Djibouti

Version från den 7 december 2017 kl. 21.53 av Portunes (Diskussion | Bidrag) (ett kommatecken föll bort)

République de Djibouti
جمهورية جيبوتي
Jumhouriyya Djibouti
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Djibouti
läge
Huvudstad
(även största stad)
Djibouti
Officiellt språk Franska, arabiska
Demonym djiboutier; djiboutisk[1]
Statsskick republik
 -  President Ismail Omar Guelleh
 -  Regeringschef Abdoulkader Kamil Mohamed
Självständighet från Frankrike 
 -  Deklarerad 27 juni 1977 
 -  Erkänd 27 juni 1977 
Yta
 -  Totalt 23 200 km²[2] (149:e)
 -  Vatten (%) 0,00 %
Befolkning
 -  2016 (juli) års uppskattning 900 000[4] (158:e)
 -  2009 års folkräkning 818 159[3] 
 -  Befolkningstäthet 38,8 inv./km² (168:e)
BNP (PPP) 2016 års beräkning
 -  Totalt 3,34 miljarder USD[5] (166:e)
 -  Per capita 3 368,7 USD[5] (149:e)
BNP (nominell) 2016 års beräkning
 -  Totalt 1,89 miljarder USD[5] (164:e)
 -  Per capita 1 902,8 USD[5] 
HDI (2015) 0,473[6] (låg) (172:a)
Valuta Djiboutisk franc (DJF)
Tidszon UTC+3
Topografi
 -  Högsta punkt Moussa Ali, 2 028 m ö.h.
Nationaldag 27 juni
Nationalitetsmärke DJI
Landskod DJ, DJI, 262
Toppdomän .dj
Landsnummer 253

Djibouti (arabiska: جيبوتي‎ Jībūtī; franska: Djibouti), formellt Republiken Djibouti[1] (arabiska: جمهورية جيبوتي; franska: République de Djibouti), är en republik och suverän stat i Östafrika, på Afrikas horn. Landet gränsar i norr till Eritrea, i nordväst och väster till Etiopien och i söder till Somalia. Det har ett viktigt strategiskt läge vid Röda havets kust, där sundet Bab el-Mandeb möter Adenviken, och är genomfartsland för varor till och från östra Afrika. Landet är det tredje minsta på det afrikanska fastlandet. Huvudstaden har samma namn som landet, Djibouti.

Djibouti var franskt från 1842, som Franska Somaliland 1896–1967 och Franska Afar- och Issaterritoriet 1967–1977. 1977 fick det full självständighet. Frankrike använde Djibouti som bas under gulfkriget 1991 och interventionen i Somalia 1992. Djibouti har mottagit många flyktingar från grannländerna, och har ett spänt förhållande till den somaliska utbrytarrepubliken Somaliland. Djibouti är medlem i Förenta nationerna och Arabförbundet.

Motorfordon från Djibouti bär nationalitetsbeteckningen DJI, som också är landskoden.

Historia

Frankrike fick fotfäste i området vid 1800-talets mitt. På 1880-talet blev Djibouti en fransk besittning. Djibouti tillhörde Frankrike från 1842. Det 1896 skapade Franska Somaliland (från 1967 Franska Afar- och Issaterritoriet) blev det självständiga landet Djibouti 1977.[7] Hassan Gouled Aptidon (issafolket) skapade en auktoritär enpartistat och tjänstgjorde som president i tre sexårsperioder. Oroligheter hos landets afar-minoritet under 1990-talet ledde till motsättningar; afarerna iscensatte flera kuppförsök och bojkottade 1992 års val. Under 1994 inleddes fredsförhandlingar.[8] Det ledde till flerpartival 1999. Dessa vanns av Ismail Omar Guelleh, som blev president i maj 1999. År 2001 gjordes en fredsöverenskommelse med afar-rebellerna, och oroligheterna har lagt sig. President Guelleh önskar nära band med Frankrike och fransmännen har kvar en ansenlig militär styrka i Djibouti genom främlingslegionen; även USA har viss militär närvaro där.

Geografi

Geologi och landformer

Assalsjön.

