Ran

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Ran (olika betydelser).
Rán av Arthur Rackham (1911).

Ran (isländska Rán "rån") är i nordisk mytologi havsdjupets gudinna, gift med jätten Ägir. Ran fångar in drunknade personer med sitt stora nät och låter dem vistas i sina salar på havets botten. Ran lånade ut sitt nät till Loke, som använde det till att fånga dvärgen Andvare.

Talesättet att "klättra ner i Rans säng" är en kenning för att drunkna.[1] Ran kallas i bland annat Fritiofs Saga också för Rana.[2] I senare folktro kallades hon för Havsfrun och sägner om henne levde kvar in på 1900-talet.

Nio döttrar[redigera | redigera wikitext]

Ran och Ägir har nio döttrar, vilka alla har namn efter olika slags vattenvågor. Dessa räknas upp på två ställen i Skáldskaparmál i Snorres Edda:[3]

  1. Himingläva (Himinglæva), som betyder "Himmelklara".
  2. Dufa (Dúfa), som kan betyda "duva", men är även ett slags våg.
  3. Blodughadda (Blóðughadda), som betyder "Hon med blodigt hår.
  4. Hefring, som betyder ”den som häver sig”
  5. Unn (Unnr).
  6. Hrönn. ”Rann” - bölja
  7. Bylgja, som på isländska betyder bölja.[4]
  8. Båra (Bára), som bland annat kan vara en tsunami, eller Dröfn, som betyder "vågtopp".
  9. Kolga (Kólga)

Platsnamn[redigera | redigera wikitext]

På Skandinaviens västkust finns ett antal platser som var och är uppkallade efter Ran.

  • Ranrike - Ett rike som inbegrep norra Bohuslän och södra Oslofjorden.
  • Ranheim - Var en kultplats från folkvandringstiden till kristnandet av Norge, nu ett område i Trondheim
  • Möjligen Ransäter (första gången omnämnt som Ranesetther), men kan komma av ett äldre namn på Ranån, Rann bildat till hronn, 'bölja'.[5]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Britt-Mari Näsström, Fornskandinavisk religion - en grundbok ISBN 91-44-02223-9
  2. ^ Tegnér, E. (1847). Esaias Tegnérs Samlade skrifter. Bd 1. Fritiofs Saga. Stockholm: Norstedt.
  3. ^ Skáldskaparmál 33 och 76.
  4. ^ Godchecker.com: "Bylgia" Arkiverad 15 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X 
  • Hultkrantz, Åke (1991). Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 76. Libris 7236542. ISBN 9129593956 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]