Hoppa till innehållet

Uefa Champions League

Från Wikipedia
Den här artikeln handlar om herrturneringen. För damturneringen, se Uefa Women's Champions League.
Uefa Champions League
Logo UEFA Champions League.png
Sport(er)Fotboll
TidpunktJuni/juli–maj/juni
År1955–
(1992– i nuvarande form)
Tidigare namnEuropacupen för mästarlag (1955–1992)
Geografisk omfattningEuropa (Uefas medlemsländer)
ArrangörUefa
Regerande mästareSpanien Real Madrid (2024)
Flest titlarSpanien Real Madrid (15)
WebbplatsOfficiell webbplats
Uefa Champions League 2024/2025
Inför Uefa Champions League-finalen 2017 mellan Real Madrid och Juventus på Millennium Stadium.

Uefa Champions League, tidigare kallad Europacupen för mästarlag, Europacupen eller Mästarcupen, är den högsta fotbollsturneringen för klubblag i Europa, över Uefa Europa League och Uefa Europa Conference League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, spelades första gången säsongen 1955/56. Från och med säsongen 1992/93 ändrades namnet från Europacupen till Uefa Champions League.[1]

Formatet, som har modifierats genom åren, består av gruppspel och slutspel. Före gruppspelet är det flera kvalomgångar. Gruppspel infördes säsongen 1991/92, men har efter det utökats kraftigt. I slutspelet möts klubbarna hemma och borta medan finalen avgörs i en enda match på neutral plan. Vid två tillfällen har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 1957 då Real Madrid besegrade Fiorentina hemma på Santiago Bernabéu med 2–0, och 1965 då Inter blev mästare efter en 1–0-seger hemma på San Siro mot Benfica. Två gånger har den förlorande klubben haft hemmaplan: 1984 då Nils Liedholms Roma fick ge sig efter straffar mot Liverpool på Roms Olympiastadion och 2012 när Bayern München förlorade på Allianz Arena mot Chelsea, också efter straffar.

Från att ursprungligen ha varit en turnering enbart för mästarklubbar deltar sedan säsongen 1997/98 även flera andra-, och senare tredje- och fjärdeplacerade, klubbar från de högst rankade länderna; allt enligt ländernas Uefa-koefficient, som baseras på föregående fem säsongers resultat i de europeiska cuperna.[2] Lågt rankade länders ligamästare måste spela upp till fyra kvalomgångar (sex för de allra lägst rankade) för att ta sig till gruppspelet.[3]

De åtta stjärnorna som syns på logotypen för turneringen motsvarar de åtta fotbollsklubbarna som medverkade i den första upplagan av turneringen i dess moderna format år 1992. Dessa klubbar var IFK Göteborg, Rangers, Marseille, AC Milan, Club Brugge, Porto, CSKA Moscow och PSV Eindhoven.[4]

Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i Champions League, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Europa League och får representera Europa vid världsmästerskapet i fotboll för klubblag.

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 20 finalvinster och elva finalförluster i Europacupen och Uefa Champions League till och med 2023. Engelska klubbar har varit näst bäst med 15 finalvinster och elva finalförluster. Real Madrid har varit den mest framgångsrika klubben med 15 finalvinster och tre finalförluster. Vid ett tillfälle, säsongen 1978/79, har en svensk klubb gått till final och det var Malmö FF, som dock förlorade mot Nottingham Forest med 0–1.[5]

Historia

[redigera | redigera wikitext]
Jacques Ferran.
Uefa Champions Leagues pokal.

Europacupen för mästarlag lanserades en månad efter Uefas första kongress, vilken hölls i Wien den 2 mars 1955. Många av Uefas grundande medlemmar var mer intresserade av att etablera en landslagsturnering, men den franska sporttidningen L'Équipe och dess dåvarande redaktör Gabriel Hanot kämpade för att starta en klubbtävling som samlade hela Europa. Hanot, tillsammans med kollegan Jacques Ferran, utformade ett utkast till en turnering, kallad "Sporting Rekord". Denna utvecklades vidare till Europacupen för mästarlag.[1]

Mycket av arbetet som dessa båda herrar lade ned gjordes som ett svar på den brittiska pressens utspel att engelska Wolverhampton Wanderers skulle anses som "världsmästare för klubblag". Detta då klubben på 1950-talet genomfört en succéfylld resa med vänskapsmatcher runt om i Europa.[6]

Representanter för 16 klubbar bjöds in av L'Équipe till ett möte den 2–3 april 1955 och tidningens föreslagna regler antogs enhälligt. Därefter reagerade Uefa, som kontaktade Fifa för att få ett godkännande av den nya turneringen, vilket man fick. Uefa beslutade att anordna turneringen vid ett möte den 21 juni 1955.[1]

Den första europeiska klubblagsmatchen i fotboll spelades den 4 september 1955 i Lissabon då Sporting Lissabon mötte Partizan Belgrad i en match som slutade 3–3[1], och det första målet i turneringens historia gjordes av João Baptista Martins för Sporting[7]. De första Europamästarna för klubblag, med all rätt att kalla sig så, blev spanska Real Madrid, som den 13 juni 1956 besegrade Reims från Frankrike med 4–3 i finalen som spelades inför drygt 38 000 åskådare i L'Équipes hemstad Paris. Real Madrid vann turneringen även de följande fyra säsongerna.

Under turneringens första säsonger dominerade klubbar från södra Europa (Spanien, Portugal och Italien) och det var först säsongen 1966/67 som en klubb från norra Europa tog hem titeln, i form av skotska Celtic. På 1970-talet och första halvan av 1980-talet tog klubbar från Nederländerna, Västtyskland och England hem titeln under 15 raka säsonger.

Den tragiska Heyselkatastrofen, då 39 människor omkom, inträffade i samband med finalen 1985 mellan italienska Juventus och engelska Liverpool.[8]

Gruppspel infördes säsongen 1991/92 och nästföljande säsong ändrades turneringens namn från Europacupen till Uefa Champions League.[9]

För första gången fick även icke-ligamästare delta säsongen 1997/98, och därefter har fler och fler sådana klubbar vunnit inträde i turneringen.[9]

Sedan införandet av gruppspel säsongen 1991/92 har klubbar från "de fyra stora" länderna (Spanien, England, Italien och Tyskland) varit helt dominerande – 58 av 64 finalklubbar har kommit från något av dessa länder till och med 2023. Senaste gången en klubb från något annat land vann var säsongen 2003/04, genom Porto från Portugal.

