Gillis Bildt
| Gillis Bildt | |
 |
|
|
|
|
| Ämbetsperiod 6 februari 1888–12 oktober 1889 |
|
| Monark | Oscar II |
|---|---|
| Företrädare | Robert Themptander |
| Efterträdare | Gustaf Åkerhielm |
|
|
|
| Ämbetsperiod 1886–1894 |
|
| Monark | Oscar II |
| Företrädare | Gustaf Adolf Vive Sparre |
| Efterträdare | Fredrik von Essen |
|
|
|
| Född | 16 oktober 1820 Göteborg, Sverige |
| Död | 22 oktober 1894 (74 år) Stockholm, Sverige |
| Politiskt parti | Obunden konservativ |
| Maka | Lucile Rosalie Dufva |
| Ministär | Regeringen Gillis Bildt |
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Grad | Generallöjtnant |
| Befäl | Militärbefälhavare Gotland och chef Gotlands nationalbeväring (1858-62) |
| Utmärkelser | Se: utmärkelser |
Didrik Anders Gillis Bildt, född 16 oktober 1820 i Göteborg, död 22 oktober 1894 i Stockholm, var en svensk friherre, serafimerriddare, kommendör av Svärdsorden, generallöjtnant, riksmarskalk, riksdagsman 1847–1874 (från 1867 Första kammaren) och 1887–1894 (Första kammaren) samt Sveriges statsminister 1888–1889. Han var farfars farfar till statsministern, senare utrikesministern Carl Bildt.
Bildt gifte sig 16 mars 1848 i Stockholm med Rose Lucie Dufva – dotter till kammarrådet Nils Dufva och Adelaide, född Hall – med vilken han fick tre barn; Adèle Elisabeth, Carl Nils Daniel och Knut Gillis.[1]
Innehåll |
Biografi [redigera]
Gillis Bildt föddes i Göteborg, men kyrkobokfördes i hovförsamlingen i Stockholm, som son till överstelöjtnant Daniel Fredrik Bildt (1792–1827) och Christina Elisabeth, född Fröding.[2] Bildt blev officer 1837, informationsofficer vid Krigsakademien 1847–1854, kapten i armén 1852, major vid artilleriet 1854, överstelöjtnant 1856, Svea artilleriregemente och överste 1857 och generalmajor 1859. Mellan 1858 och 1862 var Bildt militärbefälhavare på Gotland och chef Gotlands nationalbeväring.[2] Han blev adjutant hos Oscar I 1851, och hos Karl XV 1859. På Riddarhuset räknades han till de konservativa så kallade junkrarna, men förordade 1865 års representationsreform. Var landshövding på Gotland 1858–1862, överståthållare 1862–1874, svensk minister i Berlin 1874–1886 och riksmarskalk hos Oscar II från 1886. Han blev upphöjd till friherre 1864.
När han invaldes i första kammaren av protektionisterna i Stockholms stadsfullmäktige 1887 var det mot Oscar II:s vilja. Kungen ville inte att Bildt, som nära vän till kungafamiljen, skulle engagera sig i ett parti som bekämpade regeringspolitiken och han fick löfte av Bildt att denne inte skulle ansluta sig till något parti. Bildt deltog dock i möten med första kammarens tullvänliga grupp.
Som riksdagsman var han allmänt konservativ – i tullfrågan moderat protektionist. I den egenskapen kallade kungen honom som statsminister den 6 februari 1888, sedan ärkebiskop Sundberg avböjt. Kungen ville slippa ett parlamentariskt prejudikat, som med tanke på riksdagens sammansättning innebar direkt skifte från frihandel till protektionism. Därför föredrog kungen en mjuk övergång från Louis De Geers liberala och frihandelsvänliga politik till den nya tidens krav på protektionism, tullar och nationalism. Bildts regering kom att till hälften bestå av tullvänner och till hälften av frihandlare från Themptanders ministär.
Bildt var till åren kommen och hans långa utlandsvistelse gjorde att han inte var ordentligt insatt i aktuella förhållanden. Sedan han insett svårigheterna att förverkliga regeringsdeklarationens ambition om "försoning och samhällsfrid" avgick han den 12 oktober 1889.
Bildt avled den 22 oktober 1894 i hovförsamlingen i Stockholm.
Utmärkelser [redigera]
Gillis Bildts utmärkelser:[3][4]
- Riddare av Serafimerorden 12 maj 1873
- Kommendör av Svärdsorden
- Storkorset av Sankt Olavs orden
- Riddare av Preussiska Kronordens första klass med Röda örns ordens emaljband
- Riddare av Preussiska Röda Örns orden av första klassen
- Storkorset av Kungliga Danska Dannebrogsorden
- Storkorset av Italienska Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
- Kejserliga Turkiska Medjidie orden av första klassen
- Storofficer av Franska Hederslegionen
- Kommendör av Adolf av Nassaus civil- och militärförtjänstorden av andra klassen
- Riddare av Storhertliga Badiska Husorden Fidelitas
- Storkorset av Storhertigliga Sachsen-Weimarska orden Hvita falken
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Wrangel, F.U.; Otto Bergström (1897). Svenska adelns ättartaflor ifrån år 1857 [Del I : Adelborg-Mörner till Tuna]. Stockholm: Norstedt. Sid. 87
- ^ [a b] ”Landshövdingar på Gotland 1812–1900”. Tjelvar.se. 10 maj 2009. http://www.tjelvar.se/varia/30-3.htm. Läst 9 maj 2011.
- ^ Sveriges och Norges stats-kalender för år 1874, [Bihang : utdrag ur Norges statskalender], utgifven efter Kongl. Maj:ts nådigste förordnande af Dess Vetenskaps-Akademi. Stockholm 1873: P. A. Norstedt & Söner. Sid. 470
- ^ Anrep, Gabriel (1887). Sveriges Ridderskap och Adels kalender för år 1888 (utgåva Sextonde årgången). Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Sid. 70
Tryckta källor [redigera]
- Elgenstierna, Gustaf (1925). Svenska adelns ättartavlor
- Schiller, Harald (1970). Händelser man minns – en bokfilm 1920–1969
- Sveriges befolkning 1890. Riksarkivet. 2003
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Gillis Bildt.
| Företrädare: Gustaf Adolf Vive Sparre |
Sveriges riksmarskalk 1886–1894 |
Efterträdare: Fredrik von Essen |
| Företrädare: Robert Themptander |
Sveriges statsminister 1888–1889 |
Efterträdare: Gustaf Åkerhielm |
|
|||||||||||||||||||
- Födda 1820
- Avlidna 1894
- Personer från Göteborg
- Svenska friherrar
- Landshövdingar i Gotlands län
- Ridderskapet och adelns riksdagsledamöter
- Ledamöter av Sveriges riksdags första kammare
- Svenska generaler
- Svenska riksmarskalkar
- Sveriges statsministrar
- Överståthållare
- LKrVA
- Personer i Sverige under 1800-talet
- KMO
- KSO
- Mottagare av Serafimerorden
- Män
