Tage Erlander

Tage Erlander
Tage Erlander 1952.
Sveriges statsminister
Tid i befattningen 11 oktober 1946–14 oktober 1969 23 år och 3 dagar
Monark	Gustaf V (1907–1950) Gustaf VI Adolf (1950–1973)
Företrädare	Per Albin Hansson
Efterträdare	Olof Palme
Socialdemokraternas partiledare
Tid i befattningen 11 oktober 1946–1 oktober 1969
Företrädare	Per Albin Hansson
Efterträdare	Olof Palme
Född	13 juni 1901 Ransäter, Värmlands län
Död	21 juni 1985 (84 år) Huddinge, Stockholms län
Gravplats	Ransäters kyrkogård
Politiskt parti	Socialdemokraterna
Ministär	Regeringen Erlander I, II, III
Maka	Aina Erlander
Namnteckning

Tage Fritjof Erlander, född 13 juni 1901 i Ransäter i Värmlands län, död 21 juni 1985 i Stockholm, var partiledare för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti och Sveriges statsminister 1946–1969. Med 23 år på posten som svensk statsminister är Tage Erlander den regeringschef bland alla världens parlamentariska demokratier, som i oavbruten följd suttit längst på sin post. Erlander var ledamot av Sveriges riksdag 1932–1973 i andra kammaren.

Han gifte sig 1930 med Aina Andersson och de fick tillsammans sönerna Sven (född 1934) och Bo (1937–2014). Med en längd på 192 centimeter och med 23 år i sträck som demokratiskt tillsatt regeringschef har Erlander kallats för ”Sveriges längste statsminister” – både till fysionomi och ämbetstid.

Biografi

Uppväxt

Erlander var son till organisten och folkskoleläraren Erik Gustaf Erlander (1859–1936) och Alma Nilsson (1869–1961). Han var det tredje barnet av fyra; hans syskon var Janne (1893–1912), Anna (1894–1972) och Dagmar (1904–1988). Erlanders släkt på hans mormors sida härstammade från så kallade svedjefinnar som under 1600-talet inflyttade till Värmland indirekt från landskapet Savolax i Finland. Släkten hette från början Suhoinen. Tage Erlanders far hette Andersson från början – efter sin far Anders Erlandsson – men ändrade namnet till Erlander.

Tage Erlander tog studentexamen i Karlstad 1920 och skrev in sig vid Lunds Universitet på hösten samma år. Han gjorde sin värnplikt på Första livgrenadjärregementet (I 4) 1921–1922 på kulsprutekompaniet i Linköping. Tage Erlander blev 1923 ordförande i det då nystartade Lunds matematiska sällskap, där han även lärde känna sin blivande fru Aina Andersson.

Tidiga socialdemokratiska år

Erlander kom i kontakt med socialdemokratin i samband med sina studier vid Lunds universitet. Det var under studietiden i Lund han kom att bli socialdemokrat även om det dröjde till 1928 innan han löste medlemskap i partiet. I sina memoarer framhåller han framförallt brutaliteten från polismaktens sida under lantarbetarstrejkerna utanför Lund 1923 som en skakande erfarenhet vilken formade hans politiska världsbild och fick honom till att överge den radikala liberalism han tidigare förhållit sig till.

Han var aktiv i studentpolitiken, bland annat som ordförande i den kulturradikala studentföreningen De Yngre Gubbarna (D.Y.G.). Han var även aktiv på sin nation och fungerade som kurator för Wermlands nation 1926-1929; i egenskap av detta ämbete bidrog han till att skapa Kuratorskollegiet 1927 och Stora Kuratorskollegiet 1928.

Ursprungligen hade han studerat naturvetenskapliga ämnen såsom kemi och fysik, men övergav efterhand denna riktning till förmån för samhällsvetenskapliga ämnen som statistik och nationalekonomi. Efter filosofie kandidatexamen 1928 blev han samma år anställd vid Svensk Uppslagsbok i Malmö, där han blev redaktionssekreterare och satt i redaktionskommittén 1932–1938 (från och med band nummer 7).