Aten och London är de enda städerna som haft tre klubbar deltagande i gruppspelet under samma säsong (AEK Aten, Olympiakos och Panathinaikos säsongen 2003/04 respektive Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur säsongen 2010/11). Istanbul kan ståta med fyra deltagande klubbar i gruppspelet – dock inte under samma säsong (Beşiktaş, Fenerbahçe, Galatasaray och İstanbul Başakşehir).

Milano och Manchester är de enda städerna med två klubbar som har vunnit turneringen (Inter och Milan respektive Manchester United och Manchester City) medan London är den enda staden med tre klubbar som har gått till final (Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur). Ytterligare två städer har haft två klubbar i final – Belgrad (Partizan Belgrad och Röda stjärnan) och Madrid (Real Madrid och Atlético Madrid). Madrid är den enda staden som har haft två klubbar i final samma år, och det två gånger (2014 och 2016), då Real Madrid mötte Atlético Madrid.

Malmö FF är den svenska och nordiska klubb som har nått den högsta placeringen i turneringen, när de förlorade med 0–1 och kom tvåa efter Nottingham Forest säsongen 1978/79. Bland andra svenska klubbar som har gått långt kan nämnas Djurgården, som nådde kvartsfinal premiärsäsongen 1955/56, IFK Malmö, som nådde kvartsfinal säsongen 1960/61, Åtvidaberg, som nådde kvartsfinal säsongen 1974/75 och IFK Göteborg, som nådde kvartsfinal säsongen 1984/85, säsongen 1988/89 och säsongen 1994/95 samt semifinal säsongen 1985/86.

Format

[redigera | redigera wikitext]

Normalt sett är det totalt 81 klubbar som deltar i turneringen. Turneringen består av tre delar – kvalspel, gruppspel och slutspel.[3]

Kvalspel

[redigera | redigera wikitext]

Turneringen inleds med ett kvalspel till gruppspelet. Kvalspelet består av två delar – en för ligamästare (champions path) och en för övriga klubbar (league path). I kvalspelet deltar normalt sett totalt 55 klubbar som slåss om sex platser i gruppspelet, varav fyra via champions path och två via league path.

Vilka länders klubbar som deltar i kvalspelet och när klubbarna går in i kvalspelet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som tar hänsyn till ländernas klubbars prestationer i Uefas turneringar de föregående fem säsongerna.[2] Två klubbar från samma land får inte mötas i kvalspelet.[10]

Den inledande kvalomgången spelas i form av en miniturnering med semifinaler följt av en final, i båda omgångarna genom enkelmöten. Vid oavgjort resultat vid full tid vidtar förlängning. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning. Varje möte i det övriga kvalspelet består av ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång. Om båda klubbarna sammanlagt gör lika många mål (bortamålsregeln tillämpas inte[11]) blir det förlängning efter den andra matchen och, vid behov, straffsparksläggning. Klubbarna som åker ut i kvalspelet får plats i Europa League eller Europa Conference League.[12]

Kvalspelet består av fem omgångar enligt följande grundschema:[3]

  • Inledande kvalomgången (4 klubbar) (de 3 förlorarna får plats i andra kvalomgångens champions path till Europa Conference Leagues gruppspel)
    • Ligamästarna från länder rankade 52–55 (4 klubbar)
  • Första kvalomgången (34 klubbar varav 33 nytillkomna) (de 17 förlorarna får plats i andra kvalomgångens champions path till Europa Conference Leagues gruppspel)
    • Vinnaren i inledande kvalomgången (1 klubb)
    • Ligamästarna från länder rankade 18–51 (utom Liechtenstein) (33 klubbar)
  • Andra kvalomgången (26 klubbar varav 9 nytillkomna)
    • Champions path (20 klubbar varav 3 nytillkomna) (de 10 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens champions path till Europa Leagues gruppspel)
      • Vinnarna i första kvalomgången (17 klubbar)
      • Ligamästarna från länder rankade 15–17 (3 klubbar)
    • League path (6 klubbar varav 6 nytillkomna) (de 3 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens main path till Europa Leagues gruppspel)
      • Ligatvåorna från länder rankade 10–15 (6 klubbar)
  • Tredje kvalomgången (20 klubbar varav 7 nytillkomna)
    • Champions path (12 klubbar varav 2 nytillkomna) (de 6 förlorarna får plats i playoffomgången till Europa Leagues gruppspel)
      • Vinnarna i andra kvalomgångens champions path (10 klubbar)
      • Ligamästarna från länder rankade 13–14 (2 klubbar)
    • League path (8 klubbar varav 5 nytillkomna) (de 4 förlorarna får plats i Europa Leagues gruppspel)
      • Vinnarna i andra kvalomgångens league path (3 klubbar)
      • Ligatvåorna från länder rankade 7–9 (3 klubbar)
      • Ligatreorna från länder rankade 5–6 (2 klubbar)
  • Playoffomgången (12 klubbar varav 2 nytillkomna) (de 6 förlorarna får plats i Europa Leagues gruppspel)
    • Champions path (8 klubbar varav 2 nytillkomna)
      • Vinnarna i tredje kvalomgångens champions path (6 klubbar)
      • Ligamästarna från länder rankade 11–12 (2 klubbar)
    • League path (4 klubbar varav 0 nytillkomna)
      • Vinnarna i tredje kvalomgångens league path (4 klubbar)

Om man i stället ser kvalspelet ur de deltagande ländernas synvinkel ser grundschemat ut så här:[3]

  • Länder rankade 1–4
    • Ingen deltagande klubb i kvalspelet
  • Länder rankade 5–6
    • Ligatreorna går in i tredje kvalomgången
  • Länder rankade 7–9
    • Ligatvåorna går in i tredje kvalomgången
  • Land rankat 10
    • Ligatvåan går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 11–12
    • Ligamästarna går in i playoffomgången
    • Ligatvåorna går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 13–14
    • Ligamästarna går in i tredje kvalomgången
    • Ligatvåorna går in i andra kvalomgången
  • Land rankat 15
    • Ligamästaren och ligatvåan går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 16-17
    • Ligamästarna går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 18–51 (utom Liechtenstein)
    • Ligamästarna går in i första kvalomgången
  • Länder rankade 52–55
    • Ligamästarna går in i inledande kvalomgången

Gruppspel

[redigera | redigera wikitext]
Karta som visar vilka länder som haft klubbar i Uefa Champions Leagues gruppspel (grönt) och vilka länder som inte haft det (blått).

