Surt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För smaken, se Grundsmak#Surhet. För staden i Libyen, se Sirt.
Jätten Surt

Surt (fornisländska: Surtr (den svarte); jämför danskans sort) är i nordisk mytologi anfader och den mäktigaste av eldtursar. Det är en jätte i underjorden som är eldens härskare och väktare i Muspelheim.

I eddadikten Völuspá berättas att Surt har ett brinnande svärd som lyser starkare än solen och när jordens undergång, Ragnarök, är i antågande går han i spetsen mot gudarna i Asgård. Han möter Frej, som har bytt bort sitt beryktade självsvingade svärd mot att få gifta sig med jättinnan Gerd. Surt blir svårt sargad av Frej i striden, då Frej borrar in sitt vapen, ett hjorthorn, djupt in i Surts ögonhåla. Surt klyver Frej, men förgås själv, galen av smärta, i de världsuppslukande vågorna av eld och i det vattenflöde som strömmar när marken rämnar.

Surttradition på Island[redigera | redigera wikitext]

Island anses Surt även vara förbunden med vulkanisk aktivitet. Ortnamnet Surtsey ("Surts ö") är bildat av denne eldturs namn. Enligt den isländska traditionen bodde Surt en gång i tiden i grottan Surtshellir. Grottan nämndes för första gången i Landnámabók. Forskaren Rudolf Simek tror att Surt har funnits länge inom den germanska mytologin och att när nordmännen anlände till Island måste vulkanerna fått dem att omedelbart tänka på Surt.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Simek, Rudolf (2007). Dictionary of Northern Mythology. sid 303–304.