Gillis Bildt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gillis Bildt


Ämbetsperiod
6 februari 1888–12 oktober 1889
Monark Oscar II
Företrädare Robert Themptander
Efterträdare Gustaf Åkerhielm

Ämbetsperiod
1886–1894
Monark Oscar II
Företrädare Gustaf Adolf Vive Sparre
Efterträdare Fredrik von Essen

Född 16 oktober 1820
Göteborg, Sverige
Död 22 oktober 1894 (74 år)
Stockholm, Sverige
Politiskt parti Obunden konservativ
Maka Lucile Rosalie Dufva
Ministär Regeringen Gillis Bildt
Militärtjänst
I tjänst för Sverige
Försvarsgren Armén
Grad Generallöjtnant
Befäl Militärbefälhavare Gotland och chef Gotlands nationalbeväring (1858-62)
Utmärkelser Se: utmärkelser

Didrik Anders Gillis Bildt, född 16 oktober 1820 i Göteborg, död 22 oktober 1894 i Stockholm, var en svensk friherre, generallöjtnant, riksmarskalk, riksdagsman 1847–1874 (från 1867 Första kammaren) och 1887–1894 (Första kammaren) samt Sveriges statsminister 1888–1889. Han var farfars farfar till statsministern, senare utrikesministern Carl Bildt.


Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gillis Bildt på äldre dagar.

Gillis Bildt föddes i Göteborg, men kyrkobokfördes i hovförsamlingen i Stockholm, som son till överstelöjtnant Daniel Fredrik Bildt (1792–1827) och Christina Elisabeth, född Fröding.[1] Bildt blev officer 1837, informationsofficer vid Krigsakademien 1847–1854, kapten i armén 1852, major vid artilleriet 1854, överstelöjtnant 1856, Svea artilleriregemente och överste 1857 och generalmajor 1859. Mellan 1858 och 1862 var Bildt militärbefälhavare på Gotland och chef Gotlands nationalbeväring.[1] Han blev adjutant hos Oscar I 1851, och hos Karl XV 1859. På Riddarhuset räknades han till de konservativa så kallade junkrarna, men förordade 1865 års representationsreform. Var landshövdingGotland 1858–1862, överståthållare 1862–1874, svensk minister i Berlin 1874–1886 och riksmarskalk hos Oscar II från 1886. Han blev upphöjd till friherre 1864.

När han invaldes i första kammaren av protektionisterna i Stockholms stadsfullmäktige 1887 var det mot Oscar II:s vilja. Kungen ville inte att Bildt, som nära vän till kungafamiljen, skulle engagera sig i ett parti som bekämpade regeringspolitiken och han fick löfte av Bildt att denne inte skulle ansluta sig till något parti. Bildt deltog dock i möten med första kammarens tullvänliga grupp.

Som riksdagsman var han allmänt konservativ – i tullfrågan moderat protektionist. I den egenskapen kallade kungen honom som statsminister den 6 februari 1888, sedan ärkebiskop Sundberg avböjt. Kungen ville slippa ett parlamentariskt prejudikat, som med tanke på riksdagens sammansättning innebar direkt skifte från frihandel till protektionism. Därför föredrog kungen en mjuk övergång från Louis De Geers liberala och frihandelsvänliga politik till den nya tidens krav på protektionism, tullar och nationalism. Bildts regering kom att till hälften bestå av tullvänner och till hälften av frihandlare från Themptanders ministär.

Bildt var till åren kommen och hans långa utlandsvistelse gjorde att han inte var ordentligt insatt i aktuella förhållanden. Sedan han insett svårigheterna att förverkliga regeringsdeklarationens ambition om "försoning och samhällsfrid" avgick han den 12 oktober 1889.

Bildt gifte sig 16 mars 1848 i Stockholm med Rose Lucie Dufva – dotter till kammarrådet Nils Dufva och Adelaide, född Hall – med vilken han fick tre barn: Adèle Elisabeth, Carl Nils Daniel och Knut Gillis.[2]

Bildt avled den 22 oktober 1894 i hovförsamlingen i Stockholm och begravdes på Solna kyrkogård.[3]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Lina gård i Västertälje socken ägdes av Gillis Bildt och arvingar mellan 1861 och 1905.

Gillis Bildts utmärkelser:[4][5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Landshövdingar på Gotland 1812–1900”. Tjelvar.se. 10 maj 2009. http://www.tjelvar.se/varia/30-3.htm. Läst 9 maj 2011. 
  2. ^ Wrangel, F.U.; Otto Bergström (1897). Svenska adelns ättartaflor ifrån år 1857 [Del I : Adelborg-Mörner till Tuna]. Stockholm: Norstedt. sid. 87 
  3. ^ Göran Åstrand: Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar (Ordalaget Bokförlag 1998) sid.163
  4. ^ Sveriges och Norges stats-kalender för år 1874, [Bihang : utdrag ur Norges statskalender], utgifven efter Kongl. Maj:ts nådigste förordnande af Dess Vetenskaps-Akademi. Stockholm 1873: P. A. Norstedt & Söner. sid. 470 
  5. ^ Anrep, Gabriel (1887). Sveriges Ridderskap och Adels kalender för år 1888 (Sextonde årgången). Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 70 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Elgenstierna, Gustaf (1925). Svenska adelns ättartavlor 
  • Schiller, Harald (1970). Händelser man minns – en bokfilm 1920–1969 
  • Sveriges befolkning 1890. Riksarkivet. 2003 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Gustaf Adolf Vive Sparre
Sveriges riksmarskalk
1886–1894
Efterträdare:
Fredrik von Essen
Föregångare:
Robert Themptander
Sveriges statsminister
1888–1889
Efterträdare:
Gustaf Åkerhielm