Islamiska staten

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Islamiska irakiska staten)
Hoppa till: navigering, sök
Flagga som användes av Islamiska staten i Irak.

Islamiska staten i Irak och Levanten (Isil) (arabiska: الدولة الاسلامية في العراق والشام, ad-Dawla al-Islāmiyya fi al-'Irāq wa-sh-Shām), eller Islamiska staten i Irak och Syrien (Isis), men numera officiellt kallad Islamiska staten (Is) är en väpnad jihadistisk salafistisk (sunni) grupp i Irak och Syrien. Den bildades ursprungligen som Islamiska staten i Irak i oktober 2006 som resultatet av sammanslagningen av al-Qaida i Irak och flera andra mindre sunnimuslimska religiösa miliser, men antog namnet Isil eller Isis 2013 för att spegla inblandningen i det syriska inbördeskriget. Som direkt efterträdare till al-Qaida i Irak är Islamiska staten stämplad som en terroristorganisation av USA. Gruppen har sedan början av 2014 i allt väsentligt brutit med al-Qaidas ledarskap och dess våldsamma anfall mot muslimer i Syrien har lett till utbredd fientlighet bland annars ideologiskt likasinnade.[1][2]

Namn och namnändringar[redigera | redigera wikitext]

Gruppen har använt flera namn sen dess att de bildades 2004. Från början gick man under Jama'at al-Tawhid wal-Jihad (ungefär Organisationen för monoteism och Jihad). I oktober samma år svor ledaren Abu Musab al-Zarqawi lojalitet till Usama bin Laden för att sen ändra namnet till Tanzim Qaidat al-Jihad fi Bilad al-Rafidayn, (ungefär Organisationen för Jihads bas i Tvåflodslandet), men som vanligtvis går under al-Qaida i Irak.[3][4] 2006 gick de samman med flera mindre irakiska rebellgrupper i en paraplyorganisation kallad (typ) Mujaheddins konsultativa råd. Den 12 oktober 2006 gick de i sin tur ihop med fyra andra grupper och representanter för olika irakiska stammar i en pakt, Hilf al-Mutayibeen,[5] Oath of the Scented Ones,[6] som följdes av utropande av Dawlat al-'Iraq al-Islamiyya eller Islamiska staten i Irak dagen därpå.[4] I april 2013, efter det att de gått in i Syrien, tog de namnet Islamiska staten i Irak och Levanten (Isil), även känd som Islamiska staten i Irak och Syrien (Isis).[7] Levanten skall här tolkas som ett område som omfattar Syrien, Libanon, Israel, Jordanien, Cypern and södra Turkiet.[8] Även om organisationen aldrig har använt namnet "al-Qaida i Irak" om sig själva har det varit namnet man använt för att tala om dom i sin olika skepnader.[9] I Juni 2014 raderade Isis "i Irak och Levanten" från sitt namn, och kallade sig Islamiska staten.

Finansiering[redigera | redigera wikitext]

Isis har återkommande använt sig av utpressning gentemot lastbilschaufförer och hotar med att spränga affärsverksamheter av olika slag. Man har även rånat banker och guldaffärer.[10] Efter att de intagit Mosul i juni 2014 aspirerar de på att vara den rikaste terrorgruppen i världen efter att ha kommit över 429 miljoner dollar från Mosuls centralbank. Enligt guvernören fanns också en stor reserv guld som också tros blivit stulet.[11]

Den franska TV-kanalen France 24 rapporterade att "Gruppen tar emot finansiering via privata donationer från gulfstaterna"[12] I en intervju i samma kanal[13] anklagade den irakiska premiärministern Nouri al-Maliki Saudiarabien och Qatar för att öppet finansiera Isis[14][15] Gruppen tros också komma över ekonomiska resurser genom sin aktiva närvaro i östra Syrien där de förfogar över oljefält och smugglar ut råmaterial och arkeologiska värdefulla artefakter.[16]

Territoriella anspråk[redigera | redigera wikitext]

Den 13 oktober 2006, då Islamiska staten i Irak startade gjorde man anspråk över Bagdad, al-Anbar, Diyala, Diyala, Kirkuk, Saladin, Nineveh och delar av Babel.[17] När de sen gick in i konflikten i Syrien 2013 och ändrade namn ökade antalet wilayah (provinser) man krävde till 16. Utöver de irakiska wilayahs låg de syriska gränserna ungefär där nuvarande redan låg al-Hasakah, Dayr az-Zawr, ar-Raqqah, Homs, Aleppo, Idlib, Hamah, Damaskus och Latakiat.[18]

Makten i Islamiska staten utgår från Ar-Raqqah.

