Andrej Platonov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andrej Platonov
Andrej Platonov 1938
Andrej Platonov 1938
Född Andrej Platonovitj Klimentov
28 augusti 1899
Voronezj, kejsardömet Ryssland
Död 5 januari 1951 (51 år)
Moskva, Sovjetunionen
Yrke ingenjör, författare, poet, dramaturg
Språk Ryska
Verksam 1919–1951
Ämnen Sovjetsystemet
Framstående verk Grundgropen, Lyckliga Moskva, Dzjan, Tjevengur
Make/maka Maria Alexandrovna Kasjintseva (1905-1983)
Barn Platon Andrejevitj Platonov (1923-1943), Maria Andrejevna Platonova (1944-2005)
Platonovs grav på den armeniska kyrkogården i Moskva.

Andrej Platonov (ryska: Андрей Плато́нов), egentligen Andrej Platonovitj Klimentov (ryska: Андре́й Плато́нович Климе́нтов), född 28 augusti 1899[1] i Voronezj i kejsardömet Ryssland, död 5 januari 1951 i Moskva i Sovjetunionen, var ingenjör, poet, författare och dramaturg. Han var en av de tidiga sovjetiska författarna, som skrev kritiskt om sovjetsystemet och bannlystes. Han återupptäcktes under 1980-talet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Andrej Platonov föddes 1899 i Voronezj. Han var övertygad kommunist och blev redan 1920 medlem i bolsjevikpartiet, men uteslöts (eller lämnade partiet självmant) 1927 och sökte medlemskap igen samma år. Platonov blev en av de tidigaste sovjetiska författarna efter revolutionen. Eftersom han var kritisk till kollektiviseringen och utrensningarna blev han bannlyst av Josef Stalin som råkade se hans berättelser i en tidskrift. Under andra världskriget arbetade Platonov som krigskorrespondent. Han dog 1951 i Moskva av tuberkulos.

De av hans skrifter som inte hemliga polisen beslagtog lyckades hans änka bevara. Han återupptäcktes först under perestrojkan på 1980-talet.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Grundgropen[redigera | redigera wikitext]

Platonovs roman Grundgropen från 1930 är en symbolistisk, absurd och existentiell berättelse om sovjetsystemet. En arbetarbrigad gräver en husgrund för ett "gemensamt hus åt proletariatet", de uppmuntras av byggledningen som har storslagna planer på att överträffa partiets önskan och vill göra grundgropen inte bara fyra, utan sex gånger större än ursprungsplanen. En liten flicka, Nastia som kan ses som den framtida sovjetmedborgaren och adopteras av grävarna, bidrar ofta med bloddrypande politiska slagord.

Vid kollektiviseringen äter någon upp tuppen, som utgör ledarskapet i hönsgården, och äventyrar därmed äggproduktionen ("Men kamrater, var är tuppen? [...] Hur skall det kunna bli ägg om inte vår hönsmassa har tillgång till någon produktiv ledning?!"). Aktivisten i kolchosen hotar de fattiga bönderna med "avkolchosifieringen" och inte bara med "avkulakiseringen", men till slut faller han själv offer för avkulakisering när han anklagas för att leda kolchosen ut i "högeropportunismens vänsteristiska träsk". Till slut ansluter sig kolchosarbetarna till proletariatet i husgropen och grävandet fortsätter.

Romanens utopi är en återspegling av motsatsen mellan drömmar och femårsplaner å ena sidan och verklighetens meningslöshet å den andra, liksom motsatsen mellan statens storslagna kommunism och den småskaliga medmänskligheten, och bristen på sådan, som indoktrinerats av politiska dekret.

