Hon verkade för olika projekt för att stödja utsatta barn och för forskning om sjukdomar.

Hillary Clinton tillsammans med barn.

Relation med Bill Clinton[redigera | redigera wikitext]

Hillary Rodham och Bill Clinton möttes vid Yale Law School, där båda var studenter. De gifte sig den 11 oktober 1975 när Hillary var 27 år och Bill 29 år gammal. Innan han friade till Hillary Rodham köpte Bill Clinton i hemlighet ett litet hus i Fayetteville som hon hade lagt märke till och sagt att hon tyckte om. När hon tackade ja till att gifta sig med honom avslöjade han att de ägde huset. De bodde där en kort tid innan de flyttade till Little Rock, när Bill Clinton skulle ställa upp i val till USA:s kongress för första gången.

1998 blev paret Clintons relation föremål för mycket spekulation och ryktesspridning efter skandalen (Lewinsky-affären) då presidenten medgav att han haft en affär med Vita huset-praktikanten Monica Lewinsky. Under skandalen hävdade Hillary Clinton till en början att anklagelserna mot hennes man var ett resultat av en ”stor högerkonspiration”.[9] Efter att bevisningen om president Clintons möten med Lewinsky blev obestridliga vidhöll hon att deras äktenskap var stadigt. Båda makarnas memoarer avslöjade emellertid senare att affären var en mycket smärtsam tid i deras äktenskap.

Under en stor del av hans politiska karriär omgärdades Bill Clinton av rykten om utomäktenskapliga affärer. Dessa rykten fick större trovärdighet efter Lewinsky-affären. Han avslöjade även i sina memoarer att han haft ett ”förhållande som jag inte skulle ha haft” med Gennifer Flowers, en sångerska i Arkansas.[10] Avslöjandena och ryktena orsakade en blandning av sympati och förakt för Hillary Clinton. Medan många kvinnor sympatiserade med henne som ett offer för sin makes okänsliga beteende kritiserade andra henne för att hon inte visade något intresse för att ta ut skilsmässa. Det har även förekommit anklagelser om att hon lever i ett konvenansäktenskap,[11] vars främsta syfte skulle vara att främja hennes politiska karriär. I sin bok Living History hävdar Clinton att hon stannar hos Bill Clinton på grund av kärlek.

Senatsvalet år 2000[redigera | redigera wikitext]

När den långvarige New York-senatorn Daniel Patrick Moynihan tillkännagav att han skulle dra sig tillbaka, bad framträdande demokratiska politiker och rådgivare Hillary Clinton att kandidera till platsen som senator för New York i det amerikanska senatsvalet år 2000. När Clinton beslöt att kandidera blev hon den första av USA:s första damer att kandidera i ett val.

Först förväntades att hennes motståndare skulle bli New Yorks borgmästare Rudy Giuliani, men Giuliani drog sig ur efter att ha fått diagnosen prostatacancer och efter att händelser i hans privatliv orsakat dålig publicitet. Istället ställdes Clinton mot en mindre känd motkandidat, Rick Lazio, som var ledamot av representanthuset för Suffolk CountyLong Island. Valet fick stor uppmärksamhet och båda kandidaterna hade välfinansierade kampanjer.[12] Under valkampanjen började Clinton ge uttryck för utpräglat proisraeliska åsikter. Förklaringen anses vara den betydande judiska befolkningen i delstaten New York.[13] Clinton vann valet 7 november 2000 med 55 procent av rösterna mot Lazios 43 procent.[14]

Senator[redigera | redigera wikitext]

När hon invalts i senaten valde Clinton att hålla en låg profil och lära sig hur senaten fungerade och bygga upp relationer med andra senatorer.

Clinton var ledamot av fyra senatsutskott och totalt åtta underutskott. Efter 11 september-attackerna gjorde Clinton säkerhetsfrågor till en av sina högsta prioriteringar, något som hon på senare tid mer och mer drivit ifrån. Hon var starkt för USA:s militära aktion i Afghanistan,[15] men var även för USA:s krig mot Irak.[16] Hon har uttalat sig emot Bushadministrationens skattesänkningar. Clinton tillkännagav 2004 att hon skulle ställa upp för omval till senaten i valet 2006. Hon omvaldes dit för en andra period.

2007 utsågs Clinton till hedersdoktor i medicin vid Göteborgs universitet. I motiveringen pekar Sahlgrenska akademin på hennes arbete för utsatta barn och förbättrad hälsovård i USA.

