Pustervik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Pustervik (olika betydelser).
Pustervik, nr 11
Stadsdel
Teatern Pustervik är det som mest påminner om Göteborgs minsta stadsdel.
Teatern Pustervik är det som mest påminner om Göteborgs minsta stadsdel.
Land Sverige
Kommun Göteborg
Stad (tätort) Göteborg
Stadsdelsnämnd Majorna-Linné
Koordinater 57°42′00″N 11°57′20″Ö / 57.70000°N 11.95556°Ö / 57.70000; 11.95556
Area hektar
Statistikkod stadsdelsnummer 11

Pustervik är en stadsdel i Göteborg. Den är stadens minsta stadsdel med 5 hektar, varav 1 hektar utgör vatten,[1] och avgränsas av Rosenlundskanalen, Järntorgsgatan, Nya Allén (Norra Allégatan) och Rosenlundsbron. Angränsande stadsdelar är Masthugget, Haga, och Inom Vallgraven. Området kallades tidigt även för Järnvågsområdet, efter den järnvåg som uppställdes här 1785 och som även givit namn åt Järntorget.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Namnet Pustervik påträffas tidigast 1707 genom Pusterwijk, 1814 Pustevik, Pustervik 1855[2][3]och har under Göteborgs historia haft flera olika betydelser. Från början betecknade det en vik vid stranden av Göta älv, belägen strax väster om Stora Otterhälleberget, vid den delen som kallades Lilla Otterhällan – numera Kungshöjd. Om namnets ursprung är man oeniga, men en tolkning menar att det betyder "viken där man pustar". Det skulle då syfta på att de som rodde på älven gjorde ett uppehåll i Pustervik. Viken fylldes igen i slutet av 1880-talet.

En annan teori hävdar att området uppkallats efter det pommerska Poesterwijck-bugten, senare Putziger Wiek. Viken blev känd genom en dansk kaperiaktion där 1572, och dess namn kom sedan att användas också om andra, grunda, havsliknande vikar.
En tredje menar att namnet är lånat från Danmark eller Skåne och går tillbaka på ordet puster, vilket var öknamnet på en smed, med tanke på hans arbete med blåsbälgen. På grund av eldfaran i de gamla trähusstäderna tvingades smederna ibland att bygga sina smedjor utanför stadsporten, i detta fallet den närbelägna Karlsporten.

1780-talet anlades en hamn för järnexport strax väster om vallgravens anslutning till älven, vid Pustervik. På platsen uppstod en enkel lager- och hantverksbebyggelse i trä som eldhärjades vid flera tillfällen. Efter branden 1947 avröjdes området och reglerades för uppförandet av Folkets hus, som stod klart vid Järntorget 1952.

Under Järnvågens nyanläggning 1785, då den flyttades från Brunnsparken till Pustervik, blev alltså viken förvandlad till hamn och återfinns på kartor under beteckningen Pustevik eller Pusterviks hamn. Järnvågen var kvar till 1892 då hamnen lades igen för att möjliggöra en förlängning av kajen från Skeppsbron.
År 1923 överflyttades benämningen Pustervik till en stadsdel, "XI:te stadsdelen Pustervik", med byggnadskvarteren nr 1 Kaponnieren, nr 2 Regeringen och nr 3 Röda Bryggan. Vid sin tillkomst 1861 hade denna stadsdel kallats 10:de kvarteret.

Stadsdelen började bebyggas 1854, på båda sidor om gamla Masthuggsvägen, nuvarande Järntorgsgatan (från 1886) närmast vallgraven, vilken här mellan Fisktorget och älven sedan senare delen av 1800-talet kallas Rosenlundskanalen.

När tomterna inom vallgraven började tryta bestämdes det i början av 1850-talet att den triangelformade plats som bildades av Rosenlundskanalen, Nya Allén och Kaponjärgraven skulle bebyggas. Husen skulle uppföras i sten, och mot gatan fick endast bostäder och handel förekomma. Fastighetsägarna var till största delen handelsmän.

Vid Pusterviksplatsen fanns förut befästningsverket kaponjärens ändpunkt, vilken från kanalen stod i förbindelse med bastionen på Lilla Otterhällan, ovanför Rosenlund.

Pustervikskajen låg vid Pusterviksplatsen, och kallades i dagligt tal för "Röstenskajen" eftersom hit seglade fraktskutor med tegel. Kajen var en viktig hamn för famnved ända in på 1940-talet.[4] Kajen uppmättes till 2 200 kvadratmeter år 1900.[5]

Vid Pustervikskajen, över Rosenlundskanalen startade Karl Alfred Andersson vid sekelskiftet 1800/1900 en roddfärja, "Kålles färja", med måtten 3x5 meter. Det kostade ett öre att resa över kanalen till Fisketorget. Färjan slutade att gå 1916, och var då den sista av Göteborgs roddfärjor.[6]

Ballongflygning[redigera | redigera wikitext]

Den franske ballongföraren Théodore Sivel startade från Pustervik den 13 augusti 1872 den första kända ballongflygningen i Göteborg. Med två passagerare flög han en drygt 10 kilometer lång sträcka och landade därefter i Partille.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Statistisk årsbok Göteborg 1982, Göteborgs Stadskontor 1982, s. 36
  2. ^ Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II - ortnamnen på Göteborgs Stads område, Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1925 s.39
  3. ^ Berättelser ur Göteborgs Historia under Gustavianska tiden , Hugo Fröding, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1922 s.33
  4. ^ Sekelskiftets Göteborg i färg, Gösta Carlson & Hans Falklind, Haspen Förlag, Göteborg 1987 ISBN 91-970916-1-8 s.26
  5. ^ Statistisk Årsbok för Göteborg, [Första årgången 1900], Komitén för Göteborgs stads kommunalstatistik 1902, s. 6
  6. ^ Göteborgs kanaler och broar berättar, Bengt A. Öhnander, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 2007 ISBN 978-91-7029-630-7 s.24
  7. ^ Flyget i Göteborg 100 år : 1911-2011, Åke Hall och Per Lindquist, Norlén & Slottner, Kristinehamn 2011 ISBN 978-91-86859-18-3, s. 9

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]