Kronprinsens husarregemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kronprinsens husarregemente
(K 7)
Miekkaritarikunnan 1lk komentajamerkin rintatähti.png
Officiellt namn Kronprinsens husarregemente
Datum 1758–1927
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Kavalleriet
Roll Utbildningsförband
Storlek Regemente
Efterföljare Skånska kavalleriregementet
Högkvarter Malmö garnison
Förläggningsort Malmö
Färger Mörkblått     
Marsch "Kronprinsens husarregementets marsch" (Strömberg).[1]
Årsdagar 7 december (Slaget vid Bornhöft)
Segernamn Bornhöft (1813)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg

Kronprinsens husarregemente (K 7), var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1758–1927. Förbandet var förlagt till Malmö garnison i Malmö.[2][3][4][5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementet sattes upp 1757 som Putbus och Platens husarkår, av Fredrik Ulrik Putbus och Philip von Platen. Kåren kom 1758 att bilda Svenska husarregementet i Pommern. Fyra år senare, 1762, delades regementet till två självständiga regementen, Blå (Putbusska) husarregementet och Gula (Wrangelska) husarregementet.

Fyra år senare, 1766, sammanfördes de två regementena och bildade Svenska husarregementet. I samband med sammanslagningen minskades styrkan till ungefär 400 ryttare fördelat på åtta skvadroner. Svenska husarregementet förlades i de svenska provinserna i Tyskland, och hade som främsta uppgift att bevaka och patrullera Svenska Pommerns gränser. Regementets huvudkvarter låg i städerna Greifswald och Bardt.

I samband med Gustav III:s statsvälvning 1772, överfördes regementet till Sverige, och förlades först i ett antal städer på västkusten, för att året därpå roteras till andra västsvenska städer. Två skvadroner införlivades i ett finländskt dragonförband.

År 1797 ändrades namnet till Hornska husarregementet. Regementet bar, enligt den tidens sed för vissa värvade regementen, namnet på sin regementschef, Samuel Horn. Regementet var under denna tid förlagt till Halmstad, Malmö, Helsingborg, Ängelholm, Ystad och Simrishamn. Under Napoleonkriget ökade antalet skvadroner till åtta och mantalet till 100 per skvadron, för att i fredstid åter anta minskat antal.

År 1801 fick regementet namnet Mörnerska husarregementet, i samband med att Hampus Mörner blev regementschef. Den 7 december 1813 spelade regementet en viktig roll för den svenska segern i slaget vid Bornhöft.

En mindre ärorik händelse som sätts i samband med Mörnerska regementet, är det som i folkmun kallas Slaget vid Klågerup den 15 juni 1811. Under bondeoroligheterna i Skåne 1811 högg 40 husarer ur regementet in på en samling drängar i Klågerup som vägrat inställa sig till militärtjänst. I Klågerupskravallerna skadades två husarer och runt 30-40 drängar och husmän massakrerades av Mörners husarer på grund av ofoglighet gentemot kung och fosterland.

Regementet var 1813 förlagt till Malmö, Ystad, Simrishamn, Ängelholm och Halmstad. Mörnerska husarregementet var det sista regemente som utkämpade ett slag på utländsk mark, slaget vid Bornhöft 1813 i dåvarande Danmark, dagens Bornhöved i Schleswig-Holstein. I praktiken hade Mörners brorson Bror Cederström varit regementets anförare sedan 1804.

År 1816 bytte regementet namn till Cederströmska husarregementet, då Bror Cederström officiellt tillträdde som regementschef. Regementet var förlagt till Malmö och Simrishamn.

I samband med att dåvarande kronprins Oscar blev överste i regementet 1822, erhöll regementet namnet Kronprinsens husarregemente. Regementet var efter 1822 förlagt till Malmö och Ystad. År 1859, under Karl XV:s regering, ändrades namnet till Konungens värvade husarregemente. Ett år senare, 1860, skedde ännu ett namnbyte till Husarregementet Konung Karl XV. I samband med dåvarande prins Gustav Adolfs födelse 1882 återfick regementet namnet Kronprinsens husarregemente - även betecknat K 7. År 1897 överfördes en skvadron från regementet till Livgardet till häst i Stockholm.

Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att de tre skånska kavalleriregementena, Skånska husarregementet (K 5), Skånska dragonregementet (K 6) och Kronprinsens husarregemente (K 7), skulle avvecklas den 31 december 1927, och istället sammanföras den 1 januari 1928 till ett nytt kavalleriregemente, Skånska kavalleriregementet (K 2) i Helsingborg. Kronprinsens husarregemente (K 7) hade sin avvecklingsceremoni den 5 oktober 1927, och avvecklades den 31 december 1927. Från den 1 januari 1928 övergick regementet till en avvecklingsorganisation, vilken verkade fram till den 31 mars 1928. Under hela sin aktiva tid var regementet värvat.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

I samband med att regementet 1772 överfördes till Sverige, förlades det först i ett antal städer på västkusten (Falkenberg, Halmstad, Laholm, Ängelholm, Helsingborg). För att året efter, 1773, förläggas till Halmstad, Ängelholm, Helsingborg, Malmö, Ystad och Simrishamn.[5]