Presidentvalet 2008[redigera | redigera wikitext]

Den 20 januari 2007 bekräftade Clinton att hon tänkte ställa upp som presidentkandidat för demokraterna i presidentvalet 2008.[17]

Hon ledde länge de flesta opinionsundersökningarna inför demokraternas primärval, även innan hon tillkännagav kandidaturen, och genom hela 2007. Hon ledde dels de opinionsundersökningar där en demokratisk kandidat ställdes mot en republikansk, och dels dem som mätte stödet för olika demokratiska kandidater. Innan primärvalen låg Clinton också bäst till, då hon hade flest superdelegater på sin sida. Under primärvalen tog dock Barack Obama ledningen i antal delegater som fördelades genom dessa. Efter en stenhård kamp dem emellan ända till det sista primärvalet i juni 2008, då Obama hade en ointaglig ledning, gav Clinton upp den 7 juni och gav sitt stöd till Obama.

Utrikesminister[redigera | redigera wikitext]

Den 1 december 2008 nominerades Clinton till USA:s utrikesminister i Barack Obamas kommande administration.[18] Den 21 januari 2009 tillträdde hon detta ämbete, och den 1 februari 2013 avgick hon från detsamma och efterträddes av John Kerry.

Presidentvalet 2016[redigera | redigera wikitext]

Hillary Clinton under sin presidentkampanj i Tempe i Arizona den 2 november 2016.

Den 12 april 2015 annonserade Clinton i en video att hon kandiderar för att bli demokraternas presidentkandidat i presidentvalet 2016.[19] De politiska områden som Clinton främst fokuserade på under kampanjen inkluderade bland annat att förhindra klimatförändringar[20], tillåta samkönade äktenskap och bekämpa ekonomiska ojämlikheter.[21] Under demokraternas primärval var Bernie Sanders hennes främsta motståndare. Clinton besegrade dock Sanders med 17 miljoner röster mot 13 miljoner.[22] Vid demokraternas nationella konvent den 26 juni 2016 i Philadelphia i Pennsylvania blev Clinton formellt vald till demokraternas presidentkandidat.[23] Tim Kaine utsågs till Clintons vicepresidentkandidat.[24]

Clintons motståndare i presidentvalet var republikanernas presidentkandidat Donald Trump.[25] Under ett kampanjtal i New York den 9 september 2016 gjorde Clinton ett kontroversiellt och uppmärksammat uttalande om sin motståndare Donald Trumps supportrar. Clinton kallade Trumpanhängare för "deplorables" (svenska "förtappade") och beskrev dem som rasister, sexister, homofober, xenofober och islamofober.[26][27][28] Dagen därpå bad Clinton om ursäkt och meddelade att hon ångrar delar av uttalandet.[29] Benämningen "deplorables" började senare att användas som en pik till Clinton av Trumpanhängare, som menade att de i så fall var "deplorable and proud".[30][31]

Den 26 september 2016 ställdes Clinton mot republikanernas presidentkandidat Donald Trump i den första av de tre presidentvalsdebatterna. Debatten slog rekord som den mest sedda presidentvalsdebatten i USA:s historia med en tv-tittarsiffra på 84 miljoner (tittare via livestream på Internet ej inkluderade). Det tidigare rekordet låg på 80,6 miljoner tittare, vilket den första presidentvalsdebatten 1980 mellan Ronald Reagan och Jimmy Carter hade.[32]

