Johan Ramstedt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johan Ramstedt


Ämbetsperiod
14 april2 augusti 1905
Monark Oscar II
Företrädare Erik Gustaf Boström
Efterträdare Christian Lundeberg

Född 7 november 1852
Stockholm, Stockholms län
Död 15 mars 1935 (82 år)
Stockholm, Stockholms län
Politiskt parti Obunden
Maka Henrika Charlotta Torén
Ministär Regeringen Ramstedt

Johan Olof Ramstedt, född 7 november 1852 i Stockholm, död 15 mars 1935, var en svensk ämbetsman, politiker och Sveriges statsminister april-augusti 1905 samt överståthållare i Stockholm.

Han gifte sig 29 november 1878 med Henrika Charlotta Torén, född 1 juli 1856 och blev far till kemisten Eva Ramstedt.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johan Ramstedt föddes i kvarteret Neptunus mindre nr 4, Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, som son till klädesfabrikören Reinhold Ramstedt (1819–1894) och dennes hustru Maria Sofia Haeggström (1830–1910). Efter mogenhetsexamen i maj 1869 inskrevs han vid Uppsala universitet och tog där kansliexamen som gjorde det möjligt för honom att 1873 bli auskultant vid Svea hovrätt. Han blev vice häradshövding 1878, tillförordnad hovrättsfiskal vid Svea hovrätt 1880, adjungerad ledamot av hovrätten 1882 och ordinarie hovrättsfiskal 1884.

Ramstedt blev 1876 kanslinotarie vid Andra kammarens riksdagskansli och 1877–1882 vid Första kammarens riksdagskansli. Efter att ha blivit tillförordnad revisionssekreterare 1892 utsågs han 1896 till expeditionschef i Justitiedepartementet och 1898 till justitieråd.

Ramstedt kallades den 5 juli 1902 av den nye statsministern Erik Gustaf Boström till regeringen som konsultativt statsråd. I dennes regering tjänstgjorde han bland annat som tillförordnad utrikesminister mellan Alfred Lagerheim och August Gyldenstolpe. Efter Boströms avgång i samband med unionskrisen 1905 utsågs Ramstedt till statsminister, 13 april–2 augusti.[1] I samråd med kronprins Gustaf (V) gjorde han upp en plan som gick ut på att erbjuda norrmännen utträde ur unionen förutsatt att stortinget inte upplöste unionen. Planen kom aldrig till utförande i och med att stortinget upplöste unionen den 7 juni.

Den svenska regeringen utlyste en urtima riksdag där man skulle delge svenska riksdagen ett förslag som innebar att riksdagen skulle ge svenska regeringen förhandlingsmöjlighet med norrmännen i syfte att upplösa unionen.

Det hemliga utskottet, lett av förstakammar-protektionisternas ledare Christian Lundeberg, avslog regeringens förslag och Ramstedt blev tvungen att lämna in sin avskedsansökan tillsammans med resten av regeringen, någonting som inte hade hänt sedan 1809.

Ramstedt utsågs återigen till justitieråd av regeringen Lundeberg, och blev 1909 Sveriges förste regeringsråd i det nygrundade Regeringsrätten, för att 1912 av regeringen Staaff slutligen utses till överståthållare, som vilket han kvarstod till 1920. Efter avgången från överståthållarämbetet levde han ett stilla liv fram till sin död i Stockholm 1935.

Johan Ramstedts gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Almanack för alla.. Stockholm: Norstedt. 1912. Libris 423201 , s. 59

Johan O Ramstedt, urn:sbl:7527, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torgny Nevéus), hämtad 2013-02-09. Nordisk Familjebok 1915, band 22 spalt 985

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Erik Gustaf Boström
Sveriges statsminister
1905
Efterträdare:
Christian Lundeberg