Ginnungagap

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

I nordisk mytologi representerar Ginnungagap (”det trolldomsladdade gapet"[1]) den ursprungliga intighet ur vilket allting senare föddes. Ur Ginnungagap föddes först Muspelhem och därefter Nivelhem. När hettan från Muspelhem mötte rimfrosten från Nivelhem i Ginnungagap uppstod urjätten Ymer. När gudarna Oden, Vile och Ve ("rasande hänryckning", "vilja och "helighet") skapade världen av Ymers kropp fyllde de tomrummet med hans kropp.

Ginnungagap är den avgrund ur vilken värden har sitt ursprung. Men likväl så har geografer försökt hitta en plats som skulle kunna vara den fysiska plats som begreppet syftar på. Adam av Bremen konstaterar att den förmodligen skulle ligga långt bort, i norr. Enligt ett manuskriptfragment, Gripla, från 1400-talet skulle Ginnungagap ligga mellan Vinland och Grönland, d.v.s. vara identiskt med Davis sund,[2] medan Guðbrandur Þorláksson på 1600-talet gissade Baffinön. Ur ett mer religiöst perspektiv så är idén bakom Ginnungagap en skapelseberättelse eller förklaring till hur något kommer ur intet om det ursprungligen funnits ingenting ungefär som Big Bang eller cykliska universa på ett vetenskapligt sätt förklarar universums tillkomst. Behovet av att kunna förklara fyller ett mänskligt behov.

Eddadikten Völuspá[redigera | redigera wikitext]

Så här uttrycks det i eddadikten Völuspá -Valans spådom:

Arla i urtid fanns ingenting,

ej sand, ej hav, ej svala vågor;

jord fanns icke, ingen himmel,

där fanns omätligt gap, gräs fanns icke,

förrn Burs söner bragte slättmark,

hovo ur djupet herrliga Midgård;

södersol lyste på land och sten,

ur mullen grodde grönskande liljor.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jan de Vries, Jan. 2000. Altnordisches Etymologisches Wörterbuch. p. 167-168.
  2. ^ Översättning (till engelska) av ett manuskriptfragment kallat Gripla. Ur North Ludlow Beamish, The Discovery of America by the Northmen in the Tenth Century, London 1841, s. 115.