Bauge

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bauge borrar i berget så att Oden kan komma in. Illustration från en isländsk handskrift från 1700-talet.

Bauge (fornvästnordiska Baugi, ”den böjde”[1][a]) är en jätte i nordisk mytologi som omtalas i Snorres Edda. Han är bror till jätten Suttung, ägaren till det skaldemjöd som Oden senare stal efter att ha förfört Suttungs dotter Gunnlöd, som vaktade mjödet.

Källtexterna[redigera | redigera wikitext]

Skáldskaparmál[redigera | redigera wikitext]

Två versioner av hur Oden stal skaldemjödet har bevarats. Den utförligaste finns i Skáldskaparmál i Snorre Sturlassons Edda. Enligt denna åstadkommer Oden under täcknamnet Bölverk[b] en ”olycka” varvid Bauges nio slåtterkarlar råkar hugga ihjäl varandra med nyslipade liar. Bölverk uppsöker senare Bauge för att be om husrum för natten. Bauge, som inte vet något om Bölverks inblandning, berättar då om olyckan och beklagar sig över hur svårt det är att få tag på dugligt arbetsfolk. Bölverk erbjuder sig genast att utföra nio mans arbete mot att som ringa betalning få en klunk av Suttungs mjöd. Bauge svarar att han inte råder över skaldemjödet, men lovar ändå att bistå Bölverk om denne hjälper till med arbetet på gården.

Då vintern är kommen kräver Bölverk sin lön. Han och Bauge uppsöker Suttung, som dock vägrar att avstå minsta droppe av mjödet. Men Bauge håller – åtminstone till en början – sin del av avtalet. När Bölverk föreslår att med en navare borra ett hål in till den kammare i klippan Hnitbjörg där mjödet förvaras, är det Bauge som sköter borrandet. Efter en stund påstår han att berget är genomborrat, men när Bölverk blåser i hålet flyger stendammet i ansiktet på honom. Han inser då att Bauge har svek i sinnet och befaller honom att borra vidare. Nästa gång Bauge säger att hålet är klart flyger dammet inåt när Bölverk blåser. Han förvandlar sig då till en orm och slingrar sig genom bergväggen. Bauge hugger efter honom med navaren, men missar.

Väl inne i berget förför Bölverk Suttungs dotter Gunnlöd och lyckas på så sätt komma över mjödet. Men Bauge försvinner här ur historien – ingenting mer berättas om honom.[6]

Bauge tillhör en liten grupp mytologiska gestalter som endast omtalas av Snorre Sturlasson och som därför har misstänkts vara Snorres egna skapelser.[7][c] Namnet Baugi föreommer dock i en uppräkning av namn på jättar i tulorna.[8]

Hávamál[redigera | redigera wikitext]

En annan version av hur Oden tillskansade sig skaldemjödet finns i Hávamál 103–110. Här sägs ingenting om hur Oden tog sig in i Hnitbjörg, och följaktligen nämns inte heller någon Bauge. En gissning, som framförts av Aage Kabell, är att Snorre skulle ha fått namnet efter den baugeiðr (ring-ed) som Oden i strof 110 sägs ha svurit då han gifte sig[d] med Gunnlöd.[9]

Baugeið Óðinn
hygg ec at unnit hafi
hvat scal hans tryggðom trúa?
Suttung svikinn
han lét sumbli
frá og grœtta Gunnlǫðu.
Ed hade Odin
på edsring svurit;
Vem kan på hans löften lita?
Suttung svek han,
stal hans mjöd,
lämnade Gunnlöd i gråt.[10]

Mot denna förklaring har dock invänts att såväl ring-eder som edsringar var relativt välkända begrepp i det medeltida Island, varför Snorre knappast kan ha missförstått ordet.[7]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Baugi kan även vara en sidoform av baugr, ”ring”, ”krets”[2]
  2. ^ Bǫlverkr, ”han som övar ont eller åstadkommer ofärd”.[3] Bǫlverkr finns också som namn på Oden i Grímnismál 47[4] och i namntulorna.[5]
  3. ^ Andra gestalter ur denna grupp är till exempel Aud, Modgunn, Nagelfare och Snotra.
  4. ^ Att det varit fråga om ett giftermål framgår klart i Hávamál, men Snorre nämner ingenting om detta.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Björn Collinder, Snorres Edda, Forum 1970, ”Namnlista”, sid 129.
  2. ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: Baugi.
  3. ^ Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, ”Namnlistan”, sid 248.
  4. ^ Grímnismál 47.
  5. ^ Óðins nǫfn 7
  6. ^ Snorres Edda, översatt av Karl G. Johansson och Mats Malm, Klassikerförlaget 1999, kapitlen G57–G58, sid 95–98. ISBN 91-7102–449-2
  7. ^ [a b] John Lindow, Norse Mythology. A Guide to the Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs, Oxford University Press, 2001, sid 72f. ISBN 978-0-19-515382-8
  8. ^ Jǫtna heiti, strof 3.
  9. ^ Aage Kabell, ”Baugi und der Ringeid” i Arkiv för nordisk filologi, 90, 1975, sid 30–40.
  10. ^ Översättning Åke Ohlmarks, Eddasångerna, Zindermans 1965, sid 35.