Tidiga politikeruppdrag

År 1930 invaldes Erlander i Lunds stads stadsfullmäktige, och 1932 i andra kammaren i riksdagen som representant för fyrstadskretsen. 1937 blev han sakkunnig i Socialdepartementet och 1938 utsågs han till statssekreterare.

1942 inleddes en registrering av ”tattare” på initiativ från socialminister Gustav Möller och statssekreterare Tage Erlander. Anledningen var att genom detta kunna sätta in sociala åtgärder. Det visade sig att de flesta fanns i Värmlands och Jönköpings län men den högsta frekvensen fanns i Västra Frölunda som betecknades som "Sveriges tattarcentrum". (Utredningens sammanfattning 1944).

Statsråd

År 1944 utsågs Erlander till konsultativt statsråd (biträdande socialminister) med ansvar för frågor rörande arbetsmarknaden, polisväsendet och civilförsvaret i samlingsregeringen under ledning av Per Albin Hansson, och året därpå blev han ecklesiastikminister.

Statsminister

Då statsminister Hansson hastigt hade avlidit i oktober 1946 valdes Erlander överraskande till ny partiledare och statsminister. Kampen med socialminister Gustav Möller om partiledarskapet var hård. Vid utnämnandet var Erlander nästan totalt okänd hos allmänheten. Många trodde att han skulle avgå efter andrakammarvalet 1948, eftersom han var allmänt okänd och att det skulle bli svårt för honom att axla Hanssons mantel, men det skulle dröja hela 23 år.

Fram till oktober 1969 förblev han både partiledare och statsminister innan han frivilligt avgick. Han satt längre än vad någon annan regeringschef gjort oavbrutet i länder med parlamentarisk demokrati. Erlander ledde sitt parti genom elva val; i det sista andrakammarvalet 1968 fick socialdemokraterna över 50 procents väljarstöd.

Den 19 december 1962 gjorde Erlander ett framträdande i Hylands hörna och berättade ganska tidigt i intervjun en historia om en präst, som i predikstolen upptäcker att han glömt att ta av sig pistolhölstret efter avslutad övningsskjutning före högmässan; varpå denne försöker få av sig hölstret, varvid ett skott går av. När sedan prästen hukar sig ner i predikstolen är det en soldat som reser sig upp ur en av bänkraderna och yttrar den klassiska repliken: ”Göbber och kärringer, huk’ er i bänker’a, för nu ladder han om!”

Tage Erlanders politiska gärning och eftermäle

Erlander på regeringsbesök i München, 1964.

Erlander påverkade Sveriges utveckling de första årtiondena efter andra världskriget mer än någon annan politiker. Han stod för neutralitetspolitik, välfärdspolitik och var anhängare av nordiskt samarbete. Som partiledare hade Erlander, efter elddopet i valet 1948, en obestridd ställning baserad på hans kombination av saklighet, initiativrikedom och agitatorisk styrka.

Erlander försökte åstadkomma en större riksdagsmajoritet och lyckades genom den koalitionsregering, regeringen Erlander II, mellan socialdemokraterna och Bondeförbundet som regerade 1951–1957. Samarbetet mellan bondeförbundsledaren Gunnar Hedlund och Erlander präglades av ömsesidigt förtroende.

Erlander myntade under 1960-talet uttrycket ”det starka samhället” som innebar en växande offentlig sektor, men utan förstatligande av näringslivet. Han menade med orden ”de stigande förväntningarnas missnöje”, att folkets ökade välfärd ledde till krav på ökade samhällsinsatser.

Erlander var en skicklig polemiker samtidigt som han hade humor och förmåga att samarbeta med motståndare. Han var en anspråkslös person, men värnade om regeringens och partiets maktposition.

