Skade

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skadi väljer sin man genom att se vems fötter som är vackrast.
Skade i Nils Fredrik Sanders utgåva av Eddan, 1893.
Skade som jagar bland bergen.

Skade, från fornisländskan "Skaði", är en jättinna i nordisk mytologi som var jaktens och vinterns gudinna. Skade kallas Ǫndurdís (”skiddisen”), vilket antyder att hon hörde hemma i fjällvärlden, där hon brukade jaga med pil och båge.

Hon var dotter till jätten Tjatse. När hennes far dödades av asarna, när han förföljde Loke och Idun (se Idun) tog Skade på sig brynja och hjälm och begav sig till gudarnas värld. Detta visar att hon är en ringkvinna, det vill säga den enda arvingen, som kan kräva förlikning i form av ett fördelaktigt äktenskap av den motsatta parten. I Asgård blev hon erbjuden att välja en make bland gudarna, men fick bara se deras fötter, och hon krävde även att gudarna ska få henne att skratta. Skade ville ha den vackre Balder, Odens son, men valde Njords fötter, eftersom han hade ovanligt vackra fötter - som en havsgud bör ha. Loke fick henne att skratta genom att binda ett rep om sin pung och andra änden om skägget på en get. De drog åt var sitt håll och skrek högt. Då skrattade Skade och Loke föll ner i hennes knä. Till sist omvandlade Oden Tjatses ögon till två stjärnor på himlen, vilket fullbordade uppgörelsen.[1]

Äktenskapet mellan Skade och Njord blev dock inte speciellt lyckat. Njord längtade till havet och måsarna och Skade till fjällen och vargarna. Inledningsvis försöker de stanna nio nätter vardera i Skades boning Trymheim i fjällen och Noatun, Njords boning vid havet, men det fungerade inte.

Så här klagade Njord före skilsmässan:

"Leda är mig bergen - / jag var inte länge där/ bara nio nätter./ Vargars yl / lät alltför illa/ mot svanarnas sång."

Då sade Skade: "Sova kunde jag inte/ på havets bädd/ för fåglarnas skrän./ Han väcker mig, / som kommer från havet / varje morgon: måsen."[2]

Istället förenade sig Skade med Oden och födde honom många söner, bland dem Säming, som blir stamfader till Ladejarlarna i Trondheim.

Hon föredrog att leva ensam på sin faders gård i fjällen,som hon sade till Loke: "...vet att från mina/ marker och gårdar/ kommer kalla råd att nå dig."

Skades relation till Loke var mycket frostig, eftersom han skröt med att han var den förste vid dråpet av hennes far. Samtidigt antyder myterna och inte minst Loke själv att hon minsann visat andra känslor: " Lättsammare var du/ den gången när Loke bjöds att dela din bädd." Däremot framförs dessa anklagelser i Loketrätan, en dikt som består av förolämpningar mot många asar, utan belägg från andra källor.[3] I varje fall kom Skade att längta efter hämnd och hon fick genomföra den, när Loke fängslas. Då tog hon en giftorm och fäste den så att giftet droppade ner i hans ansikte. Hans hustru Sigyn stod dock bredvid och höll ett fat för att fånga upp giftdropparna

Betydelsen av namnet Skade har varit omdiskuterat, men man lutar numera åt betydelse "skugga". Äldre forskning har velat härleda namnet till Skandinavien, men dessa förslag har knappast varit övertygande.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Skade – jättinnan som gifte sig med havsguden” (på sv-SE). historiska.se. http://historiska.se/nordisk-mytologi/skade/. Läst 16 februari 2018. 
  2. ^ Öv. K. J. Johansson och M. Malm (1997). Snorres Edda. sid. 52-53 (Fabel) 
  3. ^ Öv. L. Lönnroth (2016). Den poetiska Eddan. sid. 164 (Atlantis) 
  4. ^ Simek, R. (1997). Dictionary of Northern Mythology. sid. 286-287 (Boyden&Brewer)