Under valnatten mellan den 8 november och 9 november 2016 besegrades Clinton av Donald Trump, som utropades som USA:s nästa president efter att ha vunnit delstater motsvarande mer än 270 elektorsröster. Clinton vann 232 av de 538 elektorsrösterna, medan Trump vann 306.[33] Clinton vann dock den så kallade "popular vote" (antalet röster), med drygt 66 miljoner (48 procent) mot Trumps dryga 63 miljoner (42 procent) röster.[34] Trump blev därmed den femte presidentkandidaten i USA:s historia som vunnit ett presidentval utan att ha fått flest antal röster.[35] Trump vann dock rösterna i 2626, och Clinton enbart i 487, av USA:s countyn.[36][37] Hälften av de drygt 3 miljoner fler röster som Clinton fick kom från fem countyn i New York City.[36]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hillary Clinton, 2016-12-03.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Hillary Clinton's Education
  2. ^ Hillary D. Rodham's Student Commencement Speech 1969
  3. ^ at Edwardsly.com
  4. ^ Living History s. 93
  5. ^ Encyclopćdia Britannica's Guide to Women's History
  6. ^ People | First Lady President? - Hillary Clinton
  7. ^ The First Lady: Homemaker or Policy-Maker? | Scholastic.com
  8. ^ The First Ladies | The White House
  9. ^ Hillary Clinton: 'This Is A Battle' - 01-27-98
  10. ^ CLINTON'S 'MY LIFE' - FACT OR FICTION
  11. ^ Personality Zone : AdvisorTeam's Free Newsletter
  12. ^ CNN.com - Hillary Rodham Clinton scores historic win in New York - November 7, 2000
  13. ^ Paul Greenberg
  14. ^ Federal Elections 2000: U.S. Senate Results
  15. ^ New Hope For Afghanistan's Women - TIME
  16. ^ The Beat | The Nation
  17. ^ HillaryClinton.com - Welcome
  18. ^ Forna rivaler bildar team i Vita huset Dagens nyheter 1 december 2008
  19. ^ ”Hillary Clinton på Twitter” (på engelska). 12 mars 2015. https://twitter.com/HillaryClinton/status/587336319321407488. Läst 12 mars 2015. 
  20. ^ Radio, Sveriges. ”Hillary Clinton fokuserar på klimatet - Nyheter (Ekot)”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6219715. Läst 18 april 2016. 
  21. ^ ”This time around, Clinton aligns position with progressive Democrats” (på en-US). PBS NewsHour. http://www.pbs.org/newshour/rundown/hillary-clinton-mending-ties-liberals/. Läst 18 april 2016. 
  22. ^ ”Democratic Convention 2016”. The Green Papers. http://www.thegreenpapers.com/P16/D. Läst 17 mars 2017. 
  23. ^ Rappeport, Alan; Acindor, Yamiche; Martin, Jonathan (26 juli 2016). ”Democrats Nominate Hillary Clinton Despite Sharp Divisions”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2016/07/27/us/politics/dnc-speakers-sanders-clinton.html. Läst 17 mars 2017. 
  24. ^ Keneally, Meghan; Struyk, Ryan (27 juli 2016). ”Tim Kaine Nominated as Democratic Vice Presidential Candidate”. ABC News. http://abcnews.go.com/Politics/tim-kaine-nominated-democratic-vice-presidential-candidate/story?id=40934814. Läst 17 mars 2017. 
  25. ^ TT (4 maj 2016). ”Trump blir republikanernas presidentkandidat”. Dagens Industri. http://www.di.se/artiklar/2016/5/4/trump-blir-republikanernas-presidentkandidat/. Läst 17 mars 2017. 
  26. ^ Montanaro, Domenico (10 september 2016). ”Hillary Clinton's 'Basket Of Deplorables,' In Full Context Of This Ugly Campaign”. National Public Radio. http://www.npr.org/2016/09/10/493427601/hillary-clintons-basket-of-deplorables-in-full-context-of-this-ugly-campaign. 
  27. ^ Epstein, Jennifer (10 september 2016). ”Clinton Calls Some Trump Supporters ‘Basket of Deplorables’”. Bloomberg. http://www.bloomberg.com/politics/articles/2016-09-10/clinton-calls-trumps-supporters-basket-of-deplorables. 
  28. ^ Clinton förolämpar Trumpanhängare. Aftonbladet. Läst 1 mars 2017.
  29. ^ Reilly, Katie (10 september 2016). ”Hillary Clinton Says She Regrets Part of Her ‘Deplorables’ Comment”. TIME Magazine. http://time.com/4486601/hillary-clinton-donald-trump-basket-of-deplorables-half/. 
  30. ^ Cummings, William (12 september 2016). ”'Deplorable' and proud: Some Trump supporters embrace the label”. USA Today. http://www.usatoday.com/story/news/politics/onpolitics/2016/09/12/deplorable-and-proud-some-trump-supporters-embrace-label/90290760/. 
  31. ^ Trumpväljarnas pik: Vi är förtappade men stolta. Omni. Läst 1 mars 2017.
  32. ^ Stelter, Brian (27 september 2016). ”Debate breaks record as most-watched in U.S. history” (på engelska). CNN. http://money.cnn.com/2016/09/27/media/debate-ratings-record-viewership/index.html. Läst 1 mars 2017. 
  33. ^ The Latest: Donald Trump elected president. Associated Press. Läst 9 november 2016.
