Vigrid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se även Vigrid (organisation) och Bayonetta.
Tor möter Midgårdsormen på Vigrids slagfält. (Målning av Emil Doepler, cirka 1905)
Oden och Frej i strid mot Fenrisulven och Surt. (Målning av Emil Doepler, cirka 1905.)

I nordisk mytologi är Vigrid (norröna: Vígríðr) slätten där asarna och jättarna ledda av Surt skall drabba samman vid Ragnarök. Namnet Vigrid förklaras av Finnur Jónsson som "mark, hvor kampen ríðr, er i svingende bevægelse".[1] Björn Collinder ger samma tolkning: ”platsen där striden rör sig”,[2] men låter ett litet frågetecken markera att det är en tolkning av namnets innebörd – inte en översättning. Víg-ríðr betyder "krigs-ritt", vilket, enligt Åke Ohlmarks, "fullt tydligt klargör att det huvudsakligen är en ryttarstrid det gäller".[3]

Vigrid omtalas i den poetiska Eddan (Vafþrúðnismál 18), samt i Snorres Edda (Gylfaginning 51). I Fáfnismál 14–15 uppges dock att ragnarökstriden kommer att utkämpas på en plats vid namn Oskopne (Óskópnir). Eftersom Vigrid uttryckligen sägs vara ett fält (vǫllr), medan Oskopne påstås vara en ö (holmr), får kanske slagfältet Vigrid antas vara beläget på ön Oskopne, såvida det inte rör sig om olika benämningar på samma plats.

Vafþrúðnismál 18:

Vígríðr heitir vǫllr
er finnask vígi at
Surtr ok in svásu guð.
Hundrað rasta
hann er á hverjan veg.
Sá er þeim vǫllr vitaðr.
Vigrid heter vallen
där till vig de mötas,
Surt och de milda makter;
åt alla håll
är den hundra rastmil
där få de drabba samman.[4]
På Vigrids slätt
till slag möts
Surt och solblida gudar;
hundra mil
på vart håll den har,
så är det fält de fått.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: Vígríðr.
  2. ^ Den poetiska Eddan i översättning av Björn Collinder, Forum 1957, sid 261.
  3. ^ Åke Ohlmarks, Gudatro i nordisk forntid, Gummessons, 1970, sid 94.
  4. ^ Översättning: Björn Collinder (Den poetiska Eddan, Forum, 1957).
  5. ^ Översättning: Åke Ohlmarks (Eddasångerna, Zindermans, 1965).