Regementet var förlagt till Malmö, Ystad (till 1882), Ängelholm (till 1883) och Helsingborg (till 1897). År 1897 förlades hela regementet till nybyggda kaserner på Regementsgatan 22 i Malmö. Kasernerna i Malmö uppfördes efter 1892 års härordnings byggnadsprogram, och ritades av Erik Josephson.[6]

Efter att regementet avvecklades den 31 december 1927, kvarstod en avvecklingsorganisation fram till den 31 mars 1928. Efter att armén lämnat kasernområdet kom kasernområdet att användas av olika civila verksamheter, bland annat fanns länge den populära dansrestaurangen Arena i den före detta officersmässen. Byggnaderna revs sedan 1960, varefter "skyskrapan" Kronprinsen uppfördes på det gamla regementsområdet.[5]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet övade på Bonarps hed under åren 1772–1927.[2]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementets ursprungliga standar var blå på en sidan av duken, och gul på andra sidan, som markering till arvet från Blå (Putbusska) husarregementet och Gula (Wrangelska) husarregementet. Duken var prydd med Kungliga Svärdsordens stora kors, såväl 1.- som 2. klassen, samt i vardera hörnet en öppen krona av silver. Segernamnet ovanför korset. År 1845 ersattes de tidigare standaren av en ny, vilken var hel blå. Standaren kom att föras vid vissa tillfällen av Skånska kavalleriregementet (K 2). Det fördes vid vissa tillfällen mellan åren 1965 och 2000 av Skånska dragonregementet (P 2), samt 1994–2000 av Skånska dragonbrigaden (MekB 8).[2]

Regementet var det enda som inte var kungligt, då det var Kronprinsens regemente. Regementets högtidsdag var 7 december, till minne av Bornhöft den 7 december 1813.[2]

Kronprinsens husarregemente har en livaktig efterlevare i Kronprinsens Husarregementes Kamratförening och Minnestropp, den gamla kamratföreningen som bildades vid regementets nedläggning 1927 och en beriden minnestropp som sattes upp 1958. Syftet är att bevara och levandegöra minnet av regementet och dess traditioner, som var en betydande del av Malmös liv under hela tiden regementet var förlagt dit. Föreningen träffas varje vecka för rid- och kavalleriövningar i uniformer m/1895 och kan engageras för diverse parader och uppvisningar.

471. hemvärnsinsatskompaniet eller Malmö husarkompani, ingående i Malmöhus bataljon och med stab i Malmö, har tagit till sig det anrika namnet Kronprinsens husarer med mottot "Minnet förpliktigar".[7]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma mellan åren 1758–1927. Åren 1761–1766 var regementet delat på två regementet.[3][4]

  • 1757–1758: von Putbus, F U och von Platen, P J B
  • 1758–1759: Wrangel, G G
  • 1759–1761: Sparre, J
  • 1761–1764: von Putbus (Blå (Putbusska) husarregementet)
  • 1764–1766: Mörner, H S (Blå (Putbusska) husarregementet)
  • 1761–1763: Wrangel, G G (Gula (Wrangelska) husarregementet)
  • 1763–1764: Åkerhielm, L (Gula (Wrangelska) husarregementet)
  • 1764–1766: Lewenhaupt, M C (Gula (Wrangelska) husarregementet)
  • 1766–1797: Mörner, H S
  • 1797–1801: Horn, S H
  • 1801–1816: Mörner, H E
  • 1816–1822: Cederström, G A B
  • 1822–1830: Stackelberg, G B M
  • 1830–1849: von Platen, A C
  • 1849–1858: Sjöcrona, F A
  • 1858–1864: Björnstjerna, C M L
  • 1864–1874: Cederström, C A B
  • 1874–1883: Boy, G F A
  • 1883–1891: Sjöcrona, C A
  • 1891–1893: Berg, R W T
  • 1893–1902: von Platen, G A
  • 1902–1910: von Platen, P C
  • 1910-1913: Bror Munck
  • 1913-1920: Bror Cederström
  • 1920-1920: Edward af Sandeberg
  • 1920-1927: Axel Braunerhjelm

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Svenska husarregementet 1758-04-24 1762
Blå (Putbusska) husarregementet 1762 1766-10-07
Gula (Wrangelska) husarregementet 1762 1766-10-07
Husarregementet 1766-10-08 1801-07-12
Mörnerska husarregementet 1801-07-13 1816-01-08
Cederströmska husarregementet 1816-01-09 1822-02-04
Kronprinsens husarregemente 1822-02-05 1859-08-10
Konungens värvade husarregemente 1859-08-11 1860-06-17
Husarregementet Konung Karl XV 1860-06-18 1882-11-24
Kronprinsens husarregemente 1882-11-25 1927-12-31
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 1928-03-31
Beteckningar
K 7 1816 1927-12-31
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Bonarps hed (Ö) 1772 1927
Helsingborg (F) 1875 1897-09-30
Malmö (F) 1897-10-01 1928-03-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 204
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2005), s. 141-142
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 270
  4. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 277
  5. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 21
  6. ^ Berg (2004), s. 205
  7. ^ Fjärde hemvärnsbataljon inom SSK Läst 16 december 2009

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]