Bure (nordisk mytologi)
Bure (fornnordiska: Búri eller Buri) var ett urtidsväsen i nordisk mytologi. Som far till Bor och farfar till gudarna Oden, Vile och Ve kan han räknas som asarnas stamfader.
Bure skapades genom att urtidskon Audhumbla slickade fram honom ur en sten. Bure var "fager att skåda, stor och väldig" (fagr álitum, mikill ok máttugr). Namnet Bure kommer av fornnordiskans "bur" som betyder förvaringsutryme eller något som bärs eller är inneburet eller innestängt, jmf svenskan "bur". Det är i sin tur avlett av ordet "bera" d v s "bära". Det kan således hänsyfta på något som är innestängt, inneburet eller förvarat, vilket i myten beskrivs som att Audhumbla frigör Bure genom att slicka fram honom ur isen i Nivelhem där han är förvarad eller instängd. Sonens namn Bor (Borr) betyder troligen "son", eller "avlad" och är avlett av samma ord.[1][2][3]
Källtexterna
Myten om Bure finns endast omtalad i Snorres Edda, närmare bestämt i sjätte kapitlet av Gylfaginning. Däremot är Bure inte nämnd någonstans i den poetiska Eddan, även om sonen Bors namn förekommer i Vǫluspá 4. I Skáldskaparmál, kap. 2, citeras ett brottstycke ur en okänd dikt av den isländske 1100-talsskalden Torvald blandaskald. Här kallas diktkonsten för "Bures arvtagare Bors sons dryck". Det är förstås Oden som är arvtagare till sin far Bor och till farfar Bure, och drycken är skaldemjödet. Diktfragmentet är intressant eftersom det är utifrån det som man har menat sig kunna bestämma stavelsens längd i namnet, och få reda på om "Bure" hette Búri eller Buri.[4] Búri verkar vara det uttal som bäst passar in i versens meter, men problemet är att fornyrðislag inte är så regelmässigt att det går att dra säkra slutsatser. Å andra sidan är diktens kviðuháttr den strängaste varianten av fornyrðislag.
Bure är också nämnd i rimacykeln Völsungsrímur VI:6 från 1300-talet, men här med namnformen Burri.[4] Slutligen kan sägas att en dvärg vid namn Buri (eller kanske Búri) också finns i Vǫluspá 13 – dock endast i Hauksbóksversionen – men denna dvärg har helt säkert ingenting med Odens farfar att göra.
Ur Gylfaginning 6
|
"Det som hände därnäst, när rimfrosten droppade, var att en ko som hette Audhumbla kom till ur den. Fyra floder av mjölk rann ur hennes spenar, och hon närde Ymer." Då säger Ganglere: "Vad levde kon av?" Hög säger: "Hon slickade rimstenarna, de var salta. Första dagen kon slickade på stenarna kom mot kvällen en mans hår fram, andra dagen mannens huvud och tredje dagen var hela mannen framme. Han kallas Bure. Han var vacker att se, stor och kraftfull. Han fick en son som hette Bor. Han gifte sig med en kvinna som hette Bestla, dotter till jätten Böltorn, och de fick tre söner. En hette Oden, den andre Vile, den tredje Ve."[5] |
|
Skáldskaparmál 2
Brottstycke av okänd dikt av Torvald blandaskald:
|
|
Se även
- Kung Bore
- Bureätten, innefattande Bure (adlig släkt)
Källor
- ^ D. A., Sunden (1884). Öfversigt af nordiska mytologien. J. Beckmans förlag. sid. §3. http://www.gutenberg.org/files/48365/48365-h/48365-h.htm
- ^ John McKinnell (2014), Essays on Eddic Poetry, University of Toronto Press, sid 133. ISBN 978-1-4426-1588-5
- ^ Rudolf Simek (2007), Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer, sid 47. ISBN 978-0-85991-513-7
- ^ [a b] Lexicon Poeticum: Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog av Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, København 1931. Uppslagsord: Búri.
- ^ Snorres Edda, översatt av Karl G. Johansson och Mats Malm, Klassikerförlaget 1999. ISBN 91-7102-449-2
- ^ Prosaöversättning av Karl G. Johansson och Mats Malm, i Snorres Edda, Klassikerförlaget 1999, sid 105. ISBN 91-7102-449-2
- ^ Torvald blandaskald
