Zadar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 44°6′51″N 15°13′40″Ö / 44.11417°N 15.22778°Ö / 44.11417; 15.22778
Zadar
Ort
Bild
Bild
Vlag zadar.gif
Flagga
Coat of Arms of Zadar.png
Vapen
Land  Kroatien
Län Zadars län
Koordinater 44°6′51″N 15°13′40″Ö / 44.11417°N 15.22778°Ö / 44.11417; 15.22778
Folkmängd 72 718 (2001)
Borgmästare Božidar Kalmeta
Postnummer 23000
Riktnummer 023
Zadar i Kroatien.
Red pog.svg
Zadar i Kroatien.
Webbplats: www.zadar.hr

Zadar (italienska: Zara, latin: Iader eller Iadera) är en stad i norra Dalmatien i Kroatien. Staden är huvudort i Zadars län och grundlades cirka 400 f.Kr.. Zadar, som är en industri- och turiststad med stor hamn, har i dag drygt 70 000 invånare.

Zadar har åtskilliga monument från romersk tid och ett flertal medeltida kyrkor och palats. Staden har goda förbindelser med öarna i Zadars skärgård och städerna Split, Rijeka och Zagreb.

Zadar är en av Kroatiens allra mest växande städer och moderniseras i rask fart. Utgrävningar görs ständigt då staden mer eller mindre vilar på romerska efterlämningar och byggnader. Att staden är en kuststad försvårar dock utgrävningarna avsevärt, då vatten gärna vill tränga igenom.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Antiken[redigera | redigera wikitext]

Den dalmatiska kusten var under tidig antik bebodd av illyrer och blev under 200-talet f.Kr. gradvis intaget av det Romerska riket. År 48 f.Kr. blev Zadar, eller Iadera som det heter på latin), en romersk koloni. Det romerska styret varade i århundraden framöver ända till mitten av 400-talet då staden intogs av Hunnerna.

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Efter det Västromerska rikets fall år 481 blev den romerska provinsen Illyrien införlivat i det nybildade Östgotiska riket, vilket innefattade stora delar av det forna västromerska imperiet. I ett försök återupprätta den romerska hedern påbörjade den ÖstRomerske kejsaren Justinianus en stor militärkampanj med avsikt att återta de forna västromerska territorierna. Därmed blev Zadar en del av det Östromerska riket.

Under mitten av 600-talet påbörjades en invandring av slaviska stammar till den illyriska kusten. Denna invandring nådde sin kulmen under 700-800-taletkroatiska stammar slog fäste i området. Den illyriska populationen trängdes undan i form av massflykt söderut eller genom assimilering. Detta medförde att Dalmatien blev en kulturellt delad region i det Romerska riket mellan illyrier och slaver.

Zadar lyckades klara sig väl i de turbulenta tiderna som omfattades av de olika folkvandringarna, mestadels på grund av sin strategiskt geografiska position och sina försvarsverk. Tack vare detta lyckades stadens befolkning bevara sin romerska kultur och sitt dalmatiska språk. Med tiden blev Zadar den administrativa huvudstaden i den Romerska regionen Dalmatien. Senare stationerades den kejserliga guvernören i Zadar samt ett stort antal militära trupper då invasionshotet från Republiken Venedig intensifierades.

I det första och andra årtiondet av 900-talet började det kroatiska riket att expandera och år 925 införlivades Kroatien, Dalmatien, tillsammans med Pannonien för första gången i en gemensam stadsbildning under kung Tomislav I. Dalmatien blev ett kroatiskt protektorat, utnämnt av den Romerske kejsaren.

År 998 blev Zadar införlivat i Republiken Venedig efter att Zadar sökt skydd av republiken mot banditer och sjörövare. Kort därefter hamnade större delen av den dalmatiska kusten under Republiken Venedigs kontroll. Zadar återtogs dock av det kroatiska riket redan 1069. Dock väntade ett antal turbulenta århundraden för staden: År 1099 tvingades det kroatiska riket in i en personalunion med kungariket Ungern under kung Koloman efter att den siste kroatiske kungen Dmitar Zvonimir stupat. Kort därefter, år 1105, erkändes Koloman som regent av Zadar. Som ett resultat av detta blev Zadar regelbundet invaderat av Republiken Venedig mellan åren 1111-1183, dock utan större framgångar. Vändpunkten kom år 1202 under korstågen då Venedig, i gengäld för transport till Egypten, övertygade korsfararna att invadera Zadar åt Venedig. Så blev fallet och staden belägrades av korsriddarna och staden föll åter i Venedigs händer. Ungern reagerade snabbt genom att försöka återta staden men det skulle ta fram till år 1358 innan Zadar blev ungersk-kroatiskt igen. Det ungerska styret höll dock inte längre än till år 1409 då Venedig köpte loss stora delar av den dalmatiska kusten av Ungern för 100 000 dukater.

