Gasklockan, Göteborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gasklockan ligger vid kajen på Gullbergsvass. I bakgrunden höjderna på Hisingen.
Bild från 2010 över Hultmans holme mot öster med gasklockan och vänster därom Göta Älv. Norr om älven skymtar RingönHisingen.

Gasklockan, ursprungligen Nya Gasverket, är en 86 meter (höjden uppges ursprungligen ha varit 81 meter[1]) hög rund byggnad som uppfördes vid Falutorget i stadsdelen Gullbergsvass i Göteborg. Det som syns är den omgivande strukturen till själva gasklockan som är inbyggd. Gasklockan syns från stora delar av Göteborg, men har inte varit i drift sedan 1993.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Beslutet att bygga ett nytt gasverk togs av Göteborgs stadsfullmäktige den 15 september 1887. Arkitekt var Georg Krüger, och planerna var utarbetade av överingenjören vid Stockholms gasverk, Adolf Ahlsell. Anläggningen utvidgades år 1894 samt 1901-1908 efter ritningar av ingenjörerna Hj. Samzelius (som också blev dess första föreståndare 1 juni 1888) och A T Hall. Det var avdelningschefen vid Stadens vattenledningsstyrelse samt gatu- och vägförvaltningen, ingenjör Gustaf Richert som under major Åqvists överinseende ledde arbetet med schaktning, planering, pålning och grundläggning för verkets byggnader samt en del rörläggningar inom verket och nedläggning av den två kilometer långa huvudledningen från verket till Göteborgs centrum. Kostnaden för den nya anläggningen var 10,7 miljoner kronor i dåtida penningavärde.

De äldre gasbehållarna upphörde 18 mars 1933 respektive 21 november samma år. Den nuvarande gasklockan är den fjärde i ordningen, och togs i bruk den 7 november 1933. Gasbehållaren - av torrgastyp - hade en inre diameter av 44,75 meter, och en höjd till takfoten av 75 meter samt till toppen av 81 meter. Genom rör med 1 000 millimeters diameter transporterades gasen in och ut ur klockan. Fundamentet till gasklockan utfördes av Betong AB Västra Sverige, och ritningarna av John Lindbergs konstruktionsbyrå. Klockan rymde 100 000 kubikmeter gas. Gasklockan har formen av en 20-hörning, och levererades av Maschinenfabrik Augsburg-Nürnberg i Mainz, med Götaverken som underleverantör. Till taket kommer man på utvändiga trappor eller med en yttre elektrisk hiss.[2]

Gasklockan hörde till gasverket i Gullbergsvass som på sin tid var det näst största i Sverige. Det var ett kolgasverk, med stenkol som råvara samt koks och stenkolstjära som inkomstbringande biprodukter till huvudprodukten stadsgas. Vid gasverket i Gullbergsvass producerades cirka 250 000 ton stenkolstjära enligt beräkningar av miljökontoret i Göteborg. Stenkolstjäran användes till bland annat asfalt. Till följd av denna produktion är marken starkt förorenad.

Den 5 december 1846 blev Göteborg först i landet med att få stadsgas, genom gasverket vid Rosenlundskanalen. När koks inte längre var någon inkomstbringande biprodukt så gick man över till att tillverka stadsgas av så kallad lättbensin i spaltgasverk, vilket skedde 1968 i en då ny anläggning i Arendal. Denna tillverkning upphörde 1993 då man gick över till naturgas. Sedan 1993 har gasklockan stått tom.

Numera står ett reningstorn från 1889 kvar, gasklockan från 1933 samt ett par mindre tegelbyggnader från 1800-talet. Reningstornet (1975) och gasklockan (1987) ingår i Göteborgs stads Bevaringsprogram.[3] Gasklockan har blivit utnämnd till en av Göteborgs fulaste byggnader av GT:s läsare[4] och reportern Jimmy Fredriksson kallade den för ett av västvärldens fulaste landmärken i GT 2009.[5]

Artisten Andreas Johnson hade en hit 1999 med låten "Glorious". Videon till denna låt spelades in inuti gasklockan, enligt musikkanalen MTV.

I maj 2012 kläcktes två pilgrimsfalkungar i ett bo på gasklockan.[6][7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bodman (1938), s. 55
  2. ^ Bodman (1938), s. 54f
  3. ^ Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, del I, red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2 s. 55
  4. ^ Ingrid Norrman (30 november 2006). ”Här är Göteborgs fulaste hus”. GT. http://gt.expressen.se/nyheter/1.478190/har-ar-goteborgs-fulaste-hus. 
  5. ^ Jimmy Fredriksson (15 januari 2009). ”Jimmy Fredriksson: Den är ett av västvärldens fulaste landmärken”. GT. http://gt.expressen.se/nyheter/1.1432749/jimmy-fredriksson-den-ar-ett-av-vastvarldens-fulaste-landmarken. 
  6. ^ SVT, Falkar mitt i Göteborg
  7. ^ "Pilgrimsfalkarnas sista sommar", artikel av Jan Höglund i Göteborgs-Posten den 12 juni 2013. Läst 2013-07-27.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Göteborgs stads gasverk : 1888-1938, Gösta Bodman, Wezäta, Göteborg 1938
  • Göteborg under 300 år, Carl Lagerberg & Otto Thulin, Medéns Bokhandels AB, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1923 s.98
  • Det gamla Göteborg - staden i söder, öster och norr, Tredje delen, C R A Fredberg (1922), Facsimile 1977, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s.502
  • Hamnbilder från Göteborg, Björn Olson/Curt Svenson, Wezäta förlag, Göteborg 1981 ISBN 91-85074-78-0
  • Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, A. Rundqvist, R. Scander, A. Bothén, E. Lindälv, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1982 s.66 + s.95
  • Bilden av Göteborg, färgfotografier 1910-1970, Robert Garellick, Göteborgstryckeriet 2004 ISBN 91-631-4036-5 s.121
  • Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4 s. 98

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 57°43′04″N 11°58′54″E / 57.7178°N 11.9817°Ö / 57.7178; 11.9817