I gruppspelet deltar 32 klubbar som kvalificerat sig på följande sätt:[3]

  • Från kvalspelet (6 klubbar)
    • Vinnarna i kvalspelets champions path (4 klubbar)
    • Vinnarna i kvalspelets league path (2 klubbar)
  • Direktkvalificerade (26 klubbar)
    • Ligamästarna, ligatvåorna, ligatreorna och ligafyrorna från länder rankade 1–4 (16 klubbar)
    • Ligamästarna och ligatvåorna från länder rankade 5–6 (4 klubbar)
    • Ligamästarna från länder rankade 7–10 (4 klubbar)
    • Regerande mästarna av Champions League (1 klubb)
    • Regerande mästarna av Europa League (1 klubb)

De 32 klubbarna lottas in i åtta grupper med vardera fyra klubbar. Lottningen sker efter att klubbarna delats in i fyra potter, där första potten består av de regerande mästarna av Champions League, de regerande mästarna av Europa League och ligamästarna från länder rankade 1–6 och där de resterande klubbarna fördelas på de övriga tre potterna baserat på respektive klubbs klubblagskoefficient. Till varje grupp lottas en klubb från varje pott. Två klubbar från samma land får inte hamna i samma grupp. Inom varje grupp möter klubbarna varje annan klubb två gånger, en gång hemma och en gång borta. Varje klubb spelar därmed sex matcher. Vinst ger tre poäng, oavgjort ger en poäng och förlust ger noll poäng.[13]

Om två eller fler klubbar hamnar på samma poäng efter det att gruppspelet är färdigspelat rankas de efter följande kriterier:[14]

  1. Flest poäng i inbördes möten
  2. Bäst målskillnad i inbördes möten
  3. Flest gjorda mål i inbördes möten
  4. Om det fortfarande finns klubbar som är lika tillämpas ovan kriterier igen, men nu enbart på de klubbar som fortfarande är lika, och om de kvarvarande klubbarna även efter det är lika tillämpas kriterierna nedan på de kvarvarande klubbarna
  5. Bäst målskillnad i alla gruppspelsmatcher
  6. Flest gjorda mål i alla gruppspelsmatcher
  7. Flest gjorda mål på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
  8. Flest vinster i alla gruppspelsmatcher
  9. Flest vinster på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
  10. Lägst fair play-poäng i alla gruppspelsmatcher (rött kort ger tre poäng, gult kort ger en poäng, två gula kort i samma match ger tre poäng)
  11. Högst klubblagskoefficient

De åtta gruppvinnarna och de åtta grupptvåorna går vidare till åttondelsfinal, medan de åtta grupptreorna får plats i utslagsomgången i Europa Leagues slutspel. Övriga klubbar är utslagna.[13]

Slutspel

[redigera | redigera wikitext]

Efter gruppspelet vidtar slutspelet, där turneringens mästare utses. Varje möte i slutspelet fram till finalen avgörs på samma sätt som i kvalspelet, alltså i ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång och där det vid lika ställning efter två matcher följer förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[15]

Slutspelet består av följande omgångar:

  • Åttondelsfinaler (16 klubbar)
    • Gruppvinnarna i gruppspelet (8 klubbar)
    • Grupptvåorna i gruppspelet (8 klubbar)

Åttondelsfinalerna lottas så att gruppvinnarna får möta en grupptvåa från en annan grupp. Två klubbar från samma land får inte mötas. Gruppvinnarna spelar returmatchen hemma.[15]

  • Kvartsfinaler (8 klubbar)
    • Vinnarna i åttondelsfinalerna (8 klubbar)

Kvartsfinalerna lottas utan några särskilda regler.[15]

  • Semifinaler (4 klubbar)
    • Vinnarna i kvartsfinalerna (4 klubbar)

Semifinalerna lottas utan några särskilda regler.[15]

  • Final (2 klubbar)
    • Vinnarna i semifinalerna (2 klubbar)

Finalen spelas i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena. Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[16]

Klubben som vinner Uefa Champions League är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i turneringen, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Europa League och får representera Europa vid världsmästerskapet i fotboll för klubblag.

Finalresultat

[redigera | redigera wikitext]