Historia[redigera | redigera wikitext]

al-Qaida i Irak, bildat år 2004, var en av de mest inflytelserika religiösa väpnade grupperna i den irakiska upprorsrörelsen som stred mot den amerikanska ockupationsmakten och förespråkade ett teokratiskt styre i landet enligt salafistiska principer. Därför attackerade de även irakiska kristna, som sågs som otrogna, och shiamuslimer, som sågs som kättare, i otaliga våldsdåd.[19] När al-Qaidas näst högste ledare Ayman al-Zawahiri förklarade att Irakkriget skulle utmynna i ett globalt heligt krig (jihad) påbörjades en storskalig kampanj för att föra konflikten utanför Iraks gränser och även rekrytera sekulära och moderata irakiska sunnimuslimer, något som på grund av våldsdåden mot civilbefolkningen i stort misslyckades.[20][21] Gruppens dåvarande ledare, Abu Omar al-Baghdadi, utlovade i september 2007 belöningar till den som dödade konstnären Lars Vilks eller Ulf Johansson, chefredaktör för Nerikes Allehanda som publicerat Vilks kända teckning av profeten Muhammed som rondellhund. Al-Baghdadi dödades i april 2010, i en amerikansk militärattack.[22]

År 2009 bildades lokala sunnimuslimska miliser, så kallade väckelseråd, som stred mot Islamiska staten i Irak i protest mot gruppens konstanta attacker mot civila irakier.[23] Samtidigt försökte al-Qaidas allierade i landet åter väcka liv i den religiöst fundamentalistiska delen av upprorsrörelsen. Islamiska staten i Irak låg bakom den blodiga belägringen av den kaldeiska Vår frus befrielsekyrka i Bagdad den 31 oktober 2010 där ett 50-tal dödades och många skadades.[24] Sedan de sista amerikanska trupperna lämnade Irak 2011 har gruppen fortsatt att ta på sig skulden får bombdåd och andra attacker i landet.

Utökad verksamhet i Syrien[redigera | redigera wikitext]

Islamiska staten i Iraks nye ledare Abu Bakr al-Baghdadi meddelade i april 2013 att han skulle slå samman sin organisation med den salafistiska rebellgruppen Jabhat al-Nusra som deltog i inbördeskriget mot den sekulära regeringen i Syrien, vilket medförde ett symboliskt namnbyte till Islamiska staten i Irak och Levanten. Sammanslagningen avfärdades dock av Jabhat al-Nusra och även al-Qaidas ledare Ayman al-Zawahiri tog avstånd från den, men namnbytet genomfördes trots den uteblivna organisatoriska förändringen.[25] Relationen med Jabhat al-Nusra har därefter ansetts vara ansträngd och de två opererar oberoende av varandra.[25] I juni 2013 meddelade al-Baghdadi att han vägrade erkänna Ayman al-Zawahiris order att överge försöket till sammanslagning med Jabhat al-Nusra.[26] I januari 2014 offentliggjordes planer på att utöka gruppens verksamhet till Libanon för att slå till mot Hizbollah och dess allierade.[27]

Konflikt med övriga rebellgrupper[redigera | redigera wikitext]

Röda områden under Isis direkta kontroll i juni 2014. Gula områden där de är militärt aktiva.

Under 2014 förvärrades gruppens relationer dels med övriga syriska rebellgrupper och dels med al-Qaida. Man gick till direkt anfall mot andra rebellgrupper, såväl sekulära Fria syriska armén som islamistiska Islamiska fronten.[28][29] 3 februari 2014 proklamerade al-Qaidaledaren Ayman al-Zawahiri att man tog avstånd från Islamiska staten i Irak och Levanten, att gruppen inte längre är medlem i al-Qaidanätverket och att Jabhat al-Nusra är al-Qaidas rättmätige företrädare i det syriska inbördeskriget.[29][30] Därefter förvärrades situationen då ett sändebud från al-Qaida dödades i en självmordsbombning som Islamiska staten i Irak och Levanten sades ligga bakom. Jabhat al-Nusras ledare, Abu Mohammed al-Julani, anklagade Abu Bakr al-Baghdadi för att sysselsätta sig med att utmåla andra islamister som kättare istället för att bekämpa Syriens regering.[25] 25 februari ställde al-Julani ett ultimatum att Islamiska staten antingen skulle tillåta präster att döma i tvistemål mellan grupperna eller bli utkörda med våld från områdena man kontrollerade.[25]

