Gullinkambe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bonad från Överhogdal.
Bonad från Överhogdal. (Till vänster om trädet ses den åttafotade Sleipner.)

Gullinkambe eller Gyllenkam är i nordisk mytologi en tupp som sitter i Yggdrasils trädkrona och som vid Ragnarök kommer att väcka einhärjarna.

Källtexterna[redigera | redigera wikitext]

Völuspá[redigera | redigera wikitext]

Han satt på högen
och harpan slog han
jättekvinnans herde,
den ljuslynte Eggter;
ovan honom gol
i höga trädet
en fagerröd hane
som Fjalar heter.
Över asarna gol
Gollinkambe,
han väcker folket
hos Herjafader;
en annan gal
under jorden,
sotröd hane
i Hels salar.
Översättning: Björn Collinder
Sat þar á haugi
ok sló hörpu
gýgjar hirðir,
glaðr Eggþér;
gól of hánum
í galgviði
fagrrauðr hani,
sá er Fjalarr heitir.
Gól of ásum
Gullinkambi,
sá vekr hölða
at Herjaföðrs;
en annarr gelr
fyr jörð neðan
sótrauðr hani
at sölum Heljar.
Völuspá 42-43

"Herjafadern" är Oden och hans folk är krigarna i Valhall. Det är alltså tre tuppar som enligt Völuspá 42–43 förebådar Ragnarök. Om skildringen är kronologisk är det tuppen Fjalar i Jotunheim som börjar. Högt uppflugen i ett träd sitter han österut i Järnskogen och slår larm till herden Eggter (Eggþér), som spanar från sin väktarhög. (Eggter tycks vara Jotunheims motsvarighet till gudavärldens Heimdall.) Larmet går sedan vidare: i Asgård väcks gudarna och Odens enhärjar av Gullinkambes skrikande. Djupt ur underjorden hörs slutligen den tredje tuppen gala: det är gudinnan Hels sotröda hane, som i källorna saknar namn.

Viðofnir och Salgofnir[redigera | redigera wikitext]

Namnet Gullinkambe förekommer endast i Völuspá 43. Det finns inte ens med i tulorna, vilket kan tyckas förvånande. Däremot omtalas i Fjölsvinnsmál 18, 24, 25 och 30 en tupp vid namn Viðofnir,[a] som sitter i toppen på trädet Mimameiðr. Eftersom Mimameiðr troligen är ett heiti för världsträdet Yggdrasil, är det rimligt att Viðofnir och Gullinkambe är samma fågel.[1][2]

Ett annat alias för Gullinkambe är sannolikt Salgofnir,[b] som nämns i Helgakviða Hundingsbana II. Salgofnir sägs där vara den tupp som med sitt galande väcker kämparna i Valhall – en uppgift som ju i Völuspá tillfaller Gullinkambe. I dikten har den döde hjälten Helge Hundingsbane fått permission från Valhall för att en natt besöka sin ännu levande änka Sigrun Högnesdotter. Han måste dock vara tillbaka i kasernen före första hanegället, varför återfärden blir brådstörtad:

Nu må jag rida
rodnande stigar –
låt ljusgula hästen
jaga genom luften!
Jag måste väster
om vindhjälmsbron
förrn Salgofne väcker
segerkämparna.
Översättning: Björn Collinder
Mál er mér at ríða
roðnar brautir,
láta fölvan jó
flugstíg troða;
skal ek fyr vestan
vindhjalms brúar,
áðr Salgófnir
sigrþjóð veki.
Helgakviða Hundingsbana II, 49

"Vindhjälmen" är himlavalvet; dess bro är Bifrost och väster därom ligger Asgård med Valhall. Tydligen har det tillhört Salgofnirs (Gullinkambes) dagliga sysslor att varje morgon väcka Valhalls döda krigare till nytt liv och nya vapenövningar. Att tuppens galande varit en symbol för pånyttfödelse och liv framgår också av Saxos saga om Hadding (Hadingus). I denna berättelse ledsagas kung Hadding av en kvinna genom dödsrikets förgårdar. Till sist når de fram till en mur som ingen kan ta sig levande över. Kvinnan vrider då nacken av en tupp och kastar fågeln över muren in i det egentliga dödsriket. Genast hör de tuppen gala därinifrån; den har åter blivit levande.[3]

Bildframställningar[redigera | redigera wikitext]

Överhogdalstapeterna finns flera olika motiv. Bland annat ser man bilder av stiliserade träd med en tupp i toppen. Kanske är det världsträdet Yggdrasil som avbildas med tuppen Gullinkambe.[4]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Finnur Jónsson föreslår stavningen Víðópnir och ger översättningen "den vars galande hörs vitt omkring" (Lexicon Poeticum). Det finns dock flera olika tolkningsförslag (Simek 2007, sid 360). Viktor Rydberg översätter tuppens namn "den vidöppna" – vilket är ett typiskt himmelsnamn i stil med Víðbláinn ("den vida blå") och liknande – och tänker sig tuppen med vingarna utbredda över världen som en symbol för himlavalvet. (Fädernas gudasaga, 1906, sid 305f.)
  2. ^ Finnur Jónsson föreslår översättningen "den praktfulle (prægtige) i salen" (Lexicon Poeticum). Även namnet Gullinkambe ("gyllene kam") torde anspela på fågelns prakt.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lexicon Poeticum (1931), uppslagsord Víðopnir.
  2. ^ Simek (2007), sid 216, 360.
  3. ^ Saxo Grammaticus Gesta Danorum 1.8.14.
  4. ^ Ebbe Schön, Asa-Tors hammare: Gudar och jättar i tro och tradition, Värnamo 2004, sid 50. ISBN 91-89660-41-2.

Se även[redigera | redigera wikitext]