Glitne

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Forseti i Glitnir.

Glitne (norröna: Glitnir, ”den lysande”)[1] var i nordisk mytologi guden Forsetes boning i Asgård. ”Där är väggar och poster och stolpar av rött guld, och taket av silver”, skriver Snorre Sturlasson i Gylfaginning, kapitel 17.[2] I kapitel 32 av samma skrift berättas följande om Forsete: ”Han har en sal i himlen som heter Glitne, och alla som kommer dit med svåra tvister är förlikade när de beger sig därifrån. Det är den bästa domplatsen hos gudar och människor.”[3]

Glitne är den tionde av de gudasalar som beskrivs i Grímnismál:

Glitnir er inn tíundi,
hann er gulli studdr
ok silfri þakðr it sama;
en þar Forseti
byggir flestan dag
ok svæfir allar sakir.[4]
Den tionde är Glitne,
med guld är den stöttad,
av silver är salhusets tak;
Forsete finns där
de flesta dagar
och medlar i alla mål.[5]

Glitnir var symbolen för hur viktigt det är att diskutera hellre än att ta till våld.

Stjärnbilden Glitnir[redigera | redigera wikitext]

Det är tolv himmelska gudaboningar som uppräknas i Grímnismál. Att dessa skulle motsvara de tolv stjärnbilderna i zodiaken är en hypotes som först framkastades av mytforskaren Finnur Magnússon, 1821, men senare vidareutvecklades av Sigurd Agrell. I de flesta fall gjorde Magnússon och Agrell samma tolkningar, men i några fall var de oeniga. Medan Magnússon trodde att Glitnir skulle motsvara Jungfruns stjärnbild kom Agrell fram till att Glitnir var identisk med Skorpionen. (Det var i stället Frejas boning i Folkvangr som enligt Agrell motsvarade Jungfrun.)[6][7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: Glitnir
  2. ^ Johansson och Malms översättning (1999), sid 48.
  3. ^ Johansson och Malms översättning (1999), sid 56.
  4. ^ Grímnismál, strof 15.
  5. ^ Översättning av Björn Collinder, sid 62.
  6. ^ Finnur Magnússon, Den ældre Edda, 1821, Indledning
  7. ^ Sigurd Agrell, Senantik mysteriereligion och nordisk runmagi: en inledning i den nutida runologiens grundproblem, kapitel 3, Stockholm 1931.