Sverigefinnar

Sverigefinnarnas inofficiella flagga

Ej att förväxla med Finlandssvenskar.

Sverigefinnar (finska ruotsinsuomalaiset, eller ruosut) är en finsktalande nationell minoritetsgrupp i Sverige, som vanligen uppskattas till 300 000 till 550 000 personer, varav 210 000 till 260 000 finsktalande. Enligt SCB finns det dock över 675 000 sverigefinländare i Sverige. Enligt Ruab finns det ca 470 000 finsktalande i Sverige. Sverigefinnarna räknas som en av Sveriges officiella nationella minoriteter. Den finska som talas av sverigefinnar brukar ibland kallas för sverigefinska.

Sverigefinnar är en av de äldsta migrantgrupperna i Sverige, och spår av detta finns på flera håll i landet där så kallade finnmarker eller finnskogar uppstått, exempelvis Rättviks finnmark och Orsa finnmark. Efter det att sverigefinnarna i dessa områden assimilerats till majoritetssamhället, har nya grupper av finsktalande kommit till Sverige främst under andra halvan av 1900-talet.

Definition

Med sverigefinnar avses vanligen finskspråkiga invandrare i Sverige samt deras ättlingar. Om man kallar Finlands alla medborgare för finländare och därunder skiljer mellan finnar och finlandssvenskar, beroende på om de räknar sig som finsk- eller svensktalande, bör man använda den övergripande termen sverigefinländare för alla som invandrat till Sverige från Finland och därefter skilja mellan sverigefinnar och sverigefinlandssvenskar. Hälften av finländarna som flyttade till Sverige på 1950-talet var finlandssvenskar men det var då tiden betydlig färre människor som flyttade än på 1960- och 1970-talet, men även då utgjorde finlandssvenskarna kring 20-30 % av den finländska flyttströmmen till Sverige. På 90-talet var kring 25 % av de finländska emigranterna finlandssvenskar.

Antal

Finsktalande i södra Sverige i procent, 2005

Det totala antalet finskspråkiga är svårt att få fram, eftersom Sverige inte registrerar modersmål eller etnicitet. RUAB intervjuade 30 000 svenskar under 2005 och det visade sig att 5,2% av dessa hade kunskaper i finska eller meänkieli, vilket utslaget på hela befolkningen blir c:a 470 000.

I slutet av 2008 fanns det enligt statistik som SR Sisuradio beställt från SCB 436 000 personer födda i Finland eller med minst en förälder född i Finland , d.v.s. sverigefinländare (sverigefinnar och sverigefinlandssvenskar). Räknar man in den tredje generationen (med minst en mor- eller farförälder född i Finland) är antalet 675 000.

Enligt uppskattningar 2004 från Finskt språk- och kulturcentrum på Mälardalens högskola av Eric De Geer skall antalet finsktalande finländare i Sverige vara c:a 260 000, motsvarande 2,9% av befolkningen. De Geer utgår från att 85% av de finlandsfödda är finsktalande samt att 75% av barnen med två finska föräldrar och 40% med en finsk förälder är finsktalande.

Enligt en rapporten Sveriges språk - vem talar vad och var?, utgiven 2009 av institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet, är antalet sverigefinnar med finska som modersmål c:a 210 000.

Av eleverna i grundskolan har enligt skolverket 8 488 (1.0%) anmält att de är berättigade till modersmålsundervisning i finska, vilket gör finska till det sjätte största minoritetsspråket i Sverige bland barn i grundskoleåldern. Läsåret 2006/07 deltog 37% av de berättigade i modersmålsundervisning på finska.

Nationell minoritetsstatus

Sverigefinnarna fick nationell minoritetsstatus den 1 april 2000. Detta ger rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar i de geografiska områden där "språken har använts av tradition och fortfarande används i tillräcklig omfattning" (förvaltningsområde för finska). Dessa områden omfattade ursprungligen fem kommuner i Norrbotten (Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå), vilka 1:a januari 2010 för finska utökades med ytterligare arton kommuner i södra Sverige (Botkyrka, Eskilstuna, Hallstahammar, Haninge, Huddinge, Håbo, Köping, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala och Älvkarleby, Österåker, Östhammar) och den 1:a maj 2010 med ytterligare tre (Borås, Surahammar och Västerås).