I områden i Syrien under gruppens kontroll har man infört mycket strikta tolkningar av islamisk rätt, inklusive kläd- och uppförandekoder och andra religiösa påbud. 27 februari meddelade gruppen invånarna i ar-Raqqah att alla kristna fick tre val: De kunde konvertera till islam, leva under nya restriktioner eller dö. Ett av de nya påbuden var införandet av en medeltida skatt på icke-muslimer (dhimmi) i utbyte mot beskydd; andra påbud inkluderade att kristna inte fick visa religiösa symboler utanför kyrkolokaler eller ringa i kyrkoklockor.[31] Muslimer misstänkta för kätteri, en stämpel ofta menad för shiamuslimer, har proklamerats vara takfir (otrogen) och därefter avrättats. I april och maj 2014 eskalerade konflikten mellan Isis och resten av Syriens väpnade islamistiska opposition kraftigt. al-Qaidas högsta ledare har inte fått något gehör för sin order till gruppen att begränsa sin verksamhet till Irak och både hos sekulära och islamistiska rebellgrupper, inklusive den officiella al-Qaidafilialen i Syrien, Jabhat al-Nusra, har Isis unisont fördömts och attackerats som hämnd för gruppens tendens att döda både civila muslimer och rebeller som anklagats för att vara takfir.[2]

Framsteg i Irak 2014[redigera | redigera wikitext]

Parallellt med expansionen i nordvästra Syrien har Islamiska staten utfört en framgångsrik offensiv i Anbarprovinsen västra Irak. Städerna Ramadi och Fallujah föll i början av januari 2014, men efter en motoffensiv av irakisk militär och allierad milis drevs gruppen delvis tillbaka. Tillgången till vapen har förbättrats avsevärt tack vare inbördeskriget på andra sidan syriska gränsen.[25] Gynnade av det folkliga missnöje med regeringen i Bagdad som gror hos Iraks sunnimuslimska minoritet, med anklagelser om diskriminering och andra missförhållanden, har Isis kunnat utnyttja statsmaktens vacklande efter arméns konstanta strider med andra rebellgrupper i landet.[25]

10 juni 2014 rapporterades chockartade framsteg i Ninawaprovinsen i nordvästra Irak då Isis-krigare hade lyckats erövra landets näst största stad, Mosul. Gruppens styrkor har dessutom börjat tränga in i andra angränsande provinser och drivit regeringsstyrkor, liksom hundratusentals civila, på flykt.[32] 11 juni anfölls Baiji, drygt 20 mil norr om Bagdad, där några av Iraks största oljeraffinaderier ligger belägna.[33] I de irakiska städer som erövrats har gruppen satt myndighetskontor i brand, frisläppt fångar och infört mycket strikt religiöst styre baserat på en ultrakonservativ världsåskådning.

Islamiska staten som kalifat[redigera | redigera wikitext]