"Kamrater, via facket skall jag tilldela er vissa förmåner", sade Pasjkin. "Men varifrån skall du ta de där förmånerna?" frågade Safronov. "Vi måste ju först producera och överlämna dem till dig, för att du sedan skall kunna tilldela oss dem."
Pasjkin betraktade Safronov med sina sorgsna och förutseende ögon och gick sedan in mot staden, till sitt arbete. Kozlov gav sig iväg efter honom, och när de kommit en bit bort sade han:
"Kamrat Pasjkin, den där Vosjtjev har inlemmats i vårt arbetslag, men han har ingen platsanvisning från arbetsförmedlingen. Ni måste, som man säger, avvisa honom härifrån."
"Jag kan inte se någon som helst konflikt här - eftersom det för tillfället råder ett underskott inom proletariatet", avgjorde Pasjkin och lämnade Kozlov utan tröst. Men Kozlov började genast förlora sin proletära övertygelse och fick lust att ta sig in till staden, för att där skriva vanärande inlagor och arrangera olika slags konflikter i syfte att skapa organisatoriska förbättringar.
[...]
"Kozlov har blivit svag igen!" sade Safronov till Tjiklin. "Han uthärdar inte socialismen - det är någon funktion som fattas hos honom![2]

Platonovforskningen i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Andrej Platonovmonument i Voronezj 2013.

På Södertörns högskola hölls för första gången i Sverige ett Platonovsymposium 13 februari 2014, arrangerat av Institutionen för kultur och lärande samt CBEES vid Södertörns högskola.[3] Där framträdde Platonovs främste översättare Kajsa Öberg Lindsten på temat Att tala platonovska på svenska. Irina Sandomirskaja, professor i kulturteori vid Södertörns högskola, talade om den oändliga världen och den oåterkalleliga människan: det allmännas och det enskildas ekonomi i Platonovs Lyckliga Moskva. Stefan Jonsson, professor på REMESO[4] vid Linköpings universitet föreläste på temat Subalternernas utopi. Andrej Platonov och den instinktiva kommunismen. Filosofidoktoranden Gustav Strandberg talade om Förfrämligandet som utopi och projektforskaren Tora Lane om Dzjan: Själen innan käket. Professorn i filosofi, Marcia Sá Cavalcante Schuback, avslutade med tankeväckande Reflektioner om Platonov. Symposiet dokumenterades och gavs ut på Ersatz förlag 2017.[5]

Böcker översatta till svenska[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, 1 januari 2014.

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Uppdaterat födelsedatum. Det tidigare datumet 1 september 1899 är enligt nyare källor felaktigt. Se Varlamov 2011, sidan 6. och Seifrid 2009, sidan 4.
  2. ^ Ur Grundgropen i översättning av Kajsa Öberg Lindsten, sidorna 37-38.
  3. ^ https://www.sh.se/p3/ext/content.nsf/aget?openagent&key=13_february_2014_platonov_revolution_och_existens_1390475150448#
  4. ^ https://www.isv.liu.se/remeso?l=sv
  5. ^ http://ersatz.se/bok_lane.htm Läst 15 juni 2015

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bodin, Per-Arne: Grundningsgropen : utopi och språkförbistring. Om en roman av Andrej Platonov. - Kyssen i Ryssland och andra essäer om rysk litteratur och kultur, 2002, s. 116-137.
  • Clark, Katarina Soviet Culture and Power. A History in Documents 1917-1953 (Yale Univ. Press, 2007) ISBN 978-0-300-10646-6
  • Revolution och existens. Läsningar av Andrej Platonov. Red. Tora Lane. Ersatz 2017. ISBN 978-91-87891-27-4
  • Seifrid, Thomas Andrei Platonov: Uncertainties of Spirit (Cambridge, England, 1992) ISBN 978-0-521-40522-5
  • Seifrid, Thomas, A Companion To Andrei Platonov's The Foundation Pit, Academic Studies Press, 2009; ISBN 1-934843-57-1
  • Varlamov, Aleksej Nikolajevitj Andrej Platonov. - M.: Molodaja gvardija, 2011. - (Zjizn zametjatelnych ljodjej. Vyp. 1294). - 546 s. - ISBN 978-5-235-03411-2 (på ryska)
  • Öberg Lindsten, Kajsa, Efterord till Andrej Platonov Grundgropen ISBN 978-91-88858-44-3

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]