Det innebär bland annat följande:

Den enskilde har rätt att använda finska i kontakterna med förvaltningsmyndigheter och domstolar. Rätten är begränsad till ärenden som rör myndighetsutövning. Myndigheten ska ge muntliga svar på finska. Förskoleverksamhet och äldreomsorg på finska ska också erbjudas.

Aktivistier inom de sverigefinska leden har funnits sedan länge, och kampen för att höja finskans status i Sverige har pågått sedan länge. Speciellt Gottlund, som brukar kallas för sverigefinnarnas apostel, var utmärkande för den finska saken i Sverige. Redan 1830 grundades den första sverigefinska föreningen i Stockholm av Carl Axel Gottlund där alla finnar i Sverige, inräknat svedjefinnar, oberoende medborgarskap var välkomna. Föreningen hade även ett högre syfte än att bara fungera som en klubb för gemensam trevnad, utan även att befrämja det finska språket och litteraturen i Sverige.

Iden om finska förvaltningsområden är gammal, och förslag på finska som officiellt språk i Värmland var något som skogsfinnarna med Gottlund i spetsen kämpade för länge. Men arbetet för att verka för ett finskspråkigt Värmland gav ingen frukt då motståndet från Stockholm och den centrala makten var kompakt.

Sverigefinnarna har allt sedan den stora inflyttningen från 50-talet och framåt fört en aktiv kamp för finskans status i Sverige. Sedan 2000 kan man skönja en identitetspolitik som går ut på att finnarna mer och mer skapar sig en egen identitet, bortom invandraridentiteten. Detta kan synas i att man sedan 2007 har en inofficiell sverigefinsk flagga, sedan 2010 har sverigefinnarna dessutom en egen "nationaldag", den 24 februari, även kallad Gottlunds dag. Vissa menar dessutom att den traditionella finska tangolåten "Satumaa" fungerar som sverigefinnarnas inofficiella nationalsång.

Finskhet i Sverige

Minnessten över tusende finnar jordade på Katarina kyrkogård i Stockholm 1600-1800.

Finskheten i Sverige kan delas i åtminstone fem historiskt olika grupper:

1. Tornedalsfinnar, som bodde i Tornedalen innan Finland avskildes från Sverige. De är inte en invandrargrupp och egentligen inte "sverigefinnar", i meningen inflyttade från Finland, utan en finsktalande folkgrupp av svenska medborgare. Deras varietet av finska heter meänkieli. Eftersom många av dem är svensk- eller tvåspråkiga kallas de numera hellre tornedalingar.
2. Finnar som flyttat före 1809, då Sverige och Finland var ett och samma rike, och som väl därför tekniskt sett inte heller var invandrare. Det finska språket levde länge kvar, men försvann på några generationer i och med landsbygdens omvandling, urbaniseringen och den svenska språkpolitiken. Enstaka personer som levde fram till senare delen av 1900-talet talade s.k. "fäderneärvd finska". Av ättlingarna till dessa finnskogarnas folk är ytterst få finsktalande i dag, men de är givetvis ändå en viktig del av finnkulturen i Sverige. (I Mälardalsområdet har det sedan ännu längre funnits finsktalande folk, som väl assimilerats snabbare, men fyllts på österifrån.)
3. Finnar som flyttat efter 1809 och som alltså är de enda som kan kallas invandrare. De utgör i dag en majoritet av de finsktalande i Sverige. De flesta har invandrat efter 1954, då passfrihet och arbetsfrihet infördes för nordiska medborgare. (Strängt taget borde bara de som har finskt medborgarskap kallas sverigefinländare. Många av deras barn och barnbarn, som talar finska och fötts i Sverige, är snarast sverigefinnar enbart.)
4. De finska krigsbarnen (och deras barn och barnbarn) som evakuerades under andra världskriget, åren 1939-1945. Ca 70 000 barn skickades från Finland till Sverige.
5. En femte, mindre grupp för sig utgör de finskspråkiga som kommit till Sverige från Ingermanland och ryska Karelen. Om de inte bott i Finland (ens före vinterkriget 1939-1940) är de tekniskt sett inte sverigefinländare men kan ändå kallas sverigefinnar (och deras finska förfäder kan ha varit svenska undersåtar före 1721). Vid slutet av andra världskriget kom ungefär 4 500 flyktingar från Ingermanland till Sverige.

