Vetesläktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vetesläktet
Vete (T. aestivum)
Vete (T. aestivum)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Enhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
Ordning Gräsordningen
Poales
Familj Gräs
Poaceae
Släkte Vetesläktet
Triticum
Vetenskapligt namn
§ Triticum
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om växter med

Vetesläktet (Triticum)[1] är ett släkte gräs med cirka 20 vildväxande och odlade arter. Det har sitt ursprung i ”Bördiga halvmånen” i Medelhavsområdet och västra Asien, men odlas nu över hela världen. Enkornsvete (Triticum monococcum) började odlas för minst 10 000 år sedan, och nu är vetet jordens mest odlade sädesslag med omkring 700 sorter. 2007 låg världsproduktionen på 607 miljoner ton, vilket gjorde det till det tredje mest producerade sädesslag efter majs (784 miljoner ton) och ris (651 miljoner ton).[2] Globalt sett är vetet den ledande källan till protein från grönsaker i människans föda, och har högre proteininnehåll än både majs och ris, de andra större sädesslagen. Vete används i större utsträckning än majs till mat, då mycket av majsen används som djurföda[källa behövs].

Vete var en huvudfaktor för framväxten av stadsbaserade samhällen i civilisationens vagga, då det var en av de första grödor som lätt kunde odlas storskaligt, och hade dessutom fördelen att det gav en skörd som gav lång förvaring av mat. Vetekorn är en stapelvara som används för att göra mjöl till jästa, platta och ångbakade bröd, kakor, biskvier, tårtor, frukostflingor, pasta, nudlar, couscous[3] och för jäsning av öl och andra alkoholhaltiga drycker eller biobränsle.[4][5][6]

Vete planteras till en begränsad mängd som foder till boskap, och dess strån kan användas till stråtak.[7][8] Typiskt för släktet är flerblommiga småax i tvåsidigt ax. Självbefruktning är vanlig, men korspollinering förekommer.

Arter[redigera | redigera wikitext]

Kladogram enligt Catalogue of Life[9]:

Veten 

vete eller brödvete (T. aestivum)



Triticum aethiopicum



Vilt enkornsvete ("Triticum boeoticum")



Triticum borisovii



Triticum carthlicum



kubbvete (T. compactum)



Vild emmer (Triticum dicoccoides)



Triticum dicoccon



Tvåkornsvete (Även kallat tjockvete)



Triticum duelongatum



Triticum duromedium



hårdvete (T. durum)



Triticum edwardii



Triticum fungicidum



Triticum kiharae



Triticum macha



enkornsvete (T. monococcum)



Polskt vete



speltvete (T. spelta)



Triticum sphaerococcum



Triticum teres



Triticum timococcum



Triticum timopheevii



Triticum turanicum



Triticum turgidovillosum



emmervete



Triticum urartu




Produktion[redigera | redigera wikitext]

Största vete producenterna
(miljoner ton)
Rank Land 2009 2010 2011 2012
1  Kina 115 115 117 126
2  Indien 80 80 86 95
3  USA 60 60 54 62
4  Frankrike 38 40 38 40
5  Ryssland 61 41 56 38
6  Australien 21 22 27 30
7  Kanada 26 23 25 27
8  Pakistan 24 23 25 24
9  Tyskland 25 24 22 22
10  Turkiet 20 19 21 20
11  Ukraina 20 16 22 16
12  Iran 13 13 13 14
13  Kazakstan 17 9 22 13
14  Storbritannien 14 14 15 13
15  Argentina 9 15 14 11
Världen 686 651 704 675
Källa: UN Food & Agriculture Organization [10]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Belderok, Bob & Hans Mesdag & Dingena A. Donner. (2000) Bread-Making Quality of Wheat. Springer. p.3. ISBN 0-7923-6383-3.
  2. ^ ”Faostat”. 2007. http://faostat.fao.org/site/526/default.aspx. Läst 5 maj 2009. 
  3. ^ Cauvain, Stanley P. & Cauvain P. Cauvain. (2003) Bread Making. CRC Press. p. 540. ISBN 1-85573-553-9.
  4. ^ Palmer, John J. (2001) How to Brew. Defenestrative Pub Co. p. 233. ISBN 0-9710579-0-7.
  5. ^ Neill, Richard. (2002) Booze: The Drinks Bible for the 21st Century. Octopus Publishing Group - Cassell Illustrated. p. 112. ISBN 1-84188-196-1.
  6. ^ Department of Agriculture Appropriations for 1957: Hearings ... 84th Congress. 2d Session. United States House Committee on Appropriations. 1956. s. 242.
  7. ^ Smith, Albert E. (1995) Handbook of Weed Management Systems. Marcel Dekker. p. 411. ISBN 0-8247-9547-4.
  8. ^ Bridgwater, W. & Beatrice Aldrich. (1966) The Columbia-Viking Desk Encyclopedia. Columbia University. p. 1959.
  9. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17082009. Läst 26 May 2014. 
  10. ^ ”Production of Wheat by countries”. UN Food & Agriculture Organization (FAO). 2011. http://faostat.fao.org/site/339/default.aspx. Läst 26 August 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]