Den 29 juni 2014 utropade Isis officiellt ett kalifat i områdena de kontrollerade, en islamisk stat som benämns Islamiska staten. Gruppen, som kräver trohet från alla världens muslimer, har därmed förklarat krig mot al-Qaida och dess roll som den internationella jihadismens ledare. Isis ledare, Abu Bakr al-Baghdadi, har utnämnts till statens ledare och kalif.[34]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://news.yahoo.com/syrias-nusra-sets-conditions-stop-fighting-isil-112822180.html
  2. ^ [a b] http://english.alarabiya.net/en/News/2014/05/05/63-killed-after-rival-jihadists-clash-in-eastern-Syria-.html
  3. ^ Craig Whitlock (June 10, 2006). ”Death Could Shake Al-Qaeda In Iraq and Around the World”. Washington Post. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/06/09/AR2006060902040.html. 
  4. ^ [a b] Uppsala Conflict Data Program Conflict Encyclopedia, Iraq, General One-sided violence Information, Actor information, http://www.ucdp.uu.se/gpdatabase/gpcountry.php?id=77&regionSelect=10-Middle_East#, viewed on 18 June 2013
  5. ^ ”al Qaeda's Grand Coalition in Anbar”. Long War Journal. 12 October 2006. http://www.longwarjournal.org/archives/2006/10/alqaedas_grand_coali.php#. Läst 2 June 2014. 
  6. ^ ”Islamist Websites Monitor No. 8”. MEMRI. 17 October 2006. http://www.memri.org/report/en/0/0/0/0/0/0/1910.htm. Läst 2 June 2014. 
  7. ^ ”Key Free Syria Army rebel 'killed by Islamist group'”. BBC. 12 July 2013. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-23283079. 
  8. ^ Wall street journal, 12 juni 2014
  9. ^ ”The Isil’s Stand in the Ramadi-Falluja Corridor”. CTC Sentinel. 29 May 2014. https://www.ctc.usma.edu/posts/the-isils-stand-in-the-ramadi-falluja-corridor. Läst 2 June 2014. 
  10. ^ ”ISIS: The first terror group to build an Islamic state? - CNN.com”. Edition.cnn.com. http://edition.cnn.com/2014/06/12/world/meast/who-is-the-isis/. Läst 2014-06-14. 
  11. ^ June 11, 2014 11:12 BST (2014-06-10). ”Mosul Seized: Jihadis Loot $429m from City's Central Bank to Make ISIS World's Richest Terror Force”. Ibtimes.co.uk. http://www.ibtimes.co.uk/mosul-seized-jihadis-loot-429m-citys-central-bank-make-isis-worlds-richest-terror-force-1452190. Läst 2014-06-14. 
  12. ^ "Syria's top Islamist and jihadist groups". France 24.
  13. ^ "Saudi Arabia, Qatar fueling terrorism in Iraq: Maliki". PressTV. March 8, 2014
  14. ^ "Iraqi PM Maliki says Saudi, Qatar openly funding violence in Anbar". Reuters. March 9, 2014
  15. ^ "Maliki: Saudi and Qatar at war against Iraq". Al Jazeera. March 9, 2014
  16. ^ Chulov, Martin (15 June 2014). ”Iraq arrest that exposed wealth and power of ISIS jihadists”. The Guardian. http://www.theguardian.com/world/2014/jun/15/iraq-ISIS-arrest-jihadists-wealth-power. Läst 16 June 2014. 
  17. ^ ”The Rump Islamic Emirate of Iraq”. Long War Journal. 16 October 2006. http://www.longwarjournal.org/archives/2006/10/the_rump_islamic_emi.php#. Läst 2 June 2014. 
  18. ^ ”ISIS' 'Southern Division' praises foreign suicide bombers”. Long War Journal. 9 April 2014. http://www.longwarjournal.org/archives/2014/04/isis-southern-division.php#. Läst 2 June 2014. 
  19. ^ Uppsala Conflict Data Program - Conflict Encyclopedia, Iraq, General One-sided violence Information, Actor information, Summary, http://www.ucdp.uu.se/gpdatabase/gpcountry.php?id=77&regionSelect=10-Middle_East#, viewed on June 18, 2013
  20. ^ Muir, Jim (11 June 2007). ”US pits Iraqi Sunnis against al-Qaeda”. BBC News (British Broadcasting Corporation). http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/6740683.stm. 
  21. ^ DeYoung, Karen; Pincus, Walter (18 March 2007). ”Al-Qaeda in Iraq May Not Be Threat Here”. The Washington Times. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2007/03/17/AR2007031701373.html. 
  22. ^ Irak: Vilks-hotare uppges vara död SVT Rapport, 19 april 2010
  23. ^ Abdul-Ahad, Ghaith (27 October 2005). ”'We don't need al-Qaida'”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/g2/story/0,3604,1601208,00.html. 
  24. ^ Blodigt gisslandrama i Bagdad-kyrka Dagen, 2 nov 2010
  25. ^ [a b c d e f] http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-24179084
  26. ^ ”Iraqi al-Qaeda chief rejects Zawahiri orders”. Al Jazeera. 2013-06-15. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2013/06/2013615172217827810.html. Läst 2013-06-15. 
  27. ^ ”Al-Qaeda-linked groups expand into Lebanon”. Al Jazeera. 26 January 2014. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/01/al-qaeda-group-says-lebanese-shia-are-targets-201412643312606443.html. Läst 26 januari 2014. 
  28. ^ ”Qaeda-Linked Insurgents Clash With Other Rebels in Syria, as Schism Grows”. New York Times. 3 January 2014. http://www.nytimes.com/2014/01/04/world/middleeast/qaeda-insurgents-in-syria.html. Läst 16 January 2014. 
  29. ^ [a b] http://www.theguardian.com/world/2014/jan/06/syrian-rebeal-oust-a-qaidi-jihadists-raqqa
  30. ^ http://www.cbsnews.com/news/al-qaeda-cuts-off-isis-affiliated-rebel-group-in-syria-picking-sides-with-rival-al-nusra-faction/
  31. ^ http://www.bbc.com/news/world-middle-east-26366197
  32. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5885760
  33. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5885982
  34. ^ SvD 30 juni 2014