Europacupfinaler

[redigera | redigera wikitext]
Säsong Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1955/56 Real Madrid Spanien 4–3 Frankrike Reims Parc des Princes, Paris Första finalen med en spansk klubb. Första finalen med en fransk klubb.
1956/57 Real Madrid Spanien 2–0 Italien Fiorentina Santiago Bernabéu, Madrid Första finalen med en italiensk klubb. Matchen spelades på Real Madrids hemmaarena. Real Madrid blev första klubb att vinna två gånger och första klubb att vinna två år i rad.
1957/58 Real Madrid Spanien 3–2 (e.f.) Italien Milan Heyselstadion, Bryssel Första finalen att gå till förlängning. Real Madrid blev första klubb att vinna tre gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
1958/59 Real Madrid Spanien 2–0 Frankrike Reims Neckarstadion, Stuttgart Real Madrid blev första klubb att vinna fyra gånger och första klubb att vinna fyra år i rad.
1959/60 Real Madrid Spanien 7–3 Västtyskland Eintracht Frankfurt Hampden Park, Glasgow Första finalen med en tysk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna fem år i rad.
1960/61 Benfica Portugal 3–2 Spanien Barcelona Wankdorfstadion, Bern Första finalen med en portugisisk klubb. Första finalen utan Real Madrid.
1961/62 Benfica Portugal 5–3 Spanien Real Madrid Olympiastadion, Amsterdam
1962/63 Milan Italien 2–1 Portugal Benfica Wembley Stadium, London Första finalen utan spanskt deltagande.
1963/64 Inter Italien 3–1 Spanien Real Madrid Praterstadion, Wien
1964/65 Inter Italien 1–0 Portugal Benfica San Siro, Milano Matchen spelades på Inters hemmaarena.
1965/66 Real Madrid Spanien 2–1 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Partizan Belgrad Heyselstadion, Bryssel Första finalen med en jugoslavisk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna sex gånger.
1966/67 Celtic Skottland 2–1 Italien Inter Estádio Nacional, Lissabon Första finalen med en skotsk klubb.
1967/68 Manchester United England 4–1 (e.f.) Portugal Benfica Wembley Stadium, London Första finalen med en engelsk klubb.
1968/69 Milan Italien 4–1 Nederländerna Ajax Santiago Bernabéu, Madrid Första finalen med en nederländsk klubb.
1969/70 Feijenoord Nederländerna 2–1 (e.f.) Skottland Celtic San Siro, Milano Svensken Ove Kindvall gjorde det avgörande målet i förlängningen.
1970/71 Ajax Nederländerna 2–0 Grekland Panathinaikos Wembley Stadium, London Första finalen med en grekisk klubb.
1971/72 Ajax Nederländerna 2–0 Italien Inter Feijenoordstadion, Rotterdam
1972/73 Ajax Nederländerna 1–0 Italien Juventus Stadion Crvena Zvezda, Belgrad
1973/74 Bayern München Västtyskland 1–1 (e.f.) Spanien Atlético Madrid Heyselstadion, Bryssel Enda finalen att gå till omspel.
4–0
1974/75 Bayern München Västtyskland 2–0 England Leeds United Parc des Princes, Paris
1975/76 Bayern München Västtyskland 1–0 Frankrike Saint-Étienne Hampden Park, Glasgow
1976/77 Liverpool England 3–1 Västtyskland Borussia Mönchengladbach Olympiastadion, Rom
1977/78 Liverpool England 1–0 Belgien Club Brugge Wembley Stadium, London Första finalen med en belgisk klubb.
1978/79 Nottingham Forest England 1–0 Sverige Malmö FF Olympiastadion, München Första finalen med en svensk klubb.
1979/80 Nottingham Forest England 1–0 Västtyskland Hamburg Santiago Bernabéu, Madrid
1980/81 Liverpool England 1–0 Spanien Real Madrid Parc des Princes, Paris
1981/82 Aston Villa England 1–0 Västtyskland Bayern München Feijenoordstadion, Rotterdam
1982/83 Hamburg Västtyskland 1–0 Italien Juventus Olympiastadion, Aten Sjätte finalen i rad att sluta 1–0.
1983/84 Liverpool England 1–1 (e.f.) Italien Roma Olympiastadion, Rom Matchen spelades på Romas hemmaarena. Första finalen att gå till straffsparksläggning. Liverpool vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
1984/85 Juventus Italien 1–0 England Liverpool Heyselstadion, Bryssel I samband med finalen inträffade Heyselkatastrofen med 39 döda.
1985/86 Steaua Bukarest Rumänien 0–0 (e.f.) Spanien Barcelona Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla Första finalen med en rumänsk klubb. Första finalen att sluta mållös. Steaua Bukarest vann med 2–0 i straffsparksläggningen.
1986/87 Porto Portugal 2–1 Västtyskland Bayern München Praterstadion, Wien
1987/88 PSV Nederländerna 0–0 (e.f.) Portugal Benfica Neckarstadion, Stuttgart PSV vann med 6–5 i straffsparksläggningen.
1988/89 Milan Italien 4–0 Rumänien Steaua Bukarest Camp Nou, Barcelona
1989/90 Milan Italien 1–0 Portugal Benfica Praterstadion, Wien
1990/91 Röda stjärnan Socialistiska federativa republiken Jugoslavien 0–0 (e.f.) Frankrike Marseille Stadio San Nicola, Bari Röda stjärnan vann med 5–3 i straffsparksläggningen.
1991/92 Barcelona Spanien 1–0 (e.f.) Italien Sampdoria Wembley Stadium, London

Uefa Champions League-finaler

[redigera | redigera wikitext]
Säsong Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1992/93 Marseille Frankrike 1–0 Italien Milan Olympiastadion, München
1993/94 Milan Italien 4–0 Spanien Barcelona Olympiastadion, Aten
1994/95 Ajax Nederländerna 1–0 Italien Milan Ernst-Happel-Stadion, Wien
1995/96 Juventus Italien 1–1 (e.f.) Nederländerna Ajax Olympiastadion, Rom Juventus vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
1996/97 Borussia Dortmund Tyskland 3–1 Italien Juventus Olympiastadion, München
1997/98 Real Madrid Spanien 1–0 Italien Juventus Amsterdam Arena, Amsterdam Real Madrid blev första klubb att vinna sju gånger.
1998/99 Manchester United England 2–1 Tyskland Bayern München Camp Nou, Barcelona
1999/00 Real Madrid Spanien 3–0 Spanien Valencia Stade de France, Saint-Denis Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två spanska klubbar.
2000/01 Bayern München Tyskland 1–1 (e.f.) Spanien Valencia Stadio Giuseppe Meazza, Milano Bayern München vann med 5–4 i straffsparksläggningen.
2001/02 Real Madrid Spanien 2–1 Tyskland Bayer Leverkusen Hampden Park, Glasgow
2002/03 Milan Italien 0–0 (e.f.) Italien Juventus Old Trafford, Manchester Första finalen mellan två italienska klubbar. Milan vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
2003/04 Porto Portugal 3–0 Frankrike Monaco Arena AufSchalke, Gelsenkirchen
2004/05 Liverpool England 3–3 (e.f.) Italien Milan Atatürk Olimpiyat Stadyumu, Istanbul Liverpool vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
2005/06 Barcelona Spanien 2–1 England Arsenal Stade de France, Saint-Denis
2006/07 Milan Italien 2–1 England Liverpool Olympiastadion, Aten
2007/08 Manchester United England 1–1 (e.f.) England Chelsea Luzjnikistadion, Moskva Första finalen mellan två engelska klubbar. Manchester United vann med 6–5 i straffsparksläggningen.
2008/09 Barcelona Spanien 2–0 England Manchester United Olympiastadion, Rom
2009/10 Inter Italien 2–0 Tyskland Bayern München Santiago Bernabéu, Madrid
2010/11 Barcelona Spanien 3–1 England Manchester United Wembley Stadium, London
2011/12 Chelsea England 1–1 (e.f.) Tyskland Bayern München Allianz Arena, München Matchen spelades på Bayern Münchens hemmaarena. Chelsea vann med 4–3 i straffsparksläggningen.
2012/13 Bayern München Tyskland 2–1 Tyskland Borussia Dortmund Wembley Stadium, London Första finalen mellan två tyska klubbar.
2013/14 Real Madrid Spanien 4–1 (e.f.) Spanien Atlético Madrid Estádio da Luz, Lissabon Första finalen mellan två klubbar från samma stad. Real Madrid blev första klubb att vinna tio gånger.
2014/15 Barcelona Spanien 3–1 Italien Juventus Olympiastadion, Berlin
2015/16 Real Madrid Spanien 1–1 (e.f.) Spanien Atlético Madrid Stadio Giuseppe Meazza, Milano Real Madrid vann med 5–3 i straffsparksläggningen.
2016/17 Real Madrid Spanien 4–1 Italien Juventus Millennium Stadium, Cardiff Real Madrid blev första klubb att vinna Uefa Champions League två år i rad.
2017/18 Real Madrid Spanien 3–1 England Liverpool Olympiastadion, Kiev Real Madrid blev första klubb att vinna Uefa Champions League tre år i rad.
2018/19 Liverpool England 2–0 England Tottenham Hotspur Wanda Metropolitano, Madrid
2019/20 Bayern München Tyskland 1–0 Frankrike Paris Saint-Germain Estádio da Luz, Lissabon Finalen spelades inför tomma läktare på grund av covid-19-pandemin.
2020/21 Chelsea England 1–0 England Manchester City Estádio do Dragão, Porto Första gången finalen spelades i samma land två år i rad. Finalen spelades inför bara drygt 14 000 åskådare på grund av covid-19-pandemin.
2021/22 Real Madrid Spanien 1–0 England Liverpool Stade de France, Saint-Denis Första gången samma två klubbar möttes för tredje gången. Matchen flyttades från Krestovskijstadion i Sankt Petersburg efter Rysslands invasion av Ukraina.
2022/23 Manchester City England 1–0 Italien Inter Atatürk Olimpiyat Stadyumu, Istanbul
2023/24 Real Madrid Spanien 2–0 Tyskland Borussia Dortmund Wembley Stadium, London

