Hel (gudinna)

För andra betydelser, se Hel.

Hel (1889) av Johannes Gehrts. Bilden visar Hel med sina tillhörigheter och Gnipahålans väktare Garm.

Hel (ungefär den som gömmer, fördolt, gömd) är dotter till Loke och Angerboda i nordisk mytologi och härskarinna över ett dödsrike, kallat Helheim, beläget i Nifelheim, som av somliga anses som ett slags motsats till Valhall. Hel regerar över de minst hjältemodiga själarna som inte dött i strid. Till etymologin och till funktionen ligger hon nära den grekiske Hades, om teorin att Hades ursprungligen kommer från ordet Awides (osedd) stämmer, och även Ereshkigal i mesopotamisk mytologi. Liksom med Hel används namnet på den mesopotamiska underjorden, Irkalla, som ett namn för gudinnan och det samma gäller för Hades.

Hel härskar vid Vergelmers kant. Hon har ett bordsfat som hette Hunger, en kniv som heter Svält, en säng som heter Sjukläger med ett sängöverkast vid namn Glänsande ofärd och en tröskel vid namn Fallande fördärv. Vid hunger och sjukdomar kan hon ses ridande på en trebent häst. Hel har också en träl, Gånglate, och en trälinna, Gånglata, vilka går så sakta att ingen sett dem gå.

När det upptäcktes att Loke avlat fram Hel med Heid kastade Tor ner Hel till Nifelheim. När hon där träffade marken skadades hennes ena sida svårt och hennes benbyggnad bröts i fallet. Efter detta är hon till hälften svartblå, till hälften likblek och rör sig med en gravt framåtlutande gång.

Hel har ett anskrämligt yttre.

Den gamla asatron är emellertid ingen helt enhetlig religion, och det är inte säkert att alla tror att Hels rike är så hemskt som det beskrivs ovan. Det finns till exempel en skildring av döda som lever i en trevlig tillvaro inne i ett fjäll, Helgafjell (Det Heliga Fjället). Där möts ätterna igen och samtalar och äter. Detta kan mycket väl ha betraktats som en del av Hels rike.

Viktor Rydberg hävdar i sin bok Fädernas gudasaga att Hel är lycksalighetens plats och gudinnan Hel är densamma som nornan Urd. Den mörkare sidan av dödsgudinnan gör han till en egen gudom med namnet Leikin, en missuppfattning av verbet "lekt".

Ibland i den isländska litteraturen nämns det makabert nog att döden likställs med att bli förförd av Hel och ha samlag med gudinnan. Detta framgår särskilt tydligt i Ynglingatal där den döde kungen Dyggve beskrivs ha blivit tagen av Hel för att bli hennes älskare. Folkminnen av Hel kan ha levt kvar i Norge under den tidiga medeltiden, i form av "Pesta", en "lieman"-liknande kvinna i svartkappa och huva som bar kvast.

Etymologi

Ordet Hel är samma som återfinns i helvete, och går tillbaka på forngermanska "*haljŏ-" 'dödsriket', bildat från "helan", 'dölja'. Ordet finns belagt i flera germanska språk

I de äldre källorna antyds Hel men nämns sällan vid namn och de döda beskrivs som att de är "i" Hel snarare än "med" Hel. Gudinnan Hel beskrivs oftare som "Lokes dotter" och alternativ på det, vilket kan betyda att gudinnan började kallas Hel relativt sent. Ordet Hel är femininum; med undantag för Oden så är i stort sett alla varelser i nordisk mytologi som har med döden att göra kvinnor.

Vägen till Hel

Helgrind är den grind som ledde in till Hel. Grinden är låst med nyckeln Gillingr eller Gyllinger (Yngre Eddan, 2. s494). Grinden finns på jordens och himlens östra horisont och där blir de döda insläppta. In genom Helgrind går de dödas vägar rätt nedför jorden i en västlig riktning genom djupa och mörka dalar (dökkva dala og djúpa - Gylfaginning 49) och det tar flera dagar att komma till ljusare delar av vägarna och till den gyllene bron "Gjallarbron" som vaktas av mön Modgunn, bron leder över floden Gjöll som forsar från norr till söder (Gylfaginning 59). På andra sidan bron grenar vägarna ut sig: En mot norr, mot Mimers rike och en mot söder mot Urds rike till vilket det är mer troligt att de döda vandrar.

Andra namn

Liksom flera andra figurer har Hel flera tillnamn eller kenningar:

• Lokes Dotter
• Vargens Bleka Syster
• Gravarnas Beskyddare

Källor

• Näsström, Britt-Mari (2009). Nordiska gudinnor: nytolkningar av den förkristna mytologin. Stockholm: Bonnier. Libris 11367195. ISBN 978-91-0-012237-9 
• Poetiska Eddan i originalform

Se även

• Nifelhel
• Fylgjor
• Gefjon
• Hamingja
• Hades (Grekisk mytologi)
• Ereshkigal
• Valhall
• Ran
• Vård (folktro)