Sverigefinnarnas spridning

Sverigefinnarna är utspridda i stort sett över hela Sverige. På denna punkt skiljer de sig från finlandssvenskarna, som bor mycket mer koncentrerat (Svenskfinland). Majoriteten av sverigefinnarna är dock bosatta i det så kallade industribältet från Stockholm över Mälardalen till Göteborg samt på mindre industriorter i Dalarna, Västmanland och Norrbotten.

Personer som talar eller förstår finska eller meänkieli efter lokalradioområden

De lokalradioområden som ligger över riksgenomsnittet på 5,2 % av befolkningen som talar eller förstår finska och/eller meänkieli.

• Norrbottens län 60 000 (27,7%)
• Sjuhärad 12 000 (7,0%)
• Södermanland 16 000 (7,0%)
• Västmanlands län 14 000 (6,5%)
• Stockholms län 102 000 (6,4%)
• Västerbottens län 13 000 (5,7%)
• Dalarnas län 13 000 (5,6%)
• Uppsala län 14 000 (5,6%)
• Gävleborgs län 13 000 (5,3%)

Sverigefinländare efter kommun

Siffrorna är hämtade från "Ruotsin Suomessa syntynyt väestö" (födda i Finland) 1998 (Korkeasaari & Tarkiainen). De siffror i kursiv stil är från Sverigefinska Riksförbundet (se externa länkar) där även de sverigefinländare som är födda i Sverige är medräknade.

• Stockholm 22287 (46927) (3,1%)
• Göteborg 9727 (20372) (2,1%)
• Södertälje 6290 (10722) (7,6%)
• Eskilstuna 6087 (12072) (6,9%)
• Västerås 5320 (11592) (4,3%)
• Botkyrka 4618 (8408) (6,5%)
• Borås 4460 (9210) (4,6%)
• Huddinge 3774 (7729) (4,7%)
• Haparanda 3723 (35,1%)
• Uppsala 3363 (8838) (1,8%)
• Nacka 3340 (4,6%)
• Haninge 3305 (7015) (5,0%)
• Upplands Väsby 3014 (8,3%)
• Järfälla 2850 (4,8%)
• Norrköping 2692 (2,2%)
• Umeå 2366 (2,3%)
• Luleå 2316 (3,2%)
• Norrtälje 2125 (4,1%)
• Malmö 1944 (0,8%)
• Gävle 1867 (2,1%)
• Sigtuna 1857 (5,5%)
• Solna 1838 (3,3%)
• Sundsvall 1838 (1,9%)
• Örebro 1833 (1,5%)
• Köping 1786 (7,0%)
• Täby 1737 (2,9%)
• Tyresö 1685 (4,5%)
• Trollhättan 1661 (3,2%)
• Värmdö 1512 (5,3%)
• Sollentuna 1511 (2,7%)
• Surahammar 1399 (13,0%)
• Skövde 1397 (2,8%)
• Fagersta 1384 (10,7%)
• Sundbyberg 1372 (4,2%)
• Borlänge 1363 (2,8%)
• Kiruna 1359 (5,4%)
• Hallstahammar 1354 (8,6%)
• Jönköping 1338 (1,2%)
• Enköping 1335 (3,7%)
• Karlskoga 1305 (4,0%)
• Upplands Bro 1303 (6,4%)
• Österåker 1176 (3,6%)
• Lidingö 1154 (2,9%)
• Avesta 1123 (4,8%)
• Håbo 1114 (6,5%)
• Övertorneå 1113 (18,7%)

Finskspråkig media

Av finskspråkiga tidningar finns Haparandabladet, som utkommer på både finska och svenska och Ruotsin Suomalainen, som ges ut en dag i veckan i Stockholm. Dessutom fanns femdagars-tidningen Ruotsin Sanomat som fick läggas ner på grund av konkurs 2005. En nättidning, Ruotsi.se, finns också och i Eskilstuna ges Yks’Kaks ut 10 ggr/år. Ett antal svenska dagstidningar i områden med mycket finsktalande har en del sidor eller spalter med nyheter på finska.

