Göll

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Göll (fornvästnordiska Gǫll) är en valkyria i nordisk mytologi. Hon är ett kollektivt väsen. Eftersom ingenting berättas om henne kan hon inte räknas som en mytologisk person. Hennes namn nämns i Grímnismál 36 i Poetiska Eddan, där hon sägs vara en av flera valkyrior som i Valhall bär fram öl åt enhärjarna:

Hrist och Mist
bäre hornet till mig,
Skeggjald och Skögul;
Hild och Trud,
Hlökk och Härfjätter,
Göll och Geirönul,
Randgrid och Rådgrid
och Reginleif,
de skänka enhärjarna öl.[1]
Hrist ok Mist
vilk at mér horn beri,[a]
Skęggjǫld ok Skǫgul,
Hildr ok Þrúðr,
Hlǫkk ok Hęrfjǫtur,
Gǫll ok Gęirǫnul[b]
Randgríðr ok Ráðgríðr
ok Ręginlęif,
þær bera Ęinhęrjum ǫl.[2]

Samma strof citeras också av Snorre Sturlasson i Gylfaginning, kapitel 36.[3] Dessutom nämns ‘Göll’ i ett par tulor; dels i en strof med valkyrienamn,[4] dels i en strof med synonymer för ‘slag’ och ‘drabbning’ (orrusta), vilken innehåller flera rena valkyrienamn.[5][c] Dessa namn har alltså kunnat uppfattas som poetiska synonymer för ‘fältslag’.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Ordet gǫll betyder ‘klang’, ‘larm’,[6][7] och syftar på slagfältets oväsen då svärd, sköldar och spjut slår mot varandra. Íslensk orðsifjabók ger översättningen hávaði, gnýr (d.v.s. ‘larm, buller, brak och dån’).[8] Både Sighvat Þórðarson, Einarr Skúlason och Þórkell Gíslason använde göll som heite i kenningar, men eftersom ordet som appellativ betyder ‘väpnad sammanstötning’ kan det vara svårt att avgöra om det var valkyrienamnet som skalderna avsåg.

Gǫll kan också vara en variant av gjǫll och då översättas ‘skri’ eller ‘skrik’,[9][10] vilket är den betydelse som ligger bakom namnet Þrymgǫll;[d] den gällt skrikande rostgrind som nämns i Fjölsvinnsmál 10.[11][12]

Det finns tre maskulina motsvarigheter till valkyrienamnet Gǫll, nämligen Gǫllnir, Gǫllorr och Gǫllungr. Alla dessa är namn på Oden, valkyriornas herre.[13]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Strofens diktjag är Oden, vilken serveras vin av Hrist och Mist medan enhärjarna får nöja sig med öl. Oden dricker endast vin; se Grímnismál 19.
  2. ^ Snorre uppger namnet vara Geirahǫð då han citerar strofen i Gylfaginning 36.
  3. ^ De valkyrienamn som nämns här är Gǫll, Randgríðr och Svipul, samt i strof 2 Þrima.
  4. ^ Namnet brukar dock oftast normaliseras till Þrymgjǫll.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Översättning: Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, sid 64.
  2. ^ Finnur Jónssons normalisering i De gamle eddadigte, København 1932, sid 70. (Här som strof 37.)
  3. ^ Finnur Jónsson, Edda Snorra Sturlusonar, Reykjavík 1907. Gylfaginning kapitel 36.
  4. ^ Finnur Jónsson, Den norsk-islandske skjaldedigtning, B, København 1908. Heiti valkyrja, strof 1.
  5. ^ Finnur Jónsson, Den norsk-islandske skjaldedigtning, B, København 1908. Orrostu heiti, strof 1.
  6. ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: gǫll
  7. ^ Björn Collinder översätter valkyrienamnet Göll till ‘klang’ i namnlistan i Den poetiska Eddan, Forum 1957, sid 251.
  8. ^ Ásgeir Blöndal Magnússon, Íslensk orðsifjabók, Reykjavík 1989. Uppslagsord: göll, gǫll. (Längst ner på sidan.)
  9. ^ Skaldic Poetry of the Scandinavian Middle Ages, gǫll
  10. ^ Ásgeir Blöndal Magnússon, Íslensk orðsifjabók, Reykjavík 1989. Uppslagsord: 1 gjöll
  11. ^ Finnur Jónsson, De gamle eddadigte, København 1932. Fjǫlsvinnsmǫ́l 10, sid 175.
  12. ^ Nämns även i Tredje grammatiska avhandlingen, strof 35.
  13. ^ Hjalmar Falk, Odensheite, Kristiania 1924. Uppslagsord: Gǫllnir, Gǫllorr, Gǫllungr. Se även Avsnitt 7, “Odensheite og valkyrjenavn”.