René Magritte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
René Magritte porträtterad av Lothar Wolleh.

René François Ghislain Magritte, född 21 november 1898 i Lessines, död 15 augusti 1967 i Bryssel, var en belgisk målare inom surrealismen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

René Magritte var en belgisk målare och skulptör som föddes den 21 november 1898 och dog 15 augusti 1967 av cancer i bukspottkörteln. Hans mål i hans karriär var att han ville att observatörens verklighetsuppfattning skulle bli överkänsliga om sin omgivning. Han blev känd för några tankeväckande målningar. Magritte hade en svår barndom eftersom hans mor försökte flera gånger ta livet av sig och för att slutligen lyckas när han bara var 13 år. Hon dog vid en flod och när hon hittades så hade hennes klänning kommit över hennes ansikte, och vissa säger även att René var där när hon hittades något som berört men även inspirerat honom starkt i sin konst.

I sina tidiga verk (c:a 1920) hade Magritte tagit starka intryck av futurismen och kubismen. 1925 grundade han tillsammans med den belgiske poeten och collagekonstnären Édouard Messens tidskrifterna Oesophage och Marie som lanserade den belgiska surrealismen. Från och med det året, under inflytande av Giorgio de Chiricos visioner som klargjorde för honom "poesins överlägsenhet över måleriet", utvecklade Magritte sin personliga stil: litterära målningar med exakta bilder som inbegriper poetiska idéer, vilka antyder en mystisk och okänd närvaro, eller tilldragelse av mer än det som är synligt. Ett exempel är Den hotade mördaren (1926).

Magritte reste till Paris 1927 där han bodde i tre år och slog sig samman med andra surrealister innan han bosatte sig i Bryssel för återstoden av sitt liv. Magrittes "magiska realism" förändrades mycket litet under hans karriär, till exempel Bildernas opålitlighet (1928-1929) som är en strävan att bryta ned identiteten, Människans villkor I (1933) som ställer ett verkligt rumsdjup mot en målad illusion av djup (trompe l'œil), Hotfullt väder (1928) och Eldstegen I (1933), Slottet i Pyrenéerna (1959) och Storhetsvansinne (1961).

Det var inte förrän efter andra världskriget som Magrittes målningar blev allmänt kända. Den retrospektiva utställningen 1965 på Museum of Modern Art i New York samt efterföljande stora utställningar i London och Paris bekräftade bilden av honom som en av de mest betydande surrealistiska målarna. Magrittes karakteristiska stil har utövat ett stort inflytande även på affischkonst, reklam och grafisk formgivning.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]