Som sverigefinsk kulturtidskrift utkommer tidningen Liekki.

På SVT sänds det finskspråkiga nyhetsprogrammet Uutiset varje vardag, dessutom visas barnprogrammet Karamelli.

SR har både riks- och lokalradiosändningar på FM från Sisuradio. Utöver FM-sändningarna sänder Sisuradio via webb, kabel och digitalradio.

Förutom i gränsområdet kan man ta emot finsk tv (TV Finland) via marknätet i Mälardalen samt de flesta kabelnät.

Sverigefinnarnas dag

Sverigefinnarnas dag firas på Carl Axel Gottlunds födelsedag, den 24 februari.

Några kända sverigefinnar

Kerstin Koorti, advokat i Stockholm Susanna Alakoski, författare Marko Lehtosalo (Markoolio), musiker Hasse Aro, producent och programledare Matti Haapamäki, dokusåpadeltagare Anna Järvinen, popsångerska Janne Westerlund, komiker Max Peezay, rappare Zac O'Yeah, författare Jari Haapalainen, producent, musiker

Love Antell, musiker, frontman i Florence Valentin Pekka Heino, programledare Fredrik Virtanen, journalist Markus Krunegård, musiker Sami Sirviö, gitarrist i rockbandet Kent Markus Mustonen, trummis i rockbandet Kent Jari Sillanpää, tango-, pop- och schlagerartist Anna Maria Espinosa, musiker Heikki Vesa känd siare och spåman Maini Sorri, sångerska Tommy Salo, ishockeymålvakt

Se även

• Sverigefinländare
• Sverigefinlandssvenskar
• Sverigefinska
• Sverigefinska språknämnden
• Sverigefinska Riksförbundet
• Tornedalen och tornedalingar
• Svedjefinnar
• Finska kyrkan
• Finskt språk- och kulturcentrum

Källor

• SOU 2005:40 Delbetänkande av Utredningen om finska och sydsamiska språken

Vidare läsning

• Broberg, Richard (1981). ”Äldre invandringar från Finland i historia och tradition.”. Fataburen (Stockholm : Nordiska museet, 1906-) 1981,: sid. 32-65 : ill.. ISSN 0348-971X. ISSN 0348-971X ISSN 0348-971X.  Libris 3236616
• Mörtberg, Matti; Forsberg Anna (2008). Folktro och trolldom: Matti Mörtbergs uppteckningar om den skogsfinska kulturen. Folktro och folkminnen från Finnskogen ; 1. Gävle: Veidarvon. Libris 11222156. ISBN 978-91-974677-3-5 
• Nordlund, Sven (1984). ”Finnarna”. Den dolda historien : 27 uppsatser om vårt okända förflutna (1984): sid. 46-62 : ill..  Libris 9566517
• Sundén-Cullberg, Ann (2000). Tolvmilaskogen: om svedjefinnarna i Skandinaviens skogar. Torsby: Boviggen. Libris 7800445. ISBN 91-973664-0-4 
• Ågren, Marja (2006). "Är du finsk, eller-?": en etnologisk studie om att växa upp och leva med finsk bakgrund i Sverige. [Skrifter från Etnologiska föreningen i Västsverige], 0283-0930. Göteborg: Arkipelag. Libris 10223772. ISBN 91-85838-71-3 

Externa länkar

• Sverigefinska Riksförbundet, RSKL (Ruotsinsuomalaisten Keskusliitto)
• Sverigefinska språknämnden
• Sverigefinnarnas delegation
• Sverigefinska Synskadadeförbundet SFSF (Ruotsin Suomenkielisten Näkövammaisten Liitto RSNL)
• SR Sisuradio (Sveriges Radios finskspråkiga radiokanal)