Finaler per klubb

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[5]
Nr Klubb Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1 Spanien Real Madrid 15 3 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1998, 2000, 2002, 2014, 2016, 2017, 2018, 2022, 2024 1962, 1964, 1981
2 Italien Milan 7 4 1963, 1969, 1989, 1990, 1994, 2003, 2007 1958, 1993, 1995, 2005
3 Tyskland Bayern München 6 5 1974, 1975, 1976, 2001, 2013, 2020 1982, 1987, 1999, 2010, 2012
4 England Liverpool 6 4 1977, 1978, 1981, 1984, 2005, 2019 1985, 2007, 2018, 2022
5 Spanien Barcelona 5 3 1992, 2006, 2009, 2011, 2015 1961, 1986, 1994
6 Nederländerna Ajax 4 2 1971, 1972, 1973, 1995 1969, 1996
7 Italien Inter 3 3 1964, 1965, 2010 1967, 1972, 2023
8 England Manchester United 3 2 1968, 1999, 2008 2009, 2011
9 Italien Juventus 2 7 1985, 1996 1973, 1983, 1997, 1998, 2003, 2015, 2017
10 Portugal Benfica 2 5 1961, 1962 1963, 1965, 1968, 1988, 1990
11 England Chelsea 2 1 2012, 2021 2008
12 England Nottingham Forest 2 0 1979, 1980 -
Portugal Porto 2 0 1987, 2004 -
14 Skottland Celtic 1 1 1967 1970
Tyskland Hamburg 1 1 1983 1980
Rumänien FCSB 1 1 1986 1989
Frankrike Marseille 1 1 1993 1991
Tyskland Borussia Dortmund 1 2 1997 2013, 2024
England Manchester City 1 1 2023 2021
20 Nederländerna Feyenoord 1 0 1970 -
England Aston Villa 1 0 1982 -
Nederländerna PSV 1 0 1988 -
Serbien Röda stjärnan 1 0 1991 -
24 Spanien Atlético Madrid 0 3 - 1974, 2014, 2016
25 Frankrike Reims 0 2 - 1956, 1959
Spanien Valencia 0 2 - 2000, 2001
27 Italien Fiorentina 0 1 - 1957
Tyskland Eintracht Frankfurt 0 1 - 1960
Serbien Partizan Belgrad 0 1 - 1966
Grekland Panathinaikos 0 1 - 1971
England Leeds United 0 1 - 1975
Frankrike Saint-Étienne 0 1 - 1976
Tyskland Borussia Mönchengladbach 0 1 - 1977
Belgien Club Brugge 0 1 - 1978
Sverige Malmö FF 0 1 - 1979
Italien Roma 0 1 - 1984
Italien Sampdoria 0 1 - 1992
Tyskland Bayer Leverkusen 0 1 - 2002
Frankrike Monaco 0 1 - 2004
England Arsenal 0 1 - 2006
England Tottenham Hotspur 0 1 - 2019
Frankrike Paris Saint-Germain 0 1 - 2020

Finaler per land

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[5]
Nr Land Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1 Spanien Spanien 20 11 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1992, 1998, 2000, 2002, 2006, 2009, 2011, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2022, 2024 1961, 1962, 1964, 1974, 1981, 1986, 1994, 2000, 2001, 2014, 2016
2 England England 15 11 1968, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981, 1982, 1984, 1999, 2005, 2008, 2012, 2019, 2021, 2023 1975, 1985, 2006, 2007, 2008, 2009, 2011, 2018, 2019, 2021, 2022
3 Italien Italien 12 17 1963, 1964, 1965, 1969, 1985, 1989, 1990, 1994, 1996, 2003, 2007, 2010 1957, 1958, 1967, 1972, 1973, 1983, 1984, 1992, 1993, 1995, 1997, 1998, 2003, 2005, 2015, 2017, 2023
4 Tyskland Tyskland[a] 8 11 1974, 1975, 1976, 1983, 1997, 2001, 2013, 2020 1960, 1977, 1980, 1982, 1987, 1999, 2002, 2010, 2012, 2013, 2024
5 Nederländerna Nederländerna 6 2 1970, 1971, 1972, 1973, 1988, 1995 1969, 1996
6 Portugal Portugal 4 5 1961, 1962, 1987, 2004 1963, 1965, 1968, 1988, 1990
7 Frankrike Frankrike 1 6 1993 1956, 1959, 1976, 1991, 2004, 2020
8 Skottland Skottland 1 1 1967 1970
Rumänien Rumänien 1 1 1986 1989
Serbien Serbien[b] 1 1 1991 1966
11 Grekland Grekland 0 1 - 1971
Belgien Belgien 0 1 - 1978
Sverige Sverige 0 1 - 1979
  1. ^ Inklusive Västtyskland (4–5)
  2. ^ Inklusive Jugoslavien (1–1)

