Midgårdsormen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tor får Midgårdsormen på kroken på denna runsten vid Altuna kyrka i Uppland.
Tors möte med Midgårdsormen då han sitter i Hymers eka från ett isländskt 1700-talsmanuskript.
En yngre bild av Tors möte med Midgårdsormen, målad av Henry Fuseli, 1788.

Midgårdsormen (Miðgarðsormr på fornnordiska "världsormen") eller Jörmungand (Jǫrmungandr "den väldiga staven") är ett väsen ur den nordiska mytologin. Den tillhör jättesläktet och är avlad av Loke och Angerboda. Midgårdsormen är syskon till Hel, Fenrisulven, Narfe och Sleipner. Den kallas också Jörmungandr "Jordens band."

Namnet Midgårdsormen förekommer endast hos Snorre (se Snorres Edda). I Den poetiska Eddan och i skaldediktningen kallas den Jörmundgandr, Ormr, Nádr" orm, drake".[1] Ormen låg i världshavet efter att ha blivit ditkastad av Oden. Oden hade låtit Lokes barn bo i Asgård, men då Midgårdsormen blivit alldeles för stor fann Oden det nödvändigt att göra sig av med den. Midgårdsormen var så lång att den kunde slingra sig kring Midgård och bita sig själv i svansen.(jfr ouroboros)

Midgårdsormen mötte åskguden Tor tre gånger. Den första då Tor, Loke och Tjalve besökte Utgård. Då fick Tor lyfta en av jättarnas katter, medan jätten Utgårda-Loke förvände hans syn. Katten var i själva verket Midgårdsormen och det blev oro när han lyckades lyfta ett av dess ben. Efter detta fick dock Tor se sig besegrad och fick motta speglosor för sin ringa styrka, tills han i berättelsens slut fick veta att han varit utsatt för trolldom.

Den andra gången rodde Tor ut på havet för att fiska i sällskap av jätten Hymer. Tor hade då agnat med huvudet av Hymers största tjur. Midgårdsormen nappade och dess huvud dök upp ovanför vattenytan. Tor grep sin hammare Mjölner och slog ormen i huvudet av hela sin kraft. Då skar den vettskrämde Hymer av metreven och ormen sjönk ner i havet. Då skildras episodens dikten Kvädet om Hymir. Scenen finns återgiven på tre bildstenar från vikingatiden. (Se ovan Altunastenen).[2]

Tredje mötet möttes de båda igen i slutstriden vid Ragnarök. Tor dödade Midgårdsormen men hann inte gå mer än nio steg förrän han dog, förgiftad av etter.[3]

Midgårdsormen var enligt en myt barn till Loke och en jättinna som hette Angerboda. Fenrisulven och Hel var odjurets syskon. Efter religionsskiftet associerades Midgårdsormen med Gamla Testamentets Leviathan.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Simek, R. (1997). Dictionary of Northern Mythology. sid. 215 ( Boydell & Brewer) 
  2. ^ Öv. L. Lönnroth (2016). Den poetiska Eddan. sid. 146-148 (Atlantis) 
  3. ^ Den Poetiska Eddan. 2016. sid. 56