Ymer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Ymer (olika betydelser).
Ymer diar Audhumbla, målning av Nicolai Abraham Abildgaard

Ymer (på fornnordiska Ýmir vilket betyder "tvilling"[1] och var ett urtidsväsen i fornnordisk mytologi. Han föddes ur mötet mellan de smältande dropparna från Nifelhem och gnistorna från Muspelhem i Ginnungagap. Samtidigt uppstod en ur-ko, Audhumbla, som livnärde Ymer med sin mjölk.

Ymer var jättarnas stamfader och ett androgynt väsen, de som enligt Snorre kallas rimtursar. Dessa föddes genom att hans ena ben avlade avkomma med det andra. I hans armhåla föddes Lif och Liftrase.[2]

Audhumla livnärde sig på att slicka på stenar belagda med salt rimfrost, en sysselsättning som samtidigt skapade gudarnas förfader, Bure. Denne fick en son som hette Bor, som tillsammans med Bestla (en jättedotter) fick tre söner: Oden, Vile och Ve, (alternativt Oden, Höner och Lodur), vilka senare dräpte Ymer och tillverkade världen av hans kropp. Av köttet blev det jord, av blodet vatten, av benen berg, av håret träd, av huvudskålen himlavalvet, och av hjärnan moln. Hans ögon kastades upp på himlen för att bli sol och måne.[3]

Nästan alla av Ymers avkomlingar drunknade i den dödade Ymers blod, så när som på ett enda par: rimtursen Bergelme och hans husfolk. Från dessa härstammade de jättar som omtalas i myterna. De bosatte sig i Jotunheim uppe i fjällen.

Ymers namn "tvilling" har diskuterats i ett komparativt( jämförande) perspektiv. Det är besläktat med Yama och Yima, indiska och iranska urgudar vars namn betyder "tvilling", samt latinets gemini.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Simek, R. (1997). Dictionary of Northern Mythology. sid. 337 (Boydell& Brewer) 
  2. ^ Öv. K .G. Johansson och M. Malm (1997). Snorres Edda. sid. 36-37 (Fabel) 
  3. ^ Snorres Edda. 1997. sid. 37 
  4. ^ Simek (1997). Dictionary of Northern Mythology. sid. 337