Maratontabell

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng. Klubbar som spelar i Uefa Champions League säsongen 2024/25 markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[17]
Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1 Spanien Real Madrid 489 294 85 110 1075 536 +539 673
2 Tyskland Bayern München 394 236 79 79 825 386 +439 551
3 Spanien Barcelona 350 204 77 69 687 357 +330 485
4 England Manchester United 299 161 70 68 545 299 +246 392
5 Italien Juventus 301 153 70 78 479 301 +178 376
6 Italien Milan 273 133 70 70 442 259 +183 336
7 England Liverpool 248 142 50 56 472 228 +244 334
8 Portugal Benfica 293 131 68 94 482 345 +137 330
9 Portugal Porto 277 126 62 89 412 313 +99 314
10 Nederländerna Ajax 247 112 64 71 396 282 +114 288

Flest matcher

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2022/23.[17]
Cristiano Ronaldo har spelat flest matcher i cupens historia.
Nr Spelare Matcher År Klubb(ar)
1 Portugal Cristiano Ronaldo 187 2002– Portugal Sporting Lissabon (1), England Manchester United (62), Spanien Real Madrid (101), Italien Juventus (23)
2 Spanien Iker Casillas 181 1999–2019 Spanien Real Madrid (152), Portugal Porto (29)
3 Argentina Lionel Messi 163 2004– Spanien Barcelona (149), Frankrike Paris Saint-Germain (14)
4 Spanien Xavi 157 1998–2015 Spanien Barcelona (157)
5 Frankrike Karim Benzema 152 2005– Frankrike Lyon (19), Spanien Real Madrid (133)
6 Wales Ryan Giggs 151 1993–2014 England Manchester United (151)
7 Tyskland Thomas Müller 153 2009– Tyskland Bayern München (153)
Spanien Raúl 144 1995–2011 Spanien Real Madrid (132), Tyskland Schalke 04 (12)
9 Tyskland Toni Kroos 153 2008– Tyskland Bayern München (43), Spanien Real Madrid (110)
10 Italien Paolo Maldini 139 1988–2008 Italien Milan (139)

Flest mål

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2022/23.[17][18]
Cristiano Ronaldo har gjort flest mål i cupens historia.
Nr Spelare Mål Matcher Målsnitt År Klubb(ar)
1 Portugal Cristiano Ronaldo 141 187 &&&&&&&&&&&&&&00.7500000,75 2002– England Manchester United (22), Spanien Real Madrid (105), Italien Juventus (14)
2 Argentina Lionel Messi 129 163 &&&&&&&&&&&&&&00.7900000,79 2004– Spanien Barcelona (120), Frankrike Paris Saint-Germain (9)
3 Polen Robert Lewandowski 94 120 &&&&&&&&&&&&&&00.7800000,78 2011– Tyskland Borussia Dortmund (17), Tyskland Bayern München (69), Spanien Barcelona (8)
4 Frankrike Karim Benzema 90 152 &&&&&&&&&&&&&&00.5900000,59 2005– Frankrike Lyon (12), Spanien Real Madrid (78)
5 Spanien Raúl 71 144 &&&&&&&&&&&&&&00.4900000,49 1995–2011 Spanien Real Madrid (66), Tyskland Schalke 04 (5)
6 Nederländerna Ruud van Nistelrooy 60 81 &&&&&&&&&&&&&&00.7400000,74 1998–2009 Nederländerna PSV (9), England Manchester United (38), Spanien Real Madrid (13)
7 Ukraina Andrij Sjevtjenko 59 116 &&&&&&&&&&&&&&00.5100000,51 1994–2011 Ukraina Dynamo Kiev (22), Italien Milan (33), England Chelsea (4)
8 Tyskland Thomas Müller 54 153 &&&&&&&&&&&&&&00.3500000,35 2009– Tyskland Bayern München (54)
9 Frankrike Thierry Henry 51 115 &&&&&&&&&&&&&&00.4400000,44 1997–2012 Frankrike Monaco (7), England Arsenal (35), Spanien Barcelona (9)
10 Italien Filippo Inzaghi 50 85 &&&&&&&&&&&&&&00.5900000,59 1997–2010 Italien Juventus (17), Italien Milan (33)

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Säsongens spelare

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens spelare i Uefa Champions Leagues historia.

Säsong Spelare Position Klubb Källa
2021/22 Frankrike Karim Benzema Anfallare Spanien Real Madrid [19]
2022/23 Spanien Rodri Mittfältare England Manchester City [20]
2023/24 Brasilien Vinícius Júnior Anfallare Spanien Real Madrid [21]

Säsongens unga spelare

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens unga spelare i Uefa Champions Leagues historia.

Säsong Spelare Position Klubb Källa
2021/22 Brasilien Vinícius Júnior Anfallare Spanien Real Madrid [22]
2022/23 Georgien Chvitja Kvaratschelia Anfallare Italien Napoli [23]
2023/24 England Jude Bellingham Mittfältare Spanien Real Madrid [24]

Publikrekord

[redigera | redigera wikitext]

Publikrekordet i Europacupen och Uefa Champions League är från returmatchen i "Battle of Britain", en av semifinalerna säsongen 1969/70. Matchen mellan skotska Celtic och engelska Leeds United lockade 135 826 personer till Hampden Park i Glasgow. Celtic vann matchen med 2–1 och gick vidare med 3–1 totalt.[25]

Hymnen

[redigera | redigera wikitext]