  34. ^ Leip, David (17 december 2016). ”2016 Presidential General Election Results”. Dave Leip's Atlas of U.S. Presidential Elections. http://uselectionatlas.org/RESULTS/index.html. Läst 23 december 2016. 
  35. ^ "Clinton fick rösterna – Trump vann". SVT. Läst 23 december 2016.
  36. ^ [a b] Stoltzfoos, Rachel (30 januari 2017). "When You Hear Mention Of Clinton’s Popular Vote Total, Just Point Out This Fact". The Daily Caller. Läst 17 mars 2017. (engelska)
  37. ^ Wallace, Tim (16 november 2016). "The Two Americas of 2016". The New York Times. Läst 17 mars 2017. (engelska)
    Leip, David (17 december 2016). ”2016 Presidential General Election Results”. Dave Leip's Atlas of U.S. Presidential Elections. http://uselectionatlas.org/RESULTS/index.html. Läst 23 december 2016.  (engelska)
  38. ^ It Takes a Village” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=It_Takes_a_Village&oldid=750354911. Läst 3 december 2016. 
  39. ^ Clinton, Hillary Rodham (1996-01-18) (på English). It Takes a Village, and Other Lessons Children Teach Us. Simon & Schuster. ISBN 9780684818436. https://www.amazon.com/Takes-Village-Other-Lessons-Children/dp/0684818434/ref=sr_1_2?s=books&ie=UTF8&qid=1480781080&sr=1-2&keywords=It+Takes+a+Village:+And+Other+Lessons+Children+Teach+Us. Läst 3 december 2016 
  40. ^ Dear Socks, Dear Buddy” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Dear_Socks,_Dear_Buddy&oldid=740331935. Läst 3 december 2016. 
  41. ^ Clinton, Hillary Rodham (1998-11-23) (på English). Dear Socks, Dear Buddy (First Thus edition). Pocket Books. ISBN 9780684857787. https://www.amazon.co.uk/Socks-Buddy-Hillary-Rodham-Clinton/dp/0684857782/ref=sr_1_fkmr2_1?s=books&ie=UTF8&qid=1480780928&sr=1-1-fkmr2&keywords=Dear+Socks,+Dear+Buddy:+Kids'+Letters+to+the+First+Pets. Läst 3 december 2016 
  42. ^ ”Levande historia”. Adlibris. http://www.adlibris.com/se/bok/levande-historia-9789100578954. Läst 3 december 2016. 
  43. ^ Clinton, Hillary Rodham (2003-06-09) (på English). Living History (First Edition UK edition). Headline. ISBN 9780747255154. https://www.amazon.co.uk/exec/obidos/ASIN/0747255156/guardianunlim-21. Läst 3 december 2016 
  44. ^ Living History” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Living_History&oldid=747524260. Läst 3 december 2016. 
  45. ^ An Invitation to the White House” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=An_Invitation_to_the_White_House&oldid=734495790. Läst 3 december 2016. 
  46. ^ Clinton, Hillary Rodham (2000-11-29) (på English). An Invitation To The White House : At Home With History (1 edition). Simon & Schuster. ISBN 9780684857992. https://www.amazon.com/Invitation-White-House-Home-History/dp/0684857995. Läst 3 december 2016 
  47. ^ ”Svåra val : en memoar”. Adlibris. http://www.adlibris.com/se/bok/svara-val-en-memoar-9789100139445. Läst 3 december 2016. 
  48. ^ Clinton, Hillary Rodham (2015-04-28) (på English). Hard Choices (Reprint edition). Simon & Schuster. ISBN 9781476751474. https://www.amazon.com/Hard-Choices-Hillary-Rodham-Clinton/dp/1476751471/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1480781238&sr=8-1&keywords=Hard+Choices. Läst 3 december 2016 
  49. ^ Hard Choices” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Hard_Choices&oldid=742158111. Läst 3 december 2016. 
  50. ^ Clinton, Hillary Rodham (2014-07-02) (på English). Hard Choices: A Memoir (Lrg edition). Thorndike Press. ISBN 9781410471000. https://www.amazon.com/Hard-Choices-Thorndike-Narrative-Nonfiction/dp/1410471004/ref=sr_1_2?ie=UTF8&qid=1480781238&sr=8-2&keywords=Hard+Choices. Läst 3 december 2016 
  51. ^ Stronger Together (book)” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Stronger_Together_(book)&oldid=751874977. Läst 3 december 2016. 
  52. ^ Clinton, Hillary Rodham (2016-09-06) (på English). Stronger Together: A Blueprint for America's Future. Simon & Schuster. ISBN 9781501161735. https://www.amazon.com/Stronger-Together-Blueprint-Americas-Future/dp/1501161733/ref=asap_bc?ie=UTF8. Läst 3 december 2016 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Carl Bernstein: Hillary Clinton: en kvinna med makt (2007)
  • Donnie Radcliffe: Hillary Rodham Clinton: en första dam i tiden (1994)
  • Erik Åsard: Hillary Rodham Clinton, en politisk biografi (2008)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Barbara Bush
USA:s första dam
1993–2001
Efterträdare:
Laura Bush
Företrädare:
Daniel Patrick Moynihan
Senator från New York
2001–2009
Efterträdare:
Kirsten Gillibrand
Företrädare:
Condoleezza Rice
USA:s utrikesminister
2009–2013
Efterträdare:
John Kerry