Rind
Rind (även Vrind eller Rinda) är de förfördas gudinna i nordisk mytologi. Tillsammans med Oden fick hon Vale, det barn som skulle hämnas Balders död.
Rinds härkomst och släktskapsförhållanden är oklara. Hon omtalas ibland som dotter till Billing, aftonrodnadens alv. Rind bor i Västersalar, där solen går ner, tillsammans med sin far. I likhet med de övriga asynjorna har Rind tillträde till Vingolf. Rind föredrar kvinnors uppvaktning framför mäns.
Eftersom asarna med sin lek bidragit till Balders död så ansågs ingen av dem vara lämpliga att hämnas Balder. Oden ville därför avla fram en ny ättling för att genom denne kunna utkräva blodshämnden, och sökte upp Rind. Oden försökte åtskilliga gånger att förföra Rind, men det var först när han tog skepnad av helerskan Vekka (hon som utövar och bemästrar trolldom) som hon gick med på att dela hans säng. Frukten av mötet blev Vale, vilken hämnades Balder blott ett dygn gammal.
Om Rinds vidare öde är inget känt, men Vale är en av de få asar som överlever Ragnarök och han skall bygga upp ett nytt rike med de överlevande asarna och asynjorna.
Enligt vissa tolkningar våldtas Rind av Oden, och den som blivit våldtagen kan därför åkalla Rind. Rind behöll dock sin värdighet och erhöll gudinnenamn tillsammans med de andra asynjorna.[1]
Enligt samisk mytologi ville Oden uppfylla en profetia (även Balders Drömmar vers 11) att avla en son till Balders blodshämnd såsom Rosstjuf och völvan Hyrrokkin förutspått.
De främsta källorna till vår vetskap om Rind är Gylfaginning och Skaldskaparmal, samt Baldrs draumar.[1]
Rind kallas Vrind i Sverige och förekommer i olika ortnamn. I Saxo Grammaticus kallas hon Rinda.
Se även
- Asgård
- Nifelheim
- Valans spådom
- Snorre Sturlason: Prosaiska Eddan
- Poetiska Eddan, Voluspá
- Världens skapelse i nordisk mytologi
Källor
Noter
- ^ [a b] Enoksen, Lars Magnar (2008). Stora boken om vikingarnas gudar och myter. Stockholm: Schibsted. Libris 10864637. ISBN 978-91-7738-792-3