Zadar under Republiken Venedig och Österrike-Ungern[redigera | redigera wikitext]

I början av 1500-talet hade de osmanska turkarna brett ut sig på Balkanhalvön och tog många besittningar längs den dalmatiska kusten. Dock lyckades osmanerna inte ta själva Zadar i sig, utan endast erövra byarna i stadens omgivning. Detta innebar att Zadar blev en fästning som övervakade den adriatiska sjöfarten och handeln till- och från Venedig. Zadar var under Republikens kontroll starkt centralstyrt till skillnad från tiden då ungrarna och kroaterna hade styrt staden och då staden åtnjöt relativt självstyre. Det venetianska centralstyret skapade missnöje bland stadens befolkning. Trots detta lyckades Venedig styra staden fram till 1797 då republiken upphörde att existera efter att den intagits och upplösts av Napoleon I:s styrkor. Efter Napoleons övertagande hamnade Zadar i det av fransmännen skapade illyriska provinserna. Efter Napoleons fall blev Dalmatien en österrikisk provins år 1813. 1815 skapades kungariket Dalmatien med Zadar som huvudstad och säte för det dalmatiska parlamentet. Staden förblev därefter en del av Österrike-Ungern fram till första världskrigets slut och Österrike-Ungerns upplösning 1918.

Sankta Maria kyrkan i Zadar återuppbyggdes efter andra världskriget slut

Zadar under Italiens styre och andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Efter första världskrigets införlivades Zadar (på italienska Zara) och mindre delar av Dalmatien, i enlighet med Londonfördraget 1915, med Italien genom Rapallofördraget 1920. Zadar utsattes för italienisering och vid fascisternas maktövertagande i Italien 1922 flydde delar av den kroatiska befolkningen från staden då fascisterna förtryckte kroatisk kultur och det kroatiska språket. 1941 tog Italien kontroll över större delar av Dalmatien genom ett fördrag med den nyskapade kroatiska lydstaten Oberoende staten Kroatien (NDH). Den kroatiska befolkningen i Zadar utsattes under italienarna för systematisk tvångsassimilering, vilket bland annat fick partisanrörelsen att få växande stöd i både Zadar och i övriga Dalmatien. 1943, efter Mussolinis fall och tyskt övertagande av staden, bombades Zadar av allierat flyg, vilket fick förödande konsekvenser, både materiellt och humanitärt. Uppskattningsvis 60% av stadens byggnader totalförstördes, runt 1000 människoliv krävdes och kulturskatter, bland annat 1100-talskyrkan Sankta Maria, förstördes. Staden förblev dock italiensk, dock under tysk kontroll, fram till 1944 då den övertogs av de kommunistiska partisanerna med Josip Broz Tito som dess ledare. Formellt förblev staden dock italiensk till 1947. Partisanernas övertagande medförde att stadens italienska befolkning, som dittills varit en del av staden i drygt 800 år, drevs på flykt för att inte återvända. Än idag finns i Italien en inofficiell borgmästare samt kommunfullmäktige som aktivt arbetar för att Zadar åter ska bli italienskt.

Efterkrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Åren efter andra världskriget omfattades av massivt återuppbyggande av den demolerade staden. Den nya jugoslaviska regimen påbörjade ett massivt industrialiseringsprojekt och ett flertal industrier växte fram i regionen. Dessutom påbörjades byggandet av en ny landsväg längs den dalmatiska kusten, Jadranska Magistrala. Följden av denna byggnadstillväxt blev att populationen drastiskt ökade och den ekonomiska standarden förbättrades, mycket tack vare den ökande turismen till området. Kriget hade dock satt sina spår i staden och bidrog starkt till Zadars minskade status i Dalmatien. Detta märktes tydligt då Split blev den stad i Dalmatien som växte mest. Detta medförde att Zadar förlorade sin status som huvudstad i regionen till förmån för Split.