Stora delar av Djibouti består av stenöken med vidsträckta lavafält och vulkaniska kullar, som på enstaka ställen reser sig över 1 500 meter över havet. Högst når Moussa Ali Terara på gränsen mot Etiopien och Eritrea, med 2 021 meter över havet (också uppmätt till 2 063 meter över havet). Förkastningar som löper parallellt med Rödahavsförkastningen har skapat sänkor där Hanléslätterna och saltsjöarna Alol och Assal ligger. Assal ligger cirka 155 meter under havsytan, och är Afrikas lägsta punkt. Tadjouraviken, en vik av Indiska oceanen, skär långt in i landet. Abbesjön i väst, på gränsen mellan Djibouti och Etiopien, är känd för ett rikt fågelliv (flamingor, pelikaner, ibisar).[9] Bara någon procent av ytan är odlingsbar.[8]

Klimat

Djibouti har ett ökenklimat med extrem värme. Klimatet är mer tryckande ute vid kusten än i inlandet på grund av hög luftfuktighet. Huvudstaden Djibouti har en årlig medeltemperatur på 30 °C; den kallaste månaden är januari, med 25 °C i medel (dygnsmaximum 29 °C), medan den varmaste är juli med 37 °C (dygnsmaximum 43 °C). Stora delar av landet ligger i regnskugga och får lite nederbörd. Den årliga nederbördsmängden är cirka 125 mm vid kusten och upp till 500 mm i bergen. Det mesta av nederbörden faller i perioden oktober–april.[10] Landet är periodvis drabbat av torka, och ibland orsakar störningar från Indiska oceanen svåra regn med översvämningar som följd.[11]

Växt- och djurliv

Vegetationen består mestadels av taggiga buskar och ökenbuskar, bortsett från små skogsområden på vissa höjder. Längs de flodfåror som periodvis för vatten växer doumpalmer, och vid kusten finns sträckningar med mangroveträsk. Djurlivet omfattar bland annat sjakal, antilop och gasell.[12] Kusten utanför Djibouti är en känd samlingsplats för valhajar (världens största fisk) under vintermånaderna.[13]

Miljö

Landets främsta miljöproblem är brist på dricksvatten, mycket begränsad tillgång på odlingsbar mark, ökenspridning och att vissa djurarter är utrotningshotade.[11]

Administrativ indelning

Djibouti är administrativt indelat i fem regioner (cercles) och en stad: Ali Sabieh, Arta, Dikhil, Djibouti, Obock och Tadjourah.

Ekonomi

Djibouti är fattigt och därför starkt beroende av bistånd från Frankrike.[7] Ekonomin är grundad på tjänster förknippade med landets strategiska läge och status som frihandelszon. Landets viktigaste inkomstkälla är handeln och transittrafiken över huvudstaden, främst från Etiopien; järnvägen Addis Abeba–Djibouti blev klar 1917. Som internationell frihamn har staden dock lidit svårt avbräck under krigen på Afrikas horn.[8] Två tredjedelar av befolkningen bor i huvudstaden och resterande del utgörs i huvudsak av nomadiska boskapsskötare. På grund av den ringa nederbörden är odlingsmöjligheterna begränsade och nästan all livsmedel måste importeras. Det finns nästan inga naturresurser och industrin har mycket liten omfattning. Arbetslösheten är omkring 50 procent, vilket är ett problem; en stor utlandsskuld är ett annat.

All elektricitet produceras av fossila bränslen.

Demografi

Den senaste folkräkningen hölls den 29 maj 2009 och avsåg den faktiska (de facto) bosatta befolkningen i Djibouti, som uppgick till 818 159 invånare (varav 440 067 män och 378 092 kvinnor).[3] En tidigare folkräkning hölls även 1960, då befolkningen (de facto) uppgick till 81 200 invånare.[14] Invånartalet i Djibouti uppskattades i juli 2017 av The World Factbook till 865 267 invånare,[2] av Förenta nationerna (befolkning den 1 juli 2016) till 900 000,[4] av Internationella valutafonden till 993 000 (för år 2016) samt av Världsbanken (juli 2016) till 942 333 invånare.[15] Alla uppgifter om folkmängd är behäftade med stor osäkerhet, bland annat på grund av de många flyktingar och illegala immigranter, särskilt från Etiopien och Somalia, som befinner sig i landet. Enligt FN var födelse- och dödstalen under perioden 1995–2000 42,3 respektive 17,2 promille. Medellivslängden beräknas till cirka 44 år för kvinnor och 42 för män.[16] Spädbarnsdödligheten uppskattades 2011 till knappt 55 döda per tusen födda.[11]