Uefa gav 1992 den brittiska kompositören Tony Britten i uppdrag att skapa den officiella Uefa Champions League-hymnen och denne baserade verket på Georg Friedrich Händels kröningshymn Zadok the Priest. Musiken framfördes av Royal Philharmonic Orchestra och texten sjöngs av kören från Academy of St Martin in the Fields i de tre officiella språk som används av Uefa: engelska, tyska och franska. Hymnens refräng spelas före varje Uefa Champions League-match, liksom vid början och slutet av varje TV-sändning av matcherna. Hela hymnen är ungefär tre minuter lång, och har två korta verser och en refräng. Hymnen har aldrig släppts kommersiellt.[26]

Texten

[redigera | redigera wikitext]
"Ce sont les meilleures équipes, Es sind die allerbesten Mannschaften, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Une grande réunion, Eine grosse sportliche Veranstaltung, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Ils sont les meilleurs, Sie sind die Besten, These are the champions, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"[26]

Prispengar

[redigera | redigera wikitext]

Alla klubbar som deltar i turneringen erhåller prispengar av Uefa. Dessa består dels av förutbestämda belopp och dels av belopp som varierar beroende på klubbarnas klubblagskoefficienter och värdet av deras TV-marknader. För säsongen 2023/24 ser de förutbestämda beloppen ut på följande sätt:[27]

  • Klubbar som åker ut i playoffomgången: 5 000 000 euro
  • Klubbar som når gruppspelet: 15 640 000 euro
  • Vinst i gruppspelet: 2 800 000 euro
  • Oavgjort i gruppspelet: 930 000 euro
  • Klubbar som når åttondelsfinalerna: 9 600 000 euro
  • Klubbar som når kvartsfinalerna: 10 600 000 euro
  • Klubbar som når semifinalerna: 12 500 000 euro
  • Klubbar som når finalen: 15 500 000 euro
  • Klubben som vinner finalen: 4 500 000 euro

TV-sändningar

[redigera | redigera wikitext]

I samband med den första säsongen av Uefa Champions League, säsongen 1992/93, tilldelades sändningsrättigheterna i Sverige TV3 och Viasat, då ingående i Kinnevik-ägda Modern Times Group. Uefa Champions League sändes därefter under många år i Sverige i TV3, TV6 och Viasat Fotboll, sedan 2018 ingående i NENT Group.

