Gladsheim

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Gladsheim (Glaðsheimr, ”den glansfulla världen”) är enligt eddadikten Grímnismál namnet på den nejd i Asgård där Valhall är belägen. Men enligt Gylfaginning i Snorres Edda är Gladsheim ett hov som gudarna lät uppföra på Idavallen i Asgårds mitt. Detta var deras första verk sedan Asgård hade byggts, skriver Snorre Sturlasson. Hovet var helt och hållet som av guld alltigenom. Där fanns tolv högsäten åt gudarna, förutom Allfaders[a] eget högsäte, som var det yppersta av dem alla. Vid sidan om hovet byggdes också en harg åt gudinnorna.

Källtexterna[redigera | redigera wikitext]

Grímnismál[redigera | redigera wikitext]

Gladsheim omtalas som den femte himmelska gudaboningen i Grímnismál 8–10. Den första strofen nämner Gladsheim som nejden kring Valhall; de två andra beskriver Valhall:

8
Glaðsheimr heitir inn fimmti,
þars in gullbjarta
Valhöll víð of þrumir;
en þar Hroftr kýss
hverjan dag
vápndauða vera.
9
Mjök er auðkennt,
þeim er til Óðins koma
salkynni at séa;
sköftum er rann reft,
skjöldum er salr þakiðr,
brynjum um bekki strát.
10
Mjök er auðkennt,
þeir er til Óðins koma
salkynni at séa:
vargr hangir
fyr vestan dyrr,
ok drúpir örn yfir.
Översättning Björn Collinder:
Gladsheim är den femte,
där grundfast står
gullglänsande, vidsträckta Valhall:
där väljer sig Hropt
för varje dag
män som ha stupat i strid.
Alla som komma
till Odins boning
känna igen den genast:
sköldtäckt, med spjut
till sparrar är huset,
bänkarna strödda med brynjor.
Alla som komma
till Odins boning
känna igen den genast:
det hänger en varg
väster om porten,
en örn sitter lutad däröver.[1]
Översättning Åke Ohlmarks:
Vid Glansheim, den femte,
guldskimrande
vida Valhallen ståndar,
dit Roparn hämtar
var rodnande dag
män som för svärd segnat.
Enkel att finna
är Odins hall
för den hans salar vill se;
med spjutskaft till sparrar,
spåntak av sköldar,
brynjor på bänkarna strödda.
Enkel att finna
är Odins hall
för den hans salar vill se;
en varg hänger
väster om dörrn,
en örn böjer hals där över.[2]

Hroptr (”Roparen” i Ohlmarks översättning) är ett heite för Oden. Beträffande ordet vargr i sista strofen menar Anne Holtsmark att det nog bör tolkas bokstavligt. Vargr är visserligen ett noaord för ulv, men det finns ingen anledning att tro att det just är noaordet som avses här. En vargr är en ogärningsman, och ”en galge tillhörde en hövdings gård”.[3] Det är en hängd förbrytare som dinglar i galgen: Oden är inte för inte ”de hängdas gud” (Hangaguð, Hangatýr).

Gylfaginning[redigera | redigera wikitext]

Enligt Snorre Sturlasson, Gylfaginning, kapitel 14, samlades gudarna på Idavallen för att bygga Gladsheim, och detta var deras första skapelseverk sedan Asgård hade byggts:

Var þat hit fyrsta þeira verk at gera hof þat er sæti þeira standa í, tólf ǫnnur en hasætit þat er Alfǫðr á. Þat hús er bezt gert á jǫrðu ok mest. Allt er þat útan ok innan svá sem gull eitt. Í þeim stað kalla menn Glaðsheim. Annan sal gerðu þeir, þat var hǫrgr er gyðjurnar áttu, ok var hann allfagr. Þat hús kalla menn Vingólf.
Deras första verk var att bygga ett hov där deras högsäten skulle stå, tolv stycken och så det högsätet som är Odens. Det huset är det största och mest välbyggda på jorden. Både utan och innan är hela huset som rent guld. Det stället kallar man Gladsheim. De byggde en sal till, det var gudinnornas helgedom och den var mycket praktfull. Det huset kallas Vingolf.[4]

I Uppsala-Eddan (DG 11, 4°) stavas Glaðsheimr utan genitiv-s, alltså Glaðheimr.[5] Ordet kan då översättas ”den glada världen” eller ”glädjens värld”. Vingólf kallas i Uppsala-Eddan Vindglóð, vilket antas vara en förvanskning.[b] Ordet gyðjur, som här översätts gudinnor, kan också betyda prästinnor, vilket är det ord som Björn Collinder valde i sin översättning av Snorres Edda. Snorres skildring tycks inspirerad av kulten på en hövdingagård.

Stjärnbilden Glaðsheimr[redigera | redigera wikitext]

Enligt mytologen Finnur Magnússon, och senare Sigurd Agrell, skulle den himmelska gudaboningen Glaðsheimr motsvara Vädurens stjärnbild.[7][8]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Oden kallas Allfader (Alfǫðr) ”eftersom han är far till alla gudar och människor och allt det som har kommit till genom honom och hans kraft.” (Gylfaginning, kapitel 9.)
  2. ^ Namnet på asynjornas hall Vingólfr kan översättas ”vänsalen”,[6] medan Vindglóð (vind + glöd) inte ger någon uppenbar mening.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Björn Collinder (översättning), Den poetiska Eddan, Forum 1957, s.62.
  2. ^ Åke Ohlmarks (översättning), Eddasångerna, Zindermans förlag 1965, s.49.
  3. ^ Anne Holtsmark, Fornnordisk mytologi, Studentlitteratur 1992, s.101. ISBN 91-44-34621-2
  4. ^ Översättning: Karl G. Johansson och Mats Malm, Snorres Edda, Klassikerförlaget 1999, s.14. ISBN 91-7102-449-2
  5. ^ Snorri Sturluson, The Uppsala Edda, 2012, s.24. ISBN 978-0-903521-85-7
  6. ^ Björn Collinder (översättning), Snorres Edda, Forum 1970, s.146.
  7. ^ Finnur Magnússon, Den ældre Edda, inledning
  8. ^ Sigurd Agrell, Senantik mysteriereligion och nordisk runmagi: en inledning i den nutida runologiens grundproblem, kapitel 3, Stockholm 1931.