De största folkgrupperna i Djibouti är issa, som är av somalisk härkomst och utgör cirka 50 % av befolkningen, och afarerna (som även bor i delar av Etiopien och Eritrea) med cirka 35 %. Afarerna är koncentrerade till de norra och västra delarna av landet, medan issa återfinns i söder. Afar står språkligt ganska nära issa och båda folken är muslimer.[8] Dessutom finns mindre grupper av européer (huvudsakligen fransmän) och araber. Befolkningen är starkt koncentrerad till huvudstadsområdet. Andra städer är Ali Sabieh, Tadjourah och Dikhil. Många djiboutier lever som nomader, men dessa är svårt drabbade av upprepade torkperioder, och många har flyttat in till städerna.[16]

Ett stort hälsoproblem är aids. År 2009 uppskattades 2,5 % av den vuxna befolkningen smittad.[11]

Religion

98 % av befolkningen är sunnimuslimer. Några få grupper är anhängare av inhemska religioner och ytterst få är kristna.[16]

Språk

Franska och arabiska är officiella språk. Det dominerande talspråket är afar.[16] Även somaliska talas i landet.[11]

Samhälle och kultur

Utbildning

Formellt sett är det sex års obligatorisk skolgång i landet, men år 2000 gick bara 40 % av barnen i skolpliktig ålder i skolan, medan 18 % gick i högre skola.[17] Omkring 32 procent av befolkningen var år 2003 analfabeter.[11]

Massmedia

Djibouti har inga dagstidningar, men några få veckotidningar. En av dem, La Nation de Djibouti, är en officiell veckotidning på franska. Den trycks i huvudstaden och har en upplaga på 4 300. Ett statsägt radio- och tv-bolag sänder radio- och tv-program på franska, arabiska, afar och somaliska.[18]

Källor

  1. ^ [a b] ( PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 70. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 7 december 2017 
  2. ^ [a b] ”Djibouti” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. 14 november 2017. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/dj.html. Läst 7 december 2017. 
  3. ^ [a b] ”3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 1. https://unstats.un.org/unsd/demographic/products/dyb/dyb2015/Table03.pdf. Läst 7 december 2017. 
  4. ^ [a b] ”Country profile Djibouti” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=Djibouti. Läst 7 december 2017. 
  5. ^ [a b c d] ”Djibouti 5. Report for Selected Countries and Subjects” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2017/02/weodata/weorept.aspx?sy=2015&ey=2022&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&pr1.x=38&pr1.y=10&c=611&s=NGDPD%2CPPPGDP%2CNGDPDPC%2CPPPPC%2CLP&grp=0&a=. Läst 7 december 2017. 
  6. ^ ”Table 1: Human Development Index and its components” (på engelska). FN:s utvecklingsprogram. 2016. http://hdr.undp.org/en/composite/HDI. Läst 7 december 2017. 
  7. ^ [a b] ”Djibouti”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti. Läst 26 december 2011. 
  8. ^ [a b c d] Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  9. ^ ”Djibouti – landformer”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti/landformer. Läst 26 december 2011. 
  10. ^ ”Djibouti – klima”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti/klima. Läst 26 december 2011. [död länk]
  11. ^ [a b c d e f] ”Djibouti”. The World Factbook. CIA. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/dj.html. Läst 26 december 2011. 
  12. ^ ”Djibouti – planteliv”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti/planteliv. Läst 26 december 2011. 
  13. ^ Jesper Kjøller. ”Valhajarna i Djibouti – närkontakt med havets största fisk”. DYK: The Scandinavian Dive Magazine. http://dyk.net/art/valhajarna-djibouti-%E2%80%93-n%C3%A4rkontakt-havets-st%C3%B6rsta-fisk. Läst 26 december 2011. 
  14. ^ ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. http://data.un.org/Data.aspx?d=POP&f=tableCode:1;countryCode:262;areaCode:0;sexCode:0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 7 december 2017. 
  15. ^ ”Population, total, data; Djibouti” (på engelska). World Bank Data. Världsbanken. https://data.worldbank.org/indicator/SP.POP.TOTL?locations=DJ. Läst 7 december 2017. 
  16. ^ [a b c d] ”Djibouti – befolkning”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti/befolkning. Läst 26 december 2011. 
  17. ^ ”Djibouti – samfunn og kultur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti/samfunn_og_kultur. Läst 26 december 2011. [död länk]
  18. ^ ”Djibouti – massemedier”. Store norske leksikon. http://snl.no/Djibouti_-_massemedier. Läst 26 december 2011. 

Externa länkar