Rz
| Rz | |
| Fordonstyp | Lok |
|---|---|
| Tillverkningsår | 1982 |
| Byggt antal | 1 st |
| Tillverkare | ASEA |
| Axelföljd | Bo'Bo' |
| Längd (över buffert) | 15 520 mm |
| Spårvidd | 1 435 mm |
| Effekt | 4 000 kW |
| Största tillåtna hastighet | 160 km/h |
| Tjänstevikt | 81 t |
| Ägare |  ASEA |
Rz är en svensk loktyp som tillverkades av ASEA i ett exemplar i experimentsyfte 1982.
Bakgrund
Asea började under 1960-talet att leverera en större serie elektriska, fyraxliga linjelok av typen Rc. Vissa av lokomotiven klarade hastigheten 160 km/t och loken kunde dra såväl gods- som persontåg. Dragkraften i dessa lokomotiv kom från fyra stycken kraftiga elmotorer av likströmstyp. Motorernas varvtal reglerades av en ny teknik med s.k. tyristorer (en snabbväxlande "strömbrytare" för höga effekter). Likströmsmotorerna krävde dock mycket underhåll.
Tyskland visar vägen
Under 1970 lanserades i Västtyskland en ny generation lokomotiv som drevs av mycket enkla och robusta elmotorer av s.k. induktionstyp (även kallade asynkronmotorer). Motortypen härstammar från 1800-talet och var både mycket kompakt och hade en hög effekttäthet. Asynkronmotorn drevs av växelström som i järnvägssammanhang är av s.k. sinustyp, det vill säg en jämn och sinusformad kurva. Vid en jämn frekvens (t.ex. 50 Hz) är hastigheten jämn men vill man variera hastigheten måste även frekvensen varieras (man kan delvis reglera hastigheten genom omkoppling av polerna, men inte steglöst). Det var detta som var utmaningen för spårfordonsindustrin.
De tyska ingenjörerna hos företaget BBC (Mannheim) lyckades utifrån en likspänning (1.200 volt, likriktad från en växelspänningsgenerator) generera en varierbar spänning med frekvensen 0...125 Hz. Uppemot 6 st elmotorer kunde regleras med hjälp av denna utrustning. Tekniken demonstrerades först i ett ellok av typen 202 från Henschel (tillverkarens beteckning DE 2500). Senare beställdes i Schweiz ett mindre antal dieselelektriska lokomotiv med denna typ av drivmotorer. Under slutet av 1970-talet intresserades sig den norska (NSB) och danska (DSB) statsjärnvägen för tekniken vilket senare resulterade i beställningar av ett större antal elektriska (El-17, EA) samt dieselelektriska (Di 4, ME 1500) lokomotiv med asynkronmotorer. Det var under början av 1980-talet uppenbart att svenska Asea hade hamnat på efterkälken, även om leveranserna av Rc-lokomotiven pågick för fullt (avslutat 1988, precis innan X2000).
Asynkronmotorn är dock en mycket enkel maskin. Precis som alla elmotorer har asynkronmotorn en s.k. rotor och en stator. Statorn består av ett antal lindningar av koppartråd som omsluter rotorn. Genom att mata dessa lindningar med växelspänning börjar ett magnetfält att rotera. Rotorn är dock en extremt enkel anordning som liknar ett "ekorrhjul" och som är kortsluten.
Då de tyristorstyrda Rc-loken varit lyckade beslöt ASEA att utveckla en ny generation ellok med asynkronmotorer vilken innebar ytterligare fördelar med bland annat effektivare framdrivning. Rz-loket som blev ett provlok byggdes 1982 och försågs med en Rc-lokkorg och gavs en speciell färgsättning i orange/silver.
Senare öden
Rz-loket testkördes i många år på Siljansbanan men tekniken fungerade dåligt. Någon serietillverkning kom aldrig till och projektet flyttades vid sammanslagningen med Brown Boveri 1987 till Schweiz. Loket testkördes sista gången 1989 och såldes därefter till Statens Järnvägar 1992. Därefter deponerades loket på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle som dock var föga intresserade av loket som då flyttades till Örebro 1999 där det blev stående för att 2008/2009 säljas till Tågåkeriet i Bergslagen AB som uppgav att de skulle använda det som reservdelslok. Slutligen skrotades Rz- lokomotivet i Nykroppa år 2015.
Vid ombyggnaden av det första Rc-loket 1007 till ursprungsskick av Sveriges Järnvägsmuseum har vissa delar tagits från Rz-loket.
Den teknik som prövades i loket kom senare att bana väg till ny teknik i såväl X2-tågen som i Rc5.
Dagens svenska situation
Idag är all tillverkning av persontåg och ellok nedlagd i Sverige. Lokomotivet i X2000 (som utrustades med asynkronmotorer), tillverkades endast i ett fyrtiotal exemplar och fick runda av en epok av svensk ellokstillverkning.
Även om X2000-loket på sin tid var Sveriges snabbaste ellok (200 km/t) så har den titeln sedan länge gått över till Siemens- loket 242 som är byggt för 230 km/t (och som vid en provkörning uppnådde 357 km/t....). Numera rullar tysktillverkade lokomotiv (Iore) med asynkronmotorer på Malmbanan och även i övriga Sverige blir tysktillverkade snabbtågslok från Siemens allt vanligare. Konventionella loktåg är dessutom betydligt billigare än specialtillverkade och det är bara en tidsfråga innan även Sverige överger den gamla linjen med dyra, svenskkonstruerade specialfordon (X2000, X55) och istället går över till klassiska fjärrtåg för 200...250 km/t.
Se även
Referenser
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||