Zadar i det nya Kroatien[redigera | redigera wikitext]

Efter Titos död 1980 följde en tid av politisk instabilitet och oro. Trots detta var Zadar ett populärt turistmål och drog in stora summor utländskt kapital från utländska besökare. Landet började dock knaka i fogarna och problemen nådde till slut Zadar i början på 1990-talet då serber i byarna utanför staden gjorde uppror mot den nybildade kroatiska republiken. Detta var ett hårt slag mot stadens ekonomi då privatiseringar av de statliga företagen medförde att flertalet verksamheter lades ner. Dessutom medförde oroligheterna att turismen avtog kraftigt. 1991 belägrades Zadar av den då serbiskkontrollerade Jugoslaviska folkarmén (JNA) och intensivt bombardemang av staden följde. Det kroatiska självständighetskriget tog sin början. Serbernas intention med att ta Zadar var att få en port till Adriatiska havet, samt införliva Kroatien med den serbiska utbrytarrepubliken Krajina. Zadar omgavs av flera byar med serbisk majoritet och detta bidrog till serbernas krav på staden. Zadar blev under sin belägring avskärmad från omvärlden och under två års tid utsatt för massivt bombardemang från den jugoslaviska armén. Stadens enda kontakt med Zagreb gick via en korridor som upprättats på ön Pag. Från Pag gick färjor till och från fastlandet då bron som binder ön med fastlandet förstörts av serbiskt artilleri. Dödläget bröts då den kroatiska armén inledde Operation Maslenica i januari 1993 och befriade staden och dess omnejd. Zadar förblev därefter kroatisk.

Zadar efter befrielsekriget[redigera | redigera wikitext]

Efter att Kroatiens självständighetskrig nådde sitt slut i och med Daytonavtalet i november 1995 väntade nya tider för Zadar med ett intensivt anpassningsarbete mot demokrati och marknadsekonomi. En omfattande restaurering av staden med omnejd påbörjades, delvis med hjälp från utlandet, och ett av syftena med detta var att återuppliva den viktiga turistnäringen. Många av de statliga storföretagen privatiserades under början av 1990-talet, men flera av dessa gick senare i konkurs eller köptes upp av utländska storbolag. Stora köpcentra växte fram samtidigt som investeringarna i ny infrastruktur, nya badstränder och näringsliv förändrade Zadar i rask takt.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Zadar fick sin urbana struktur i antikens Rom under Julius Caesar och kejsar Augustus regeringstid. Bland annat byggdes stora försvarsverk upp i form av stadsmurar, vilka står kvar än idag. I den västra delen av staden byggdes även forum och Basilikan upp. Staden hade även en amfiteater och vattenkanalsystem, akvedukter, som försörjde staden med färskt vatten. Delar av dessa har bevarats och finns kvar än idag. Senare, under tidig medeltid, började det byggas kyrkor och kloster i staden i takt med att Kristendomen fick större spridning i det Romerska imperiet.

Under medeltidens höjdpunkt i början av det nya årtusendet blev Zadar en storstad på den adriatiska kusten med en växande befolkning och ökad politisk betydelse för stormakterna. På 1500-talet fick staden se en utbyggnad av defensiva försvarsverk som skedde med venetianskt initiativ. Denna gång inmurades staden mot land för att skydda staden mot de osmanska turkarna. Under 1800-talets första hälft, då staden blev österrikisk, gjordes flera av försvarsverken om till promenadstråk vilket innebar att stadsmurarna bevarades. Efter bombningarna under andra världskriget förändrades stadens arkitektur avsevärt och ett massivt restaureringsarbete pågick under efterkrigstidens första år för att rädda så många av de historiska byggnaderna som möjligt. Bland annat återuppbyggdes 1100-talskyrkan Sankta Maria samt flera av de romanska portarna som var ingångar till staden.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Hjärtat i staden ligger i de flesta av dess många kyrkor. De mest kända är:

Sankt Donatuskyrkan är den mest kända kyrkan i Zadar och har kommit att bli en symbol för staden
  • Sankt Donatuskyrkan (kro. Sveti Donat) - Byggdes på 900-talet e.kr. och är en av Kroatiens äldsta kyrkor. Sankt Donatuskyrkan byggdes ovanför ett gammalt romerskt tempel tillägnat gudinnan Juno. Bland annat syns detta tydligt på kyrkans grund, som består av avhuggna romerska pelare. På senare tid har området runt kyrkan grävts upp och flera romerska bostäder och artefakter har hittats.
  • Sankt Eliaskyrkan (kro. Sveti Ilija)
  • Sankt Fransiscuskyrkan (kro. Sveti Frane) - En kyrka byggd i Gotisk stil och som är mest känd för att vara plats för undertecknandet av Zadars fredsfördrag 1358.
  • Sankta Mariakyrkan (kro. Sveta Marija) - Kyrkan som byggdes av ett Benediktinsällskap på 1100-talet har en tillhörande kampanil i romansk stil. Kyrkan blev under andra världskriget förstört av de allierades bombningar 1943. Då kyrkan skulle byggas upp igen efter kriget var den enda del av byggnaden som stod kvar dess östra vägg. Därmed har kyrkan kvar en del av sitt historiska arv.

Andra sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

  • De Fem brunnarna (kro. Pet Bunara) - Ett torg som kännetecknas av fem brunnar i dess mitt där stadens vatten sedan medeltiden förvarades. Idag är torget ett populärt promenadstråk då det ligger i anslutning till stadens gamla försvarsmurar.
  • Havsorgeln (kro. Morske orgulje) - Ett system av rör under kajen som ger ljud ifrån sig när vågorna slår mot kajkanten. Orgeln har på senare år kommit att bli ett kännetecken för staden.
  • Nationalparken Kornati - Strax utanför Zadar ligger ögruppen Kornati som mestadels är obebodd. Platsen är ett populärt utflyktsmål för turister, bland annat på grund av den kända saltvattensjön på en av öarna. Från Zadar går dagligen ett flertal båtar till nationalparken som erbjuder transport till/från öarna.

Transporter och kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Flygtrafik[redigera | redigera wikitext]

Zadars flygplats är en internationell flygplats med in- och utrikesförbindelser. Den är belägen 8 kilometer öster om staden.

Tågtrafik[redigera | redigera wikitext]

Från Zadar går en kort järnvägslinje till Knin. Järnvägslinjen trafikeras av regionaltåg och i Knin ansluter den till Likabanan med vidare anslutning till Split eller Zagreb.

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Vid Zadar finns anslutningsväg till motorvägen A1 som i nordlig riktning leder mot huvudstaden Zagreb och i sydlig riktning mot Šibenik, Split och Dubrovnik.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimović har vid flera tillfällen besökt Zadar, mestadels på grund av att han har släkt från sin mors sida i en närliggande by.
  • Fotbollsspelaren Teddy Lucic har även han rötter i Zadar. Hans far är född i en by strax utanför staden.
  • Luka Modrić, fotbollsspealre i det kroatiska landslaget och Real Madrid är född och uppvuxen i Zadar.
  • Dado Pršo, före detta fotbollsspelare i kroatiska landslaget och Glasgow Rangers är född i Zadar.
  • Den kroatiske generalen Ante Gotovina är född i Zadar.
  • Den kroatiska sångerskan Emilija Kokić är född i Zadar.
  • Basisten i den amerikanska rockgruppen Nirvana, Krist Novoselic, bodde och gick i skolan i Zadar som ung innan han och hans familj flyttade till USA.
  • Fotbollsspelaren Mark Viduka, som spelar i Australien och som senast representerade Newcastle United i The Championship, har rötter i Zadar från sin fars sida.
  • Fotbollsmålvakten Zeljko Kalac, målvakt i Australiens landslag samt AC Milan, har även han rötter i Zadar. Hans föräldrar kommer ursprungligen från en by utanför staden.
  • Körsbärslikören Maraschino kommer ursprungligen från Zadar. Likören framställdes redan på 1500-talet i staden utifrån ett recept som tagits fram av stadens munkar. Fram till 1945 tillverkades likören av destilleriet Luxardo, som ägdes av italienaren Giorgio Luxardo samt hans familj. När Zadar intogs av Titos partisaner flydde dock Luxardo, tillsammans med den övriga italienska populationen, till Italien och fortsatte sin tillverkning i Padova. Idag tillverkas kroatisk Maraschino närmast uteslutande av stadens, och Kroatiens, största destilleri Maraska.