Nikita Chrusjtjov, Sovjetunionens ledare, vid årorna i Harpsundsekan på Harpsund tillsammans med Erlander och en tolk 1964.

Erlander och hans fru Aina flyttade på 1960-talet in på sjunde våningen i ett sextonvåningshus i stadsdelen Marieberg, i Stockholm, en fastighet som kom att kallas ”Erlanderhuset”. Där levde de fram till hans död 1985. Sedan Erlander hade avgått som statsminister bodde paret även i ett hus i Bommersvik som än i dag kallas för ”Erlandervillan”.

Från 1972 till 1982 publicerade han sina minnen i sex volymer samt ytterligare några skrifter. Han avled den 21 juni 1985 av lunginflammation och hjärtsvikt på Huddinge sjukhus där han varit inlagd i nästan två veckor, och begravningen fick stor uppmärksamhet i landet. Han gravsattes den 1 juli 1985 i familjegraven på Ransäters kyrkogård.

Erlandergården i Ransäter är ett museum över Tage Erlander. Tage Erlanders son Sven Erlander har inlett publiceringen av sin fars dagböcker. Dagböckerna var inte avsedda för publicering när de skrevs och i dem har Erlander skrivit ned sina innersta tankar: ständigt orolig för sin hälsa och sina sömnbesvär, tvivlande på att duga som statsminister och kritisk till människor i sin omgivning. Preliminärt kommer alla dagböcker 1945–1969 att publiceras, 50 år efter att de skrevs.

I området Värpinge i västra Lund ligger Tage Erlanders väg.

Socialdemokratins opinionsstöd under Tage Erlander

Under Tage Erlanders tid som partiordförande genomlevde partiet för det mesta höga och stabila opinionssiffror. Dock fick inte Socialdemokraterna tillsammans med Kommunisterna majoritet till andra kammaren efter valen åren 1952, 1956 och 1958 och var då tvungna att samarbeta med Bondeförbundet.

SAP:s valresultatet till andra kammaren under Tage Erlander mellan 1948 och 1968   Valresultat noterade i procent.

Vid kommunalvalen år 1966 fick Socialdemokraterna endast 42,2 procent, vilket var det lägsta resultatet under lång tid, och under en kort period övervägde partiet ett omval till andra kammaren. När sifo började publicera sin väljarbarometer varje månad i Svenska Dagbladet år 1967 stod det klart att opinionsläget fortfarande var kvar runt valresultatet året innan. Endast någon månad innan andrakammarvalet år 1968 började opinionen överhuvudtaget öka i nämnbar mängd, men i slutändan fick Socialdemokraterna mycket oväntat hela 50,1 procent i valet till andra kammaren, det näst högsta valresultatet någonsin, samtidigt som VPK gjorde ett dåligt val och fick endast 3 procent. Efter valet efterträddes Tage Erlander av Olof Palme år 1969.

