Slid (mytologi)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Slid (Slíð eller Slíðr: "farlig") är en av underjordens floder i nordisk mytologi. Enligt Grímnismál 28 rinner floden upp i Hvergelmir, flyter genom Midgård och faller slutligen ner i Hel. Floden nämns i en stympad strof i Vǫluspá 36:

En å faller östanfrån
i etterdalar
med svärd och dolkar,
Slid heter den.[1]
Á fellur austan
um eitrdala
söxum ok sverðum,
Slíðr heitir sú.

I närmast föregående strof (35) nämns hur Loke ligger fjättrad under en drypande giftorm. Hans hustru Sigyn samlar dock upp giftet i en skål, som hon då och då tvingas tömma.[2] Det är genom dessa "etterdalar", där skålen tömts, som Slid rinner.[3] Det är således en giftig flod, och den är isande kall, ty Hvergelmir, där floden har sitt upphov, ligger i Nifelheims mitt och "allt som kommer från Nifelheim är kallt och bistert".[4] Det har därför föreslagits att de i vattnen kringvirvlande vapnen skulle symbolisera flodens genomträngande iskyla.[5]

Skildringen av Slid påminner om den dödsflod som kung Hadding, enligt Saxo Grammaticus, såg då han under ett besök i dödsrikets gränstrakter passerade över en bro, som skulle kunna vara Gjallarbron – men dess namn nämns inte. Floden under bron skulle då vara Gjöll, men den beskrivs på samma sätt som Slid i Vǫluspá: Allsköns vassa eggvapen virvlar omkring i de skummande forsarna.[6] För övrigt kan man ana att Geirvimull – "den spjutvimlande" – som omtalas i tulan i Grímnismál 27, har varit en liknande flod.

Iskalla vapenbärande floder förekommer dock även i medeltidens kristna visionsdiktning, varför det är osäkert i vilken grad de tillhör en ursprunglig nordisk/germansk mytologi.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Översättning: Björn Collinder, 1957.
  2. ^ Gylfaginning 50.
  3. ^ Davidson (1994), sid 67.
  4. ^ Gylfaginning 5.
  5. ^ Ohlmarks (1948), sid 223.
  6. ^ Gesta Danorum 1.8.14
  7. ^ Simek (2007), sid 111, 294.