Einhärjar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Einhärjar (isl. einherjar, sing. einheri), eller enhärjar, var i nordisk mytologi de fallna krigare som Odens valkyrjor ansåg ha dött en tapper och ärofull död i strid, varvid de fördes till Valhall, det fornnordiska himmelriket. Femhundrafyrtio dörrar ska enligt Grímnismál leda ut ur Valhall, och genom var och en av dessa kan åttahundra man marschera i bredd, vilket säger något om einhärjarnas antal. Snorres Edda beskriver hur de varje morgon tågar ut till Idavallen, i mitten av Asgård, där de dagen lång roar sig med att hugga varandra i småbitar. När skymningen faller torkar dock det gjutna blodet åter in i köttet, avhuggna lemmar letar sig tillbaka till sina kroppar och de fallna reser sig livs levande igen.

Einhärjarna festar sedan kvällen och natten igenom i Vallhall. Gudakocken Andrimner tillagar en festmåltid av grisen Särimners fläsk i kitteln Eldrimner, vartill serveras mjöd som mjölkats från geten Heidrun, vilken betar av Yggdrasils blad. Natten är alltid så lång att också den siste einhärjare som somnar i fyllan hinner få sig en god natts sömn, och när de alla vaknar nästa morgon lider de inte av baksmälla eller andra krämpor från nattens tillställningar.

Det sägs även att fridsammare, men inte mindre ärevördiga själar, istället eskorterades till Frejas borg Folkvang.

Vid Ragnarök kommer tuppen Gullinkambe att gala från Valhalls tak. Oden kommer då att leda einhärjarna till slagfältet Vigrid, där den slutgiltiga striden kommer att stå med mellan asar och jättarna.

Se även[redigera | redigera wikitext]