Bibliografi

• Levande stad (1959, Stockholm). Utgiven av Raben & Sjögren.
• Arvet från Hammarskjöld (1961, Stockholm) Utgiven av Gummessons Bokförlag.
• Tage Erlander 1901 - 1939 (1972, Stockholm). Utgiven av Tidens förlag. ISBN 91-550-1543-3.
• Tage Erlander 1940 - 1949 (1973, Stockholm). Utgiven av Tidens förlag. ISBN 91-550-1640-5.
• Tage Erlander 1949 - 1954 (1974, Stockholm). Utgiven av Tidens förlag. ISBN 91-550-1702-9.
• Tage Erlander 1955 - 1960 (1976, Stockholm). Utgiven av Tidens förlag. ISBN 91-550-2043-7.
• Tage Erlander 1960-talet (1982, Stockholm). Utgiven av Tidens förlag. ISBN 91-550-2647-8.
• Tage Erlander Sjuttiotal (1979, Stockholm). Utgiven av Tidens förlag. ISBN 91-550-2375-4.
• Dagböcker 1945 - 1949 (2001). Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-335-0.
• Dagböcker 1950 - 1951 (2001). Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-336-9.
• Dagböcker 1952. (2002) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-357-1.
• Dagböcker 1953. (2003) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-362-8.
• Dagböcker 1954. (2004) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-368-7.
• Dagböcker 1955. (2005) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-372-5.
• Dagböcker 1956. (2006) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-375-X.
• Dagböcker 1957. (2007) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-384-9.
• Dagböcker 1958. (2008) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-390-3.
• Dagböcker 1959. (2009) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-775-5.
• Dagböcker 1960. (2010) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 91-7844-804-2.
• Dagböcker 1961-1962. (2011) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 978-91-7844-825-8.
• Dagböcker 1963-1964. (2012) Utgiven av Gidlunds förlag. ISBN 978-91-7844-851-7.
• Dagböcker 1965. (2013) Utgiven av Gudlunds förlag. ISBN 978-91-7844-880-7

Se även

• Socialdemokraterna
• Folkhemmet

Referenser

Tryckta källor

• Vem är det : Svensk biografisk handbok 1947. Stockholm: P A Norstedt & Söners Förlag. 1946. sid. 285 

Vidare läsning

• Alsing, Rolf; Bergstrand, Mats; Ohlsson Per T. (2010). Tage Erlander. Sveriges statsministrar under 100 år ; 15. Stockholm: Bonnier. Libris 11859027. ISBN 978-91-0-011974-4 (tills. med 21 andra böcker) 
• Alsterdal, Alvar (1968). Tage Erlander. Profilen, 99-0693565-0 ; 13. Malmö: Forsberg. Libris 32524 
• Andersson, Leif, red (2002). När Tage Erlander styrde landet: rapport från ett seminarium i Riksdagshuset 19 september 2001. Stockholm: Riksbankens jubileumsfond i samarbete med Gidlund. Libris 8401169. ISBN 91-7844-610-4 
• Biörklund-Girsch, Greger; Dorch, Börje (1969). 23 år med Tage. Stockholm: Tema. Libris 1526703 
• Lagercrantz, Arvid (1975). Tage, statsministern och privatpersonen: en bok. Stockholm: Tiden. Libris 8358722. ISBN 91-550-1953-6 
• Meurling, Per (1953). Tage Erlander. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 1443760 
• Palme, Sven Ulric (1963). Vår längsta statsminister: en bok om Tage Erlander. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris 1176255 
• Ruin, Olof (1986). I välfärdsstatens tjänst: Tage Erlander 1946-1969. Stockholm: Tiden. Libris 7421335. ISBN 91-550-3128-5 (inb.) 
• Öhman, Ivar, red (1986). Tage Erlander i närbilder (1. uppl.). Malmö: LiberFörlag. Libris 7268279. ISBN 91-38-61761-7 (inb.) 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Tage Erlander.
  Bilder & media
• Wikiquote har citat av eller om Tage Erlander.

  Citat
• Hör Tage Erlander berätta själv i Sveriges Radios Arkiv
• Tage Erlander berättar om sitt liv. SR Minnen. Ur serien Svenska öden från 1971. Intervjuare: Paul Björk.
• SVT Öppet arkiv har videoklipp med Tage Erlander

Företrädare: Axel Rubbestad Sveriges civilförsvarsminister	Sveriges civilförsvarsminister och biträdande socialminister 1944–1945	Efterträdare: Eije Mossberg Sveriges biträdande socialminister
Företrädare: Georg Andrén	Sveriges ecklesiastikminister 1945–1946	Efterträdare: Josef Weijne
Företrädare: Per Albin Hansson	Socialdemokraternas partiledare 1946–1969	Efterträdare: Olof Palme
Företrädare: Östen Undén (tillförordnad)	Sveriges statsminister 1946–1969