Saab 17

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”B 17” leder hit. För Boeings "flygande fästning", se Boeing B-17 Flying Fortress.
SAAB 17
(Tekniska data för 17A)
Saab 17.jpg
SAAB B 17A.
Beskrivning
Typ Bombflygplan
Spaningsflygplan
Besättning 2
Första flygning 18 maj 1940
I aktiv tjänst 1942-1968
Versioner A, B, C
Tillverkare SAAB
Data
Längd 9,80 m
Spännvidd 13,70 m
Höjd 4,00 m
Vingyta 28,5 m²
Tomvikt 2 650 kg
Max. startvikt 4 200 kg
Motor(er) 1 × SFA Twin Wasp STWC-3
Dragkraft 1 065 hk
Prestanda
Max. hastighet 440 km/h
Räckvidd med max. bränsle 1 800 km
Stigförmåga 10 m/s
Lastförmåga
Lastförmåga 500 kg
Beväpning
Beväpning 3 × 8mm ksp m/22
Bomber max 500 kg
Övrigt Totalt 325 tillverkade
S 17BS

Saab 17 är ett svenskt bomb- och spaningsplan som konstruerades och tillverkades av SAAB.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första skisserna på Saab 17 ritades på ASJA i slutet på 1930-talet, under arbetsnamnet L 10. Detta flygplan skulle bli det första svenskkonstruerade flygplanet med modern teknik helt byggt i metall med försänkta nitar. För att klara detta anställdes ett flertal ingenjörer från USA som stod för en stor del av konstruktionsarbetet.

Tillverkningen av L 10 kom dock inte igång förrän sammanslagningen med SAAB var klar 1939 och planet benämndes då Saab 17. Vingarna på detta lågvingande flygplan gjordes extra starka, för att planet skulle kunna fungera som störtbombplan. Det medförde att landningstället fälls upp rakt bakåt på vingens undersida, och för att skydda landställsbenen byggde man in dessa i stora kåpor. Resultatet blev att när piloten fällde ut stället fungerade det som effektiv dykbroms. Eftersom bristen på motorer var stor färdigställdes flygplanen på fabriken och flögs ut till mottagande flottilj där motorn monterades av för att återanvändas vid nästa leverans.

Flygplantypen fanns i tre grundversioner baserade på motoralternativ: 17A med en svensktillverkad Pratt&Whitney Twin-Wasp, 17B med en licenstillverkad brittisk Bristol Mercury XXIV och 17C med en italiensk Piaggio P XI, en motor som försvaret lyckades anskaffa i samband med köp av J 20 Reggiane Re.2000.[1]

B 17C

Varianterna var landställ med hjul eller skidor, alternativt fasta flottörer. Planet var mycket mångsidigt och användes till ett flertal roller i flygvapnet. B 17 som bomb- och störtbombplan var baserat på Jämtlands flygflottilj (F 4), Västgöta flygflottilj (F 6), Skaraborgs flygflottilj (F 7) och Kalmar flygflottilj (F 12). S 17 som spaningsflygplan var baserat på Roslagens flygflottilj (F 2) och Östgöta flygflottilj. I slutet av tjänstgöringen var dock flera baserade på andra flottiljer som målbogserare.

Första flygningen skedde 18 maj 1940 av Saabs provflygare Claes Smith och leveranserna inleddes 1942. Planet fick en kort tid i Flygvapnet eftersom tiden var kommen för jetdrift.

Utöver Flygvapnet användes senare 19 stycken B 17A civilt som målbogserare av främst Svensk Flygtjänst, men även av firma AviaGotland. Tre exemplar av dessa letade sig sen vidare till Finlands (2 st) och Österrikes (1 st) flygvapen som målbogserare. Även två flottörförsedda 17BS kom att användas civilt för en kort tid av Ostermans Aero.

Totalt i alla versioner tillverkades 325 flygplan (inklusive tre provflygplan). I dag finns fem kända exemplar bevarade, varav två i Sverige, ett i Danmark och två i Sydafrika. Ett av dessa hålls i flygbart skick av Flygvapenmuseum i Linköping.

Under en vinterövning i Gällivaretrakten i februari 1944 drabbades den dåvarande majoren, senare av andra anledningar välkände översten Stig Wennerström, av motorstörningar på låg höjd varvid han och spanaren korpral Palmqvist fick lämna flygplanet med fallskärm.

Flygplanet började tas ur tjänst 1947 och var 1948 hade det helt utgått ur krigsorganisationen. Men flygplanet fanns kvar inom Flygvapnet fram till 1952 som "övrigt flygplan".

Benämning Antal Tidsperiod Typ Basering
Sverige
B 17A 132 1942–1947 Lätt bombflygplan F 4, F 6, F 7, F 12
B 17B 54 1942–1947 Lätt bombflygplan F 4, F 6, F 7, F 12
B 17C 77 1943–1947 Lätt bombflygplan F 4, F 6, F 7, F 12
S 17BS 54 1942–1948 Marinspaningsplan F 2
S 17BL 56 1942–1948 Spaningsplan för armésamverkan F 3

Användning i Danmark[redigera | redigera wikitext]

Den Danska brigaden som utbildades i Sverige 1943–1945, bestod av 15 piloter, vilka utbildats av det svenska flygvapnet. År 1945 lånades 15 individer B 17C till den danska brigaden. Vilka även målades i danska färger, och var redo den 5 maj 1945 att flygas över till Danmark tillsammans med den övriga brigaden som landsattes i Helsingör. Flygstyrkan fick dock aldrig tillåtelse att landa i Danmark, och blev därför kvar i Sverige. De danska piloterna och mekanik fick istället, sju dagar efter vapenstilleståndet, ta sig till Danmark via land- och sjövägen. De 15 individer B 17C som svenska staten erbjudit Danmark till försäljning, svarade den danska regeringen med att dom inte längre var intresserade av.

Användning i Etiopien[redigera | redigera wikitext]

När flygplanen mönstrades ut från svenska flygvapnet under åren 1947-1950, såldes ett stort antal plan till etiopiska flygvapnet (IEAF) vilket var under uppbyggnad av Carl Gustav von Rosen samt tjänstledig svensk flygvapenpersonal. 46 individer B 17A levererades i tre omgångar mellan 1947 och 1953. Några av flygplanen var i tjänst fram till 1968.

Användning i Finland[redigera | redigera wikitext]

Det finländska flygvapnet köpte två exemplar av Saab 17A utrustade för målbogsering genom Svensk Flygtjänst i mars 1960. Ett av flygplanen, 17308, havererade i augusti samma år efter motorstopp och skrotades kort efteråt. Det andra flygplanet, 17355, skadades vid en misslyckad start i maj 1961 och skrotades i början av 1962.

Användning i Österrike[redigera | redigera wikitext]

Österrike köpte 1957 en B 17A av Svensk flygtjänst, som använt den som målbogserare. Vilket möjliggjorde för den österrikiska regeringen att kringgå de restriktioner som gällde för landet efter andra världskriget. Det vill säga man köpte ett civilt flygplan, som kunde användas som ett militärt.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Widefeldt, Bo/Hall, Åke: "SAAB 17". Air Historic Research, 1997.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Widfeldt, Bo; Hall, Åke (2005). Svenskt militärflyg: Svenska militära flygplan och helikoptrar 1911–2005. Nässjö: Air Historic Research AB. Sid. 70, 123. ISBN 91-975467-1-2 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]