Den 9 april 2020 offentliggjorde Uefa resultatet av budgivningen för Uefa Champions League och Uefa Europa League åren 2021–2024, där det stod klart att Telia vann sändningsrättigheterna till Uefa Champions League i Sverige för drygt tre miljarder kronor. Från och med 2021 sänds Uefa Champions League i någon av Telia-ägda TV4 Medias kanaler.[28][29]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] ”Football's top club competition” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 7 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190607151532/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/history/background/index.html. Läst 20 juni 2019. 
  2. ^ [a b] ”How association club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 4 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220704070350/https://www.uefa.com/nationalassociations/uefarankings/country/about/. Läst 2 augusti 2023. 
  3. ^ [a b c d e] ”2023/24 UEFA Champions League: Matches, final, key dates” (på engelska). Uefa. 31 juli 2023. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2023. https://web.archive.org/web/20230801213047/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/027a-1641dbcb4419-56bd0f3d6fd8-1000--2023-24-season-dates-details/. Läst 2 augusti 2023. 
  4. ^ ”The hidden meaning behind the eight stars on the Champions League logo has been revealed” (på engelska). SPORTbible. 3 oktober 2023. https://www.sportbible.com/football/football-news/champions-league-logo-stars-129613-20231003. Läst 25 mars 2024. 
  5. ^ [a b c] ”European Champions' Cup/Champions League” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/tablese/ec1.html. Läst 2 augusti 2023. 
  6. ^ ”'Launching the European Cup Was a Gamble'” (på engelska) (PDF). Uefa. Maj 2016. Arkiverad från originalet den 1 juni 2022. https://web.archive.org/web/20220601003205/https://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/uefaorg/General/02/59/07/69/2590769_DOWNLOAD.pdf. Läst 2 augusti 2023. 
  7. ^ ”Who scored the first goals in UEFA's competitions?” (på engelska). Uefa. 14 september 2021. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918110242/https://www.uefa.com/news/0253-0d8226f62167-bb95306965de-1000--chakvetadze-scores-first-goal-in-uefa-nations-league/. Läst 2 augusti 2023. 
  8. ^ Chalmers, Robert (29 maj 2015). ”Remembering the Heysel stadium disaster” (på engelska). GQ. Arkiverad från originalet den 24 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190324144341/https://www.gq-magazine.co.uk/article/heysel-stadium-disaster-30-anniversary. Läst 2 augusti 2023. 
  9. ^ [a b] ”Setting the standard for club football” (på engelska). Uefa. 20 april 2021. Arkiverad från originalet den 25 september 2021. https://web.archive.org/web/20210925224035/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0268-121578ca9f2b-3ebc8c09202b-1000--setting-the-standard-for-club-football/. Läst 2 augusti 2023. 
  10. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 13 Competition stages and seeding” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2023/24/Article-13-Competition-stages-and-seeding-Online. Läst 2 augusti 2023. 
  11. ^ ”Abolition of the away goals rule in all UEFA club competitions” (på engelska). Uefa. 24 juni 2021. Arkiverad från originalet den 10 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210710023946/https://www.uefa.com/insideuefa/mediaservices/mediareleases/news/026a-1298aeb73a7a-5b64cb68d920-1000--abolition-of-the-away-goals-rule-in-all-uefa-club-competitions/. Läst 2 augusti 2023. 
  12. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 14 Match system – qualifying phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2023/24/Article-14-Match-system-qualifying-phase-Online. Läst 2 augusti 2023. 
  13. ^ [a b] ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 16 Match system – group stage” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2023/24/Article-16-Match-system-group-stage-Online. Läst 2 augusti 2023. 
  14. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 17 Equality of points – group stage” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2023/24/Article-17-Equality-of-points-group-stage-Online. Läst 2 augusti 2023. 
  15. ^ [a b c d] ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 18 Match system – round of 16, quarter-finals and semi-finals” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2023/24/Article-18-Match-system-round-of-16-quarter-finals-and-semi-finals-Online. Läst 2 augusti 2023. 
  16. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 19 Match system – final” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2023/24/Article-19-Match-system-final-Online. Läst 2 augusti 2023. 
  17. ^ [a b c] ”UEFA Champions League statistics handbook” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/statistics/all-time. Läst 2 augusti 2023. 
  18. ^ ”Champions Cup/Champions League Topscorers” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/ec/ec1tops.html. Läst 2 augusti 2023. 
  19. ^ ”Karim Benzema named 2021/22 UEFA Champions League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 31 maj 2022. Arkiverad från originalet den 27 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230727082916/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0275-15465014cfaf-b4d5f6398256-1000--karim-benzema-named-2021-22-uefa-champions-league-player-of-/. Läst 2 augusti 2023. 
  20. ^ ”Rodri named 2022/23 UEFA Champions League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 11 juni 2023. Arkiverad från originalet den 11 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230611181752/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0282-183b473eaf28-b2fde4465718-1000--rodri-named-2022-23-uefa-champions-league-player-of-the-s/. Läst 2 augusti 2023. 
  21. ^ ”Vinícius Júnior named 2023/24 UEFA Champions League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 3 juni 2024. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/028e-1b0b054fab71-50d454377428-1000--vinicius-junior-named-2023-24-uefa-champions-league-playe/. Läst 17 september 2024. 
  22. ^ ”Vinícius Júnior named 2021/22 UEFA Champions League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 31 maj 2022. Arkiverad från originalet den 2 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230602081355/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0275-1546501dd977-8e9d95ac3c37-1000--vinicius-junior-named-2021-22-uefa-champions-league-young-/. Läst 2 augusti 2023. 
  23. ^ ”Khvicha Kvaratskhelia named 2022/23 UEFA Champions League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 11 juni 2023. Arkiverad från originalet den 11 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230611191654/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0282-183b47355fb9-5778e4a7c37f-1000--khvicha-kvaratskhelia-named-2022-23-uefa-champions-league-yo/. Läst 2 augusti 2023. 
  24. ^ ”Jude Bellingham named 2023/24 UEFA Champions League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 3 juni 2024. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/028e-1b0b05935263-f0f77020d8a3-1000--jude-bellingham-named-2023-24-uefa-champions-league-young-/. Läst 17 september 2024. 
  25. ^ ”Season 1969-70” (på engelska). European Cup History. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180818204130/http://www.europeancuphistory.com/euro70.html. Läst 2 augusti 2023. 
  26. ^ [a b] ”UEFA Champions League anthem: lyrics, background, facts” (på engelska). Uefa. 30 juli 2020. Arkiverad från originalet den 17 september 2020. https://web.archive.org/web/20200917183716/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/022d-0e1636f1244a-c916aa410dad-1000--sing-along-to-the-anthem/. Läst 2 augusti 2023. 
  27. ^ ”Distribution to clubs from the 2023/24 UEFA Champions League, UEFA Europa League and UEFA Europa Conference League and the 2023 UEFA Super Cup. Payments for the qualifying phases. Solidarity payments for non-participating clubs.” (på engelska) (PDF). Uefa. 7 juli 2023. Arkiverad från originalet den 11 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230711235341/https://editorial.uefa.com/resources/0283-1874e21d8957-30a439a30e08-1000/20230707_circular_2023_35_en.pdf. Läst 2 augusti 2023. 
  28. ^ Scherman, Jan (9 april 2020). ”Uppgifter: Champions League till Telia”. Dagens Media. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200803173126/https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/uppgifter-champions-league-till-telia/. Läst 2 augusti 2023. 
  29. ^ Scherman, Jan (9 april 2020). ”Jan Scherman: "Nent erbjöd Telia ett samarbete om Champions League"”. Dagens Media. Arkiverad från originalet den 26 september 2020. https://web.archive.org/web/20200926085314/https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/jan-scherman-nent-erbjod-telia-ett-samarbete-om-champions-league/. Läst 2 augusti 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Vinnare av Europacupen och Uefa Champions League
Europacupen (1955–1992)
1955/56: Spanien Real Madrid (1)
1956/57: Spanien Real Madrid (2)
1957/58: Spanien Real Madrid (3)
1958/59: Spanien Real Madrid (4)
1959/60: Spanien Real Madrid (5)
1960/61: Portugal Benfica (1)
1961/62: Portugal Benfica (2)
1962/63: Italien Milan (1)
1963/64: Italien Inter (1)
1964/65: Italien Inter (2)
1965/66: Spanien Real Madrid (6)
1966/67: Skottland Celtic (1)
1967/68: England Manchester United (1)
1968/69: Italien Milan (2)
1969/70: Nederländerna Feyenoord (1)
1970/71: Nederländerna Ajax (1)
1971/72: Nederländerna Ajax (2)
1972/73: Nederländerna Ajax (3)
1973/74: Västtyskland Bayern München (1)
1974/75: Västtyskland Bayern München (2)
1975/76: Västtyskland Bayern München (3)
1976/77: England Liverpool (1)
1977/78: England Liverpool (2)
1978/79: England Nottingham Forest (1)
1979/80: England Nottingham Forest (2)
1980/81: England Liverpool (3)
1981/82: England Aston Villa (1)
1982/83: Västtyskland Hamburg (1)
1983/84: England Liverpool (4)
1984/85: Italien Juventus (1)
1985/86: Rumänien Steaua Bukarest (1)
1986/87: Portugal Porto (1)
1987/88: Nederländerna PSV (1)
1988/89: Italien Milan (3)
1989/90: Italien Milan (4)
1990/91: Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Röda stjärnan (1)
1991/92: Spanien Barcelona (1)
Uefa Champions League (1992–)
v • r
Uefas klubblagsturneringar i fotboll
v • r
Europeiska cupvinnarcupen i fotboll
1960/61 · 1961/62 · 1962/63 · 1963/64 · 1964/65 · 1965/66 · 1966/67 · 1967/68 · 1968/69 · 1969/70 · 1970/71 · 1971/72 · 1972/73 · 1973/74 · 1974/75 · 1975/76 · 1976/77 · 1977/78 · 1978/79 · 1979/80 · 1980/81 · 1981/82 · 1982/83 · 1983/84 · 1984/85 · 1985/86 · 1986/87 · 1987/88 · 1988/89 · 1989/90 · 1990/91 · 1991/92 · 1992/93 · 1993/94 · 1994/95 · 1995/96 · 1996/97 · 1997/98 · 1998/99
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Uefa_Champions_League&oldid=56070249”