Svalin

Från Wikipedia

Svalin (fornisländska: Svalinn, ”svalkaren, den kylande”) är enligt nordisk mytologi den sköld som på solens vagn står framför solen för att den inte ska förbränna allt på jorden.

Skölden nämns i Grímnismál 38 i Poetiska Eddan.

Svalin han står
framför solen ständigt,
en sköld för skinande gud:
brinna skulle ju
berg och vågor,
ifall han fölle ifrån.
Övers. Björn Collinder, 1957[1]
Svalinn hęitir,
hann stęndr sólu fyrir,
skjǫldr skínanda goði;
bjǫrg ok brim
vęitk at brinna skulu,
ef hann fęllr í frá.
Finnur Jónssons utgåva 1932

Det är den för oss synliga solskivan som här uppfattas som en rundsköld framför den ”verkliga” solen.[2] Om skölden inte hade funnits skulle hettan bli så stor att bergen skulle brinna och haven förångas.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Svalin, 1904–1926.
  1. ^ Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, sid 64.
  2. ^ Finnur Jónsson, 1932, De gamle Eddadigte, København, sid 70.